lellebell

Satt på facebook en stund idag och bläddrade runt lite när det poppade upp "personer du kanske känner" och ett ansikte jag kände igen men inte riktigt kunde placera förrän efter jag tänkt en bra stund.
En tjej som gick i min parallelklass i högstadiet.
Umgicks inte i hennes krets och kände henne faktiskt inte alls.
Jag minns henne iallafall eftersom det var henne jag mötte på en marknad en sommar efter att jag fått mitt första barn.
Jag gick runt där på marknaden med min sambo och knodden i barnvagnen och står och tittar på något när jag hör en röst två meter ifrån mig säga ganska högt-Alltså min pojkvän har tjatat och tjatat om att han vill ha barn med mig hur länge som helst men alltså jag vill fan inte ha barn än liksom, jag tänker ju resa och massa innan, jag skulle aldrig skaffa barn nu!
Jag tittar upp av ren nyfikenhet och så ser jag den där tjejen stå och prata med sin kompis samtidigt som hon vänt huvudet åt mitt håll,har näsan uppe i vädret och blänger på mig och min lilla knodd.
Jaha hon talar egentligen till mig tänkte jag och eftersom hon verkligen blängde och inte tog bort blicken när jag tittade upp så tittade jag henne i ögonen och så la jag av ett stort leende och sa -ja det är nog bättre att vänta då för man kan ju absolut inte resa MED barn! Sedan gick vi vidare och jag ville så väldigt gärna vända mig om och se hennes reaktion på det jag hade sagt men tvingade mig själv att låta bli.
Kommer ihåg att jag funderade en stund på varför hon sa sådär och om jag gjort något som stört henne eller så utan att komma fram till något svar på det och tillslut nöjde jag mig med att hon bara måste vara en störig människa helt enkelt.
Hur  som helst så var jag bara 19 år när jag fick mitt första barn så näe jag var inte särskilt gammal, men idag när jag kom ihåg detta så var jag ju liksom tvungen att snoka lite på den där tjejen och slutsatsen blev väl att hon inte rest färdigt ännu för några barn hade hon inte trots att hon nu är 30 år och ingen pojkvän hade hon heller så det tar väl ett tag till, om hon nu kan få barn, det vet ju inte jag.
Jag vet bara att nu när jag är lite äldre så förstår jag lite bättre och inser att den där gliringen hon gav mig egentligen inte alls handlade om att hon vill resa utan om att hon ville känna sig lite bättre än mig av någon anledning som hade mer med henne själv att göra än med mig.
Så kan det bli när man minns något man glömt och snokar lite.
Tjingeling

Korgen som jag tänkte ha blommor i köpte jag för 5 kronor och så piffade jag till den med ett rosa band och en rosett som jag hittade i städskåpet och som förmodligen har suttit på någon present som lilla Sessan fick när hon var nyfödd.
Det är ju just därför det är bra att ha lite samlarmani även om jag erkänner att jag under en tid gått över gränsen med att spara saker som kanske någon gång skulle vara bra att ha men som allt som oftast blir liggande och bara tar plats.
Nu sparar jag bara saker som jag vet att jag ska använda och så ibland råkar det slinka med en och annan onödig sak som det där presentbandet men det var ju faktiskt bra att ha iallafall=)
Korgen före och efter "piffningen"...

Igår fyndade jag lite grejer på stadsmissionens second hand som jag tänkte ha och pyssla med om jag har tråkigt någon dag.
Det blev en väggförvaring till hallen,ett nyckelskåp,en kaffefilterhållare och en liten vit korg med handtag som man kan ha blommor i.
För allt betalade jag 60 kr och det är ju billigt och bra när man ska fynda.
Väggförvaringen är en gammal från Ikea som består utav trälister med utstickande pinnar som man hänger korgar i tyg på.
Den var i bra skick men lite dammig så jag tvättade tygkorgarna och så blev de som nya.
Först tänkte jag ha den i barnens lilla mysrum men eftersom korgarna är röda och jag tänkt ha rött som accentfärg i hallen så ändrade jag mig och planerar istället att hänga den på hallväggen så att man kan lägga allt som hamnar på byrån i dessa korgar istället.
Träfärgen passar ju inte mitt hem så inatt målade jag den vit och så här blev resultatet:

25 spänn och lite färg, det är ett fynd!

