lellebell

Nu har jag då varit och röjt runt i min hall igen.

Tröttnade på att det hela tiden ser så rörigt ut med kläder och skor överallt så jag köpte en begagnad furugarderob för 250 spänn och sågade av en del på en trasig gammal apotekardisk som stått i förrådet och väntat på att lagas i ett par år och så skruvade jag ihop och målade allt i vitt.

Den fasta garderoben i hallen ser väldigt gul ut brevid den nymålade garderoben men jag orkar inte bry mig om det för hyresvärden kommer ju förmodligen renovera hallen inom några år då det blir rätt slitet efter femtio år utan att något har gjorts.

Igår laddade jag ned Turf i mobilen och satte igång att motionera direkt.

Turf funkar så att man med gps i mobilen syns på sattelitkarta. En grön gubbe på kartan visar vart man befinner sig och runt om i området finns så kallade turfzoner som man ska ta sig till genom att cykla,gå eller vad man nu vill göra.

Själv tog jag en promenad med barnvagnen.

När man har tagit sig till en zon och står inne i den så säger telefonen att man tar zonen...då laddas den i ca 45 sekunder och sedan "äger" man zonen tills någon annan turfare kommer och snor den typ.

Igår morse tog jag 2 zoner i mitt lilla hood, den första ligger precis bakom mitt hus och den andra ligger någon kilometer bort i ett litet radhusområde, på en grön plätt med en liten kulle.

När jag skulle ta kullen (man var tvungen att gå upp på den) så ställde jag barnvagnen nedanför med sovande Sessan i och med glada Lillkryp sittandes och lekte med min väska.

Jag gick upp på kullen med telefonen i handen för att se när den laddade ner min zon och just då kommer en tant med en liten ettrig och morrande hund och går förbi.

Hundenstannar och ställer sig och morrar åt barnvagnen och tanten säger då till hunden- Ja, alldeles riktigt,den ska inte stå där och syftar på min barnvagn.

Jag står kvar på kullen och försöker ignorera tanten men hon ger sig inte utan fortsätter prata med sin hund.

-Näe, vagnen ska inte stå där men hon bryr sig mer om sin telefon än sina barn.

Då fattar jag vad hon syftar på och funderar på om det verkligen stör henne att jag står fyra meter ifrån barnvagnen,uppe på kullen med telefonen i handen eller om hon helt enkelt är en bittrare tant än vad jag är.

Slutsatsen blev att tanten irriterade mig så jag frågade henne om hon visste vad jag sysslade med och fick ett nej till svar.

Då sa jag att det man inte vet behöver man inte ha huvudvärk för så ta du din morrande hund och fortsätt gå istället, HEJDÅ!

Det fungerade så tanten trippade iväg och min zon blev min.

Om det verkligen störde henne att jag brydde mig om mobilen och hon hade varit trevlig så kanske jag hade förklarat för henne att jag definitivt inte är någon telefonberoende person och enda gången jag håller i mobilen är just när jag tar zoner, annars så ligger den i min ficka men eftersom tanten var otrevlig så kan hon ha huvudvärk tycker jag.

Mina barn mår väl inte dåligt över att komma ut på promenader i fin natur bara för att jag med några kilometers mellanrum fiskar upp telefonen och laddar ned en zon i 45 sekunder för det är nämligen så lång tid det tar att göra en zon till min.

Sedan bestämde jag mig för att strunta i bittertanten och så gick jag vidare och tog ännu en zon innan det började  ösregna och lillkryp hade inget regnskydd så vi fick gå hem.

På kvällen när jag hade lagt lillkryp för att sova så lät jag sambo ta hand om hushållet och så gick jag på en turfpromenad till och eftersom det på något sätt är beroendeframkallande så knatatde och joggade jag till mig hela sex stycken zoner och en sju kilometer lång promenad/joggingtur.

Kom hem med träningsvärk i benen och verkligen helt genomsvettig.

Det här var ett riktigt kul sätt att få motion på och helt i min smak dessutom.

Man tävlar emot andra (som snor zonerna man just tagit), man får massor med motion, man får frisk luft och fin natur.

I like it alot!

nähe nu har det gått för långt med bitterattityden! Man kan ju inte slösa en massa tid på att vara bitter när man kan ha roligare saker för sig.

Jag har i några dagar sysselsatt mig själv med att rensa ur förråd, klädkammare och balkongen på skrot och trasiga möbler vilket ledde till att jag blev inspirerad av mig själv och fortsatte med att organisera och göra om hemma.

Det tog två dagar att fixa iordning hallen.

Jag slängde ut precis allting som fanns där, köpte en stor furugarderob på loppis och sedan målade jag den vit, drack en redbull och sågade bort en del av en gammal apotekardisk som stått i förrådet hur länge som helst med trasiga lådor,målade den och skruvade upp hängkrokar på väggen och så... orkade jag inte mer.

Det är tredje gången jag gör om hallen nu.

Men för varje gång jag gjort om den så har den blivit ytterligare ett snäpp organiserad och fått bättre förvaringslösningar så nu hoppas jag att jag aldrig behöver göra om den igen.

