Upphittat...
Imorse fyndade jag det här fina bordet...
Det stod upp och ned i grannens blomrabatt som var tillfällig avstjälpningsplats för grejer hon skulle frakta bort till containern och kasta.Det tyckte jag var dumt så jag tog hem det och tänkte mig att den på bredden skulle passa perfekt som soffbord och det hade jag rätt i men dessvärre var det lite väl högt så jag fick ta fram sågen och kapa de fina fötterna men bordet är ju fint utan dem också...
Sedan har jag spacklat lite rispor och slipat bordet med sandpapper. Nu ska det bara bli vitt också men det arbetet är också påbörjat så imorgon har jag nog ett fint nytt soffbord.
Tjingeling
Jag är en surkärring.
Igår fick jag ett utav de där "jagblirsåjävlaargattjagvetintevad"rycken.Barnvagnen vägrade vika ihop sig trots att jag drog och slet som ett djur när vi skulle lasta in den i bilen.Det resulterade i att jag tillslut kastade den i marken och blev jättearg.Idag sa sambon att det var skämmigt när jag betedde mig på det viset. Han lade också till att jag är negativ,sur och gnällig.Men tack,det var ju snällt sagt tänkte jag och intog humöret "sursåinihelsike"Sedan fortsatte han med att jag varit på detta vis i en hel vecka och att jag aldrig är glad när han kommer hem från jobbet. I mitt huvud svarar jag "men undrar varför?" Kan det vara för att...1) Jag är trött?( Jag minns inte ens när jag senast fick sova ut utan att bli väckt.)2)Jag behöver slappna av? (Har inte varit ensam utan barn sedan i februari i ens en timme)3) Jag är trött på att alltid vara den som ger pussar och kramar,låter sambon sova en stund efter jobbet,låter sambon gå på studentskiva,låter sambon gå och spela fotboll o.s.v medan jag tar hand om barn och hem?Förmodligen är svaret lite utav varje. Min åsikt står jag fast vid. I ett förhållande ska man dela. Ge och ta.Känns lite som att ger man lillfingret blir man av med handen just nu.Jag menar att jag faktiskt tycker att jag gör väldigt mycket mer än vad sambon gör för att familjelivet ska fungera. Utan att kräva något dessutom. Jag vill att han ska få vila,spela fotboll m.m för att få energi till att orka vara närvarande när han är ledig.Det är bara det att han nästan aldrig är ledig då han heltidsarbetar och har sin fria tid med fotboll och tiden som blir över ska barnen och jag samsas om. Det vill säga när han har tid för han har också andra han måste lägga tid på. Det som blir över efter det är...då har jag redan somnat.Utan att ha orkat duscha. Fast nu är ju detta bara min sida av saken. Sambon säger att han gör så gott han kan och att mina nedförsbackar alltid går ut över honom.Det är nog sant.Sambon har aldrig några nerförsbackar så han tar nog inte ut dem på mig.Iallafall så säger han inget till mig.Det är bara jag som gnäller och är sur.Önskar att man var lite som ett solsken som lös glädje över världen men jag är nästan alltid glad tycker jag. Utom när jag blir sur förstås. Vetefan varför jag blir sur så vet inte vad jag ska göra åt det heller.Måste vara några slags hormoner som ligger och lurar.Livet hade ju faktiskt varit bra om man alltid var glad och snäll. Jag antar att känslor som besviken,ledsen,arg,och frustrerad bara ska tillhöra de gnälliga kärringarna. Som jag själv t.ex.Skärpning surkärring!Nu är jag glad igen. Fast att en tvestjärt nöp mig under låret o det svider som faaaaaa...n. Tjingeling
Föräldern...
Jag har börjat störa mig extremt mycket på vissa speciella människor.Nämligen de som tror att de är så särskilda att andra ska lyda deras minsta vink och vara deras tjänare.Sådana som cyklar och handlar två fulla kassar men sedan lämnar kassarna i affären för att ringa och be någon annan åka och hämta kassarna och köra hem dem åt dem.Eller varför inte åka till Ikea och köpa ett bord när man vare sig har bil eller körkort och sedan ringa sin "personliga slav" en lördagförmiddag och kräva att den går och lånar en lastbil för att frakta hem det medan man själv kan sitta och dricka kaffe i lugn och ro? Vet inte varför vissa beter sig på detta sätt... är de för lata för att orka göra saker själva eller för snåla för att betala Ikeas hemkörning? Hur kommer det sig att vissa vägrar inse att deras "personliga slavar" också har ett liv? Att de jobbat hela veckan och behöver helgen både till att återhämta sig och till att ha tid för sin familj? Mest utav allt...hur är man funtad om man ber sin "personliga slav" skjutsa en från Kalmar till Malmö tidigt en lördagmorgon för att man var för korkad/snål/bekväm för att själv betala och boka en jäkla tågbiljett? Jag förstår det inte.Jag skulle heller inte tolerera att någon behandlade mig på det viset. Speciellt inte om det var någon som ska föreställa min förälder.Nu har jag ju iofs inte några föräldrar eftersom min pappa dog när jag var barn och min mamma räknar jag inte som en förälder då hon är en alkoholist som försummat sitt liv och sina barn genom att vara en egoist.Men inte ens en egoist som hon skulle ställa sådana krav på mig.Hon skulle aldrig utnyttja mig eller dra nytta av mig för egen vinning så trots att jag inte anser att hon har rätt att kalla sig min mamma så finns det föräldrar som inte alls är missbrukare men som ändå inte borde få kalla sig föräldrar. Som jag är så har jag i mitt liv lärt mig att klara mig själv för jag har inte haft någon förälder att lita på och nu är jag själv förälder så bara tanken på att kräva att de ska hjälpa mig när jag och de blir äldre får mig att må illa. Mina barn kan aldrig bli skyldig mig något,det är bara jag som alltid kommer vara skyldig dem. Skyldig att älska dem och skyldig att ge dem en bra start på sina liv. Skyldig att lära dem rätt och fel och skyldig att alltid finnas där och stötta dem.Därför kan jag känna det där hatet som får mig att må illa i magen när jag ser någon som är någons barn känna sig dålig och bli ledsen för att han inte kan "hjälpa" sina föräldrar. Tjingeling
strandfynd...
Igår var vi iväg till stranden hela dagen och hade det mysigt. När vi skulle åka hem plockade jag på mig tre stenar ur vattnet som det växte alger i en härlig grön färg på. jag stoppade stenarna och lite sand i en flaska och när vi kom hem la jag allt i en glasburk som innehöll hårda karameller någon gång för länge sedan.... Så snyggt blev det när jag hällde i vatten och algerna reste på sig...
Tänkte först att jag skulle vilja ha en sådan grön matta i akvariumet men det är ju alger och det vill man ju helst inte ha ringlandes över varenda sten och sno livsglädjen ifrån akvarieväxterna så ett pytte burkakvarium ståendes på min fula spisfläkt fick det bli istället:) 
tjingeling
