Målat färdigt...
Jag köpte ett litet skåp med lådor för några månader sedan,för 40 kronor på stadsmissionens second hand.
Min idé var från början att det skulle bli ett skåp för barnens leksaker som man kunde måla i starka färger men sedan blev projektet vilande i slutet av graviditeten och idag som först tog jag tag i det igen men istället för färgglad leksaksförförvaring blev skåpet nu klädförvaring/minigarderob till min nyfödda lilla prinsessa.
Bilderna är otydliga och suddiga eftersom jag inte lyckas överföra bilder till datorn och därför får nöja mig med webkameran.
Skåpet målades vitt och sedan målade jag som dekoration små fjärilar och små prickar i rosa och lila på framsidan av luckan och lådorna.
Ganska fint fynd för 40 kronor och lite jobb tycker jag!
Min idé var från början att det skulle bli ett skåp för barnens leksaker som man kunde måla i starka färger men sedan blev projektet vilande i slutet av graviditeten och idag som först tog jag tag i det igen men istället för färgglad leksaksförförvaring blev skåpet nu klädförvaring/minigarderob till min nyfödda lilla prinsessa.
Bilderna är otydliga och suddiga eftersom jag inte lyckas överföra bilder till datorn och därför får nöja mig med webkameran.
Skåpet målades vitt och sedan målade jag som dekoration små fjärilar och små prickar i rosa och lila på framsidan av luckan och lådorna.
Ganska fint fynd för 40 kronor och lite jobb tycker jag!
När lilla bebis kom till världen...
Fullt upp just nu för jag har fått ut min lilla bebis.
En del säger att om man har två barn så gör det ingen skillnad med tre barn men jag kan ju iallafall garantera att det gör skillnad med fyra.
Iallafall när en är nyfödd och nästa bara 1,5 år gammal.
Det märks inte minst på sophögen, då jag fyller en hel hink om dagen med blöjor.
Det märks också på tvätthögen så jisses vad tacksam jag är för att jag hann få hem torktumlaren innan lilla bebis kom...tvättmaskinen,diskmaskinen och torktumlaren är nämligen de saker som jag använder mest just nu.
Åter till lilla bebis...
Var beräknad att föda den 5:e april men fick småvärkar den 24:e mars under dagen.
Visste inte riktigt om det var foglossningen som gjorde ont i ryggen eller om det faktiskt var småvärkar till en början men på kvällen satte det igång att mola både i magen och ryggen så då var det ingen tvekan om att det var lilla bebis som ville ut.
Sambo som i vanlig ordning aldrig tar mig på allvar när jag säger att jag har värkar drog iväg till en jobbarkompis för att äta middag då hennes pappa nyligen gått bort.
När han hade varit borta ett par timmar blev jag ganska sur och skickade sms om att vi måste handla välling till Lilla Kryp men han svarade inte så när han kom hem vid halv nio på kvällen var jag riktigt förbannad på honom och hans ursäkt om att han inte hört telefonen bad jag honom stoppa upp någonstans och sedan blev han också sur och gick och la sig.
Jag la mig på soffan och sov små snuttar, en halvtimme åt gången ungefär men jag vaknade ju när det värkte.
Vid fyra-tiden på morgonen kunde jag dock inte sova mer för då började värkarna bli kraftigare och jag gick runt i hemmet och ojde mig en stund innan jag väckte sambon och sa att nu får du fan tro mig för jag har värkar på riktigt.
Sambo observerade mig en stund och insåg att mitt pustande och stånkande när jag fick ont förmodligen inte var på låtsas.
Jag ringde till förlossningen och beskrev mina värkar som var ganska oregelbundna med mellan fem till tio minuter emellan och barnmorskan jag pratade med sa att jag får komma när jag vill så vi ringde sambos bror som fick komma och passa barnen och så åkte vi in till förlossningen.
Vi blev inskrivna klockan 06.00 och sedan fick jag ligga i sjuksängen med ctg i 20 minuter vilket var väldigt oskönt då man ju måste ligga still på rygg i sängen och min rygg värkte något förbannat så när 20 minuter hade gått så larmade jag personalen och bad dem kolla hur mycket jag var öppen och om jag kunde få en epiduralbedövning.
Jag var 5 cm öppen men barnmorskan tyckte att jag skulle vänta lite med bedövningen för annars skulle värkarna förmodligen stanna av sa hon.
Jag väntade i en halvtimme men sedan mådde jag så illa att jag kräktes ett par gånger och plingde på dem igen eftersom jag tyckte att jag faktiskt förtjänade den där bedövningen.
