Jag mår bra nu :)

Jag har redan ångrat mig angående sonens rum. Det är alldeles för trångt därinne i kyffet för att han ska få plats.
Eftersom jag är envis har jag istället tömt ut inneförrådet och det ska istället bli hans nya rum.
Har börjat måla taket och det behövs några lager färg då den gamla färgen släppt lite här och var.
Det blir inte grå väggar utan vita.
Jag har planer på att tapetsera en fondvägg också men jag har inte så mycket tid över för att måla och göra om hemma just nu så det får gå sakta.
Annars måste jag säga att jag mår väldigt bra just nu.
Jobbet är...jobbigt och jag är tröttare än någonsin men ändå mår jag väldigt bra och känner mig lycklig.
Det är konstigt egentligen...man har alltid saker som är jobbiga runt omkring och till och från här i livet och ibland känns det som att allt jobbigt bara hopar sig och man orkar inte ta itu med det men på senaste tiden har jag märkt på mig själv att jag inte hänger upp mig på sådant som jag nog gjort tidigare i livet.
Jag har fyra barn. Ibland är de jobbiga och krävande. Ibland är de så underbara att man glömmer hur jobbiga de kan vara.
Mesta delen utav tiden inser man att man älskar var och en utav dem så otroligt mycket att man inte kan göra annat än att tacka för att just jag fick äran att bli deras mamma.
Man inser samtidigt att man är lyckligt lottad.
En del tycker att fyra barn är många barn men de är mina små ögonstenar. De är alla olika personligheter och det krävs hårt arbete för att ta hand om och uppfostra dem men precis just nu så känner jag mig som en bra mamma.
Alla barnen har fått fina egenskaper som jag är stolt över. De delar med sig av saker,de behandlar sina små syskon med kärlek och är omtänksamma.
De älskar och litar på varandra och på oss föräldrar.
Allt känns så bra!
Orken finns inte alltid men jag och sambon har kommit in i ett bra flöde och ger varandra vila och energi fram och tillbaka.
Han förstår mig bättre än någonsin och det gör att hela vår familj är starkare. För att vi är ett komplett pussel. Alla delar är lika viktiga.
Jag älskar min sambo.
Vi har känt varandra i 13 år. Vi har gått igenom den första stora kärleken,bråk,tårar,sorg,svek,lycka,barn,vänskap och en riktig berg och dal bana under åren men just nu är det som att vi växt ihop oss starkare än någonsin. I perioder av vår tid tillsammans har vi haft det riktigt tungt och vi har båda gett upp hoppet om varandra. Om jag ser tillbaka så kan jag se ett mönster och därför kan jag också förstå att våra motgångar egentligen inte handlat om att vi inte älskat varandra tillräckligt utan om att vi båda haft en otrolig press på oss utifrån och inte orkat vara starka utan istället tagit den lättaste vägen och mött större hinder än man borde.
Vi har överlevt. Vår kärlek är starkare och vi har båda insett att hot mot vårt förhållande inte längre är hot för nu går vi igenom det hand i hand istället för på varsitt håll. Båda har växt och ger och tar lika mycket. Båda känner tacksamhet över att få leva med den som är den rätte. För det är det vi är,annars hade vi inte levt tillsammans nu. Jag är så tacksam för att jag har min familj som består utav de människor jag älskar så oändligt. Jag är något som man strävar efter...något som alla vill känna och det är lycka.
Tjingeling

Projekt "eget rum" påbörjat...

Jag lyckades ju klämma in bäddsoffan i den pyttelilla kammaren så nu är det bara att fortsätta. Fick också upp en hylla på väggen,varför köpa nya röda när jag redan har fina hyllor som står i skrubben i väntan på att sättas på rätt plats i hemmet liksom?


Som ni ser är det mörkt i detta rum så belysning är en utav alla saker som måste fixas.
En plats att sitta och skriva,rita,göra läxor eller spela på datorn är en annan sak som måste fixas och det är ju det som är hela poängen med det egna rummet så det är nog viktigast utav allt. Ett ihopfällbart vägghängt bord hade varit det perfekta så jag får kika om ett sådant kan hittas.
Roligt att komma igång och klura på lösningar var det iallafall... tjingeling

En klädkammare ska bli ett eget rum till sonen...

