lellebell

Jag fyllde 30 år i torsdags.
Kände det i ryggen när jag vaknade, den var stel och ond som den blir på gamla tanter.
Min vän J påstod att jag fått trettioårskris exakt samma dag som jag fyllde trettio.
Nädå,jag fick trettioårskrisen när jag fyllde arton och fick min första lägenhet.
Städa,tvätta och laga mat liksom.
Livet går utför...sedan jag fick min första lägenhet så har tvätthögen växt sig större för varje år (jag tvättar varje dag),disken fyller hela köksbänken,hela bordet och dammsugarna pajar en efter en efter tre månader i mitt hem.
30-årsdagen...jag väntade hela dagen på att sambon skulle skicka ett gulligt sms...typ som "jag älskar dig världens underbaraste 30 åriga tant,vill du gifta dig med mig?" men det kom inget sms.
Inte förrän kvart över fyra på eftermiddagen, samma tid som sambon brukar komma hem från jobbet.
"Grattis älskling" stod det.
En minut senare kom sambon innanför dörren.
Grattis älskling?
WTF?
Här har man tvättat hans svettiga strumpor i typ 12 år och samma dag man blir en tant så är tacken för att man krystat fram fyra små minimänniskor som kallar honom för pappa(eller sessan säger mest ihhhh men iallafall) två små pluttiga ord-"Grattis älskling".
Jag blev sur.
Nu har jag varit sur i tre dagar och det är skitjobbigt att vara sur när man är som jag är för hela min livsfilosofi går ut på att aldrig vara sur utan att bara tänka glada tankar.
Dumma tröga korkade idiotsambo.
Han fyller gubbe om 2 månader.
Vet inte vad jag ska ge honom i present men det står emellan en påse bajsblöjor eller en rullator som han kan använda när han springer runt på fotbollsplanen och inte inser att han är en gammal gubbe.
Kan ju vara så att han redan fått sin trettioårskris eftersom han tror att han är 18 och förmodligen inbillar sig vara nästa Zlatan och kutar runt på fotbollsplanen två gånger i veckan.
Tur man har så underbara barn som jag har iallafall.
Stora sonen hade bemödat sig med att knåpa ihop ett fint gratulationskort till mig när han var i skolan.
Ett stort hjärta och så stod det "Grattis på födelsedagen mamma,jag älskar dig!!!" fick lite tårar i ögonen när jag såg hur han hade ansträngt sig och klippt och grejat bara för min skull.
Dagen efter var det skolavslutning för de stora barnen.
Skolan har som äcklig tradition att barnen ska ta med sig tårta hemifrån och bjuda på så att det blir ett stort tårtkalas med trettio olika tårtor man kan smaka på tillsammans med klassen och massa mammor,pappor,syskon och mest utav allt mormoar,farmoar och en och annan farbror som förmodligen är någons farfar.
På min födelsedag ställde jag mig och bakade tårtbottnar, gick och handlade svenska jordgubbar för 30kr/litern och betedde mig som en exemplarisk husmor i sina bästa år.
Garneringen sparade jag till morgonen därpå för att slippa vattniga tårtor med rinnande grädde i hela kylskåpet.
Ställde väckarklockan på 5.30 och gick och la mig.
Vaknade 7.30 och insåg att jag hade en halvtimme på mig att klä på barnen finkläder,garnera tårtor,springa iväg till skolan för att hinna i tid till mellansonens avslutning som skulle börja klockan 8.
Jag har fyra barn så självklart är det helt omöjligt att hinna allt detta på en halvtimme när man inte ens fått dricka kaffe eller gnuggat sömnen ur ögonen.
Jag stressar som en galning, byter blöjor på de små och istället för att tvätta dem så torkar jag av dem med våtservetter, struntar i att borsta tänderna på vare sig lillkryp eller mellansonen och springer som en galning mellan badrummet där jag instruerar de stora vad de ska ta på sig och köket där jag spritsar lite grädde (som jag tvingade äldsta sonen att vispa med en elvisp som bara har en vispgrej istället för två eftersom någon klåfingrig unge förmodligen slickat av något gott på en utav dem och sedan gömt den t.ex under soffan) på tårtan och petar dit lite jordgubbar här och där och tillslut inser jag att klockan är tio i och så snubblar jag över mellansonen i hallen så han ramlar framåt och slår huvudet i garderobskanten.
Ber om förlåtelse och försöker trösta honom med att bulor försvinner om man lägger på något kallt och fem minuter senare känner jag att jag svettas så det rinner i pannan och att jag faktiskt lyckats få på kläder på alla barn och gjort klart båda tårtorna. Jävla vad bra jag är tänker jag och kommer på att jag själv står mitt i stöket som blivit i bara trosor och bh.
Springer in i badrummet,kastar lite vatten här och där på kroppen,springer vidare in till sovrummet och slänger ut hela garderobens innehåll i sängen för att kunna se om det finns något som passar en trettioårig mamma på sina barns skolavslutning, accepterar att så inte är fallet,drar på mig leggings och en skjortblus och skriker till barnen att dra på sig skorna fort som bara den medan jag fixar iordning mjölkersättning till sessan och packar ned hennes blöjor i en påse.
Äntligen klar.
Trodde jag...
Under tiden jag klädde på mig själv hann lillkryp gå ut i köket,öppna kylskåpsdörren och få tag på en äcklig liten jäkla danonino- youghurt som han kletat över hela tröjan.
Jag tänker på den där tv reklamen med ungarna i lekparken som ska få danoninomellis av sin "duttiga" lilla mamma medan den apiga perfektmorsan brevid säger hoppla,hoppla godis mitt i veckan ser jag...och "duttiga mamman förklarar att den röda färgen kommer från rödbetor.
-FÖRBANNADE JÄKLA RÖDBETOR,RUTTNA I HELVETET skriker jag och alla mina barn stannar upp och tittar på mig som att de förstod att jag behövde psykvård.
30-års krisen är här.
Vi kom lite sent till skolan men vi kom ju iallafall tillslut och det är huvudsaken.
Det är nämligen väldigt påfrestande för 30-åriga tanter att vara perfektmorsor, med finkläder,rena barn,hembakade jordgubbstårtor och ett léende på läpparna...vääääldigt svårt.
Därför är jag mig själv istället=)
Tjingeling