Tur eller otur...
Vinter och mörker...man sticker till jobbet på morgonen och det är mörkt ute...man kommer hem och det är mörkt ute.Igår när jag cyklade hem ifrån jobbet och bara hade en liten bit kvar på cykelvägen innan jag var hemma så var det så mörkt ute redan vid 16 att jag helt och hållet missade ett rådjur i skogen och när det hoppade fram bara två meter framför mig så blev jag så chockad att jag nog hade ramlat av cykeln om det inte vore för att jag var så trött efter jobbet att min hjärna liksom inte uppfattade att jag nästan krockade med ett rådjur förrän rådjuret redan hade hoppat förbi mig och stuckit in i skogen på andra sidan cykelvägen.Då kom jag på att om jag hade varit lite snabbare på cykeln så hade jag kanske fått rådjur till middag. Ifall att det hade hänt att jag krockade med rådjuret så hade det ju säkert inte dött utav det...men om det hade det så hade jag lagt den på cykelkärran bakom cykeln och cyklat hem med den.Fast jag tror att om jag hade krockat med rådjuret så hade den säkert fastnat i hjulet eller något sådant för jag brukar ha sådan otur....speciellt när det gäller cyklar.Det var nog tur att jag var lite trött igår. Det räddade ju antingen livet på ett rådjur eller livet på min cykel.Tjingeling
Snart är det jul:)
Allt börjar nu vända åt rätt håll och jag har tagit i massa saker så att de senaste två dagarna har jag gjort allt jag kan göra för att lösa problemen. Resten kan jag inte styra över och därför tänker jag inte lägga energi på det. Däremot så tänker jag lägga energi på att få ordning här hemma inför julen så köket har skurats millimeternoga och idag har jag gått loss i vardagsrummet och tvättat soffklädseln och mattan till och med. Skön känsla när det är rent och fint hemma. Kan inte vara annat än glad då ju:)
Mitt i en enda röra...
Jag sitter verkligen i skiten just nu om jag får uttrycka mig så.Ekonomin är en katastrof och nu är jag ensam om att reda ut något som jag inte själv har skapat eller orsakat.Det känns hur surt som helst men jag får bita i det sura äpplet och för en gångs skull be om hjälp.Det har jag gjort nu och kan bara hålla tummarna över att jag får hjälp att försöka lösa problemen.December 2013 är månaden då allt har vänts upp och ned.Mycket dåliga saker och problem har kommit fram. Hyresskulder och stress.Även bra saker har kommit fram.Jag är starkast ensam.Jag kan lösa problem för att i framtiden aldrig mer behöva oroa mig för om räkningarna kan betalas.Klarar jag bara av den här månaden så kommer jag bli fri från magont och stress.Jag tar tillbaka kontrollen och kan styra ensam över ekonomin.Jag behöver inte kontrollera att någon annan tagit sitt ansvar och jag behöver inte bli besviken när den inte gjort det.Frihet!Nu kommer jag att kunna ha en budget som ingen annan förstör.Jag kommer att kunna planera och få saker iordning.Jag kommer kunna betala det jag ska och ha ett sparkonto och en buffert.Den lättnaden är värd det jag just nu måste genomlida men det är inte mindre jobbigt för det.Att behöva be om hjälp suger!Som tur är så har jag världens underbaraste vän som är ett stöd jag inte hade klarat mig utan just nu.Jag är så jäkla tacksam att jag har en vän som är helt igenom vacker både på utsidan och insidan.Det finns ingen som är så godhjärtad som hon är och det finns heller ingen annan i hela världen mer än hon som jag kan säga att jag alltid litar på till 100 procent.Det finns fina människor men det finns nog ingen som är så fin som hon.Bara genom att vara sig själv så gör hon världen till en bättre plats och det är det nog inte många andra man kan säga så om.Ingen är perfekt brukar man säga men min vän hon är fan det:)
Vänder blad...