Hemma med sjuk liten prinsessa och hennes minsta storebror. Sov knappt ingenting inatt och måste därför hålla igång så att jag inte somnar.
Stora sonen skrev igår en önskelista till sin födelsedag.
Han önskade sig en speldator och ett eget rum.
Kom idag då på att min lilla garderob inte fyller sitt syfte utan mest innehåller saker som borde stå i ett förråd och därför ska jag göra iordning ett eget rum till sonen utav det.
Just nu delar han rum med sin bror och tycker inte han får vara ifred.
Rummet är visserligen alldeles för litet för att ha som rum för det är 20 cm för kort för att en säng ska få plats t.ex. men han kan ju ändå ha det som dator/tv-rum och ha kvar sitt gamla rum också.
Så här ser det ut i nuläget:
Det är ena halvan av rummet (eller klädkammaren om man ska vara petig då).
Jag hittade för ett tag sedan en bild i en katalog som jag ville kopiera rakt av i mellansonens rum men nu passar det ju bättre i detta rummet då väggfärgen redan är klar liksom.
Här är bilden:

Nu går det ju då inte kopiera allt rakt av men då fick jag en sådan där superide som jag får ibland (måste skryta,sorry) iallafall...jag har en liten svart bäddsoffa som faktiskt får plats där inne och om man sätter upp ett vägghängt skrivbord som går att fälla ihop så tror jag att jag nära på kan få det lika fint som på bilden+att om han skulle vilja sova därinne så är det bara att dra ut soffan. Sedan är det bara upp med lite hyllor,en mindre vägghängd tv och så voila! Tror jag iallafall...Kan ju bli katastrof men man ska tro på sig själv och det gör jag...
Tjingeling

...och sista rundan för idag...

Blev med stora sonen som även han har bättre kondition än mamsen. Han orkade babbla samtidigt som han sprang så jag fick be honom vara tyst tillslut.
Sammanlagt har jag motionerat 5 kilometer idag. Delat på tre rundor men ändå,det är bra och lagom nu i början.
Så här såg dagen i kondition ut:

Jag är sååå stolt över mig själv men det behöver jag nog inte säga för jag har ju skrivit alldeles för många blogginlägg om saken. Nu ska här duschas,soffmysas och sovas.
Tjingeling

Sedan var det då maten...

För maten är det viktigaste att tänka på när man ska bli av med extrafläsket.
Idag blev det en helt vanlig middag med kött,potatis,sallad och sås.

Tänker nämligen inte ändra ett dugg på min mat men däremot så har jag tagit en liten assiett istället för en mattallrik och ätit lugnt och fint. Jag blev mätt så det var inga som helst problem:)
Helt och hållet nöjd med dagen. Ätit lite mindre än vad jag brukar och motionerat lite mer än vad jag iallafall gjort på några månader. Inget kaloriräknande,inga uteslutna kolhydrater,inget lallande överhuvudtaget utan bara så här enkelt.
Tjingeling

Första joggingrundan gjord...

Jag hittade ett träningsprogram där man avänder kroppen som vikt. Man tränar ben,rumpa,mage och rygg genom olika övningar. Den förbannade plankan var dessvärre med i övningarna och jag avskyr den men om jag inte ger mig så kanske jag blir bättre och pallar längre än jag gjort förr när jag prövat på den.
Redan nu har jag faktiskt tagit en joggingrunda. Prövade då samtidigt runkeeper men hade först fel inställningar så den ville inte starta först. Bra att ha och mäta med iallafall så att man kan ta tid och längd och ser hur man förbättrar konditionen. Idag joggade jag med mellansonen. Han är snabb och sprang ifrån mig i början medan jag var stel och inte kom igång riktigt förrän jag hade blivit varm. Då sackade sonen efter men hann ifatt mig när jag fick hostattacker och lite svårt att andas. Jag är inte helt frisk ännu. Täppt i näsan och lite hostig fortfarande men jag tänkte att man har ju alltid någon ursäkt och det är ju ingen hårdträning att jogga en liten runda på någon kilometer precis. 10 minuter tog det att jogga 1,43 km. Det var inte snabbt men en bra början för då vet jag att jag kan slå det ganska snart:) Har en del fb-vänner som använder runkeeper och jämför jag med de som verkligen ligger på topp så är jag en vardagsmotionär och jämför jag med de som absolut måste ha maxfart snigel så är jag ju snabb för jag joggar snabbare än vad de cyklar trots att jag inte har någon kondition. Jag vet inte hur jag ska tolka det riktigt men jag ger nog tusan i att jämföra med andra tills jag känner mig varm i skorna. Ska ta en runda till ikväll när sambon kommer hem från fotbollsmatchen så att jag inte behöver ta med barnen. Tjingeling

