Kläder som passar/inte passar och mat som inte passar...

Mina kläder som jag nätshoppade kom hem igår.
Positivt var att varenda överdel passade kroppen utmärkt.
Negativt var att jag beställde ett par shorts i stl 40 och fick ett par shorts i stl. 50.
Eller så var det också positivt eftersom jag med glädje kan se att jag är väldigt långt ifrån att kunna ha stl.50 om jag inte går upp en sisådär 20 kilon.
Nu måste jag reklamera shortsen och banna de som packar kläder att ha ögonen öppna och inte lägga shorts i storlek 50 i förpackningen som det står storlek 40 på.
Vidare kan jag meddela att motion och joggande inte gjort att jag gått ned ett enda gram i vikt.
Därför måste jag lägga om kosten även om jag anser mig mest äta nyttig mat så äter jag ju en hel del kolhydrater.
Mest ifrån potatis och pasta.
Att ta bort potatisen är ju inte så himla svårt, det går ju ersätta den med broccoli/blomkålsmix men hur i herrejisses äter man spaghetti och köttfärsås utan spaghetti?
Det är ju helt åt helsike omöjligt.
Spaghetti och köttfärsås äter vi minst en gång i veckan.
Finns väl inget som man kan ersätta pasta med?
Jag googlade saken och tydligen så ersätter en del folk pastan mot strimlad squash.
Det låter ju himla roligt...inte.
Hoppar nog över det helt isåfall.
I övrigt så har jag inga problem med att äta bara lite kolhydrater...fast den här veckan tänkte jag äta noll kolisar och började med det igår.
Det var lite jobbigt så jag börjar nog direkt att äta max 5/100g som de kunniga säger att man ska göra.
Eftersom jag har lite dålig fantasi så blev det nämligen bara ägg och kyckling hela dagen igår och det är nog inte riktigt min grej även om jag inte direkt mådde dåligt utav det.
Nya tag nu då.
TJINGELING

Morgonrundan...

På med lite för stora joggingbrallor (Klippte sönder resåren i midjan när jag var gravid),ner med Lillkryp och Sessan i barnvagnen och iväg.
Jag värmer alltid upp med en PW innan så att jag inte vrickar fötterna när jag börjar springa.
Försöker gå förbi en kille som promenerar samma håll som mig men han liksom ökar takten så att jag inte kommer förbi.
-Vilka söta barn du har. säger han och tittar på Lillkryp.
-Eeeh ja. svarar jag och försöker öka längden på mina steg för att komma före killen.
-Är du ute på en liten morgonpromenad? frågar killen
-Eeeh,ja. Jag försöker bli av med lite vikt så jag går lite innan jag börar jogga sen, säger jag.
-Joggar du med den tunga vagnen?
-Eeeh ja.
-Har du ingen pappa som kan ta hand om dem när du ska jogga?säger han och pekar på mina små knoddar.
-Eeeh jo, men han har sovmorgon idag. säger jag och trycker ifrån stegen så långt jag bara kan så att jag kommer förbi killen någon gång.
Slutsatsen blir att jag är en kort kvinna med korta små tjocka ben som inte har en chans mot en lång killes giraffkliv.
-Går du här varje dag? För jag går här ofta men jag har aldrig sett dig förut. säger killen med giraffbenen och ler.
-Ehh näe säger jag fast jag ljuger eftersom just den rundan är min favorit och är den som jag använder mest.
-Vad synd, det är ju trevligt att ha lite sällskap när man är ute och går... säger killen och jag tittar runt omkring för att se om det syns en skymt av dolda kameror uppsatta i granarna i skogen brevid cykelvägen vi går på.
-Eeeh visst är det så men nu måste jag nog börja jogga,hej på dig,säger jag och börjar jogga.
-Jag går här samma tid imorgon om du vill ha sällskap ropar killen bakom.
-Eeeh visst hörru ropar jag och funderar allvarligt på vart de där kamerorna kan sitta egentligen.
Jag joggar och joggar och blir helt trött i benen men lyckas komma bort ifrån giraffkillen så att han är utom synhåll och funderar vidare på vad det egentligen var för sorts kille som jag nyss mött.
Han såg ju inte ut som en farlig psykopat men jag vet inte riktigt hur farliga psykopater ser ut heller.
Han var ju trevlig och log hela tiden men psykopater ska väl vara så där lite charmiga och manipulerande har jag hört.
Nä jag måste blivit utsatt för dolda kameran, men vart sätter de upp kamerorna på en väg där man går eller rör sig hela tiden?
Flirtade han med mig?
Nä. Han såg ju inte så illa ut att han skulle behöva promenera runt på skogsvägarna och ragga på svettiga småbarnsmammor som kånkar runt på barnvagn i för stora joggingbrallor och en t-shirt med chokladfläckar på ena tutten (såg jag inte förrän jag kom hem men det är spår efter dumlekolan jag försökte få bort från soffan i morse) om söndagmorgnarna.
Mycket mystiskt.
Det får väl helt enkelt vara så att han bara ville ha sällskap på morgonpromenaden då.
Jag joggade fram till motionsslingan men sedan stannade jag för slingan är proppfull utav hurtiga joggare i olika åldrar och kön och de springer ungefär tre gånger så snabbt som jag gör,har bättre kondition och låter inte som en elefant som flåsar fram efter att ha sprungit hundra meter som jag gör.
Det är de där hälsosamma människorna som förmodligen sprungit runt i slingan varje dag sedan de föddes.
De svettas inte,de flåsar inte utan joggar med lätta fötter så det ser ut som om de flyger fram.
Jag går lite i kanten utav slingan med halva barnvagnen i diket för att inte störa hälsomänniskorna.
Sedan funderar jag på varför jag aldrig ser några fler mulliga småbarnsmorsor i motionsspåret så att jag slapp känna mig så ensam bland de fina hälsofolket.
Sedan funderar jag vidare på om jag egentligen bryr mig om vad fina hälsomänniskor egentligen tänker om svettiga småbarnsmorsor som flåsar.
Icke ett dugg. Så jag börjar jogga...med en syskonvagn...i ett grusspår...med uppförsbackar och nedförsbackar...mötande hälsofolk som flyger fram...svetten rinner mellan tuttarna och i pannan...benen är helt stumma och chockade av överansträngning men jag joggar och joggar och joggar och flåsar så att fina hälsomänniskor förmodligen måste höja ljudet i sina mp3-spelare på max volym för att slippa höra eländet.
Det känns härligt.
Jag kan,jag vill,jag ska...
Jag gjorde det.
Nu är jag hemma och sprider fotsvett i hela hemmet så det är dags att ta en dusch.
Tjingeling



Mosad dumlekola och stök...