Fast nu när alla möbler är vita så ser den fasta garderoben gul ut i färgen vilket inte är så konstigt då den har stått där i sisådär en femtio år.

Jag funderade iallafall på om jag skulle måla om hallen mörkgrå istället för då syns inte fulgarderoben så mycket som när den skär sig mot det kritvita men vi får se,vi får se vad jag orkar med.

Jag orkar nämligen inte så mycket nuförtiden.

Det beror på att jag blivit förslappad och lat men jag ska ändra på det nu och börja ge mig ut och motionera igen.

En fyrabarnsmage behöver ju faktiskt inte se ut som en överjäst bulldeg bara för att man inte pallar kuta runt i joggingskorna genom gyttja och blöta pölar i motionsspåret, man får hitta på något annat när man känner att man är anti-allting så det har jag gjort nu.

Idag laddade jag faktiskt ner turfgame i mobilen så jag ska pröva det imorgon och se om jag fattar något och om jag hittar några zoner i denna stad.

Hoppas jag gillar det massor och går ned sisådär en 20 kilon av att leta zoner.

Jag hoppas också att postkodlotteriet knackar på min dörr någon dag med sisådär en två checkar på hundratusen som de vill ge mig men jag ska kanske inte vara alltför optimistisk bara för att jag inte vill vara pessimistisk, det vore ju dock helt fantastiskt om det hände, speciellt som jag inte prenumererar på någon postkodlott.

Fast jag skulle för tillfället vara så nöjd bara med om skolorna bara kunde bestämma att läxor var förbjudet. Stora sonen har prov om Norden imorgon och idag har vi ägnat två timmar åt uttfrågning om fjordar,Skanderna, gejsrar, och skillnaden på en finne och en finnländare.

När jag inte orkade mera så kom han dessutom på att han hade fem sidor matteläxa också.

Mellansonen hade bara tre sidor tack och lov,fast han hade ju läsläxa och han kan bara läsa namnen på personerna i läsboken och så läser han sådant som egentligen inte står i boken...om monster och sådant som han tycker är lite mer intressant än läsboken.

Idag har jag alltså ägnat ungefär 2 och en halv timme åt läxor.

Det är ju inte konstigt att man blir bitter.

tjingeling

Ja så nu är det då höst igen...den enligt mig,längsta och tråkigaste årstiden som finns.

Jag tror att jag som alltid ska vara så positiv har ändrat attityd till bitter.

Jag kan inte rå för det riktigt men just för tillfället är jag faktiskt inte glad så då får det ju vara så.

Anledningen är bara små skitsaker men varför ska allt hända samtidigt?

Jag har varit sjuk ett bra tag med hosta,snor,ont i halsen och det är ganska jobbigt när man har fyra barn att ta hand om eftersom man inte får vara sjuk ifred och därför blir man heller inte frisk.

Det är inte konstigt att vara sjuk och jag gnäller inte för just den saken MEN...vad händer då?

När man känner sig svag och ynklig så är det väl klart att man får menshelvetet mitt i alltihop.

Det är det jag gnäller om.

Att en sak sällan kommer ensam och jo jag har mer på lager...

Stora sonen har fått en ny säng eftersom hans bror hoppade i hans förra så att den gick sönder och det blev en hel del onödiga utgifter med både ny säng och så var vi tvungna att köpa en ny madrass också eftersom den förra var för hög för att passa i den nya sängen...vad händer då?

Den två dagar gamla eller rättare sagt nya och fräscha madrassen blir nerspydd utav samma lillebror som tog sönder den förra sängen

.Ja det är sådant jag menar...irriterande småsaker blir väldigt irriterande när de samlas på hög och kommer klumpvis.

Istället för att vara positiv så är jag nu bitter och gnällig som många kärringar i min ålder brukar vara och så är det höst och kallt såklart.

Vad händer då?

Jo varmvattnet i duschen försvinner och för att kunna duscha överhuvudtaget så måste man vrida kranen på det varmaste och det varmaste är ljummet vatten.

37 grader är det varmaste som går att få ut ur kranskrället-lika varmt som vätskan till färskjästen ska vara när man bakar.

När allt sånt här händer samtidigt så blir jag bitter.

Eller en sådan där gnällig,pessimistisk och negativ kärring i sina värsta år...såna där man bara avskyr och lovar sig själv att aldrig bli likadan och vad händer då?

Jo man slår i foten i dörrkarmen,tvättmaskinen vägrar centrifugera,man tappar sin hemnyckel,hittar inte sitt bankomatkort och så får man ett litet utbrott,då man ställer sig och räknar upp varenda svordom man kanoch det hjälper inte ett enda dugg.

Helvete också.

Tjingeling

.

Igår kväll satt jag uppe länge och tittade på en film på 6:an.

Tror den hette Condemned eller något sådant.

Tycker det var en ganska bra film fast att den var lite sjuk och jag brukar inte gilla sjuka filmer.