När man ser sanningen i spegeln...

Jag glömde ta en bild på mig själv i förra inlägget så att jag har något att jämföra med senare. Ångrade mig grovt när jag såg bilden. Hade ärligt ingen aning om att jag ser ut så och är nog ganska motvillig till att lägga ut den så att även andra kan se den MEN sedan övertalade jag mig själv att det är nyttigt för motivationens skull så här är den:


Inte roligt. Flickan på sonens dagis hade nog inte synvillor som jag försökte inbilla mig när hon frågade om jag hade en bebis i magen i förrgår.
Det ser ju faktiskt ut som det och det är inte bra. Jag har ju ingen midja och förmodligen ett midjemått som ligger långt över gränsen för varning om risk för hälsan. Inte okej.
Tog en bild i profil också med lilla snuttan hängandes i byxbenet:

Har ingen blixt på kameran men man ser ju magen ändå.
Nu ska den och lite annat bort iallafall. Jag tänker inte ge mig.
Tjingeling

Nu börjas det...

Nu är det 1,5 år sedan mitt yngsta barn föddes och det är dags att ta tag i överflödig vikt. Skillnaden från efter tidigare graviditeter och nu är nog att överflödet har satt sig ganska jämt överallt. Armar,mage och lår har tilldelats extralager av fett. Jag tror att det är bra för då finns det inget ställe som är värre än det andra. Min plan är att äta lite mindre portioner mat och att tänka på att göra iordning frukost att ta med till jobbet för annars glömmer jag frukosten och är jättehungrig vid lunchen. Jag tror inte att jag ska ändra på själva maten och bara äta sallad för det har aldrig fungerat tidigare då jag bara äter ännu mer och inte blir mätt. Jag måste ha ett mått och tänkte mig då att ta en liten tallrik istället för en stor.
Jag tänkte också att jag inte ska äta när jag har bråttom eller är stressad för då kastar jag i mig maten och känner inte när jag är mätt. Jag har varken måttband eller någon våg så jag struntar i det där mäta och väga tjafset. Jag kan fota mig själv och jämföra bilderna istället. Sedan kommer det då till att jag behöver mer motion än vad jag nu haft och vad jag har lärt mig om viktnedgång så är det konditionsträning som gäller och nu har jag noll kondition så det får gå lite sakta och korta rundor i början och så öka på tempot vecka för vecka och sedan längden. Jag har ju varit här förr så jag vet att jag behöver bli varm innan jag börjar jogga för annars lyckas jag alltid vricka fötterna och därför kommer det först bli en promenad i rask takt och sedan joggning. Jag fixar detta. När jag väl kommit igång så gillar jag både promenader och joggingturer det är bara i början det är jobbigt och svårt att ta tag i det men sedan blir det som ett beroende. De ljuger nämligen inte de som säger att man blir piggare av motion så i framtiden när man kommer hem från jobbet så kommer längtan efter att få gå och lägga sig försvinna. Jag behöver dessutom börja träna för jag har inte en frisk muskel i kroppen men samtidigt så är problemet att jag inte heller har en massa fritid som jag kan gå till gymmet på och därför får det bli hemmaträning och jag måste leta övningar till hela kroppen.
Det ska jag göra nu.
Tjingeling

Jag vill inte gnälla men jag bara måste...

