Morgonrundan...
På med lite för stora joggingbrallor (Klippte sönder resåren i midjan när jag var gravid),ner med Lillkryp och Sessan i barnvagnen och iväg.
Jag värmer alltid upp med en PW innan så att jag inte vrickar fötterna när jag börjar springa.
Försöker gå förbi en kille som promenerar samma håll som mig men han liksom ökar takten så att jag inte kommer förbi.
-Vilka söta barn du har. säger han och tittar på Lillkryp.
-Eeeh ja. svarar jag och försöker öka längden på mina steg för att komma före killen.
-Är du ute på en liten morgonpromenad? frågar killen
-Eeeh,ja. Jag försöker bli av med lite vikt så jag går lite innan jag börar jogga sen, säger jag.
-Joggar du med den tunga vagnen?
-Eeeh ja.
-Har du ingen pappa som kan ta hand om dem när du ska jogga?säger han och pekar på mina små knoddar.
-Eeeh jo, men han har sovmorgon idag. säger jag och trycker ifrån stegen så långt jag bara kan så att jag kommer förbi killen någon gång.
Slutsatsen blir att jag är en kort kvinna med korta små tjocka ben som inte har en chans mot en lång killes giraffkliv.
-Går du här varje dag? För jag går här ofta men jag har aldrig sett dig förut. säger killen med giraffbenen och ler.
-Ehh näe säger jag fast jag ljuger eftersom just den rundan är min favorit och är den som jag använder mest.
-Vad synd, det är ju trevligt att ha lite sällskap när man är ute och går... säger killen och jag tittar runt omkring för att se om det syns en skymt av dolda kameror uppsatta i granarna i skogen brevid cykelvägen vi går på.
-Eeeh visst är det så men nu måste jag nog börja jogga,hej på dig,säger jag och börjar jogga.
-Jag går här samma tid imorgon om du vill ha sällskap ropar killen bakom.
-Eeeh visst hörru ropar jag och funderar allvarligt på vart de där kamerorna kan sitta egentligen.
Jag joggar och joggar och blir helt trött i benen men lyckas komma bort ifrån giraffkillen så att han är utom synhåll och funderar vidare på vad det egentligen var för sorts kille som jag nyss mött.
Han såg ju inte ut som en farlig psykopat men jag vet inte riktigt hur farliga psykopater ser ut heller.
Han var ju trevlig och log hela tiden men psykopater ska väl vara så där lite charmiga och manipulerande har jag hört.
Nä jag måste blivit utsatt för dolda kameran, men vart sätter de upp kamerorna på en väg där man går eller rör sig hela tiden?
Flirtade han med mig?
Nä. Han såg ju inte så illa ut att han skulle behöva promenera runt på skogsvägarna och ragga på svettiga småbarnsmammor som kånkar runt på barnvagn i för stora joggingbrallor och en t-shirt med chokladfläckar på ena tutten (såg jag inte förrän jag kom hem men det är spår efter dumlekolan jag försökte få bort från soffan i morse) om söndagmorgnarna.
Mycket mystiskt.
Det får väl helt enkelt vara så att han bara ville ha sällskap på morgonpromenaden då.
Jag joggade fram till motionsslingan men sedan stannade jag för slingan är proppfull utav hurtiga joggare i olika åldrar och kön och de springer ungefär tre gånger så snabbt som jag gör,har bättre kondition och låter inte som en elefant som flåsar fram efter att ha sprungit hundra meter som jag gör.
Det är de där hälsosamma människorna som förmodligen sprungit runt i slingan varje dag sedan de föddes.
De svettas inte,de flåsar inte utan joggar med lätta fötter så det ser ut som om de flyger fram.
Jag går lite i kanten utav slingan med halva barnvagnen i diket för att inte störa hälsomänniskorna.
Sedan funderar jag på varför jag aldrig ser några fler mulliga småbarnsmorsor i motionsspåret så att jag slapp känna mig så ensam bland de fina hälsofolket.
Sedan funderar jag vidare på om jag egentligen bryr mig om vad fina hälsomänniskor egentligen tänker om svettiga småbarnsmorsor som flåsar.
Icke ett dugg. Så jag börjar jogga...med en syskonvagn...i ett grusspår...med uppförsbackar och nedförsbackar...mötande hälsofolk som flyger fram...svetten rinner mellan tuttarna och i pannan...benen är helt stumma och chockade av överansträngning men jag joggar och joggar och joggar och flåsar så att fina hälsomänniskor förmodligen måste höja ljudet i sina mp3-spelare på max volym för att slippa höra eländet.
Det känns härligt.
Jag kan,jag vill,jag ska...
Jag gjorde det.