Meningen var att jag och sambo skulle titta på filmen tillsammmans men han blev tjurig på mig och gick och la sig istället.

Anledningen till att han blev tjurig var att han innan satt på facebook och hade fått en vänförfrågan från någon tjej som han inte kände.

Eller det var väl inte därför han blev tjurig men jobbig som han är så var han tvungen att berätta för mig att han fått en vänförfrågan från en tjej som han inte kände eller visste vem det var.

-Jaha men skit i det då, du behöver ju inte tacka ja sa jag utan att vara vidare intresserad eftersom jag satt och tittade på tv.

Istället för att knipa igen så fortsätter sambon diskutera saken och säger att de har gemensamma vänner och bla,bla,bla.

-Jaha men då känner du henne kanske fast du inte vet om det själv, säger jag fortfarande rätt så ointresserad av ämnet.

Men så ger han sig inte ändå utan fortsätter och säger att tjejen inte kan jobba på hans jobb iallafall eftersom hon är för ung för att jobba.

Då blir det reklam och då tar jag mig en titt på sambons datorskärm och räknar ut att tjejen är 16 år gammal, tar för givet att sambon inte känner tjejen och så trycker jag bort vänförfrågan åt honom eftersom han verkar ha svårt för att göra det själv.

Då blir sambon sur och tycker att jag lägger mig i och så börjar han babbla om att han minsann inte snokar runt på min facebook och bla,bla,bla.

För att kontra drar jag till med att han inte behöver det eftersom jag inte är vän med några minderåriga lammkött och för att pika till det ytterliggare så är jag inte heller vän med mina ex eller andra former av "du vill inte veta" personer.

Då blir sambo riktigt sur.

Vet egentligen inte varför, han är vän med iallafall tre av sina ex (som jag vet om) på facebook och de stör mig inte alls så jag tycker inte han kan inbilla sig att jag är svartsjuk och bli sur för det åtminstone.

Jag tar mig en titt på tjejen med vänförfrågan igen för att lista ut om det finns en enda anledning till varför hon borde känna sambo på ett eller annat sätt.

16-årig tjej med en profilbild som iofs ser rätt välkomnande ut om man är en singelkille med otillfredställda behov, då bilden till 80 procent består utav ett par ganska stora och runda tuttar med en rätt grov urringning upptryckta i kameran och resten av ett litet blont huvud ovanpå detta.

Nä jag tycker inte att jag behöver be om ursäkt för mitt tilltag.

Sambo kunde valt att inte säga någonting till mig och inte försöka pocka på min uppmärksamhet utan tackat ja utan att meddela mig om saken för då hade jag inte märkt det men nu gjorde han inte så och då får han skylla sig själv.

Sånt är livet.

Att man blir sur över en sådan sak är för mig både aningens mysko och ur min synvinkel rätt så patetiskt.

Men det får mig ju att undra varför han nu ville vara vän med personen.

Slutsatsen blir ju ändå att han antingen faktiskt känner henne men av någon anledning inte vill berätta det för mig eller att han vill ha lite unga lammkött på sin vänlista bara för att det känns fräscht eller något.

Nä nu skiter jag i saken, ville ju bara få ur mig att jag tycker att jag inte gjorde något större fel i min handling och kanske få en liten kommentar ifrån någon utomstående som håller med mig om det så att jag inte känner mig som den svartsjukaste häxan i stan.

Tjingeling

Jag har lyckats ta sönder min datorskärm som inte kommer gå att laga och därför blir det glest här med inlägg tills jag hittar en ny dator jag vill ha.

Just nu lånar jag stora sonens skoldator, vilket förmodligen inte alls uppskattas utav hans lärare men vad gör man?

Vidare så har skolorna börjat och med den kommer alla möten,tandläkartider,vaccinationer och sådant som ett brev på posten.

Till det så är även polisutredningen igång  angående fyllegubben som boxade min mellanson i magen.

Polisen har inte hämtat ut videoövervakningsfilmerna ifrån affären det hände i så jag antar att detta fallet inte tillhörde prioriteringen för nu är filmerna borta och dessutom bad de mig leta reda på vittnet själv vilket enligt mig innebär att jag borde få lön eftersom jag gör deras jobb.

Suck.

Jag är faktiskt besviken på hur samhället fungerar idag.

Är man sjuk och ringer till vårdcentralen så måste man diagnosera sig själv innan man ringer för att överhuvudtaget få träffa en läkare.

Blir ens barn misshandlad av fyllegubbar så måste man även sköta det arbetet själv tydligen.

Jag har nu gått och dragit på mig en äcklig slemhosta också så jag känner mig rätt så trött och hängig och orkar inte riktigt med alla krav jag känner att jag har ansvar för men jag gör det ändå för jag vet ju iallafall att om jag gör saker själv så blir de åtminstone gjorda och det kan man ju inte lita på i annat fall.

Idag är det iallafall lördag och då slipper jag sådant extraarbete men eftersom jag börjat riva ned tapet i barnens rum så har jag ändå lite att stå i...dock är sådant arbete  mer min smak.

Tjingeling