Det tyckte inte barnmorskan för hon tjatade om att jag skulle ta ett bad istället och så gick hon iväg och skulle fylla på badkaret med vatten.
Kändes som hon var borta i en evighet men när hon kom tillbaka och försökte få mig att gå och bada så vägrade jag för jag hade så ont i ryggen att tanken på att lägga mig vikt i ett badkar var lite för mycket för mig.
Då tittade hon hur mycket jag var öppen och det var nu 6 cm och så gick vattnet.
Värkarna blev så outhärdliga att jag inte kunde ligga still i sängen utan hoppade ned på golvet och höll fast mig i sängkanten och pustade och gnällde som bara den.
Nu får ni för fan ge mig min jävla bedövning sa jag argt till dem och då som först ringde de till narkosläkaren som tyvärr hade lite mycket just nu och skulle komma så fort han kunde.
Jag väntade en stund och så pallade jag inte mer smärta så då började jag skrika på dem att jag måste ha den jävla bedövningen nu på en gång men det hjälpte inte så mycket för de låtsades som ingenting och sa bara att jag var såååå duktig.
Då fick jag krystvärkar och fick inte stå på golvet längre så de tvingade mig i sängen igen och höll fast mina ben men när jag fick en värk så kändes det som att ryggen skulle gå sönder av trycket mot sängen så jag sparkade loss mig och vände mig om så att jag stod på knä och hängde över ryggstödet istället.
Jag deklarerade högt och tydligt hur jäkla ont varje värk gjorde och de sa att jag ju gärna fick ta lustgasen om jag ville så de tryckte masken över min näsa och mun men värkarna kom så tätt att jag inte orkade prata och jag orkade inte ens säga till dem att de hade glömt sätta på lustgasen men jag kände ju att bebisen gled ned och att jag bara behövde trycka till en gång för att den skulle komma ut och barnmorskan sa till mig att krysta men jag var så trött i hela kroppen att jag inte orkade så jag vilade mig igenom en värk och andades långsamt i masken utan lustgas,koncentrerade mig på att inte få panik,tryckte sambos hand stenhårt och höll fast hans huvud vid mitt öra med min arm och så kom värken och jag tryckte så hårt jag kunde och då släppte allt.
Smärtan försvann och ett litet illvrål hördes bakom mig...
En flicka, det är en flicka Lelle, sa sambon men jag orkade inte vrida på huvudet utan anddes tre gånger i masken utan lustgas innan jag vände på mig och såg det lilla underverket.
Joho då, det var en liten flicka...världens sötaste till och med.
Hon föddes klockan 07.40 söndagen den 25:e mars 2012 och hon var 47 cm lång och vägde 3280 gram.
En del säger att om man har två barn så gör det ingen skillnad med tre barn men jag kan ju iallafall garantera att det gör skillnad med fyra.
Iallafall när en är nyfödd och nästa bara 1,5 år gammal.
Det märks inte minst på sophögen, då jag fyller en hel hink om dagen med blöjor.
Det märks också på tvätthögen så jisses vad tacksam jag är för att jag hann få hem torktumlaren innan lilla bebis kom...tvättmaskinen,diskmaskinen och torktumlaren är nämligen de saker som jag använder mest just nu.
Åter till lilla bebis...
Var beräknad att föda den 5:e april men fick småvärkar den 24:e mars under dagen.
Visste inte riktigt om det var foglossningen som gjorde ont i ryggen eller om det faktiskt var småvärkar till en början men på kvällen satte det igång att mola både i magen och ryggen så då var det ingen tvekan om att det var lilla bebis som ville ut.
Sambo som i vanlig ordning aldrig tar mig på allvar när jag säger att jag har värkar drog iväg till en jobbarkompis för att äta middag då hennes pappa nyligen gått bort.
När han hade varit borta ett par timmar blev jag ganska sur och skickade sms om att vi måste handla välling till Lilla Kryp men han svarade inte så när han kom hem vid halv nio på kvällen var jag riktigt förbannad på honom och hans ursäkt om att han inte hört telefonen bad jag honom stoppa upp någonstans och sedan blev han också sur och gick och la sig.
Jag la mig på soffan och sov små snuttar, en halvtimme åt gången ungefär men jag vaknade ju när det värkte.
Vid fyra-tiden på morgonen kunde jag dock inte sova mer för då började värkarna bli kraftigare och jag gick runt i hemmet och ojde mig en stund innan jag väckte sambon och sa att nu får du fan tro mig för jag har värkar på riktigt.
Sambo observerade mig en stund och insåg att mitt pustande och stånkande när jag fick ont förmodligen inte var på låtsas.
