Mormor....
...i fredags gick min lilla mormor bort ,89 år gammal.Jag var ledig och hemma med de två minsta barnen.Tänkte att jag kanske skulle baka bullar och gå och hälsa på mormor en liten stund.En kvart senare ringde min vän A och berättade att mormor gått bort.Jättekonstigt att jag tänkte på mormor bara en liten stund tidigare. Jag tog på mig och barnen kläder i ett slags chocktillstånd och cyklade bort till mormors lägenhet. Innan jag gick in så bad jag till någon högre upp att hon inte hade varit rädd eller haft ont när hon dog.När jag kom in i lägenheten möttes jag utav sjuksköterskan och hemtjänstpersonalen som jag även är kollega med.Jag sneglade lite mot soffan i vardagsrummet där min vän i telefonen sagt att hon fann mormor och sedan kom tårarna.Hon satt i soffan och såg ut precis som hon brukar göra när man kommer och hon råkat somna i sin fåtölj ,fast hon var blekare än hon brukar vara.Hon såg lugn och fridfull ut med händerna knäppta över magen och slutna ögon precis som när hon sover."Momo sover"sa min son och jag sa "jaa momo sover".Nu sover mormor och vaknar aldrig mer.Det gör ont att jag aldrig mer får höra hennes röst och jag tänker tillbaka på när hon var barnvakt åt mig som liten.Hon var alltid snäll mormor.Varje kväll läste hon samma saga om "grisen som skulle gå över stäppan" och så någon saga till.Vi kollade på bolibompa tillsammans och när vinjetten började så var det ett barn som skrattade och mormor sa alltid "det låter precis som du när du skrattar". När jag var liten så hörde mormor lite men på senare år var hon nästan helt döv.På senare år kom mormor inte heller ihåg vem jag är även om hon ibland kände igen mina ögon.När jag var liten sa hon att mina ögon kommer ifrån hennes släkt och att flera i släkten har sådana stora ögon som jag har.På somrarna när jag var barn brukade jag vara några veckor hos mormor hemma hos morfar.Då åt mormor och jag alltid grönhögsbröd med bregott och rödbetor på till frukost.Morfar sa att man inte kunde äta macka på det viset.Då viskade mormor att det kunde man visst om man är lite tokig och det är ju vi båda två och så fnissade hon och så fnissade jag med.Jag kommer sakna dig min lilla mormor. Vila i frid och hälsa till morfar på andra sidan...<3
Kommentarer
Trackback