Uppe klockan 6 en söndagmorgon och letar husmorstips på nätet.
Det står ingenstans hur man får bort en dumlekola som fastnat på en sits i tygsoffan.
Någon måste ju haft ungar som kletat fast en dumlekola i en tygsoffa förut.
Hittar bara att man ska frysa tyget och bryta loss kletet så jag får väl pröva det men det gällde ju egentligen för tuggummi.
Suck.
I torsdags, samma dag som jag fyllde 30 så slutade datorn att fungera...eller inte datorn egentligen men det trådlösa modemet hade blivit slappt och ville inte koppla upp.
I tre långa dagar försökte jag trycka och skruva och pilla in små kartongbitar i modemet för att det skulle bli lite stadigt men det blev helt misslyckat så igår gav jag upp hoppet helt och hållet.
Då hittade jag ett likadant modem inne i vitrinskåpet.
Det är mycket mystiskt att ha ett modem liggandes i vitrinskåpet utan att ens veta om det.
Jag vinner ingenting på att ljuga heller så jag erkänner att jag inte har så värst mycket koll eller ordning på grejer.
Tillslut kom jag på att jag fick modemet av J en gång för länge sedan när det förra modemet gick sönder men jag köpte ett nytt iallafall.
Det var ju tur för mig men det stör mig att jag har så lite koll på grejerna i mitt hem, jag vill ha ordning och reda ju.
För att ha det så måste man knäcka städkoden och för att knäcka städkoden så måste man ta tjuren vid hornen och erkänna för mer begåvade människor att man har noll koll och behöver hjälp.
Sånt är jobbigt.
Min vän J har ju förstås hjälpt mig med att hitta grundordningen här hemma så att det inte blir stökigt så fort men för att det ska fungera så måste jag ju plocka vareviga dag.
Igår så blev mellansonen sur på mig för att jag inte hade handlat lördagsgodis fem minuter innan han blev sugen på lördagsgodis och efter att jag påpekat att jag inte kan läsa hans tankar och att man kan behöva äta middag innan man börjar äta godis så sa han att han skulle minsann flytta hemifrån till någon mycket snällare mamma som köper lördagsgodis när han vill och så gick han ut och smällde i dörren precis som en tonåring fast han bara är sju år.
Fem minuter senare skickar J ett sms och talar om att han flyttat dit.
Lika bra att jag går och handlar lördagsgodis medan han är där då tänkte jag och tog de mindre barnen med mig på en promenad till ICA.
När jag står i kön efter att ha plockat ihop lite lördagsgodis så skickar J en bild på mellansonen som står på J:s balkong med berg utav leksaker brevid sig.
Eftersom det blev lite trångt hemma hos J med en inneboende så bestämde mellansonen att han skulle bo på hennes balkong och så inredde han balkongen genom att plocka ut varenda leksak ifrån J:s sons rum och trava dem i högar på balkongen.
Som säng hade han tagit en liten barnpool och lagt dit kudde och täcke.
J lät honom hållas och förstod hur det kommer sig att mitt hem kan stökas ned och se ut som en knarkarkvart på mindre än en kvart när jag trots allt ägnat flera timmar åt att städa tidigare samma dag.
Hon var helt förundrad och samtidigt imponerad av hur snabbt min mellanson kan göra saker när han väl bestämt sig för något.
Jag förstod  att hur många städkoder jag än knäcker så kommer mitt hem aldrig bli sådär nystädat och fint som perfektmorsornas när man har en mellanson med hyperaktivitet och myror i brallan.
Suck.
Lite senare flyttade mellansonen hem igen...för han kom på att J inte heller var en så där jättesnäll mamma eftersom hon hade krav på att man måste städa efter sig, hur elakt är inte det?
Suck igen.
Nu ska den mosade dumlekolan i soffan iallafall få sig en omgång.
TJINGELING

30-års krisen...

Jag fyllde 30 år i torsdags.
Kände det i ryggen när jag vaknade, den var stel och ond som den blir på gamla tanter.
Min vän J påstod att jag fått trettioårskris exakt samma dag som jag fyllde trettio.
Nädå,jag fick trettioårskrisen när jag fyllde arton och fick min första lägenhet.
Städa,tvätta och laga mat liksom.
Livet går utför...sedan jag fick min första lägenhet så har tvätthögen växt sig större för varje år (jag tvättar varje dag),disken fyller hela köksbänken,hela bordet och dammsugarna pajar en efter en efter tre månader i mitt hem.
30-årsdagen...jag väntade hela dagen på att sambon skulle skicka ett gulligt sms...typ som "jag älskar dig världens underbaraste 30 åriga tant,vill du gifta dig med mig?" men det kom inget sms.
Inte förrän kvart över fyra på eftermiddagen, samma tid som sambon brukar komma hem från jobbet.
"Grattis älskling" stod det.
En minut senare kom sambon innanför dörren.
Grattis älskling?
WTF?
Här har man tvättat hans svettiga strumpor i typ 12 år och samma dag man blir en tant så är tacken för att man krystat fram fyra små minimänniskor som kallar honom för pappa(eller sessan säger mest ihhhh men iallafall) två små pluttiga ord-"Grattis älskling".
Jag blev sur.
Nu har jag varit sur i tre dagar och det är skitjobbigt att vara sur när man är som jag är för hela min livsfilosofi går ut på att aldrig vara sur utan att bara tänka glada tankar.
Dumma tröga korkade idiotsambo.
Han fyller gubbe om 2 månader.
Vet inte vad jag ska ge honom i present men det står emellan en påse bajsblöjor eller en rullator som han kan använda när han springer runt på fotbollsplanen och inte inser att han är en gammal gubbe.
Kan ju vara så att han redan fått sin trettioårskris eftersom han tror att han är 18 och förmodligen inbillar sig vara nästa Zlatan och kutar runt på fotbollsplanen två gånger i veckan.
Tur man har så underbara barn som jag har iallafall.
Stora sonen hade bemödat sig med att knåpa ihop ett fint gratulationskort till mig när han var i skolan.
Ett stort hjärta och så stod det "Grattis på födelsedagen mamma,jag älskar dig!!!" fick lite tårar i ögonen när jag såg hur han hade ansträngt sig och klippt och grejat bara för min skull.
Dagen efter var det skolavslutning för de stora barnen.
Skolan har som äcklig tradition att barnen ska ta med sig tårta hemifrån och bjuda på så att det blir ett stort tårtkalas med trettio olika tårtor man kan smaka på tillsammans med klassen och massa mammor,pappor,syskon och mest utav allt mormoar,farmoar och en och annan farbror som förmodligen är någons farfar.
På min födelsedag ställde jag mig och bakade tårtbottnar, gick och handlade svenska jordgubbar för 30kr/litern och betedde mig som en exemplarisk husmor i sina bästa år.
Garneringen sparade jag till morgonen därpå för att slippa vattniga tårtor med rinnande grädde i hela kylskåpet.
Ställde väckarklockan på 5.30 och gick och la mig.
Vaknade 7.30 och insåg att jag hade en halvtimme på mig att klä på barnen finkläder,garnera tårtor,springa iväg till skolan för att hinna i tid till mellansonens avslutning som skulle börja klockan 8.
Jag har fyra barn så självklart är det helt omöjligt att hinna allt detta på en halvtimme när man inte ens fått dricka kaffe eller gnuggat sömnen ur ögonen.
Jag stressar som en galning, byter blöjor på de små och istället för att tvätta dem så torkar jag av dem med våtservetter, struntar i att borsta tänderna på vare sig lillkryp eller mellansonen och springer som en galning mellan badrummet där jag instruerar de stora vad de ska ta på sig och köket där jag spritsar lite grädde (som jag tvingade äldsta sonen att vispa med en elvisp som bara har en vispgrej istället för två eftersom någon klåfingrig unge förmodligen slickat av något gott på en utav dem och sedan gömt den t.ex under soffan) på tårtan och petar dit lite jordgubbar här och där och tillslut inser jag att klockan är tio i och så snubblar jag över mellansonen i hallen så han ramlar framåt och slår huvudet i garderobskanten.
Ber om förlåtelse och försöker trösta honom med att bulor försvinner om man lägger på något kallt och fem minuter senare känner jag att jag svettas så det rinner i pannan och att jag faktiskt lyckats få på kläder på alla barn och gjort klart båda tårtorna. Jävla vad bra jag är tänker jag och kommer på att jag själv står mitt i stöket som blivit i bara trosor och bh.
Springer in i badrummet,kastar lite vatten här och där på kroppen,springer vidare in till sovrummet och slänger ut hela garderobens innehåll i sängen för att kunna se om det finns något som passar en trettioårig mamma på sina barns skolavslutning, accepterar att så inte är fallet,drar på mig leggings och en skjortblus och skriker till barnen att dra på sig skorna fort som bara den medan jag fixar iordning mjölkersättning till sessan och packar ned hennes blöjor i en påse.
Äntligen klar.
Trodde jag...
Under tiden jag klädde på mig själv hann lillkryp gå ut i köket,öppna kylskåpsdörren och få tag på en äcklig liten jäkla danonino- youghurt som han kletat över hela tröjan.
Jag tänker på den där tv reklamen med ungarna i lekparken som ska få danoninomellis av sin "duttiga" lilla mamma medan den apiga perfektmorsan brevid säger hoppla,hoppla godis mitt i veckan ser jag...och "duttiga mamman förklarar att den röda färgen kommer från rödbetor.
-FÖRBANNADE JÄKLA RÖDBETOR,RUTTNA I HELVETET skriker jag och alla mina barn stannar upp och tittar på mig som att de förstod att jag behövde psykvård.
30-års krisen är här.
Vi kom lite sent till skolan men vi kom ju iallafall tillslut och det är huvudsaken.
Det är nämligen väldigt påfrestande för 30-åriga tanter att vara perfektmorsor, med finkläder,rena barn,hembakade jordgubbstårtor och ett léende på läpparna...vääääldigt svårt.
Därför är jag mig själv istället=)
Tjingeling

