lellebell

Jag kan inte med mobiltelefoner.
Jag hatar att vara tillgänglig 24/7.
De flesta som känner mig vet om detta och terroriserar inte min telefon stup i kvarten och ibland gillar jag ju när det ringer beroende på vem som ringer eller om jag har lust att prata men för det mesta gillar jag lugn och ro och en tyst telefon.
Ibland har jag ingen lust att prata och då svarar jag inte när det ringer.
Min sambo har stora problem med detta och jag ser hur han liksom hoppar upp och vill svara i min telefon när jag inte ens bemödar mig att kolla vem som ringer.
Han blir stressad och börjar gå fram och tillbaka för att liksom "råka" gå förbi telefonen och få en skymt av namnet på den som ringer.
Sedan säger han att det är den eller den.
Jaha säger jag utan att bry mig och så ser jag hur sambo nästan börjar svettas.
Ska du inte svara? undrar han lite ledsen i ögat när ringsignalen börjar närma sig slutet.
Sambo har  fått för sig att ett samtal kan vara viktigt och att man MÅSTE svara trots att jag tydligt klargjort att viktiga samtal ringer folk 112 och inte mitt nummer.
Ibland om telefonen ringer ofta så stoppar jag ned den i en byrålåda och lägger den under lite kläder så att jag inte ska höra när det ringer.
Det tycker min sambo är sjukt men jag gör så för då kan jag låta den ringa och låtsas att jag förlagt den någonstans istället för att helt stänga av den ifall ifall man skulle få ett samtal som är lite halvviktigt ifrån någon myndighet eller så.
Har någon sedan ringt från okänt nummer så ser jag det och har telefonen med mig tills den ringt igen.
För snart en vecka sedan gick sambons mobiltelefon sönder.
Det tyckte jag var så skönt för hans telefon ringer dag och natt och han är så upptagen i sin förbaskade telefon att när han pratar med en person så har tre andra ringt under den tiden.
Ibland har jag funderat på om han inte borde skaffa ett kösystem som de har när man ringer vårdcentralen...att man ringer och knappar in sitt nummer och så ringer de upp en efter två timmar eller så när de betat av kön så att säga.
Problemet med att sambos telefon gått sönder är att han av någon idiotisk anledning gett mitt telefonnummer till folk som vill ringa honom.
Det är ju dumt för det är ju faktiskt min telefon som jag har med mig när jag inte är hemma och folk som ringer till sambo är sådana som inte förstår mitt telefonproblem så när jag skiter i att svara så ringer de igen,och igen,och igen...
Så gör inte mina vänner för de är smarta nog att förstå att det inte är någon idé så de ringer senare istället.
Tyvärr så har sambo inte alls lika smarta vänner som mig så när telefonen ringt fyra missade samtal och börjar ringa igen så kan det ju hända att jag faktiskt svarar och häver ur mig ett och annat svärord och i värsta fall ett par könsord på det.
Ja det tycker sambo är rent ut sagt förskäckligt illa utav mig men alltså folk som bara ringer och ringer och ringer ger mig ryckningar i ögat och adrenalinöverskott så det kan jag inte rå för.
Idah var jag hos barnmorskan och besöket tog en halvtimme.
Jag låg på britsen och lyssnade på bebisens hjärtljud....Ringsignalen börjar eka genom hela rummet.
Så jag satte den på ljudlöst och när jag kom ut därifrån så var det fyra missade samtal.
RADERAT käre sambo.
Du kommer aldrig att få veta vad det var för spännande samtal du missade.
Undrar om det finns någonstans för telefonmissbrukare att vända sig till? Jag känner nämligen att jag skulle vilja skänka en slant så här i juletider.
TJINGELING