D-vitamin och solsken
Så här under vintertid funderar jag på om inte människor gick i ide förr i tiden. Iallafall de som bodde i norr där solen inte lyser något vidare. Energin går på sparlåga. Man sover och är ändå trött och vill aldrig gå upp ur sängen. Min lärare påpekade för ett tag sedan att vi behöver D-vitamin. Och att vi behöver sola solarium. Det är ju inte alls bra att sola solarium har jag hört men enligt min lärare så är det farligare att inte göra det än att göra det. Det låter bra för mig. Så någon gång inom de närmsta dagarna ska jag smita iväg och ge det bleka fläsket lite färg. Kanske skulle man även inhandla en sådan där lampa som växter i akvarium behöver för att kunna växa. Så kunde jag bygga om vår lilla skrubb till en sandstrand med fejkat solljus. Det borde inte vara så svårt. Ett eget litet hemmaspa med sommar året runt liksom. Tjingeling
När man har barnasinne ...
Eftersom laddaren till min telefon har pajat och datorn pajade för länge sedan så får jag sNo sambons ajjpååån för att fejsboka eller blogga. Ikväll skulle sambo till sin syster och dricka kaffe eller något sådant( jag kan inte hålla reda på allt som han säger) och då bad jag snällt att han skulle lämna den där glastelefonen hemma så att jag får en möjlighet att försöka undvika att tappa den i golvet. Ja det är klart att jag fick för sambo vet hur rädd jag är om saker. Det är ju faktiskt inte mitt fel att datorns skärm ville passa på att spricka just när jag sitter vid datorn eller att dammsugaren delas i två delar just när jag ska dammsuga och så vidare. Iallafall så satt jag och fejsbokade i min ensamhet i soffan och precis när jag skulle trycka på något så ringer en gitarrspelande sig och jag råkar av misstag svara. FAN varför ska folk ringa jämt, kan de inte sitta på fejsboken som normala folk gör? Hann jag tänka innan jag hör att någon i glastelefonen försöker säga något.-ja hallå, säger jag. -godkväll säger någon på albanska. Jag kan inte stava till det så jag översatte men skulle jag försöka stava till det så är det nog "mirembrema" eller något sådant på ett ungefär. Sedan fortsatte personen på albanska ochjag uppfattade inte ett ord som jag förstod men personen pratade och pratade iallafall. - nä nu får jag nog säga att jag tyckte du pratade lite väl fort, säger jag men personen bara fortsätter. Kanske för att han inte förstod svenska men lite rättvist ska det väl vara när jag inte heller fattar vad han säger. Snilleblixt . Jag låtsas att jag är ett barn som inte kan låta bli att trycka på telefonknappar. Japp. Så gjorde jag och lade på luren. Det fungerade inte för personen hade telefonnumret så den ringde igen... Och igen. Slutsats: man måste ha tålamod med barn för de är envisa och kan lägga på luren fler gånger än någon orkar slå ett nummer. Tjingeling
När misstankar bekräftas...
Jag har en misstanke om att en utav mina grannar är en aning psykiskt distraherad. Jo för att när man möter någon som skriker och svär som denne så kan man ju få sina misstankar. Igår skrev jag ett inlägg om att jag funderar på att sälja min syskonvagn full med grannens hundhår och denne har kommenterat detta från en gemensam fb-väns konto. Att det kan vara katthår och att jag kan komma ner om jag vill något. Jag kan ju säga att mina misstankar om psykisk ohälsa knappast minskat efter att någon jag inte är vän med kollar in min fb och kommenterar från någon annan. Nä jag har inget att säga bittra tanter som utan anledning byter håll vid möten och skriker och svär som en galning. Jag menar är det någon som vill lätta sitt hjärta så är det nog grannen själv liksom. Jag har bara lite svårt att förstå vad den vill mig och kan inte knäcka koden "fan,helvete,jävlar" vilka är de enda ord grannen lyckats klämma ur sig till mig. Det bådar inte gott för kafferep precis. Tjingeling
Vadå Nyhetsmorgon?
Kaffe och Nyhetsmorgon. Nu har jag senaste tiden sett Niklas Strömstedt i rutan prata om sig själv lite för ofta. Jag undrar vad den killen har för nyhetsvärde 2013 eftersom han syns så ofta. Det största som hänt i hans karriär måste ju vara att han var delaktig i låten som kopplas ihop med fotbollsbronset Sverige tog i USA år 1994. En låt som inte ens var bra då enligt mig iallafall. Två gånger har han nu suttit och pratat om sin karriär i rutan på bara några månader.Jag kan inte tänka mig att någon tycker det är så intressant. Är det så att han får hoppa in när någon är sjuk eller har det något med att göra att hans fru jobbar på tv?