"Bussiga" bussar och shopping

Idag är jag på dåligt humör.
Det beror på att jag skulle in till stan och träffa mellansonens psykolog för att få slutbesked om vad som rör sig i hans lilla huvud.
Jag klädde på mig själv,lillkryp och lilla Sessan,satte  de små i syskonvagnen och travade bort till busshållsplatsen.
Så långt gick allt bra men sedan kom inte den vanliga bussen utan en äcklig jäkla skolbuss med smala dörrar och trappor som jag omöjligt får in barnvagnen i om jag så skulle haft en halvtimme på mig.
Samtidigt så kommer den vanliga blå bussen bakom och...kör förbi min hållplats utan att stanna.
Det blev alltså inget slutbesked idag utan bara en väldigt förbannad lellebell som ringde upp länstrafiken och klagade och sa fula ord.
För att jag skulle bli på bättre humör så satte jag mig en stund framför datorn när jag kom hem och nätshoppade lite nya kläder till mig själv.
Jag satte ihop hela tre små outfits och kom undan med att betala strax under 600 kronor med lite uppsnokade rabattkoder.
Det är inte illa måste jag säga,även om det iofs bara var sommarkläder (knappt något tyg ju)som jag handlade så som shorts+t-shirt,kjol+topp och leggings+tunika.
Det är roligt att sätta ihop små outfits på datorn men det är förmodligen inte lika roligt när kläderna kommer hem och man ska göra samma sak på sig själv för jag lyckas alltid köpa kläder som ser fina ut på bild men som i verkligheten ser riktigt illa ut på en kropp som min just nu.
När man har en sådan plufsig mage som jag har så vill man ju helst ha kläder som döljer detta lite.
Samma sak med mina överarmar och mina aningen för stora bröst.
Alltså det är inte så att jag går runt och mår dåligt över min degmage eller annat direkt men många kläder liksom framhäver sådant som inte precis är de vackraste delarna på kroppen vilket gör att man inte pallar anstränga sig för att klä sig ordentligt utan struttar runt i mjukisbrallor och sambos utslitna t-shirts vareviga dag.
Nu har jag iallafall gjort ett försök med att sätta ihop de här outfitsen för att passa min kropp så jag håller tummarna för att det blir bra.
Leveranstiden på 6-14 dagar var ju mindre bra men det kan ju inte jag rå för.
TJINGELING

Ibland behöver man en bra vän...

Idag var det inte särskilt fint väder ute men det gör ingenting för jag ska ägna den åt att städa dessvärre.
Ibland tror jag att jag blir galen på min mellanson för det är inte klokt hur snabbt han kan stöka ned ett ställe.
Han har iofs myror i brallan och är överaktiv men han är otroligt snabb också och kan stöka ned jättemycket i flera rum på bara några minuter.
Själv så ser han det inte som att han stökar ned utan han är liksom inne i något.
Ska han leka med två bilar så måste han liksom tömma hela leksakslådan i sängen för att få tag i just dessa och ska han bygga en liten koja så gör han inte som andra barn precis för ett annat barn hade tagit en filt,lite kuddar och byggt ihop sin lilla koja men den här ungen kan bygga koja över hela lägenheten och till och med flytta runt möblerna.
Det absolut jobbigaste stöket han gör i princip varje dag är att röja runt bland sina kläder.
När man har vikt ihop och sorterat alla hans kläder så kommer han på att han vill ha en speciell tröja och så river han ut varenda plagg på golvet,tar sin tröja och så lämnar han kvar högen och går därifrån.
Då suckar den här mamman högt och förklarar att man inte får göra på det viset och försöker tvinga honom att hjälpa till med att vika ihop och lägga tillbaka alla kläder.
Det går inte för han är värdelös på att vika kläder så den här mamman får tillslut göra det själv bara för att en timme senare börja om från början igen då han kommit på att han vill ha en annan tröja.
På senaste tiden har den här mamman givit upp hoppet om att ha ordning bland mellansonens kläder så istället för att ägna hela dagarna åt att hålla ordning i hans klädlådor så knölar jag bara ned kläderna i lådorna igen och inser att jag får acceptera detta även om det ger mig en aning huvudvärk.
För att slippa allt stökande han ställer till har jag tagit bort de flesta leksaker från hans rum och bara lämnat kvar några stycken som han gillar mycket och det fungerade faktiskt ett tag (2 veckor) tills han kom på att jag ställt undan resten av leksakerna och filmerna i lådor i skrubben.
Den dagen var jag inte så glad kan jag säga.
Han klättrade upp på hyllorna och rev ned alla lådor med barnkläder som är i fel storlek,alla vinterkläder, alla barnsaker (babygym,babysitter,delar till barnvagnarna),alla sängkläder som jag har i byråar därinne och när jag upptäckte vad han sysslade med så var det redan försent.
Det som hade tagit fyra dagar för mig att sortera och organisera så att alla saker hade sin särskilda plats i skrubben hade han raserat på mindre än 15 minuter och det enda han ville ha var sin Monsters inc.- film.
Eftersom jag vet att han inte kan rå för det så brukar jag för det mesta ha tålamod och försöka resonera med honom när han gör sådana där saker för att han ska förstå vad det faktiskt är han har gjort men detta blev för mycket för min hjärna så jag bara skrek rätt ut och struntade fullständigt i att vara pedagogisk eller konsekvent.
Jag stängde bara dörren och tog med ungarna på en promenad med J för att lugna ned mitt humör.
Jag berättade det hela för J och förklarade hur jag kände, att jag inte pallade vara en duktig mamma och prata med mitt barn när jag kände att jag var så arg att jag ville hoppa ut genom fönstret.
J sa att hon förstod det och att det är helt normalt att känna så ibland men att hon tyckte att jag alltid visar tålamod och är lugn i alla situationer mer än vad andra föräldrar gör och att min son med sin överaktivitet förmodligen fått den bästa mamman han kunde få just för att han är som han är och när man blir så arg att man har lust att skita i allt så behöver man vila lite och prata av sig och den bästa att prata med om sådana saker är ju givetvis J som själv har ADHD och kan förklara för mig varför det blir som det blir.
Hon förklarade att min son säkert gått och tänkt på den där filmen han ville ha och när han rev hela skrubben så var han liksom så inne i den tanken att han måste ha den där filmen att han inte ens var medveten om att han faktiskt stökade ned en hel skrubb bara för det.
Sedan sa J att hon också får utbrott ibland men det är då hon ringer till mig och pratar av sig istället och att hon flera gånger varit så arg på sina barn att hon haft lust att trycka ned dem i i en soppåse och gå ut och slänga dem i sophuset men istället har hon gått in på toaletten och låst dörren och satt sig på golvet och gråtit och att hon är imponerad av att jag aldrig gråter utan bara biter ihop och gör om saker igen och igen och igen utan att ens gnälla förutom nu då.
Sedan sa hon att hon är glad att hon har mig som hon kan prata av sig med och att hon kan säga till mig att hon har lust att spola ned sin unge i toaletten vissa dagar för skulle hon säga så till någon annan så hade den ju ringt till socialen och trott att hon menar allvar och så skrattade hon högt och avslutade med att hur jobbigt saker än är ibland så slutar det alltid med att vi tar en promenad med ungarna, svär lite, lättar hjärtat och tillslut börjar vi skratta åt oss själva.
Då skrattade jag också och allt kändes tusen gånger bättre så när jag kom hem igen så fann jag lite extra energi och städade upp stöket i skrubben och låste dörren in dit så att mellansonen inte kan få min hjärna att koka på grund av samma sak igen.
Tack så mycket min underbara J för att du är en underbar vän!

