Ibland behöver man en bra vän...

Idag var det inte särskilt fint väder ute men det gör ingenting för jag ska ägna den åt att städa dessvärre.
Ibland tror jag att jag blir galen på min mellanson för det är inte klokt hur snabbt han kan stöka ned ett ställe.
Han har iofs myror i brallan och är överaktiv men han är otroligt snabb också och kan stöka ned jättemycket i flera rum på bara några minuter.
Själv så ser han det inte som att han stökar ned utan han är liksom inne i något.
Ska han leka med två bilar så måste han liksom tömma hela leksakslådan i sängen för att få tag i just dessa och ska han bygga en liten koja så gör han inte som andra barn precis för ett annat barn hade tagit en filt,lite kuddar och byggt ihop sin lilla koja men den här ungen kan bygga koja över hela lägenheten och till och med flytta runt möblerna.
Det absolut jobbigaste stöket han gör i princip varje dag är att röja runt bland sina kläder.
När man har vikt ihop och sorterat alla hans kläder så kommer han på att han vill ha en speciell tröja och så river han ut varenda plagg på golvet,tar sin tröja och så lämnar han kvar högen och går därifrån.
Då suckar den här mamman högt och förklarar att man inte får göra på det viset och försöker tvinga honom att hjälpa till med att vika ihop och lägga tillbaka alla kläder.
Det går inte för han är värdelös på att vika kläder så den här mamman får tillslut göra det själv bara för att en timme senare börja om från början igen då han kommit på att han vill ha en annan tröja.
På senaste tiden har den här mamman givit upp hoppet om att ha ordning bland mellansonens kläder så istället för att ägna hela dagarna åt att hålla ordning i hans klädlådor så knölar jag bara ned kläderna i lådorna igen och inser att jag får acceptera detta även om det ger mig en aning huvudvärk.
För att slippa allt stökande han ställer till har jag tagit bort de flesta leksaker från hans rum och bara lämnat kvar några stycken som han gillar mycket och det fungerade faktiskt ett tag (2 veckor) tills han kom på att jag ställt undan resten av leksakerna och filmerna i lådor i skrubben.
Den dagen var jag inte så glad kan jag säga.
Han klättrade upp på hyllorna och rev ned alla lådor med barnkläder som är i fel storlek,alla vinterkläder, alla barnsaker (babygym,babysitter,delar till barnvagnarna),alla sängkläder som jag har i byråar därinne och när jag upptäckte vad han sysslade med så var det redan försent.
Det som hade tagit fyra dagar för mig att sortera och organisera så att alla saker hade sin särskilda plats i skrubben hade han raserat på mindre än 15 minuter och det enda han ville ha var sin Monsters inc.- film.
Eftersom jag vet att han inte kan rå för det så brukar jag för det mesta ha tålamod och försöka resonera med honom när han gör sådana där saker för att han ska förstå vad det faktiskt är han har gjort men detta blev för mycket för min hjärna så jag bara skrek rätt ut och struntade fullständigt i att vara pedagogisk eller konsekvent.
Jag stängde bara dörren och tog med ungarna på en promenad med J för att lugna ned mitt humör.
Jag berättade det hela för J och förklarade hur jag kände, att jag inte pallade vara en duktig mamma och prata med mitt barn när jag kände att jag var så arg att jag ville hoppa ut genom fönstret.
J sa att hon förstod det och att det är helt normalt att känna så ibland men att hon tyckte att jag alltid visar tålamod och är lugn i alla situationer mer än vad andra föräldrar gör och att min son med sin överaktivitet förmodligen fått den bästa mamman han kunde få just för att han är som han är och när man blir så arg att man har lust att skita i allt så behöver man vila lite och prata av sig och den bästa att prata med om sådana saker är ju givetvis J som själv har ADHD och kan förklara för mig varför det blir som det blir.
Hon förklarade att min son säkert gått och tänkt på den där filmen han ville ha och när han rev hela skrubben så var han liksom så inne i den tanken att han måste ha den där filmen att han inte ens var medveten om att han faktiskt stökade ned en hel skrubb bara för det.
Sedan sa J att hon också får utbrott ibland men det är då hon ringer till mig och pratar av sig istället och att hon flera gånger varit så arg på sina barn att hon haft lust att trycka ned dem i i en soppåse och gå ut och slänga dem i sophuset men istället har hon gått in på toaletten och låst dörren och satt sig på golvet och gråtit och att hon är imponerad av att jag aldrig gråter utan bara biter ihop och gör om saker igen och igen och igen utan att ens gnälla förutom nu då.
Sedan sa hon att hon är glad att hon har mig som hon kan prata av sig med och att hon kan säga till mig att hon har lust att spola ned sin unge i toaletten vissa dagar för skulle hon säga så till någon annan så hade den ju ringt till socialen och trott att hon menar allvar och så skrattade hon högt och avslutade med att hur jobbigt saker än är ibland så slutar det alltid med att vi tar en promenad med ungarna, svär lite, lättar hjärtat och tillslut börjar vi skratta åt oss själva.
Då skrattade jag också och allt kändes tusen gånger bättre så när jag kom hem igen så fann jag lite extra energi och städade upp stöket i skrubben och låste dörren in dit så att mellansonen inte kan få min hjärna att koka på grund av samma sak igen.
Tack så mycket min underbara J för att du är en underbar vän!

Kommentarer
Postat av: Anna/PJAK

Min dotter har också denna diagnos. Men så länge hon bodde hos mig var hon betydligt lugnare. Dock så fick hon varken godis, läsk eller andra sötade saker varje dag utan bara till helgen. Något du har testat? Om inte gör ett försök och se om det hjälper. Hjälper det inte har Ni iaf varit snälla mot tänderna under tiden ;)

2012-06-11 @ 17:12:15
URL: http://pjaksliv.blogspot.com/
Postat av: mallanfrallan

Ja, du lellebell de e otroligt vilket talamod du har...jag skulle blivit galen for lange sen..a de e ju tur att du har J som kan ga pa promnader for att lugna nerverna...jag onskar jag hade en Lellebell att ga pa lugna-nerver-promenader med...inte for ayltt mina barn e jobbiga men min man e ju makalos... puss pa dig alskling!!!!

2012-06-11 @ 19:03:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0