Sambon vaknade 8:45 imorse och drack kaffe,läste tidningen och berättade hur otrevlig,sur och gnällig jag är. Jag tog då upp hur missnöjd jag är med hans del i städandet trots att han vid införandet av städschemat gick med på att sköta detta. Till sitt försvar sa han att jag inte heller är så himla duktig på att städa utan mest latar mig. Eftersom jag känner till hans löjliga försök till att försöka psyka mig "3-åringtrotsarmammastyle" så har jag förberett mig och dokumenterat bevis.
Detta är hallen dagen efter sambons "städning":

No comments...
Detta är hallen efter min städning:

Det är konstigt. Jag förstår inte att jag som bara latar mig kan trolla bort stöket utan att göra något. Likadant i vardagsrummet. Sambon som verkligen gör allt han kan fick rummet att se så här hemtrevligt ut:

Medan jag som inte gör någonting hemma fick det att bli så här hemskt:

Fy vad dålig jag känner mig. Sambons psykning fungerade verkligen...
Tjingeling

Sex dagar efter att städschemat infördes...

Fem dagar efter att städschemat infördes så kastade jag det i soporna. Första dagen flöt det på bra. Barnen skötte sin del vilket var att städa sitt rum. Jag skötte min del vilket var att städa alla andra rum eftersom sambon denna dag hade sin städfria dag. Dag två började det gå snett. Då hade jag ansvar över kök,vardagsrum och sovrum medan sambon ansvarade över badrum,hall och de små barnens rum. Min del utförde jag men sambon tittade på tv istället för att göra sin del. Dag tre och fyra utförde jag också min del och efter sambons önskemål att byta badrum mot kök så hade han då ansvar över köket. Här spårade allt ur så pass att jag igår när jag fick tillbaka köket möttes utav det här:


Jag har i nästan en vecka försökt hålla god min och varken tjatat eller lagt mig i hur resten utav familjen skött sin del utav städschemat. Problemet är att de inte skött det alls och inte gjort ett jäkla handtag. Jag fick ett riktigt raseriutbrott och frågade sambon rätt ut om han är helt sjuk i huvudet och fick svaret att han gjort så gott han kunnat vilket måste innebära att han är handikappad och vad jag vet så är skillnaden mellan han och mig att har en snopp och jag har en snippa och om snoppen är ett sådant handikapp så kan jag utan problem hjälpa honom att bli av med den. Jag är fortfarande helt vansinnigt förbannad och vägrar gå med på hans löjliga beteende. Tyvärr så har jag svårt att låta bli att kräkas så valet jag hade var att vänta ut sambon och vägra göra hans del och verkligen må illa eller att slänga schemat och göra allt själv som vanligt.
Nu ser köket ut så här:

Slutsats:
Städschemat fungerar inte. Jag har fått gå upp klockan 6 på min lediga dag och skurat hela hemmet med Klorin efter att hållt tyst i en vecka. Sambon är handikappad och har inte bara en skruv lös utan hela hans skalle måste vara lös. Jag ger upp och tänker straffa honom genom att sabotera alla hans fotbollsträningar med att jobba kväll de dagarna. Så går det.

Ny ordning...