Inte hämtat ur en inredningstidning precis...



Lite suddigt och mörkt men jag kan ju beskriva denna bild. Det här ska föreställa vårt matbord...det är där någonstans under BERGET av tvättade kläder som jag inte har pallat vika ihop.
Nu kommer ingen att tro mig men allt detta tvättade och torkade jag under gårdagen...det är alltså bara EN dags tvätt.
Visserligen så tvättade jag alla sängkläder också förutom våra vanliga kläder men ändå.
Jag fattar inte folk som orkar springa ned och tvätta i tvättstugan.
Skulle jag göra så och tvätta bara en gång i veckan så förstår ni ju själva att jag skulle behöva ett helt rum som tvättkorg.
Länge leve tvättmaskinen!!!...och torktumlaren förstås.
Trots att jag verkligen avskyr sysslan som jag ska göra nu-vika berget...så är jag ovanligt extremt överlycklig idag.
Grannen som jag nämnde i morse...skvallerkärringen som jag avskyr och som alltid ska ha koll på allt och alla SKA FLYTTA DEN 1:E AUGUSTI!!! Hurra hurra hurra.
Tjingeling

Jobbiga grannar och goda dofter...

Vaknade imorse och kände att det luktade ganska fräscht i hemmet trots att jag inte har nystädat och dessutom har en hög med sopor under köksbänken.
Ja nu kanske det inte verkar jättekonstigt för utomstående men för mig som vet att det alltid luktar mer eller mindre nygjord bajsblöja i mitt hem så är det faktiskt jättekonstigt.
Alltså även om jag städar och fejjar så är det ju så att två blöjbarn lämnar sina spår även om jag slänger soporna varje dag.
Jag var ju tvungen att undersöka vad tusan det är som luktar så gott så jag har varit runt i hemmet och sniffat fram att det kommer ifrån balkongen för där doftar det riktigt starkt. Tillslut kom jag fram till att det är ju luktärterna som jag planterade för ett tag sedan som sprider doft av fräschör i hela mitt hem och ändå har de inte fått blommor ännu så jag undrar hur stark doft det kommer bli senare?
Vidare så vaknade jag vid sjutiden denna morgon...och 3/4 av min barnaskara vaknade också då.
Mellansonen vaknade med myror i brallan så vid halv åtta släppte jag ut honom på gården med sin fotboll vilket tydligen inte var så uppskattat av grannarna nedanför då jag hörde deras konversation från balkongen.
Barn ska enligt dem inte vara vakna så tidigt,speciellt inte när de varit uppe så sent på kvällen.
Ja nu somnade alla barn innan klockan 21.30 trots att jag låter dem vara uppe hur länge de önskar när det är fredag eller helg så jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att göra så grannarna blir nöjda eller rättare sagt:
Just denne granne som deltog i konversationen borde knipa igen både det ena och det andra innan hon kastar sten i glashuset då jag flera gånger i veckan vaknat klockan fem av hennes skrikande katt som jamar så högt för att hon vägrar släppa in honom. Har även haft en aning svårt att somna då hennes nuvarande karlslok sitter på balkongen och skrattar väldigt högt med sin whiskeyröst om kvällarna speciellt vid 23-tiden.
Samma granne har även hamrat upp tavlor klockan 6 en söndagmorgon,spelat Asta Kask på högsta volym från att hon vaknat varenda ledig dag samt hållt både mig och sambon vakna mitt i natten ett par gånger då hon varit singel och bjudit in lite olika karlslokar för att släcka elden i missimuttan vilket har avgett samma ljud i mitt hem som om jag hade haft tv 1000 igång efter midnatt på volym 50...ja ni fattar själva.
Jag har aldrig klagat över saken men ska hon hålla på och kasta sten i glashuset så finns det en chans att jag tappar humöret så vi får se om hon är lika kvick i käften när jag framför att jag inte är döv utan hör vad hon sysslar med.
Den andre grannen som hon konverserade med har jag aldrig gillat och henne kan jag tyvärr inte klaga på mer än att hon är påträngande,ful och en jäkligt gnällig skvallerkärring.
En typisk ensamstående äckeltant i sina jobbigaste år som alla avskyr men ändå är trevlig emot för att de är rädda att få klagomål från henne då hon högt och tydligt klargjort att hon skickat klagomål till hyresvärden på i stort sett alla som bor i samma hus.
Jag har fått ett men jag tänker inte krypa för henne iallafall för jag verkligen avskyr äckeltanten som sitter på sin balkong och håller vakt hela dagarna och övervakar allt och alla och sedan skvallrar till en likadan kärring som bor längre bort på denna gården.
För två somrar sedan så åkte min vän J iväg på en liten semester till Gotland och när hon kom hem fick hon brev från socialen då "någon" ringt dem och sagt att hon inte skötte sina barn för att de inte fått vara utomhus och leka på  över en vecka.
Kärringen (grannen som ingen vill vara vän med) erkände att det var hon som anmält saken och påtalade att barnen faktiskt behöver frisk luft varje dag när det är sommarlov.
När J berättade att hon inte visste att man måste anmäla till grannen att man åker iväg på semester så bad tanten lite surt om ursäkt för hon "visste ju inte att de var bortresta,utan trodde att barnen var instängda hemma"
Ja ni fattar själva vad det är för äcklig tant vi har att göra med här.
ALLA avskyr henne men hon själv tror att hon är väldigt välkommen i det sociala umgänget då hon stampar fram och pillar på allas barn,kniper dem i kinderna och gulligullar trots att barnen inte heller gillar henne.
 Nu ska jag städa och dammsuga så resten av huset vaknar. Tjingeling

Det växer =)

Så här såg balkongodlingen ut för två veckor sedan...



men det växer ju jädrans fort trots att inte solen har lyst så särskilt mycket så idag ser det ut så här...

