lellebell

Läste på något gravidforum om 10 saker man inte ska säga till någon som är gravid och fann att jag faktiskt fått två av dessa tio kommentarer.
Den ena är- Jaha du hoppas att du ska få en flicka nu eftersom du redan har pojkar?
Den andra är-Var det planerat?
Jag håller faktiskt med om att man inte ska säga sådant till någon som är gravid.
Könet på barnet i magen är inte någonting jag går runt och funderar på eller ens har någon önskan om,det är för mig faktiskt totalt oviktigt även om folk anser att det är konstigt.
Eftersom jag redan har tre barn och alla är pojkar så tror många att jag blev gravid igen just av det faktum att jag önskar mig en flicka.
FEL.
Jag respektera andra människors önskan om vad de vill ha för kön på sina barn men för mig har det aldrig betytt något vad barnen har för kön även om jag självklart varit nyfiken och det är ju spännande att få veta när barnet kommer ut men jag blir lika glad oavsett kön och tycker inte det är något särskilt med att ha barn av olika kön eller lika kön, vad spelar det för roll ärligt talat?
Nummer två var då frågan om barnet är planerat?
Vad i helsike angår det utomstående människor om jag planerat att bli gravid eller inte gjort det och vad fanken har någon för nytta av att veta en sådan sak?
Vill jag berätta det så gör jag det men inte fan ska man fråga om det.
När man väl är gravid och utomstående får veta det så fattar väl vem som helst att barnet förhoppningsvis är önskat och välkommet för annars hade man förmodligen gjort ett annat val än att behålla barnet och att barnet är önskat är väl betydligt viktigare än om det var planerat?
Ja ,inte för att jag skäms att säga att näe detta barn var inte alls planerat men det är inte två utav barnen jag redan har heller och jag tror faktiskt att de allra flesta barn som föds inte heller är planerade men däremot så är alla mina barn verkligen önskade och välkomna.
Sjukaste kommentarerna någonsin fick jag av en kollega- men människa vet du inte vad preventivmedel är? och -man kan ju sterilisera sig!
Jodå visst vet jag det men mitt liv,sexliv, min kropp,mina val, mina barn,mina graviditeter angår liksom inte dig tänkte jag.
Jag blev lite irriterad på denna kollegan och svarade lite surt att jag inte riktigt tänkt på att rådfråga henne innan jag blev gravid och om jag hade vetat vad just HON tyckte om saken så hade jag gjort abort...eller inte.
Ja nu är det inte så att jag precis tog illa vid mig eftersom denna kollegan inte står mig särskilt nära och jag bryr mig inte om hennes åsikter alls utan blev bara irriterad för att hon verkade tro att hon hade någon som helst rättighet att kommentera mitt liv bara för att jag är gravid.
Tänk om jag skulle kommentera vad jag tror och tycker om hennes liv liksom...hade det varit okej att säga att jag tror att hon är lite bitter över att hon är i klimakteriet och saknar att få hålla en liten bebis i famnen? Att hon känner sig lite ledsen och ensam eftersom hon är singel och hennes barn är vuxna och har egna familjer medan hon är helt ensam?
Näe precis, så det säger jag inte även om jag tror att det faktiskt är så.
TJINGELING