Jag ringde till förlossningen och beskrev mina värkar som var ganska oregelbundna med mellan fem till tio minuter emellan och barnmorskan jag pratade med sa att jag får komma när jag vill så vi ringde sambos bror som fick komma och passa barnen och så åkte vi in till förlossningen.
Vi blev inskrivna klockan 06.00 och sedan fick jag ligga i sjuksängen med ctg i 20 minuter vilket var väldigt oskönt då man ju måste ligga still på rygg i sängen och min rygg värkte något förbannat så när 20 minuter hade gått så larmade jag personalen och bad dem kolla hur mycket jag var öppen och om jag kunde få en epiduralbedövning.
Jag var 5 cm öppen men barnmorskan tyckte att jag skulle vänta lite med bedövningen för annars skulle värkarna förmodligen stanna av sa hon.
Jag väntade i en halvtimme men sedan mådde jag så illa att jag kräktes ett par gånger och plingde på dem igen eftersom jag tyckte att jag faktiskt förtjänade den där bedövningen.
Det tyckte inte barnmorskan för hon tjatade om att jag skulle ta ett bad istället och så gick hon iväg och skulle fylla på badkaret med vatten.
Kändes som hon var borta i en evighet men när hon kom tillbaka och försökte få mig att gå och bada så vägrade jag för jag hade så ont i ryggen att tanken på att lägga mig vikt i ett badkar var lite för mycket för mig.
Då tittade hon hur mycket jag var öppen och det var nu 6 cm och så gick vattnet.
Värkarna blev så outhärdliga att jag inte kunde ligga still i sängen utan hoppade ned på golvet och höll fast mig i sängkanten och pustade och gnällde som bara den.
Nu får ni för fan ge mig min jävla bedövning sa jag argt till dem och då som först ringde de till narkosläkaren som tyvärr hade lite mycket just nu och skulle komma så fort han kunde.
Jag väntade en stund och så pallade jag inte mer smärta så då började jag skrika på dem att jag måste ha den jävla bedövningen nu på en gång men det hjälpte inte så mycket för de låtsades som ingenting och sa bara att jag var såååå duktig.
Då fick jag krystvärkar och fick inte stå på golvet längre så de tvingade mig i sängen igen och höll fast mina ben men när jag fick en värk så kändes det som att ryggen skulle gå sönder av trycket mot sängen så jag sparkade loss mig och vände mig om så att jag stod på knä och hängde över ryggstödet istället.
Jag deklarerade högt och tydligt hur jäkla ont varje värk gjorde och de sa att jag ju gärna fick ta lustgasen om jag ville så de tryckte masken över min näsa och mun men värkarna kom så tätt att jag inte orkade prata och jag orkade inte ens säga till dem att de hade glömt sätta på lustgasen men jag kände ju att bebisen gled ned och att jag bara behövde trycka till en gång för att den skulle komma ut och barnmorskan sa till mig att krysta men jag var så trött i hela kroppen att jag inte orkade så jag vilade mig igenom en värk och andades långsamt i masken utan lustgas,koncentrerade mig på att inte få panik,tryckte sambos hand stenhårt och höll fast hans huvud vid mitt öra med min arm och så kom värken och jag tryckte så hårt jag kunde och då släppte allt.
Smärtan försvann och ett litet illvrål hördes bakom mig...
En flicka, det är en flicka Lelle, sa sambon men jag orkade inte vrida på huvudet utan anddes tre gånger i masken utan lustgas innan jag vände på mig och såg det lilla underverket.
Joho då, det var en liten flicka...världens sötaste till och med.
Hon föddes klockan 07.40 söndagen den 25:e mars 2012 och hon var 47 cm lång och vägde 3280 gram.
Ett oavslutat projekt blir klart!
Väldigt suddig bild men jag har ju ingen kamera som fungerar...detta är iallafall hur mitt köksbord har sett ut i ett bra tag nu...halva bordet grundmålat.
Detta är det färdiga bordet...Gravidmagen...
Herregud snart ska ju bebisen komma.
Enligt min fb prognos är jag i vecka 38 men enligt mig själv så är det exakt tre veckor kvar till bf.
Jag fattar inte riktigt hur de där veckorna räknas tror jag.
Jag har iallafall gjort en bild av hur min mage sett ut i några månader....
Enligt min fb prognos är jag i vecka 38 men enligt mig själv så är det exakt tre veckor kvar till bf.
Jag fattar inte riktigt hur de där veckorna räknas tror jag.
Jag har iallafall gjort en bild av hur min mage sett ut i några månader....