Fick en liten lapp med mig hem från dagis...


När jag läste den här lappen blev jag så jäkla arg!
Jag undrar hur de tänker när de säger att de har skött "rutinen" som de ska göra?
Ja de är säkert väldigt stolta över att deras "rutin" sköttes som den skulle men hur mycket bryr jag mig som förälder om detta när jag vet att barnen lyckades ta sig ut utan att någon ur personalen märkte detta? Jag skiter fullständigt i rutinen och vad personalen har gjort för uppenbarligen så gjorde de inte det de ska nämligen att ha uppsyn över barnen för då hade ju detta aldrig hänt? Märker man inte att ett (flera) barn klättrar över staketet så har de inte haft tillräcklig uppsyn över dessa barn. Punkt och slut.

Skrev ett mail till kommunen under deras klagomålssida och jag hoppas de läser det för detta är fan inte okej.
Mailet:"Har min lilla son på 1,5 år på dagis 15 timmar i veckan. För någon dag sedan fick jag en lapp där det beskrevs att några barn lyckats ta sig ut från dagisgården och varit ute på "upptäcksfärd" utanför.
Det beskrevs inte hur länge de varit borta men det hade tagits upp med berörd personal och berörda föräldrar och föräldrar till lite äldre barn uppmanades att prata med sina barn om att de inte får gå utanför gården samt tänka på att stänga grindarna ordentligt efter sig.
Själv tycker jag att om barnen ens hinner ta sig utanför gården så har personalen inte haft tilläcklig uppsyn över barnen och anledningen till detta skulle jag vilja veta för jag vill inte lämna mina barn på ett dagis där personalen inte håller koll. Säkert beror det i vanlig ordning på att barngruppen är för stor och personalen för få så jag kan inte säga vems felet är men jag kan ju iallafall säga att jag som förälder inte ska behöva gå runt och oroa mig över att det nästa gång kan vara mitt barn som försvinner, samt behöva skicka arbetslösa vänner eller mammalediga släktingar att ta en promenad runt dagis varje dag medan min son är där för att se så att han blir skött som han ska.
Jag har flera barn som gått på dagis och detta är ingen engångshändelse, det har hänt förut, inte bara på detta dagiset och det är helt enkelt för dåligt skött.
Bara för att man har satt upp stora höga staket som ska hindra barnen från att klättra utanför gårdarna betyder det inte att barnen är trygga. Det betyder inte heller att två personal kan hålla koll på tio barn innanför staketet, det kan hända olyckor även där så nu tycker jag att ni får skärpa er med de här stora barngrupperna. Min sons grupp blev nyligen ihopslagen med en annan grupp och jag förstår vekligen inte varför. Även om det då är fler personal så är det ju också fler barn och allt blir ju bara en stor röra. Jag har inte ens koll på vad alla "fröknar" heter och det är så dåligt att ni borde skämmas."

Jäkla skitkommun.
Tjingeling





ring,ring...

-ja hallå.
-hej jag ringer från DN och blablablabla....blablabla...blabla så ska vi starta din prenumeration på måndag eller vill du vänta till veckan därpå?
-har jag sagt att jag vill prenumerera på eran tidning va?
-jaha du vill vänta en vecka då?
-nej jag vill inte ha skiten alls,hejdå.
-men du betalar ingenting förutom på helgerna och vi kan börja på måndag om du vill.
-neeeeeej. neeeeeej. N E J. Förstår du eller ska jag ta det på engelska?
-det kostar ju bara 1488kr sammanlagt.
-Men vad i HELVETE! NEJ SÄGER JAG JU.
- Okej men tack för samtalet då. klick.

Jag är sjukt trött på telefonförsäljning, det borde fanimej vara olagligt.
Vill jag ha något så går jag och köper det själv.

Tjingeling

Träningen...

Har ont i framsidan av låren efter min joggingtur igår men det är väl så det ska vara så att man vet att man ansträngt sig ordentligt.
Idag är planen att jogga en runda nu på morgonen när de stora barnen gått till skolan.
Vädret passar ju bra till det då solen lyser med sin frånvaro och det är jäkligt kallt för att vara juni månad.
Jag provade även att hoppa hopprep igår och det rekommenderas inte till nyblivna mammor får jag väl lov att varna om ,eftersom det kändes rätt väl i de där knipmusklerna att de inte riktigt återhämtat sig efter förlossningen så man fick knipa väldigt hårt för det kändes som att hela livmodern höll på att ramla ut.
Hoppa hopprep får jag bara göra en liten stund i fortsättningen, alltså så länge jag pallar knipa.
Jag har även planerat en joggingrunda till kvällen och så har jag hittat en backe som jag tänkte springa lite i när jag får tid över och den ligger så nära hemmet att jag kan använda den även när alla barnen är hemma och jag är ensam med dem för då kan de följa med även om barnvagnen får stå kvar nedanför.
Jag får nog erkänna att den där joggingturen var extremt jobbig för mig även om den bara var drygt fyra kilometer och jag joggade inte hela tiden heller eftersom jag knappt kunde andas och det sved i halsen men jag tänkte att jag fortsätter med samma runda varje dag tills jag orkar med den helt.
Jag svettades som en liten gris fast jag blev inte rosa men däremot riktigt röd i ansiktet och såg förmodligen inte riktigt klok ut som vanligt men som sagt är det sådant man får bjuda på.
Tjingeling

Det där trycket...