En riddare utan vaskrensare...
Jag älskar min sambo. Ibland älskar jag honom ännu mer. När man letat runt halva kvarteret efter en vaskrensare för att det där stoppet i toaletten liksom inte går att ignorera när skiten närmar sig kanten på toasitsen och man känner att nu jäklar blir det dyrt. Då kommer han utan vit häst och bara kör ner nävarna i kröken. Det är äkta braveheart. Kan inte med ord beskriva hur högt jag älskar min sambo. Jag kan inte heller med ord beskriva hur många liter tvål det krävs för att en riddare utan häst ska få sova i samma säng som mig inatt. Tjingeling
Stopp i toaletten är ingenting för veklingar...
Idag känner jag att jag är en vek vekling i en vek kropp som inte kommer att bli toanödig på väldigt länge. Det kan bli så när något fastnat i kröken på toan och ju mer man spolar desto mer fylls toastolen med usch. Jag kommer oavsett inte ha något ärende till badrummet förrän min käre sambo som jag ju älskar högt och har fixat kaffe på sängen åt har bevisat att han är sådär modig och braveheart som en man ska vara. Tjingeling
Lite märkligt...
Att när jag äntligen hittade bloggappen så gick laddaren till telefonen sönder. Så nu skriver jag från sambos ajpåååån. Utan app och det fungerar. Det var ju märkligt. Jag har inget vettigt att säga mer än att jag läst någonstans att folk som har det stökigt hemma har ett bättre sexliv än folk som har det städat. De stökiga hade sex oftare och kunde slappna av bättre eller något sådant. Jag har ju fyra barn så jag får väl erkänna att jag även har det stökigt hemma ganska ofta,men jag städar ju jämt. Det är där jag inte får den där undersökningen att gå ihop riktigt. Den måste vara gjord utav någon som ville ha en bra ursäkt att slippa städa helt klart. Tjingeling
sms...
Satt och bläddrade i sms som jag skickat till sambon. 12/12: "Jag älskar dig,vill du gifta dig med mig? " 14/12: "äh,strunta i det. Köp grädde på vägen hem." inga sms skickade där emellan. Det verkar som att vi tar ganska lätt på saker i vårt förhållande=)
Vägen ur pessiness.
Igår kväll slutade min laddare till telefonen att fungera. Utan någon anledning. Förmodligen bara för att jäklas. Gaaaah! Jag blir så trött att jag slutar bry mig för när man är pessi så går ju precis allting fel hela tiden vilket ytterligare bevisar att jag har rätt i det jag brukar säga,nämligen att negativa människor bara gör saker värre. Japp. Registreringsskyltarna ligger nu hos polisen. Det positiva är att de faktiskt ringde och lovade att inte slänga dem så Jag måste ju säga att de vill väl iallafall för de får slänga dem om de vill. Idag ska skatten betalas (de hade nämligen rätt om att den inte var betald för den skulle betalas i november). Fast vem håller koll på sånt om man inte har fått någon räkning liksom? Tur jag har världens charmigaste sambo som till och med polisen inte riktigt kan motstå fast att han ger dem lite problem då och då genom ren otur enligt han själv. Jag skulle kanske säga hälften otur och hälften misstag. Idag är jag iallafall inte lika pessi men jag har inte kunnat gå utanför dörren den här veckan och då mår jag inte så bra så jag behöver en promenad snarast möjligt. Då kommer allt bli bra. Tjingeling
Jag ger upp...
för det kan fan inte vara annat än jäkelskap när sambon ringer när han ska vara på väg hem från jobbet och har blivit stoppad utav polisen för att han inte har betalat bilskatten. Lägg av! Det var ju inte ens länge sedan vi betalade det är jag nästan helt säker på. Jag säger nästan för man ska aldrig vara för säker. Jag säger också: snälla polisen ta de jävla regskyltarna. Ta hela jävla bilen om ni vill bara min sambo kommer hem NU för jag orkar inte ta all pessiness själv. Måste ju ha någon att dela med liksom. Tjingeling
Pessiness del 2
För att inte tala om hur många barn utav 4 som just nu är krassa i magen... så kan man säga hälften. Eller de som bär blöja. Eller ett par helt enkelt. För att när det är pessiness så är det lika bra att ta i ordentligt. Ungefär som att det inte räckte med lingonvecka och annat jäkelskap när man är sur och sne. Vi kan ju för att vara lite positiva låtsas att jag faktiskt duschade när jag sa att jag skulle göra det imorse men det skulle vara att ljuga. Eller inbilla sig. Sessan fick nämligen utbrott och därför hann jag inte duscha så jag tänkte göra det när småttingarna sov middag vid 12-tiden. Om de hade gjort det alltså. The pessiness vill inte ge upp. Jag är en bitter surkärring precis som tanterna i mataffären som alltid ställer kundvagnen snett i gången så att ingen kommer förbi. Hääregud nu får jag ge mig. Tjingeling
The pessiness...förmodligen en sjukdom.