Jag satte ju fröer i krukor och lådor för ett tag sedan och har faktiskt kommit ihåg att vattna nästan varje dag, så nu har det börjat titta upp lite grönt och jag lyckades med projektet än så länge.
Det som ännu inte tagit sig är smultronen,paprikan och persiljan men tålamod, det har jag gott om och skulle det inte titta upp mer så är jag nöjd ändå och hela projektet var ju billigt eftersom jag satte frön istället för att köpa färdiga plantor.
Paprikafrön har jag ju planterat i flera år och inte lyckats en enda gång då skiten växer för långsamt och för gängligt så när det väl blivit en planta så har stjälkarna brutits av.
Förra året lyckades jag iallafall ha tålamodet att få dem att blomma och få pyttesmå gröna paprikor i storlek ärta innan de bröts av men detta året kanske jag kommer ännu längre, det vet man aldrig.
Detta året pillade jag ur frön ur en körsbärstomat och de har grott och kommit upp så det blir lite spännande att se vad det blir utav det.
Jag har läst mig till att om man planterar fröer från frukt och grönt man köpt i matbutiken så kan man inte förvänta sig att få samma frukt av plantan som kommer upp som den man köpte i affären men jag har totalt glömt bort vad det berodde på och jag har ju provat med tomater tidigare och det har fungerat så det borde jag ju iallafall lyckas med denna gången också.
Jag är helt fascinerad av att saker växer upp ifrån små fröer så jag tvingar dagligen mina barn och sambon att titta på mina underverk men de är dock inte alls lika förundrade över det hela som jag är.
-ÅHHH titta vilken liten fin dillkvist som växt en halv centimeter under natten, ropar jag men ingen bryr sig.
Skit samma, jag är stolt för mig själv om det ska vara så.
Tjingeling

Igår fick jag ett  utbrott på min sambo som för det första sov lite väl länge för att ha fyra barn och för det andra stack iväg på fotbollsträning en kvart efter att han vaknat.
Det tar bara två timmar sa han, men han åkte vid halv tio på morgonen och kom hem vid 14.
Under tiden han var borta upptäckte jag dessutom att han använt mitt bankkort och övertrasserat det med 650 kronor när han har tankat.
När han kom hem så rev jag bankkortet i små delar framför hans ögon och skällde på honom ungefär som man skäller på ett barn som gjort något dumt.
Sedan ångrade jag grovt att jag tagit sönder mitt bankkort eftersom det ju drabbar mig själv mer än det drabbar honom då han ju har ett eget bankkort han kan använda när han gjort slut på mina pengar.
Mest irriterande var att jag på mindre än två månader redan fått beställa nytt bankkort två gånger eftersom det försvunnit och gått sönder och så måste jag beställa ännu ett.
Typiskt mig att göra så i vrede.
Har tagit sönder både mobiltelefoner och bankkort ett antal gånger och alltid får jag lida för det själv.
Vi blev vänner igen lite senare, jag och sambon.
Imorse när sambon gick till jobbet så skulle han lämna sitt eget bankkort till mig på köksbänken och rotade igenom byxfickan.
Då hittade han MITT bankkort.
Tydligen så har jag rivit sönder mitt gamla bankkort som varit försvunnet i en månad.
Det måste ju vara karmat som förstår att jag gjorde en dum sak i ren frustration.
Så nu har jag mitt bankkort trots allt.
Fortfarande är jag irriterad på sambo över tilltaget och tycker inte att han har rätt att tanka bilen med mitt bankkort eftersom jag i princip aldrig åker bil trots att det är jag som handlar maten till hushållet.
Jag tar barnvagnen och kidsen och går till affären när jag handlar så den enda som använder bilen är ju sambon när han ska till jobbet eller fotbollen.
Ibland åker han bilen till Konsum som ligger en halv kilometer hemifrån.
Det är ju ren dumhet att vara så lat.
Nej  nu har jag inte tid att sitta här och glo mer för barnen ska borsta tänderna och klä på sig.
Tjingeling