Börjar lite sakta bli mig själv igen efter fjärde barnet. Då menar jag inte fysiskt utan liksom att jag märker att jag börjar skratta och skämta åt saker som jag brukar göra.
Inte för att jag varit ledsen eller något tills nu men jag tror att hormoner och annat gör så att man blir lugnare (tråkigare?) när man är gravid och precis efter att man fått barn.
Det kan ju förstås bero på att man blir äldre med,det vet jag inte men jag fyller 30 om två veckor så jag kanske har haft en kris?
En sak som definitivt drar ned mitt humör är iallafall detta eviga städande,tvättande och diskande för precis när jag kommit igång med en slags struktur så raserades allt när jag denna veckan haft så mycket att göra att jag inte hunnit med här hemma.
Mellansonen har äntligen fått igång sin utredning den här våren(han har ju troligtvis någon bokstavskombination) och därför har jag  fått skena runt hela stan till olika psykloger,logopeder,sjukgymnaster och läkare och det tar på krafterna när man inte bara har allt det utan också de andra barnens tider till tandläkare,utvecklingssamtal,bhv och så vidare.
Jag hinner liksom aldrig vara ledig så att säga och vissa dagar kan jag ha fler än en sak inbokad i almanackan eftersom jag inbillar mig att om jag gör allt på en gång så får jag ledigt sedan...hahaha ICKE!
Det kommer bara mer och mer och därför ser hemmet ut som USCH och så får man ångest för att man inte har hittat på något kul med barnen på en hel vecka.
Jag är just nu mammaledig men hur i helsike de fått in "ledig" i det ordet förstår jag inte.
Hade väldigt gärna varit ledig och bara gosat med min lilla bebis hela dagarna men hon får snällt följa med på det ena upptåget efter det andra så liten hon är.
I tisdags var jag med stora sonen hos tandläkaren. Stora sonen,mellansonen,lilla kryp och Sessan kanske jag borde säga eftersom jag ju inte hade något annat val än att ta med mig allihop.
Samma sak i onsdags när mellansonen var hos läkaren fast då var stora sonen fortfarande i skolan.
Nu är äntligen själva utredningen av mellansonen klar så nästa vecka ska vi få reda på vad det är som spökar och förhoppningsvis även få reda på vad vi kan göra för att underlätta hans vardag.
Jag hoppas även att trycket på den här sletna mamman lättar en aning så jag kan få lite tid till att vara bara mamma och inte en skenande galning.
Ja och så var det då den där pappan som lyser med sin frånvaro.
Trycket på honom beror nämligen inte på samma saker.
Han är nämligen en sådan som är för snäll mot allt och alla och därför bara måste ställa upp på folk som ber honom om dittan och dattan eftersom väldigt många i hans omgivning är totalt jäkla obegåvade till att klara av någonting själva.
Det leder till att hans lediga tid ofta går åt till andra än hans familj och det tråkiga är att han inte fattar det själv.
"Det går fort" "det är bara ett litet ärende" brukar han säga. Hans telefon börjar ringa så fort han satt foten innanför dörren efter jobbet och så håller det på tills han går och lägger sig och ibland ringer det även när han har somnat.
Det gör mig ganska förbannad.
Både på honom och alla puckon som inte fattar att en pappa med fyra barn och ett heltidsjobb inte har tid med att hjälpa allt och alla med saker de är för lata eller för korkade för att göra själva.
Det stör ju inte mig för det är ju inte mig de ber om hjälp brukar jag få höra.
EEEHH JOOO? För det är ju jag som får ta hand om familjen själv när han är iväg och det är även jag som får ta hand om honom när han är totalt slut och inte orkar lyfta ett finger och gnäller om sitt förbaskade magsår.
Igår fick jag nog och tvingade honom stänga av sin telefon. Vid tiotiden ringer det då i min telefon istället och det var hans jobbarkompis som ville prata med honom.
Jag satte på hans telefon och joho då typ 23 missade samtal och sms. På en halv dag.
Folk brukar säga att jag inte är så himla trevlig och snäll som min sambo är.
Det är så sant, det kommer jag aldrig att bli heller för jag har nog att göra ändå.
Tjingeling

Snoken med minnet...

Satt på facebook en stund idag och bläddrade runt lite när det poppade upp "personer du kanske känner" och ett ansikte jag kände igen men inte riktigt kunde placera förrän efter jag tänkt en bra stund.
En tjej som gick i min parallelklass i högstadiet.
Umgicks inte i hennes krets och kände henne faktiskt inte alls.
Jag minns henne iallafall eftersom det var henne jag mötte på en marknad en sommar efter att jag fått mitt första barn.
Jag gick runt där på marknaden med min sambo och knodden i barnvagnen och står och tittar på något när jag hör en röst två meter ifrån mig säga ganska högt-Alltså min pojkvän har tjatat och tjatat om att han vill ha barn med mig hur länge som helst men alltså jag vill fan inte ha barn än liksom, jag tänker ju resa och massa innan, jag skulle aldrig skaffa barn nu!
Jag tittar upp av ren nyfikenhet och så ser jag den där tjejen stå och prata med sin kompis samtidigt som hon vänt huvudet åt mitt håll,har näsan uppe i vädret och blänger på mig och min lilla knodd.
Jaha hon talar egentligen till mig tänkte jag och eftersom hon verkligen blängde och inte tog bort blicken när jag tittade upp så tittade jag henne i ögonen och så la jag av ett stort leende och sa -ja det är nog bättre att vänta då för man kan ju absolut inte resa MED barn! Sedan gick vi vidare och jag ville så väldigt gärna vända mig om och se hennes reaktion på det jag hade sagt men tvingade mig själv att låta bli.
Kommer ihåg att jag funderade en stund på varför hon sa sådär och om jag gjort något som stört henne eller så utan att komma fram till något svar på det och tillslut nöjde jag mig med att hon bara måste vara en störig människa helt enkelt.
Hur  som helst så var jag bara 19 år när jag fick mitt första barn så näe jag var inte särskilt gammal, men idag när jag kom ihåg detta så var jag ju liksom tvungen att snoka lite på den där tjejen och slutsatsen blev väl att hon inte rest färdigt ännu för några barn hade hon inte trots att hon nu är 30 år och ingen pojkvän hade hon heller så det tar väl ett tag till, om hon nu kan få barn, det vet ju inte jag.
Jag vet bara att nu när jag är lite äldre så förstår jag lite bättre och inser att den där gliringen hon gav mig egentligen inte alls handlade om att hon vill resa utan om att hon ville känna sig lite bättre än mig av någon anledning som hade mer med henne själv att göra än med mig.
Så kan det bli när man minns något man glömt och snokar lite.
Tjingeling

Karmat...

Igår fick jag ett  utbrott på min sambo som för det första sov lite väl länge för att ha fyra barn och för det andra stack iväg på fotbollsträning en kvart efter att han vaknat.
Det tar bara två timmar sa han, men han åkte vid halv tio på morgonen och kom hem vid 14.
Under tiden han var borta upptäckte jag dessutom att han använt mitt bankkort och övertrasserat det med 650 kronor när han har tankat.
När han kom hem så rev jag bankkortet i små delar framför hans ögon och skällde på honom ungefär som man skäller på ett barn som gjort något dumt.
Sedan ångrade jag grovt att jag tagit sönder mitt bankkort eftersom det ju drabbar mig själv mer än det drabbar honom då han ju har ett eget bankkort han kan använda när han gjort slut på mina pengar.
Mest irriterande var att jag på mindre än två månader redan fått beställa nytt bankkort två gånger eftersom det försvunnit och gått sönder och så måste jag beställa ännu ett.
Typiskt mig att göra så i vrede.
Har tagit sönder både mobiltelefoner och bankkort ett antal gånger och alltid får jag lida för det själv.
Vi blev vänner igen lite senare, jag och sambon.
Imorse när sambon gick till jobbet så skulle han lämna sitt eget bankkort till mig på köksbänken och rotade igenom byxfickan.
Då hittade han MITT bankkort.
Tydligen så har jag rivit sönder mitt gamla bankkort som varit försvunnet i en månad.
Det måste ju vara karmat som förstår att jag gjorde en dum sak i ren frustration.
Så nu har jag mitt bankkort trots allt.
Fortfarande är jag irriterad på sambo över tilltaget och tycker inte att han har rätt att tanka bilen med mitt bankkort eftersom jag i princip aldrig åker bil trots att det är jag som handlar maten till hushållet.
Jag tar barnvagnen och kidsen och går till affären när jag handlar så den enda som använder bilen är ju sambon när han ska till jobbet eller fotbollen.
Ibland åker han bilen till Konsum som ligger en halv kilometer hemifrån.
Det är ju ren dumhet att vara så lat.
Nej  nu har jag inte tid att sitta här och glo mer för barnen ska borsta tänderna och klä på sig.
Tjingeling

planerar att campa lite...

