Kommunicera mera...
Jag har hamnat i någon sorts svacka.
Den har hållt i sig ett bra tag och gör att jag inte riktigt pallar med allting.
Igår var det nyårsafton och då pallade jag inte med min sambo.
Han lyssnar inte på vad jag säger och jag lyssnar inte på vad han säger.
Jag har känt honom sedan år 2000 och vid det här laget borde man ju ha fått ihop en välfungerande kommunikation sins emellan men jag tvivlar på det ibland.
När det väl gäller så står vi brevid varandra och håller ihop men småsaker kan vi aldrig enas om.
Jag är en sådan som har tusen tankar och ideér som gör att det blir kaos i hjärnan och därför behöver jag hela tiden strukturera upp och planera saker och ting.
Sambo är en sådan som är helt impulsiv och verkligen tar dagarna som de kommer och ibland stör jag mig på det, speciellt när jag vill planera någonting ihop med honom.
Jag tycker inte alls det är konstigt att man vill planera men sambo säger alltid -det ordnar sig.
Sedan vill han inte prata mer om att planera.
Vi behöver nu en syskonvagn eftersom Lilla Kryp bara kommer vara 1,5 år när hans lilla syskon beräknas komma.
Det har jag tjatat på sambon om rätt så länge men inte lyssnar han inte så då satte jag mig ned och tittade om det fanns några syskonvagnar på blocket och så visade jag sambon en fin svart vagn med bra hjul.
-Men den där tänker inte jag köra runt med, det ser ju inte klokt ut med en liggdel och en sittdel säger sambon och så vill han inte titta mera.
Det är sådant som gör mig irriterad.
Att jag gör någonting men han blir liksom inte nöjd och istället för att själv leta efter något annat som han tycker är bättre så struntar han bara helt och hållet i det.
I mitt huvud är det som att han säger att han skiter i vilket och att det är mitt problem att lösa saken för annars kommer vi stå utan vagn helt och hållet.
Om jag nu på eget bevåg skulle ta och köpa en vagn utan honom så vet jag precis vad han skulle säga om saken för jag känner honom så väl att jag vet sådant.
Han skulle säga - ska vi inte vänta med att köpa vagn tills vi hittar någon som vi verkligen vill ha?
Skulle jag vänta på att han blir redo för att köpa en vagn så skulle bebisen i magen hinna att både födas och säkert bli ett par månader gammal innan sambo får tummen ur röven.
Därför lyssnar jag inte på honom och kör mitt eget race.
Att han sedan kommer gnälla om att jag aldrig lyssnar på vad han vill får man ta med en nypa salt.
TJINGELING
Den har hållt i sig ett bra tag och gör att jag inte riktigt pallar med allting.
Igår var det nyårsafton och då pallade jag inte med min sambo.
Han lyssnar inte på vad jag säger och jag lyssnar inte på vad han säger.
Jag har känt honom sedan år 2000 och vid det här laget borde man ju ha fått ihop en välfungerande kommunikation sins emellan men jag tvivlar på det ibland.
När det väl gäller så står vi brevid varandra och håller ihop men småsaker kan vi aldrig enas om.
Jag är en sådan som har tusen tankar och ideér som gör att det blir kaos i hjärnan och därför behöver jag hela tiden strukturera upp och planera saker och ting.
Sambo är en sådan som är helt impulsiv och verkligen tar dagarna som de kommer och ibland stör jag mig på det, speciellt när jag vill planera någonting ihop med honom.
Jag tycker inte alls det är konstigt att man vill planera men sambo säger alltid -det ordnar sig.
Sedan vill han inte prata mer om att planera.
Vi behöver nu en syskonvagn eftersom Lilla Kryp bara kommer vara 1,5 år när hans lilla syskon beräknas komma.
Det har jag tjatat på sambon om rätt så länge men inte lyssnar han inte så då satte jag mig ned och tittade om det fanns några syskonvagnar på blocket och så visade jag sambon en fin svart vagn med bra hjul.
-Men den där tänker inte jag köra runt med, det ser ju inte klokt ut med en liggdel och en sittdel säger sambon och så vill han inte titta mera.
Det är sådant som gör mig irriterad.
Att jag gör någonting men han blir liksom inte nöjd och istället för att själv leta efter något annat som han tycker är bättre så struntar han bara helt och hållet i det.
I mitt huvud är det som att han säger att han skiter i vilket och att det är mitt problem att lösa saken för annars kommer vi stå utan vagn helt och hållet.
Om jag nu på eget bevåg skulle ta och köpa en vagn utan honom så vet jag precis vad han skulle säga om saken för jag känner honom så väl att jag vet sådant.
Han skulle säga - ska vi inte vänta med att köpa vagn tills vi hittar någon som vi verkligen vill ha?
Skulle jag vänta på att han blir redo för att köpa en vagn så skulle bebisen i magen hinna att både födas och säkert bli ett par månader gammal innan sambo får tummen ur röven.
Därför lyssnar jag inte på honom och kör mitt eget race.
Att han sedan kommer gnälla om att jag aldrig lyssnar på vad han vill får man ta med en nypa salt.
TJINGELING
Kommentarer
Trackback