Ordning och reda...jag organiserar hemma.
Enligt min vän J så håller jag just nu på att "boar".
Det är sådant som man gör när man är gravid tydligen.
Man pysslar och förbereder hemmet innan bebisen kommer.
Igår tog jag äntligen tag i vårt förråd/skrubben.
Därinne har saker samlats på hög så tillslut gick det inte att öppna dörren ordentligt men det finns så lite förvaringsutrymme i vårt hem så det är väl inte konstigt att saker svämmar över direkt.
Skrubben används nämligen som förvaring av saker man inte använder just nu,som torkställe för blöta kläder och som allt iallo.
Nu har jag organiserat så att vinterkläder och kläder som någon av barnen kommer växa i så småningom ligger ihopvikta i stora väskor på en stor hylla.
Under hyllan finns torklinor för upphängning av tvätt och under detta står nu en apotekardisk där jag sorterat sängkläder,dukar och gardiner.
Familjetältet för 8 personer,kubbspel och saker man använder efter årstid ligger iordning i en expedithylla i ena hörnet och mot andra väggen står vår stora frys, som vi måste ha eftersom den befintliga frysen i köket är så liten att det knappt ryms mat för en vecka åt en person.
Äntligen har jag fått till det riktigt kvadratsmart och det, utan att lägga en enda krona, då jag har återanvänt möbler som inte får plats riktigt någonannanstans i hemmet.
Idag ska jag fortsätta med att organisera men nu är det badrummet som ska få ordning och reda och så får jag väl hålla på tills det tar stopp.
Planen i badrummet är att få undan saker som lätt stökar till.
Smutstvätt ska ligga i tvättkorgen istället för slängt på golvet,blöjor och sådant ska ligga i en hylla och så är det ju hårborstar,tandborstar och allt annat som måste få en ursprungsplats så att man alltid vet VAR saker ska ligga.
Det är iallafall mycket roligare att organisera istället för att städa men jag städar liksom samtidigt varje litet ställe utan att tänka på det och så mår jag så otroligt bra när jag ser vad jag faktiskt lyckas med.
Nu har jag ju fått hem min efterlängtade torktumlare med så om jag inte orkar eller har tid att hänga tvätt så måste jag inte det och jag tror att jag äntligen kommer slippa dessa jäkla kläder över hela hemmet.
Enligt sambo får jag bara tvätta och torktumla efter klockan 18 för då sänks elpriset men då har man ju allt klart efter två timmar och behöver inte vänta en hel dag på att kläderna ska torka.
TJINGELING
huvudvärk,drömmar och mello...
Inatt har jag och sambon delat sängen med både Lilla kryp och mellansonen.
Det är helt omöjligt att sova i lugn och ro med två huliganer i sängen och jag vaknade flera gånger av att jag fick Lilla kryps fötter eller små knytnävar i ansiktet.
Till det hade jag den lilla tiden jag faktiskt kunde sova konstiga mardrömmar om läskiga saker som mitt Lilla kryp skulle kunna råka ut för, ramla ut genom ett fönster,fastna i ett säkerhetsbälte och så vidare.
Det grundade sig förmodligen på att jag var orolig att han skulle ramla ur vår säng som ju är en aning högre än vad hans lilla pyttesäng är men det var ju ändå inte något trevligt att drömma om så vid halv fem vaknade jag med huvudvärk och kunde inte somna om.
Mina pnodil är dessutom slut så huvudvärken verkar vara här för att stanna trots att jag försökt häva den med kaffe.
På lördag är det dags för melodifestivalfinalen och jag sitter och siar om vem som kommer ta hem det hela.
Loreen är den enda som jag har gillat från hela början och låten växer så det är fortfarande min favorit och även den som jag tror har störst chans att vinna.
Barnen hejade såklart på Sean bananen men han åkte ju ur andra chansen så nu slapp vi det iallafall...piu.
Inte för att han inte är rolig men det har blivit lite för mycket av det roliga nu så lite mer seriöst får man väl ändå ta hela mello.
Ranelid och Sean banan är samma shit för mig, helt omöjligt att ta seriöst.
De som jag är mest lättad över att inte se i finalen är Charlotte Perelli och Andreas Johnsson...för det hade varit sååå tråkigt.
Andreas låt,lät som om den var kopierad utav hans tidigare låtar och Perellis låt passade inte henne ,då hela numret såg ut att vara gjort för någon annan.
Ja inte för att vara sådan men jag tycker att en mogen kvinna med hennes erfarenhet borde ha fått en djupare och mer mogen låt att uppträda med och trots att jag läste att outfiten ska ha kostat ett sexsiffrigt belopp så var den inte heller någon höjdare i mina ögon.