Nu är jag hemma och sprider fotsvett i hela hemmet så det är dags att ta en dusch.
Tjingeling
Jag värmer alltid upp med en PW innan så att jag inte vrickar fötterna när jag börjar springa.
Försöker gå förbi en kille som promenerar samma håll som mig men han liksom ökar takten så att jag inte kommer förbi.
-Vilka söta barn du har. säger han och tittar på Lillkryp.
-Eeeh ja. svarar jag och försöker öka längden på mina steg för att komma före killen.
-Är du ute på en liten morgonpromenad? frågar killen
-Eeeh,ja. Jag försöker bli av med lite vikt så jag går lite innan jag börar jogga sen, säger jag.
-Joggar du med den tunga vagnen?
-Eeeh ja.
-Har du ingen pappa som kan ta hand om dem när du ska jogga?säger han och pekar på mina små knoddar.
-Eeeh jo, men han har sovmorgon idag. säger jag och trycker ifrån stegen så långt jag bara kan så att jag kommer förbi killen någon gång.
Slutsatsen blir att jag är en kort kvinna med korta små tjocka ben som inte har en chans mot en lång killes giraffkliv.
-Går du här varje dag? För jag går här ofta men jag har aldrig sett dig förut. säger killen med giraffbenen och ler.
-Ehh näe säger jag fast jag ljuger eftersom just den rundan är min favorit och är den som jag använder mest.
-Vad synd, det är ju trevligt att ha lite sällskap när man är ute och går... säger killen och jag tittar runt omkring för att se om det syns en skymt av dolda kameror uppsatta i granarna i skogen brevid cykelvägen vi går på.
-Eeeh visst är det så men nu måste jag nog börja jogga,hej på dig,säger jag och börjar jogga.
-Jag går här samma tid imorgon om du vill ha sällskap ropar killen bakom.
-Eeeh visst hörru ropar jag och funderar allvarligt på vart de där kamerorna kan sitta egentligen.
Jag joggar och joggar och blir helt trött i benen men lyckas komma bort ifrån giraffkillen så att han är utom synhåll och funderar vidare på vad det egentligen var för sorts kille som jag nyss mött.
Han såg ju inte ut som en farlig psykopat men jag vet inte riktigt hur farliga psykopater ser ut heller.
Han var ju trevlig och log hela tiden men psykopater ska väl vara så där lite charmiga och manipulerande har jag hört.
Nä jag måste blivit utsatt för dolda kameran, men vart sätter de upp kamerorna på en väg där man går eller rör sig hela tiden?
Flirtade han med mig?
Nä. Han såg ju inte så illa ut att han skulle behöva promenera runt på skogsvägarna och ragga på svettiga småbarnsmammor som kånkar runt på barnvagn i för stora joggingbrallor och en t-shirt med chokladfläckar på ena tutten (såg jag inte förrän jag kom hem men det är spår efter dumlekolan jag försökte få bort från soffan i morse) om söndagmorgnarna.
Mycket mystiskt.
Det får väl helt enkelt vara så att han bara ville ha sällskap på morgonpromenaden då.
Jag joggade fram till motionsslingan men sedan stannade jag för slingan är proppfull utav hurtiga joggare i olika åldrar och kön och de springer ungefär tre gånger så snabbt som jag gör,har bättre kondition och låter inte som en elefant som flåsar fram efter att ha sprungit hundra meter som jag gör.
Det är de där hälsosamma människorna som förmodligen sprungit runt i slingan varje dag sedan de föddes.
De svettas inte,de flåsar inte utan joggar med lätta fötter så det ser ut som om de flyger fram.
Jag går lite i kanten utav slingan med halva barnvagnen i diket för att inte störa hälsomänniskorna.
Sedan funderar jag på varför jag aldrig ser några fler mulliga småbarnsmorsor i motionsspåret så att jag slapp känna mig så ensam bland de fina hälsofolket.
Sedan funderar jag vidare på om jag egentligen bryr mig om vad fina hälsomänniskor egentligen tänker om svettiga småbarnsmorsor som flåsar.
Icke ett dugg. Så jag börjar jogga...med en syskonvagn...i ett grusspår...med uppförsbackar och nedförsbackar...mötande hälsofolk som flyger fram...svetten rinner mellan tuttarna och i pannan...benen är helt stumma och chockade av överansträngning men jag joggar och joggar och joggar och flåsar så att fina hälsomänniskor förmodligen måste höja ljudet i sina mp3-spelare på max volym för att slippa höra eländet.
Det känns härligt.
Jag kan,jag vill,jag ska...
Jag gjorde det.
Nu är jag hemma och sprider fotsvett i hela hemmet så det är dags att ta en dusch.
Tjingeling
Kommentarer
Trackback