Idag har jag känt mig lite bättre och verkar vara på väg att tillfriskna från den här influensan. Det kan man inte säga om mitt hem som dessvärre blivit sjukare för var dag. Sambon sprang runt och letade i säkert en timme efter en del till hans skäggtrimmer idag och hävde ur sig det ena efter det andra om varför jag inte gjort ditt/städat datt och stök hit och stök dit.
För att jag har varit sjuk som du vet och inte har orkat,svarade jag. Sedan ställde jag samma fråga till honom:Varför har inte DU gjort det själv? och svaret blev att han hade inte tid för att han har fått ta hand om barnen och haft mycket att göra.
Detta var inledningen på ett bråk och en lång diskussion om vad jag gör och vad jag inte gör men som sambon tycker att jag borde göra eller ha gjort hemma vad gäller städning.
Då kände jag att det var dags att påminna sambon om att jag precis som han numera arbetar och inte längre är mammaledig. Jag kände också att det var dags att klargöra att trots att vi båda arbetar så är det bara en utav oss som städar hemma och det är inte han som har fotbollsträning och fotbollsmatch två gånger i veckan.
Jag kände också för att klargöra att städning i sig inte alls är så märkvärdigt om det inte vore för att innan man ens kan städa så måste man plocka iordning och att plocka iordning efter 6 personer som slänger sina smutskläder på golvet där de står,ställer sina dricksglas lite överallt i lägenheten,lägger leksaker över hela golven,låter tallriken stå kvar på bordet när de ätit,slänger handduken på hallgolvet när de duschat och så vidare...det är heltidsjobb för 6 personer men i detta hushåll finns bara en anställd och hon jobbar gratis så NU JÄVLAR FÅR DET VARA NOG! Sedan blev vi vänner igen och för att lösa problemet med stök i hemmet och en utsliten mamma som inte orkar mer så har jag med sambons godkännande gjort ett städschema för att fördela sysslorna emellan oss. Barnen ska få städa sina rum själva fast de två minsta ska vi vuxna hjälpa. Resten utav hemmet är uppdelade rum för rum med beskrivning om vad som behövs göras dag för dag och nu finns det på papper vem som ska göra vad och vilken dag. Voila- problem löst. På detta vis kommer resten av familjen inse att det inte är ett enmansjobb att sköta hemmet. De kommer förmodligen förstå hur mycket jag faktiskt gör som de aldrig tänker på eftersom de aldrig behövt göra det själva.
De kommer också lära sig att plocka iordning efter sig själva när de lekt eftersom ingen mamma kommer göra det åt dem.
Framförallt så kommer sambon som höll på att svimma när han såg schemat förstå att:hustomtar som städar medan man är på jobbet bara finns i fantasin;)


Städschemat sitter nu upptejpat i städskåpet...Mohahaha...
Tjingeling

Bästa fyndet till vintern!

Fortfarande sjuk och eländig men också uttråkad så igår tog familjen med mig till stadsmissionens second hand. Tur för mig. De hade fått in ett stort parti med skor ifrån en affär som gått i konkurs så splitternya vinterskor såldes för 100 kronor paret. Hittade inte rätt storlekar till hela familjen men jag själv och två utav sönerna får i vinter knata runt i dessa:

Enligt ursprungliga prislappar skulle de tillsammans kosta 1730 kronor men nu betalade vi istället 300. Det var ju inte bara ett fynd utan en lättnad för plånboken. Det är alltid så dyrt att vinterutrusta familjen med overaller,jackor och skor så jag är rent av lycklig för detta fynd! Resten av vinterkläderna tror jag att vi besöker Gekås i Ullared för att inhandla så ingen kan påstå att man inte är ekonomisk...
Tjingeling

Riktigt sjuk...

Idag har jag legat på soffan hela dagen för kurering. Somnade och sov i 6 timmar men inte blev jag frisk inte. Svullen i ansiktet blev jag och nacken gör ondare än innan. Näsblod har jag haft och huvudet känns riktigt tungt. Vet inte om detta är en rejäl förkylning eller influensa då det finns lite saker som särskiljer de sjukdomarna åt. Extrem trötthet och smärta i ben och rygg har jag och det tyder på influensa men jag nyser också hela tiden och det tyder på förkylning så jag har antingen både influensa och förkylning eller så har de som skriver in symtomen på sjukvårdsrådgivningen fel. Jag skiter iofs i vilket för sjuk som attan är jag utan minsta tvekan. Hosta har jag också och skulle göra vad som helst nästan för lite riktigt bra hostmedicin. Jag har aldrig någonsin fått riktig hostmedicin utskriven. När jag varit sjuk med hosta så har jag aldrig fått träffa läkaren heller utan blivit stoppad av sjuksystern som svarar i telefon på vårdcentralen. Hon tycker alltid att jag ska gå och köpa receptfri hostmedicin på apoteket. Det tycker jag att ingen någonsin ska göra för det fungerar inte utan är bara slöseri med pengar plus att du stoppat i dig läkemedel i onödan och det är emot mina regler. När jag är sjuk och har hosta så brukar jag tigga receptbelagd hostmedicin utav någon vän som har det hemma. Varje gång har jag blivit fri från hostan efter högst två dagar så jag vet vad som fungerar. Det är så synd att den där hostmedicinen jag nog får anse vara ett utav de mest fullkomliga läkemedel jag prövat ska vara en utav de läkemedel som också är eftertraktad utav missbrukare samt beroendeframkallande. Det är därför läkarna är snåla med att skriva ut den och det är väl därför många får dras med sin hosta i onödan också. Dumt. Tjingeling