Hon kunde likaväl ha sjungit Aquas "Barbie girl" för det hade ju varit i princip lika moget.
Ja det är vad jag tycker det.
Tjingeling
Det är helt omöjligt att sova i lugn och ro med två huliganer i sängen och jag vaknade flera gånger av att jag fick Lilla kryps fötter eller små knytnävar i ansiktet.
Till det hade jag den lilla tiden jag faktiskt kunde sova konstiga mardrömmar om läskiga saker som mitt Lilla kryp skulle kunna råka ut för, ramla ut genom ett fönster,fastna i ett säkerhetsbälte och så vidare.
Det grundade sig förmodligen på att jag var orolig att han skulle ramla ur vår säng som ju är en aning högre än vad hans lilla pyttesäng är men det var ju ändå inte något trevligt att drömma om så vid halv fem vaknade jag med huvudvärk och kunde inte somna om.
Mina pnodil är dessutom slut så huvudvärken verkar vara här för att stanna trots att jag försökt häva den med kaffe.
På lördag är det dags för melodifestivalfinalen och jag sitter och siar om vem som kommer ta hem det hela.
Loreen är den enda som jag har gillat från hela början och låten växer så det är fortfarande min favorit och även den som jag tror har störst chans att vinna.
Barnen hejade såklart på Sean bananen men han åkte ju ur andra chansen så nu slapp vi det iallafall...piu.
Inte för att han inte är rolig men det har blivit lite för mycket av det roliga nu så lite mer seriöst får man väl ändå ta hela mello.
Ranelid och Sean banan är samma shit för mig, helt omöjligt att ta seriöst.
De som jag är mest lättad över att inte se i finalen är Charlotte Perelli och Andreas Johnsson...för det hade varit sååå tråkigt.
Andreas låt,lät som om den var kopierad utav hans tidigare låtar och Perellis låt passade inte henne ,då hela numret såg ut att vara gjort för någon annan.
Ja inte för att vara sådan men jag tycker att en mogen kvinna med hennes erfarenhet borde ha fått en djupare och mer mogen låt att uppträda med och trots att jag läste att outfiten ska ha kostat ett sexsiffrigt belopp så var den inte heller någon höjdare i mina ögon.
Hon kunde likaväl ha sjungit Aquas "Barbie girl" för det hade ju varit i princip lika moget.
Ja det är vad jag tycker det.
Tjingeling
Igelkottsyndromet...
Jahopp,sitter uppe klockan 03 på natten och skriver på bloggen...inte normalt ju.
Kan ju inte hjälpa att jag vaknade och inte kunde somna om igen så vad gör man?
Senaste tiden har varit lite tung för min del, jag tappar humöret lätt,är känslig och trött både psykiskt och fysiskt.
Kroppen är riktigt tung och jag har ont lite överallt just nu.
Förutom den trevliga foglossningen så har jag fått ont i ryggen och i förrgår fick jag ganska kraftiga sammandragningar med några minuters mellanrum.
Först blev jag lite orolig att förlossningen skulle starta för tidigt men när det gick över till nästa dag och den vanliga foglossningen precis i överkanten av blygdbenet började kännas igen så förstod jag att bebisen inte har lagt sig där den ska för att komma ut ännu så ibland är det nog lite bra att man har ont på vissa ställen.
Mitt i allt fysiskt så mår jag nog inte så bra i skallen heller, känner mig en aning överkörd och svag och jag gillar inte det eftersom jag är en sådan människa som inte riktigt vet vad jag ska göra när jag tappar kontrollen över mig själv.
Jag är en ganska stark person i psyket normalt sett och blir därför lite rädd när jag känner mig svag eller nere.
Tror att det kommer ifrån min uppväxt, jag har alltid varit tvungen att vara stark och slåss med mitt psykiska mående och så fort jag känt mig svag har jag på något sätt straffat mig själv för det både fysiskt och psykiskt.
Mådde jag dåligt så sa jag liksom till mig själv att jag förtjänade det för att jag varit så dum och låtit någon annan trycka ned mig.
Min inställning är ju i grund och botten att jag måste klara mig själv och vara helt oberoende utav andra människor, det är någon sorts överlevnadsinstinkt som satt sig på min hjärna när jag var barn och som jag inte kommer ifrån.
Man kan liksom inte lita på någon annan än sig själv för då har man lämnat sitt öde i någon annans händer, vilket kommer leda till att man sitter där ensam på botten förr eller senare utan att kunna ta sig upp igen för man vet ju inte om man verkligen kan lita på någon annan än sig själv till hundra procent.