Ni vet sådana där dagar då man går och stör sig på precis allt men vägrar gnälla om problemen för någon eftersom man inte vill bli sedd som en gnällig,tråkig,pessikärring i bitteråldern? En sådan dag hade jag igår. Även i förrgår. Sådana dagar är det iallafall bra att ha en blogg som man kan gnälla till så att ofrivilliga slipper lyssna. ( Jag tvingar ingen att läsa min blogg så stör min gnällighet så klick åt ett annat håll) Man kan ju liksom inte gå runt och gnälla över saker som: Mina tånaglar är för långa och jag orkar inte leta igenom hela det stökiga hemmet efter en jäkla nagelklippare,det är hål i skreven på alla mina leggings och därför måste jag gå runt i mysbyxor och känna mig fet eftersom jag är medveten om att skrevhålens uppkomst beror på lår som gillar att stryka sig emot varandra, Jag har 48 samtal att ringa om dagisplats,sjuka barn o annat och jag hatar att prata i telefon...speciellt med folk jag inte känner,jag har den äckliga lingonveckan och flottigt hår så till och med min kära sambo är lite avståndstagande mot mig och bad mig igårkväll att ta en dusch (för att jag luktar svett) men det gjorde jag inte i ren protest så nu sitter jag här och verkligen måste duscha men jag hatar måsten och...förstår ni problemen? Nä. Det är därför jag skriver dem här istället för att tjata till någon stackare jag känner. Nu ska jag duscha faktiskt. tjingeling
Jan. 22, 2013
Jag har sedan igår varit på ett uselt humör och nu vet jag med säkerhet att jag måste ha någon obalans i hormonerna. Jag blir så lättretlig och ursinnig för saker som jag normalt inte brukar bli arg för och det måste hänga ihop med att jag har den där veckan i månaden då man får sota för att man är kvinna. Igår ringde jag en vän och bad henne dra dit pepparn växer. Jag tycker mig ha rätt att vara arg på denne eftersom jag förmodligen över 50 gånger bett personen att inte prata om/ blanda in mig i sitt privatliv och kärleksrelation. Trots det så blir jag ofrivilligt indragen i en sörjig massa utav problem och ja då blir jag arg. Mest för att jag måste slösa tid på att hjälpa folk som gång på gång gör misstag utan att lära sig utav dem och som inte kan se att kärlek inte är det samma som att leva med någon för att man är rädd för ensamheten. Jag verkligen avskyr när så kallade vänner blandar in mig i saker som jag redan klargjort tydligt att jag inte vill ha med att göra. Om ens partner bara är ett stort vandrande problem och man aldrig har något snällt att säga om den men ändå pratar om den negativt i flera år så kommer folk tröttna på att lyssna. Jag har tydligt klargjort till vännen att lämna sin "kärlek" eller fullständigt hålla käften om dennes förehavanden. Det hjälper tydligen inte att säga så för helt ofrivilligt har jag nu blivit inblandad i ett spektakel som vittne bara för att jag inte hunnit säga stopp innan jag fått höra sådant jag inte bett om. Självklart ställer jag upp för en vän som behöver hjälp och stöd men när den själv sätter sig i situationer som går över styr så har jag faktiskt ingen lust att hjälpa till. Speciellt inte när detta spektakel inte kommer leda till något vettigt iallafall. Om man fick lov att använda en brödkavel till att banka vett i folks skallar så hade jag sluppit sånt här dravel. Men jag har lärt mig en läxa,nämligen att aldrig hjälpa någon som inte ens hjälper sig själv. Tjingeling
och så var det så enkelt?
Har ingen dator nu igen och ibland bara vill man skrika ut saker men det får man inte så därför skaffar man en blogg. En blogg som är helt omöjlig att skriva på ifrån mobilen. Jag har försökt. Många gånger. Tills helt plötsligt då jag utav någon anledning råkar hitta appen. Den har ju bara funnits i x antal år utan min vetskap. Man hittar aldrig det man söker förrän man slutat leta,visst är det så?