Jag och min vän J har bestämt att vi ska campa med barnen några dagar i juni.
Först bestämde vi vecka 24 men då har visst inte barnens sommarlov börjat ännu så det gick ju inget bra.
Tanken med det hela var att komma hemifrån och hitta på lite nya saker att göra med barnen då de liksom börjat tröttna på våra eviga promenader hit och dit.
Eller som son nr 2 brukar säga-Åååååhhh neeeeej,inte pjomeneja nu igen!!!!
Pappsen uppskattade dock inte alls det här med campingtrippen, men det kanske beror på att han inte får följa med utan måste jobba.
Han säger iallafall att man inte kan campa med en liten bebis.
Pucko.
Klart att man kan.
Bebis gillar att sova i sin vagn. Bebis gillar frisk luft och så blir det.
Pappsen och stora sonen ska dessutom åka till Kosovo i Augusti och lämna resten av familjen hemma så det är väl bara rättvist att lämna pappsen ensam några dagar med.
Camping blir det alltså oavsett vad pappsen tycker om saken.
Tjingeling

Nu har jag rensat och röjt runt på balkongen.
Inköpt lite nya stolsdynor och bambupersienner för att inte bli grillad då det brukar koka ute på balkongen när solen ligger på.
Jag har faktiskt lyckats plantera i hela 64 liter jord bara på balkongen.
Jag köpte inga plantor detta året utan istället ska jag försöka med bara fröer och så får vi se vad det blir för resultat av det lite senare i sommar.
Jag har planterat fröer av smultron,purjolök,paprika,gräslök,dill,persilja,tomat,isbergssallad,blomman för dagen,luktärt,blomsterkrasse och så två krukor med en påse sommarblommor ,vad det nu kan vara...
Min vän J trodde inte ett dugg på att jag skulle lyckas få plats med allt på min balkong-stolar,bord,krukor och allt vad jag har men desto mer pessimistisk hon var desto mer bara måste jag ju lyckas och det tycker jag ju att jag har gjort rätt så bra.
Lite trångt är det förstås men mysigt iallafall.

Nu är vi nästan helt klara med att fixa och dona i lägenheten och fast att det känns skönt så är det lite tråkigt för när man gått och irriterat sig på hur saker och ting ser ut väldigt länge och sedan målat och grejat precis som man vill ha det så inser man, att man liksom får slut på projekt och då blir det liksom lite sysslolöst här hemma.
Ja jag är ju knappast sysslolös om man avser städning,hushållsskötsel och blöjbyten m.m men mina projekt är ju en sorts hobby.
Fast det är ju klart att det alltid finns något att förbättra och får jag väldigt tråkigt så är ju barnens rum ett exempel på något som jag aldrig kommer att bli helt nöjd med.
Jag har ju delat av rummet med en bokhylla och en garderob men det är väldigt omysigt därinne och förmodligen är det därför som barnen helst drar ut sina leksaker i vardagsrummet hela tiden.
Min äldsta son som är tio år är inte helt nöjd med att dela rum med sin sjuårige lillebror och trots att jag säkert haft tusen idéer om vad man kan göra i deras rum så har ingen utav idéerna blivit verklighet.
Eftersom de är så pass stora att de har egna idéer om hur det ska se ut så faller alltid mina planer.
Sjuåringen vill ha bilar på väggen och stora sonen vill ha det på något annat sätt.
Färgerna de gillar går inte att kombinera och så håller det på i oändlighet.
Det enda som jag är nöjd med är hur jag lyckats klämma in två sängar på längden på en långsida med bokhyllan emellan på kortsidan av sängarna.
Om jag någon gång lyckas med det rummet så kommer jag lyckas med det mesta jag företar mig, det är ett som är säkert.
Jag lyckades ju faktiskt att göra om klädkammaren till ett minrum och myshörna för barnen så egentligen borde det inte vara så vårt att fixa barnrummet heller när jag tänker efter men det kommer nog ta ett bra tag.