Jag menar inte att det är ett faktum men i mitt huvud är det så och jag har alltid varit livrädd för att lämna över mig själv och låta någon annan ta hand om mig.
På ett sätt är det bra för jag vet ju att jag klarar allt helt själv men samtidigt är det inte bra för när man alltid är stark så blir man också väldigt trött och bara längtar efter att få strunta i allt, krypa ihop som en liten boll och få vara svag en stund.
Just nu hade det varit så skönt att vara en liten ihoprullad igelkott men jag vet inte riktigt varför det känns så här just nu, det kan ju vara någon form av graviditetssvacka så förhoppningsvis går det över snart.
TJINGELING
Kan ju inte hjälpa att jag vaknade och inte kunde somna om igen så vad gör man?
Senaste tiden har varit lite tung för min del, jag tappar humöret lätt,är känslig och trött både psykiskt och fysiskt.
Kroppen är riktigt tung och jag har ont lite överallt just nu.
Förutom den trevliga foglossningen så har jag fått ont i ryggen och i förrgår fick jag ganska kraftiga sammandragningar med några minuters mellanrum.
Först blev jag lite orolig att förlossningen skulle starta för tidigt men när det gick över till nästa dag och den vanliga foglossningen precis i överkanten av blygdbenet började kännas igen så förstod jag att bebisen inte har lagt sig där den ska för att komma ut ännu så ibland är det nog lite bra att man har ont på vissa ställen.
Mitt i allt fysiskt så mår jag nog inte så bra i skallen heller, känner mig en aning överkörd och svag och jag gillar inte det eftersom jag är en sådan människa som inte riktigt vet vad jag ska göra när jag tappar kontrollen över mig själv.
Jag är en ganska stark person i psyket normalt sett och blir därför lite rädd när jag känner mig svag eller nere.
Tror att det kommer ifrån min uppväxt, jag har alltid varit tvungen att vara stark och slåss med mitt psykiska mående och så fort jag känt mig svag har jag på något sätt straffat mig själv för det både fysiskt och psykiskt.
Mådde jag dåligt så sa jag liksom till mig själv att jag förtjänade det för att jag varit så dum och låtit någon annan trycka ned mig.
Min inställning är ju i grund och botten att jag måste klara mig själv och vara helt oberoende utav andra människor, det är någon sorts överlevnadsinstinkt som satt sig på min hjärna när jag var barn och som jag inte kommer ifrån.
Man kan liksom inte lita på någon annan än sig själv för då har man lämnat sitt öde i någon annans händer, vilket kommer leda till att man sitter där ensam på botten förr eller senare utan att kunna ta sig upp igen för man vet ju inte om man verkligen kan lita på någon annan än sig själv till hundra procent.
Jag menar inte att det är ett faktum men i mitt huvud är det så och jag har alltid varit livrädd för att lämna över mig själv och låta någon annan ta hand om mig.
På ett sätt är det bra för jag vet ju att jag klarar allt helt själv men samtidigt är det inte bra för när man alltid är stark så blir man också väldigt trött och bara längtar efter att få strunta i allt, krypa ihop som en liten boll och få vara svag en stund.
Just nu hade det varit så skönt att vara en liten ihoprullad igelkott men jag vet inte riktigt varför det känns så här just nu, det kan ju vara någon form av graviditetssvacka så förhoppningsvis går det över snart.
TJINGELING
Samhället är fixerat...
Jag kanske inte skulle ha någon blogg med tanke på hur illa jag sköter den.
Men vafanken, det är ju MIN blogg så då får jag ju göra som jag vill...
Har för tillfället ingenting att skylla på eller ursäkta mitt misskötande med förutom att jag blivit ganska lat.
Om jag ska formulera mig lite bättre så kan jag ju säga att jag prioriterar annat just nu.
Bebisen är beräknad att komma ut ur min mage på skärtorsdagen...mitt i påsken liksom?
Dålig planering.
Då har ju barnen påsklov och jag har ännu inte bokat någon barnvakt till dess att jag kommer att föda så jag tänkte att alla barnen kunde få följa med till förlossningen och berättade min idé för äldsta sonen som skrek rätt ut ganska så högt.
Ja han vet precis vart bebisar kommer ut någonstans och undanber sig vänligt och väldigt bestämt att något sådant vill han inte se.
Ja nu var det väl inte så farligt med att se just bebisen komma ut men hu för att se sin mammas nederdel naken.