Jag och min vän J har bestämt att vi ska campa med barnen några dagar i juni.
Först bestämde vi vecka 24 men då har visst inte barnens sommarlov börjat ännu så det gick ju inget bra.
Tanken med det hela var att komma hemifrån och hitta på lite nya saker att göra med barnen då de liksom börjat tröttna på våra eviga promenader hit och dit.
Eller som son nr 2 brukar säga-Åååååhhh neeeeej,inte pjomeneja nu igen!!!!
Pappsen uppskattade dock inte alls det här med campingtrippen, men det kanske beror på att han inte får följa med utan måste jobba.
Han säger iallafall att man inte kan campa med en liten bebis.
Pucko.
Klart att man kan.
Bebis gillar att sova i sin vagn. Bebis gillar frisk luft och så blir det.
Pappsen och stora sonen ska dessutom åka till Kosovo i Augusti och lämna resten av familjen hemma så det är väl bara rättvist att lämna pappsen ensam några dagar med.
Camping blir det alltså oavsett vad pappsen tycker om saken.
Tjingeling

En vanlig onsdag.

Nu är det då dags att ta tag i mig själv.
Jag blir så förslappad när jag är gravid att jag inte orkar fixa håret,sminka mig,noppa ögonbryn och sådant.
Därför ser jag inte riktigt klok ut nu ,fast att bebis har kommit ut från magen för länge sedan.
Har fått finnar över hela ansiktet,porerna är stora som elefanter och så glad som jag blir av att solen skiner blir dessvärre inte min hud så nu har jag fått soleksem på händer,näsa och urringning.
Jag är alltså rödprickig överallt i princip.
Träningen och motionen som jag skulle ta tag i har jag skjutit upp hela tiden så det har fortfarande inte blivit något av med det men idag ska jag jogga en liten runda med barnvagnen nu på morgonen innan jag lämnar lillkryp på dagis.
Det är mycket grejer man ska hinna med att göra förutom det vanliga när man har fyra barn.
Tandläkarbesöken blir många, barnhälsovårdsbesök blir många och så är det en massa annat man måste sköta också.
Idag är det lilla kryps utvecklingssamtal på dagis klockan 12.
Tycker att det är onödigt då jag alltid pratar med personalen och vet hur det fungerar där iallafall.
Hur lilla kryp utvecklas vet jag dessutom bättre än dagispersonalen då de bara träffar hon tre timmar om dagen,tre gånger i veckan.
Jag vet att han får vara där 15 timmar i veckan men jag hämtar honom vid 12 istället för vid 14 eftersom de ändå bara sover middag vid 12 och det kan han lika gärna göra hemma i lugn och ro utan att höra andra barn skrika för att de inte vill somna på dagis.
Jag får därför om jag vill ha honom två dagar till på dagis men jag har honom på dagis tisdagar,onsdagar och torsdagar och låter måndagar och fredagar vara  och det är rätt skönt för då kan han och jag göra saker själva.
Ja nu är ju Sessan med också men eftersom hon är så liten och sover mycket så blir det ändå en del kvalitetstid med bara lillkryp.
Jag trivs med det nu när jag liksom fått vardagen att fungera som vanligt igen vilket inte var så påfrestande som jag trodde att det skulle bli med fyra barn.
För det är klart att jag var lite oroad över hur jag skulle hinna med att ge alla sin egen tid och fulla uppmärksamhet men det har ju löst sig bra även om de stora barnen kan få vänta en stund ibland vilket jag inte tror är farligt utan tvärtom nyttigt, speciellt för son nummer två som behöver träna på sitt tålamod lite grann.
Tjingeling

Utsikten från balkongen...