sovrummet som inte är ett sovrum...

Eftersom jag är uttråkad av att vara instängd hemma med sjukdomar så såg någon till att jag fick en rejäl hosta och svid i halsen. Jag gick ut en liten runda med barnen på kvällskvisten ändå. Måste ha frisk luft ju. Sedan har jag grunnat på vad jag ska ta mig till med mitt och sambons sovrum som egentligen inte är något sovrum utan halva vardagsrummet som jag delat av med hjälp utav hyllor,reglar och spånskivor. Projektet blev aldrig riktigt klart då jag tröttnade men efter att vi bytt säng så ser det nu ut så här:

Lite för trångt för att fota men det är på bilden spånskivor bakom säng och sänggavel. Hälften målad och hälften omålad. Jag kräks lite bara jag ser det så idag har jag klurat ut att jag ska tapetsera hyllor och spånskiveväggen med den här tapeten från Rusta som nu har ett mycket bra kampanjpris:

Eller så målar jag hyllorna vita och tapetserar bara väggen.
Ett till stort problem med vårt "sovrum" är att dörröppningen inte är någon dörröppning utan ett litet mellanrum emellan vardagsrumsväggen och en utav hyllorna som spånskivorna är fästa i. Det finns alltså ingen dörr man kan stänga om sig och det är inte nyttigt för det man kallar samlivet när man aldrig så noga kan veta om det dyker upp ett sömnigt litet barn undet täcket utan att man märkt det. Det har inte hänt ännu men själva oron för att det skulle kunna hända är lite som ett preventivmedel faktiskt. Så en dörr är också något som det funderas på. Öppningen är ganska smal och jag ser framför mig en vit dörr av plank med svarta beslag. Det hade passat perfekt men sådana har jag bara sett på bilder ifrån skafferier i lantliga kök. Man får alltså bygga den själv, som vanligt när jag verkligen får en känsla av något som jag verkligen vill ha:) Tjingeling

Vård av barn...

Så var man hemma med barn som är lösa i magen. Det tyckte jag att sambon kunde vara istället men det är hans vecka att köra bilen då han pendlar så då skulle inte de andra han åker med komma till jobbet. Förra veckan var mellansonen sjuk och då kunde jag jobba på kvällen och lämna honom ensam en timme tills sambon kom hem men det går inte med de små barnen ju så fast att jag jobbar kväll nu med så kan jag inte jobba. Irriterande att om jag bara kunde börja en timme senare så hade det inte varit några problem men istället får man sitta inlåst hemma. Inte för att jag hellre jobbar än är hemma precis men när barnen är sjuka och inte kan gå utomhus och leka då avskyr jag att vara hemma. De blir rastlösa och jag blir uttråkad och känner mig ensammast i världen. Solen skiner och här sitter man inomhus och tråkar! Imorgon var det ju visst möte på jobbet också och det ville jag verkligen vara med på eftersom jag har lite funderingar kring en hel del på jobbet nu. Tyvärr så kommer jag missa det också för ungen är fortfarande inte frisk i magen. Idag har jag skrapat färg ifrån glasen på skåpet jag fick utav grannen. Det är sådant man får syssla med när man inte har lust att städa eller titta på Karlsson på taket för 49:de gången med barnen.
Skåpet har målats och fixats så fort jag haft lite tråkigt och nu är det klart så nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Förmodligen ska jag ta tag i vårt sovrum och möblera om och fixa där men det är ett större projekt och kommer nog ta en vecka minst. Tjingeling

RSS 2.0