Jag sa ju detta mest på skämt men börjar ändå undra vart sonen har fått idén ifrån att hans mammas nakna nederdel skulle vara en sådan hemsk syn att han "hellre dör än att se det DÄR"?
Ja jag hade ju inte direkt tänkt visa honom det DÄR men jag tycker det är ganska intressant att sonen det senaste året blivit ganska medveten om nakenhet och antingen skrattar högt eller skriker om han råkar se ett naket bröst på tv eller om minsta sonen springer runt naken utan blöja hemma.
I julas gick ju reklamen om Änglagård 3 på tv:n och i den lilla snutten får man ju se Helena Bergströms tuttisar när hon drar av sig tröjan mitt i den lilla lantaffären.
-UUUUUUSSSSSCCCCHHH, HON VISAR JU SINA TUTTAR....(tittar riktigt koncentrerat på tv:n) UUUUUUSSSSCH VAD ÄCKLIGT OCH SNUSKIGT ATT MAN FÅR SE TUTTARNA skriker sonen.
Vetefanken var han fått det där ifrån då jag anser mig alltid ha försökt lära barnen att få en naturlig inställning till sådant.
Jag försöker svara på frågor som de ställer helt lugnt utan att visa min (va? Hur kan han veta sådant redan,han är ju bara ett barn- min)
När jag var barn fanns det ju inte lika mycket nakenhet på tv och i samhället som det gör idag och idag så är ju nakenhet liksom mer naken men också mer onaturlig än förr och det är ju sex och sådant på tv till och med på dagtid och när man tänker på det så blir iallafall jag lite orolig över att barn ska få totalt fel bild av vad sex och nakenhet är för något för intrycket man får av samhället är ju att sex är sex eller till och med porr och om barnen bygger upp sin egen bild av intrycken de får så är det ju inte konstigt om de tycker att det är skrämmande.
Samhället har liksom gjort att allt ska associeras med sex HELA tiden och sex är inte alls något fint mellan två personer som tycker om varandra utan har istället blivit liksom grovt och har ingenting med kärlek att göra om man får tro samhället idag.
Alla artister ska vara så nakna som det bara är möjligt, helst ska de jucka på scenen och till och med tecknade tv-program har sjuka sexfixeringar, ta bara Family Guy som visas varje dag på tv.
Jag vill inte att mina barn ska se det programmet men sonen tror att det är för barn eftersom det ju är tecknat.
Iallafall försöker jag förklara för min äldsta son att sex på tv bara är på låtsas och på skoj och att i verkligheten går det inte till på det viset utan då är det bara så att man tycker om varandra och vill vara nära varandra, pussas och kramas och kanske ha sex på ett fint sätt men det får man inte ha förrän man är vuxen och kroppen är mogen för det.
Sedan pratar vi ibland om kroppen och hur den utvecklas och helst vill jag att sonen ska prata med sin pappa om vissa saker som varför snoppar ser så olika ut och sådant men sambo är verkligen ingen höjdare på att förklara sådant utan vill helst att man inte alls ska prata om det överhuvudtaget eftersom de bara är barn.
Jag anser att det ändå är ganska viktigt att prata om det just för att de vet,ser och hör så mycket mer än vad vi vuxna tror att de gör och lämnar man det åt slumpen så kommer de ju få en snevriden syn på ämnet.
Stora sonen skäms iallafall inte för att fråga mig om saker han sett och hört...han och hans kompisar hade hittat en porrtidning brevid sophuset för några veckor sedan och tittat igenom den och det berättade han senare för mig att han tyckte det var jätteäckligt men att han ändå ville kolla fast det var äckligt.
Jag sa då att i verkligheten så är ju inte sex och porr samma sak för porr är liksom påhittat och på låtsas och sedan fick jag förklara en massa saker som han och hans kompisar hade börjat prata om tack vare den där jäkla tidningen men jag tyckte ändå att jag fick sonen att förstå vad som är verkligt och vad som inte är det och jag är tacksam att han vågade berätta för mig istället för att gå och bära på den där läskiga hemlisen som han definitivt inte var mogen för.
Nu är det städning på schemat här hemma...
TJINGELING
Men vafanken, det är ju MIN blogg så då får jag ju göra som jag vill...
Har för tillfället ingenting att skylla på eller ursäkta mitt misskötande med förutom att jag blivit ganska lat.
Om jag ska formulera mig lite bättre så kan jag ju säga att jag prioriterar annat just nu.
Bebisen är beräknad att komma ut ur min mage på skärtorsdagen...mitt i påsken liksom?
Dålig planering.