Solen sken mig i ansiktet tidigt denna morgon.
För att jag riktigt säkert skulle vakna till så skrek min Sessa högt att hon var hungrig.
Nu har hon ätit,fått ny blöja och gosat sig till sömns igen så jag har satt mig på balkongen och njutit av utsikten med en kopp kaffe.
Jag har finfin utsikt från min balkong eftersom det står ett fullblommande körsbärsträd som skymmer sikten för sådant jag inte vill se.
Sådant jag inte vill se är t.ex. grannen snett nedanför mig men tyvärr så har hon fått dille på att tvätta varje lördagmorgon klockan 7.
Det kan bero på att hon är extremt irriterande och gillar att gå folk på nerverna.
Hon är nämligen arbetslös och kan tvätta vilken jäkla dag som helst men självklart snor hon alltid helgtiderna så de som jobbar på vardagar inte hinner boka några tider till tvättstugan innan det är fullt.
Idag tvättar hon.
Hon klampar fram på vägbanan utanför med samma kjol som hon alltid har på sig.
Så att man ser hennes tjocka ben som dallrar när hon vaggar fram.
Samma fula gula t-shirt i storlek xxxxxx-large som ger en aning om hur hennes stora tuttar som vilar på hennes stora mage ser ut.
Det går inte beskriva hur hon ser ut för någon som inte har sett henne IRL, för det är aldrig någon som tror på det men jag kan säga som så att hon syns i en folksamling och sticker ut rejält för när folk som aldrig sett henne ser henne för första gången så blir de alltid lite chockade och har liksom svårt att smälta synen.
Tack för att jag har tvättmaskin hemma så jag slipper samsas med henne mer än nödvändigt för hon har något fel i skallen den tanten.
Över 50 bast och springer mest runt och snackar skit och tjuvlyssnar på folk.
Till grannen under mig har hon sagt att hon ska få mig och min familj vräkta på något sätt.
Lycka till säger jag.
Alla grannar tycker att hon är jobbig och påträngande men ingen vågar säga till henne eftersom hennes favoritsysselsättning är att ringa hyresvärden och klaga på folk.
Jag har fått ett klagomål från henne om att jag tvättar mitt i natten och att mina barn skriker i trapphuset.
Att jag tvättat mitt i natten är lögn för jag har aldrig tvättat efter klockan 21.
Barnen kan förvisso föra liv i trapphuset när de är på väg upp eller ned men det tycker jag folk ska skita fullständigt i då det finns andra betydligt äldre barn i 30-års åldern som kommer hem på fyllan klockan 2 på natten och för ännu mer liv.
Den här grannen är dessutom en sådan som inte låtsas om att hon snackar skit om folk utan kommer gärna fram så fort någon visar sig ute och tränger sig på.
Om jag och en annan granne är ute med våra ettåringar i sandlådan och leker så  ser kärringen det från sitt köksfönster och klampar ut och ställer sig brevid oss och lägger sig i vårat prat.
Pratar vi om våra barn så berättar hon hur det var när hennes barn var små, vilket vi skiter fullständigt i då hennes barn är lika gamla som jag är.
Eftersom jag är den enda som inte pallar vara trevlig mot henne så tycker hon väldigt illa om mig och det är därför hon vill att jag ska bli vräkt.
Jag var trevlig mot henne förut men jag tappade orken för hon var alldeles för påträngande och man fick inte vara ifred utomhus utan att hon som en igel skulle tränga sig på.
Satt vi ett gäng och grillade och hade trevligt så nog fan kom hon och bjöd in sig själv utan att fråga om det var okej.
Satt man och drack kaffe och tydligt visade att man inte tänker ge henne någon kopp så gick hon in och hämtade en egen kopp och trängde sig på iallafall.
Eftersom jag slutat vara trevlig mot henne så låter hon mig äntligen få vara ifred när jag är ute men det är  då man får höra från de andra grannarna om hennes planer
Hon är en sådan som liksom inte kan ta in att hon borde skaffa vänner i sin egen ålder.
Det pinsammaste någonsin var när jag satt hos en annan granne och drack kaffe en morgon  och så kommer kärringen ut från sin täppa och fram till oss.
Så säger hon:-Hörde ni skotten i natt?
Ingen pallar svara och ingen fattar vad hon menar.
Så skrattar hon och säger:Jo för Stig var förbi så inatt fick jag skott i råttan,hahahaha.
????????
Ingen säger något och ingen reagerar utan sitter bara och tänker på hur tanten är funtad i skallen som ska deklarera sitt one night stand med en 70-årig farbror för helt oskyldiga grannar i samma ålder som hennes egna barn.
Tanten går in igen tills hon ser en annan granne gå förbi hennes fönster.
Då slänger hon sig ut genom balkongdörren och tjoar:-Hörde du skotten inatt? och bla bla bla.
Fattar ni hur extremt påträngande och irriterande hon är?
Annat hon också brukar deklarera är hur hennes mage mår.
-Nä nu måste jag nog gå in och sätta mig på toa en stund för nu kör det ordentligt i magen,brukar hon säga.
Alla pustar ut för att hon ÄNTLIGEN ska gå in till sig och vet att det där toabesöket alltid tar minst en halvtimme men fyfan vad äckligt man mår när hon pratar om det.
Jag mår illa bara jag ser hennes äckliga feta,rödfräkniga ben klampa ut från täppan och så ska jag behöva se bilder i huvudet av en fet tant hänga skinkorna på varsin sida om toastolen...uuuuääääh.
Behöver jag säga att hennes barn flyttat hemifrån?
Behöver jag säga att hon inte har någon man att störa så hon stör grannarna istället?
Den dagen hon flyttar härifrån så kommer folket jubla och jag kommer baka en riktigt stor tårta för att fira det.
Tjingeling

Syskonavundsjuka...

När man har barn och de sedan får syskon så brukar många fråga om syskonen blir avundsjuka på nytillskottet.
Jag har aldrig haft sådana problem med mina barn.
När jag väntade lilla Kryp var jag orolig för att barn nummer två skulle bli sådan eftersom han är ett sådant barn som kräver ganska mycket uppmärksamhet men när lilla kryp kom så försvann oron för barn nummer två var så snäll och go mot lilla kryp så jag faktiskt blev förvånad men så är han ju faktiskt 6 år äldre än vad lilla kryp är.
När Sessan kom till världen var jag också orolig fast nu för att lilla kryp skulle bli avundsjuk men det har löst sig fint det också.
Lilla Kryp blir inte överförtjust när Sessan ligger i pappas famn men han är nöjd ändå bara han också får sitta i pappas famn tillsammans med Sessan.
Han klappar sessan försiktigt och pussar henne i pannan hela tiden.
När någon utav de äldre bröderna vill komma och pussa på sessan puttar han bort dem för han tycker att det bara är hans lillasyster.
Lite avundsjuk kan han dock vara lilla kryp för ibland när man tar upp sessan i famnen efter att hon legat i mjukliften och sovit så brukar lilla kryp lägga sig i liften,sprattla med benen och säga -ooouuuääää,oooouuuääää precis som sessan brukar låta när hon är hungrig.
Då brukar jag klappa honom på huvudet och fråga om den lilla bebisen behöver byta blöja och då skrattar han,pekar på sin blöja och säger Baj.
Baj betyder precis det ni tror och det är precis det han har gjort i blöjan när han säger så.
Förmodligen så är det så han uppfattar sin lillasyster.
Som en liten sprattlande minimänniska som bajsar och säger ooouuuuäää,oooouuuää men han tycker om henne iallafall.
Tjingeling
Lilla Kryp provar bebisgungan åt sin lillasyster...

Jag har disciplin jag...

Jag bloggar inte så mycket nuförtiden.
Det beror på dels att jag är upptagen med fyra barn varav två är så små att de behöver mig nästan hela tiden och dels på att det som händer i mitt liv just nu inte är så där väldigt intressant för omgivningen att ta del utav.
Jag menar att det ju inte är så värst intressant hur många maskiner tvätt jag tvättar eller hur mycket jag städar hemma.
Dammsugar varje dag och ibland flera gånger samma dag.
Inte så kul men det behövs och jag trivs mycket bättre med livet när jag har mer ordning och reda hemma.
Jag har dessutom äntligen fått disciplin på mig själv och gjort allvar av att städa varje morgon.
En vanlig dag tar det ungefär en timme och jag har ju förstått att det faktiskt är mycket enklare att städa en timme varje dag än att städa en hel dag 3 gånger i veckan som jag gjorde innan.
Nu hinner det inte bli lika stökigt och därför är det inte heller lika tråkigt att städa utan tvärtom så känns det roligt hur konstigt det än låter.
För mig har det alltid varit en gåta hur folk som har barn kan lyckas ha så fint hemma...är de uppe och städar på nätterna eller?
Nu har jag äntligen funnit lösningen tack vare min vän J som har två barn men som aldrig har stökigt hemma.
Det är nämligen hon som har inspirerat mig att skapa en grundordning i hemmet och även om det faktiskt tog nästan en månad att få ordning på allting och skapa bra förvaring så var det ju helt klart värt besväret och även om mitt hem inte är helt fläckfritt så syns det en väldigt stor skillnad nu jämfört med tidigare då man fick kliva över tvätthögar,leksaker och allt möjligt som alltid hamnade mitt på golvet i brist på plats.
Att städa är ju inte alls så jobbigt när man slipper plocka grejer från golvet i flera timmar varje dag.
Något som jag dessvärre inte fått disciplin på är att gå ut med soporna.
Min ursäkt är att det är svårt att bära en bebis samtidigt som man håller en ettåring i handen nedför trappen och samtidigt ska bära soppåsar.
Det går ju såklart att bära ned bebis först och lägga henne i vagnen där nere men soppåsar är inte min grej så jag har utsett sambo som sopbärare föralltid.
Fast det vet han inte om så soporna åker inte ut förrän sopskåpet är överfullt och påsarna ramlar ut på golvet.
Jaja man kan ju inte vara perfekt liksom.
Tjingeling


Tidigare inlägg
RSS 2.0