Nu är det då dags att ta tag i mig själv.
Jag blir så förslappad när jag är gravid att jag inte orkar fixa håret,sminka mig,noppa ögonbryn och sådant.
Därför ser jag inte riktigt klok ut nu ,fast att bebis har kommit ut från magen för länge sedan.
Har fått finnar över hela ansiktet,porerna är stora som elefanter och så glad som jag blir av att solen skiner blir dessvärre inte min hud så nu har jag fått soleksem på händer,näsa och urringning.
Jag är alltså rödprickig överallt i princip.
Träningen och motionen som jag skulle ta tag i har jag skjutit upp hela tiden så det har fortfarande inte blivit något av med det men idag ska jag jogga en liten runda med barnvagnen nu på morgonen innan jag lämnar lillkryp på dagis.
Det är mycket grejer man ska hinna med att göra förutom det vanliga när man har fyra barn.
Tandläkarbesöken blir många, barnhälsovårdsbesök blir många och så är det en massa annat man måste sköta också.
Idag är det lilla kryps utvecklingssamtal på dagis klockan 12.
Tycker att det är onödigt då jag alltid pratar med personalen och vet hur det fungerar där iallafall.
Hur lilla kryp utvecklas vet jag dessutom bättre än dagispersonalen då de bara träffar hon tre timmar om dagen,tre gånger i veckan.
Jag vet att han får vara där 15 timmar i veckan men jag hämtar honom vid 12 istället för vid 14 eftersom de ändå bara sover middag vid 12 och det kan han lika gärna göra hemma i lugn och ro utan att höra andra barn skrika för att de inte vill somna på dagis.
Jag får därför om jag vill ha honom två dagar till på dagis men jag har honom på dagis tisdagar,onsdagar och torsdagar och låter måndagar och fredagar vara  och det är rätt skönt för då kan han och jag göra saker själva.
Ja nu är ju Sessan med också men eftersom hon är så liten och sover mycket så blir det ändå en del kvalitetstid med bara lillkryp.
Jag trivs med det nu när jag liksom fått vardagen att fungera som vanligt igen vilket inte var så påfrestande som jag trodde att det skulle bli med fyra barn.
För det är klart att jag var lite oroad över hur jag skulle hinna med att ge alla sin egen tid och fulla uppmärksamhet men det har ju löst sig bra även om de stora barnen kan få vänta en stund ibland vilket jag inte tror är farligt utan tvärtom nyttigt, speciellt för son nummer två som behöver träna på sitt tålamod lite grann.
Tjingeling