Har hamnat i ett läge där jag faktiskt inte har något annat val än att omprioritera i mitt liv,vända blad och ta mig framåt.Nu har jag stått stilla och trampat i motvind så länge att orken tagit slut.I ett förhållande måste båda parter gå åt samma håll för att det ska fungera,det både har och inte har med kärlek att göra.Jag är i mitt liv en drivande person.En sådan som vill ha saker gjorda på stört och inte har tålamod att vänta.Jag har drömmar och mål jag vill nå men tyvärr så kommer jag ingenstans utan har fastnat och står still.Därför har nu jag och sambon bestämt att vi ska dela på oss.Vi är inte ovänner och vi har kärlek till varandra men vi har verkligen inte samma prioriteringar i livet och jag känner att jag tar betydligt mer ansvar i förhållandet än vad jag borde göra.Det är både mitt och sambons fel att det blivit så här men nu har jag kommit till en punkt där jag vill framåt och i vårat förhållande kommer jag inte framåt då jag är rätt ensam för att ta oss dit och måste dra sambons lass åt honom vilket jag har gjort så länge att jag helt enkelt ger upp nu.Det är för tungt.Jag måste fokusera på våra barn i första hand och när sambon inte själv tar tag i saker utan istället lutar sig tillbaka och tror att problem och utmaningar som är jobbiga försvinner om man inte låtsas om dem,ja då drabbar det hela familjen och jag orkar inte vara den som alltid får reda ut alla problem ensam och speciellt inte problem som kunde ha undvikits om man tagit tag i dem när de fortfarande var små problem och inte hann växa till stora problem.Det är helt enkelt så att när man i ett förhållande inte längre har tid eller ork att ens vara sig själv,då har man gett för mycket alldeles för länge.Jag menar...var har min humor tagit vägen? Var tog alla mina intressen vägen? Självklart att när man har fyra barn så kan man ju inte leva på samma sätt som innan man fick barn,det vill man ju inte ens då det ju blir så att barnen kommer före allting annat när man blir förälder.Man omprioriterar och sätter sina barns behov före sina egna behov och är man en familj där två är föräldrar så förutsätter man att båda omprioriterar och det är just där som anledningen till mitt beslut sitter just nu då jag känner att jag ger upp så mycket av mig själv då jag tillåtit sambon prioritera alltför mycket som inte gagnar vår familj alls utan bara honom själv eller andra människor som inte är viktiga för mig utan bara för honom.Jag vill inte styra och ställa i hans prioriteringar då jag anser att han är vuxen och själv beslutar om vad som är viktigt i hans liv.Jag tycker förstås att han lägger för mycket tid och energi på människor som inte förtjänar det men samtidigt är det inte mitt ansvar att öppna hans ögon så därför har jag nu beslutat att stå på egna ben vad det gäller vårt förhållande.På så vis kommer jag förhoppningsvis hitta tillbaka till mig själv och få energi till att fokusera på barnen och även sätta mig själv på proriteringslistan för jag tycker att jag är så pass viktig för familjen att jag borde komma precis efter barnen istället för som nu efter fotboll,människor jag inte ens känner o.s.v.Så ligger det till och nu är det framåt som gäller:)
Morgonbestyr...
Det finns nog ingen,(iallafall ingen som jag känner) som har så dåligt morgonhumör som min sambo.Han är mer kvällsmänniska och det är tvärtom med mig men det är ändå roligt att se sambon göra sig redo för jobbet om morgnarna.Först ska han ta sig upp ur sängen när larmet ringer och då snoozar han i 20 minuter och har sedan bara 6-7 minuter på sig att hinna dricka kaffe,tvätta sig,klä på sig och borsta tänderna och att på avstånd se den här proceduren är riktig humor för min del.Han hittar och klär på sig tröjan men inga byxor (de har han slängt på golvet när han gått och lagt sig men minnet är kort) så han måste antingen fråga mig vart det finns byxor eller gå och hämta nya i garderoben och hämtar han nya så står han och svär och hittar inga byxor fast att de alltid ligger på hyllan längst ned medan han står och rotar på hyllan längst upp.Kaffekoppen måste man ge honom i handen för att han överhuvudtaget ska hinna få i sig något kaffe.Sedan är det tandborstningen.Han borstar och borstar och spottar och fräser. Sedan har tandläkaren gett honom FLUX att skölja munnen med och så sköljer han och spottar ut det i toaletten samtidigt som han nästan kräks.Klagar över att det är så äckligt och ställer sig med huvudet över toaletten i någon minut och hulkar sig medan jag står i dörren och skrattar.När hela proceduren är klar och han ska ut genom dörren så tittar han på klockan och inser att han är en kvart försenad...varje dag.Är det inte lite konstigt att man varje dag gör exakt samma morgonprocedur och blir en kvart försenad utan att förstå att man antingen måste gå upp en kvart tidigare eller förbereda dagen innan? Det är för väl att det är jag som gör iordning barnen på morgonen för om det var sambons ansvar så hade de blivit väldigt försenade varje dag.