Då har ju barnen påsklov och jag har ännu inte bokat någon barnvakt till dess att jag kommer att föda så jag tänkte att alla barnen kunde få följa med till förlossningen och berättade min idé för äldsta sonen som skrek rätt ut ganska så högt.
Ja han vet precis vart bebisar kommer ut någonstans och undanber sig vänligt och väldigt bestämt att något sådant vill han inte se.
Ja nu var det väl inte så farligt med att se just bebisen komma ut men hu för att se sin mammas nederdel naken.
Jag sa ju detta mest på skämt men börjar ändå undra vart sonen har fått idén ifrån att hans mammas nakna nederdel skulle vara en sådan hemsk syn att han "hellre dör än att se det DÄR"?
Ja jag hade ju inte direkt tänkt visa honom det DÄR men jag tycker det är ganska intressant att sonen det senaste året blivit ganska medveten om nakenhet och antingen skrattar högt eller skriker om han råkar se ett naket bröst på tv eller om minsta sonen springer runt naken utan blöja hemma.
I julas gick ju reklamen om Änglagård 3 på tv:n och i den lilla snutten får man ju se Helena Bergströms tuttisar när hon drar av sig tröjan mitt i den lilla lantaffären.
-UUUUUUSSSSSCCCCHHH, HON VISAR JU SINA TUTTAR....(tittar riktigt koncentrerat på tv:n) UUUUUUSSSSCH VAD ÄCKLIGT OCH SNUSKIGT ATT MAN FÅR SE TUTTARNA skriker sonen.
Vetefanken var han fått det där ifrån då jag anser mig alltid ha försökt lära barnen att få en naturlig inställning till sådant.
Jag försöker svara på frågor som de ställer helt lugnt utan att visa min (va? Hur kan han veta sådant redan,han är ju bara ett barn- min)
När jag var barn fanns det ju inte lika mycket nakenhet på tv och i samhället som det gör idag och idag så är ju nakenhet liksom mer naken men också mer onaturlig än förr och det är ju sex och sådant på tv till och med på dagtid och när man tänker på det så blir iallafall jag lite orolig över att barn ska få totalt fel bild av vad sex och nakenhet är för något för intrycket man får av samhället är ju att sex är sex eller till och med porr och om barnen bygger upp sin egen bild av intrycken de får så är det ju inte konstigt om de tycker att det är skrämmande.
Samhället har liksom gjort att allt ska associeras med sex HELA tiden och sex är inte alls något fint mellan två personer som tycker om varandra utan har istället blivit liksom grovt och har ingenting med kärlek att göra om man får tro samhället idag.
Alla artister ska vara så nakna som det bara är möjligt, helst ska de jucka på scenen och till och med tecknade tv-program har sjuka sexfixeringar, ta bara Family Guy som visas varje dag på tv.
Jag vill inte att mina barn ska se det programmet men sonen tror att det är för barn eftersom det ju är tecknat.
Iallafall försöker jag förklara för min äldsta son att sex på tv bara är på låtsas och på skoj och att i verkligheten går det inte till på det viset utan då är det bara så att man tycker om varandra och vill vara nära varandra, pussas och kramas och kanske ha sex på ett fint sätt men det får man inte ha förrän man är vuxen och kroppen är mogen för det.
Sedan pratar vi ibland om kroppen och hur den utvecklas och helst vill jag att sonen ska prata med sin pappa om vissa saker som varför snoppar ser så olika ut och sådant men sambo är verkligen ingen höjdare på att förklara sådant utan vill helst att man inte alls ska prata om det överhuvudtaget eftersom de bara är barn.
Jag anser att det ändå är ganska viktigt att prata om det just för att de vet,ser och hör så mycket mer än vad vi vuxna tror att de gör och lämnar man det åt slumpen så kommer de ju få en snevriden syn på ämnet.
Stora sonen skäms iallafall inte för att fråga mig om saker han sett och hört...han och hans kompisar hade hittat en porrtidning brevid sophuset för några veckor sedan och tittat igenom den och det berättade han senare för mig att han tyckte det var jätteäckligt men att han ändå ville kolla fast det var äckligt.
Jag sa då att i verkligheten så är ju inte sex och porr samma sak för porr är liksom påhittat och på låtsas och sedan fick jag förklara en massa saker som han och hans kompisar hade börjat prata om tack vare den där jäkla tidningen men jag tyckte ändå att jag fick sonen att förstå vad som är verkligt och vad som inte är det och jag är tacksam att han vågade berätta för mig istället för att gå och bära på den där läskiga hemlisen som han definitivt inte var mogen för.
Nu är det städning på schemat här hemma...
TJINGELING