Solen sken mig i ansiktet tidigt denna morgon.
För att jag riktigt säkert skulle vakna till så skrek min Sessa högt att hon var hungrig.
Nu har hon ätit,fått ny blöja och gosat sig till sömns igen så jag har satt mig på balkongen och njutit av utsikten med en kopp kaffe.
Jag har finfin utsikt från min balkong eftersom det står ett fullblommande körsbärsträd som skymmer sikten för sådant jag inte vill se.
Sådant jag inte vill se är t.ex. grannen snett nedanför mig men tyvärr så har hon fått dille på att tvätta varje lördagmorgon klockan 7.
Det kan bero på att hon är extremt irriterande och gillar att gå folk på nerverna.
Hon är nämligen arbetslös och kan tvätta vilken jäkla dag som helst men självklart snor hon alltid helgtiderna så de som jobbar på vardagar inte hinner boka några tider till tvättstugan innan det är fullt.
Idag tvättar hon.
Hon klampar fram på vägbanan utanför med samma kjol som hon alltid har på sig.
Så att man ser hennes tjocka ben som dallrar när hon vaggar fram.
Samma fula gula t-shirt i storlek xxxxxx-large som ger en aning om hur hennes stora tuttar som vilar på hennes stora mage ser ut.
Det går inte beskriva hur hon ser ut för någon som inte har sett henne IRL, för det är aldrig någon som tror på det men jag kan säga som så att hon syns i en folksamling och sticker ut rejält för när folk som aldrig sett henne ser henne för första gången så blir de alltid lite chockade och har liksom svårt att smälta synen.
Tack för att jag har tvättmaskin hemma så jag slipper samsas med henne mer än nödvändigt för hon har något fel i skallen den tanten.
Över 50 bast och springer mest runt och snackar skit och tjuvlyssnar på folk.
Till grannen under mig har hon sagt att hon ska få mig och min familj vräkta på något sätt.
Lycka till säger jag.
Alla grannar tycker att hon är jobbig och påträngande men ingen vågar säga till henne eftersom hennes favoritsysselsättning är att ringa hyresvärden och klaga på folk.
Jag har fått ett klagomål från henne om att jag tvättar mitt i natten och att mina barn skriker i trapphuset.
Att jag tvättat mitt i natten är lögn för jag har aldrig tvättat efter klockan 21.
Barnen kan förvisso föra liv i trapphuset när de är på väg upp eller ned men det tycker jag folk ska skita fullständigt i då det finns andra betydligt äldre barn i 30-års åldern som kommer hem på fyllan klockan 2 på natten och för ännu mer liv.
Den här grannen är dessutom en sådan som inte låtsas om att hon snackar skit om folk utan kommer gärna fram så fort någon visar sig ute och tränger sig på.
Om jag och en annan granne är ute med våra ettåringar i sandlådan och leker så  ser kärringen det från sitt köksfönster och klampar ut och ställer sig brevid oss och lägger sig i vårat prat.
Pratar vi om våra barn så berättar hon hur det var när hennes barn var små, vilket vi skiter fullständigt i då hennes barn är lika gamla som jag är.
Eftersom jag är den enda som inte pallar vara trevlig mot henne så tycker hon väldigt illa om mig och det är därför hon vill att jag ska bli vräkt.
Jag var trevlig mot henne förut men jag tappade orken för hon var alldeles för påträngande och man fick inte vara ifred utomhus utan att hon som en igel skulle tränga sig på.
Satt vi ett gäng och grillade och hade trevligt så nog fan kom hon och bjöd in sig själv utan att fråga om det var okej.
Satt man och drack kaffe och tydligt visade att man inte tänker ge henne någon kopp så gick hon in och hämtade en egen kopp och trängde sig på iallafall.
Eftersom jag slutat vara trevlig mot henne så låter hon mig äntligen få vara ifred när jag är ute men det är  då man får höra från de andra grannarna om hennes planer
Hon är en sådan som liksom inte kan ta in att hon borde skaffa vänner i sin egen ålder.
Det pinsammaste någonsin var när jag satt hos en annan granne och drack kaffe en morgon  och så kommer kärringen ut från sin täppa och fram till oss.
Så säger hon:-Hörde ni skotten i natt?
Ingen pallar svara och ingen fattar vad hon menar.
Så skrattar hon och säger:Jo för Stig var förbi så inatt fick jag skott i råttan,hahahaha.
????????
Ingen säger något och ingen reagerar utan sitter bara och tänker på hur tanten är funtad i skallen som ska deklarera sitt one night stand med en 70-årig farbror för helt oskyldiga grannar i samma ålder som hennes egna barn.
Tanten går in igen tills hon ser en annan granne gå förbi hennes fönster.
Då slänger hon sig ut genom balkongdörren och tjoar:-Hörde du skotten inatt? och bla bla bla.
Fattar ni hur extremt påträngande och irriterande hon är?
Annat hon också brukar deklarera är hur hennes mage mår.
-Nä nu måste jag nog gå in och sätta mig på toa en stund för nu kör det ordentligt i magen,brukar hon säga.
Alla pustar ut för att hon ÄNTLIGEN ska gå in till sig och vet att det där toabesöket alltid tar minst en halvtimme men fyfan vad äckligt man mår när hon pratar om det.
Jag mår illa bara jag ser hennes äckliga feta,rödfräkniga ben klampa ut från täppan och så ska jag behöva se bilder i huvudet av en fet tant hänga skinkorna på varsin sida om toastolen...uuuuääääh.
Behöver jag säga att hennes barn flyttat hemifrån?
Behöver jag säga att hon inte har någon man att störa så hon stör grannarna istället?
Den dagen hon flyttar härifrån så kommer folket jubla och jag kommer baka en riktigt stor tårta för att fira det.
Tjingeling