Detta är min sömniga sambo när han är redo för jobbet...pigg och glad;)tjingeling
Gnäll...
Jag vet att man inte ska gnälla.Jag brukar själv säga det till gnälliga människor och alla vet ju att ingen uppskattar gnäll...därför är det bara att ändra inställning.Jag är så glad att diskmaskinen gått sönder,det finns ju liksom inget roligare än att stå och diska efter sex personer och en diskhög storlek hela bänken,spisen och halva matbordet varje dag. I looove it;).Jag uppskattar också att medan jag står och diskar så ägnar de två minsta barnen sig åt att smyga in i badrummet och trycka ut innehållet ur två nya tandkrämstuber i handfatet.Jag är också tacksam för att jag köpte en hel liter vispgrädde för bara 20 kronor sist jag var på Maxi...mest för att sonen idag trodde det var mjölk,tog ut den ur kylskåpet och öppnade paketet medan jag stoppade tvätt i maskinen och sonen blev toanödig så jag fick hjälpa honom på toa och under tiden hann lilltjejen klättra upp på bordet i köket och hälla ut en liter grädde över bord,stolar,golv och kökssoffa.Jag är också glad att jag har så vackra påsar under ögonen...och för att jag ägnade en hel ledig dag åt att städa i fredags för att sedan jobba hela helgen och för att det idag ser värre ut hemma än innan jag städade i fredags.Sedan är jag kanske inte överlycklig men iallafall nyfiken på hur resten utav familjen lyckats fylla fyra tvättkorgar med tvätt på två dagar. 8 maskiner tvätt blev det...Kanske har jag ingen jäkla lust att vara glad utan just nu kanske jag bara måste gnälla lite eftersom jag är trött,sur och lite på gränsen till att få ett riktigt jäkla utbrott. Om jag får ett riktigt jäkla utbrott så kan det hända att jag struntar i att diska och istället tar och slänger disken. Det skulle kunna gå illa.För då skulle sopberget här hemma växa ännu mer och eftersom jag ställer soppåsarna innan för dörren för att sambon ska slänga dem men han bara gör det när han har lust så tror jag att sopberget skulle växa så att vi inte kom ut genom dörren. Då skulle vi få klättra ut genom balkongen istället och då skulle säkert någon förbipasserande tro att vi gjorde inbrott och då skulle polisen nog komma och ta oss och sätta oss i finkan.Därför är det väl bättre att gnälla lite för annars kan man ju hamna i finkan och det vill man ju inte...
Ingen ska säga att jag är sur...
Jag har färgat eller rättare sagt blekt mitt hår så att det är morotsfärgat. Tänkte att jag skulle göra ljusa slingor men det blev som det blev och jag tyckte det blev rätt fint med alla knäppa färger så jag försökte ta en fin bild på mig själv och lägga ut på facebook.Jag tog 10 bilder och blundade på hälften och de andra...jag är inte fotomaterial helt enkelt.
Den här bilden fick jag inte lägga ut för sambon,han tycker jag ser sur ut.Bara för det så gillar jag den bilden bäst.Jag ÄR ju sur så det passar så bra så.Tjing