När man har barn och de sedan får syskon så brukar många fråga om syskonen blir avundsjuka på nytillskottet.
Jag har aldrig haft sådana problem med mina barn.
När jag väntade lilla Kryp var jag orolig för att barn nummer två skulle bli sådan eftersom han är ett sådant barn som kräver ganska mycket uppmärksamhet men när lilla kryp kom så försvann oron för barn nummer två var så snäll och go mot lilla kryp så jag faktiskt blev förvånad men så är han ju faktiskt 6 år äldre än vad lilla kryp är.
När Sessan kom till världen var jag också orolig fast nu för att lilla kryp skulle bli avundsjuk men det har löst sig fint det också.
Lilla Kryp blir inte överförtjust när Sessan ligger i pappas famn men han är nöjd ändå bara han också får sitta i pappas famn tillsammans med Sessan.
Han klappar sessan försiktigt och pussar henne i pannan hela tiden.
När någon utav de äldre bröderna vill komma och pussa på sessan puttar han bort dem för han tycker att det bara är hans lillasyster.
Lite avundsjuk kan han dock vara lilla kryp för ibland när man tar upp sessan i famnen efter att hon legat i mjukliften och sovit så brukar lilla kryp lägga sig i liften,sprattla med benen och säga -ooouuuääää,oooouuuääää precis som sessan brukar låta när hon är hungrig.
Då brukar jag klappa honom på huvudet och fråga om den lilla bebisen behöver byta blöja och då skrattar han,pekar på sin blöja och säger Baj.
Baj betyder precis det ni tror och det är precis det han har gjort i blöjan när han säger så.
Förmodligen så är det så han uppfattar sin lillasyster.
Som en liten sprattlande minimänniska som bajsar och säger ooouuuuäää,oooouuuää men han tycker om henne iallafall.
Tjingeling

Jag bloggar inte så mycket nuförtiden.
Det beror på dels att jag är upptagen med fyra barn varav två är så små att de behöver mig nästan hela tiden och dels på att det som händer i mitt liv just nu inte är så där väldigt intressant för omgivningen att ta del utav.
Jag menar att det ju inte är så värst intressant hur många maskiner tvätt jag tvättar eller hur mycket jag städar hemma.
Dammsugar varje dag och ibland flera gånger samma dag.
Inte så kul men det behövs och jag trivs mycket bättre med livet när jag har mer ordning och reda hemma.
Jag har dessutom äntligen fått disciplin på mig själv och gjort allvar av att städa varje morgon.
En vanlig dag tar det ungefär en timme och jag har ju förstått att det faktiskt är mycket enklare att städa en timme varje dag än att städa en hel dag 3 gånger i veckan som jag gjorde innan.
Nu hinner det inte bli lika stökigt och därför är det inte heller lika tråkigt att städa utan tvärtom så känns det roligt hur konstigt det än låter.
För mig har det alltid varit en gåta hur folk som har barn kan lyckas ha så fint hemma...är de uppe och städar på nätterna eller?
Nu har jag äntligen funnit lösningen tack vare min vän J som har två barn men som aldrig har stökigt hemma.
Det är nämligen hon som har inspirerat mig att skapa en grundordning i hemmet och även om det faktiskt tog nästan en månad att få ordning på allting och skapa bra förvaring så var det ju helt klart värt besväret och även om mitt hem inte är helt fläckfritt så syns det en väldigt stor skillnad nu jämfört med tidigare då man fick kliva över tvätthögar,leksaker och allt möjligt som alltid hamnade mitt på golvet i brist på plats.
Att städa är ju inte alls så jobbigt när man slipper plocka grejer från golvet i flera timmar varje dag.
Något som jag dessvärre inte fått disciplin på är att gå ut med soporna.
Min ursäkt är att det är svårt att bära en bebis samtidigt som man håller en ettåring i handen nedför trappen och samtidigt ska bära soppåsar.
Det går ju såklart att bära ned bebis först och lägga henne i vagnen där nere men soppåsar är inte min grej så jag har utsett sambo som sopbärare föralltid.
Fast det vet han inte om så soporna åker inte ut förrän sopskåpet är överfullt och påsarna ramlar ut på golvet.
Jaja man kan ju inte vara perfekt liksom.
Tjingeling