Snoken med minnet...
Satt på facebook en stund idag och bläddrade runt lite när det poppade upp "personer du kanske känner" och ett ansikte jag kände igen men inte riktigt kunde placera förrän efter jag tänkt en bra stund.
En tjej som gick i min parallelklass i högstadiet.
Umgicks inte i hennes krets och kände henne faktiskt inte alls.
Jag minns henne iallafall eftersom det var henne jag mötte på en marknad en sommar efter att jag fått mitt första barn.
Jag gick runt där på marknaden med min sambo och knodden i barnvagnen och står och tittar på något när jag hör en röst två meter ifrån mig säga ganska högt-Alltså min pojkvän har tjatat och tjatat om att han vill ha barn med mig hur länge som helst men alltså jag vill fan inte ha barn än liksom, jag tänker ju resa och massa innan, jag skulle aldrig skaffa barn nu!
Jag tittar upp av ren nyfikenhet och så ser jag den där tjejen stå och prata med sin kompis samtidigt som hon vänt huvudet åt mitt håll,har näsan uppe i vädret och blänger på mig och min lilla knodd.
Jaha hon talar egentligen till mig tänkte jag och eftersom hon verkligen blängde och inte tog bort blicken när jag tittade upp så tittade jag henne i ögonen och så la jag av ett stort leende och sa -ja det är nog bättre att vänta då för man kan ju absolut inte resa MED barn! Sedan gick vi vidare och jag ville så väldigt gärna vända mig om och se hennes reaktion på det jag hade sagt men tvingade mig själv att låta bli.
Kommer ihåg att jag funderade en stund på varför hon sa sådär och om jag gjort något som stört henne eller så utan att komma fram till något svar på det och tillslut nöjde jag mig med att hon bara måste vara en störig människa helt enkelt.
Hur som helst så var jag bara 19 år när jag fick mitt första barn så näe jag var inte särskilt gammal, men idag när jag kom ihåg detta så var jag ju liksom tvungen att snoka lite på den där tjejen och slutsatsen blev väl att hon inte rest färdigt ännu för några barn hade hon inte trots att hon nu är 30 år och ingen pojkvän hade hon heller så det tar väl ett tag till, om hon nu kan få barn, det vet ju inte jag.
Jag vet bara att nu när jag är lite äldre så förstår jag lite bättre och inser att den där gliringen hon gav mig egentligen inte alls handlade om att hon vill resa utan om att hon ville känna sig lite bättre än mig av någon anledning som hade mer med henne själv att göra än med mig.
Så kan det bli när man minns något man glömt och snokar lite.
Tjingeling
En tjej som gick i min parallelklass i högstadiet.
Umgicks inte i hennes krets och kände henne faktiskt inte alls.
Jag minns henne iallafall eftersom det var henne jag mötte på en marknad en sommar efter att jag fått mitt första barn.
Jag gick runt där på marknaden med min sambo och knodden i barnvagnen och står och tittar på något när jag hör en röst två meter ifrån mig säga ganska högt-Alltså min pojkvän har tjatat och tjatat om att han vill ha barn med mig hur länge som helst men alltså jag vill fan inte ha barn än liksom, jag tänker ju resa och massa innan, jag skulle aldrig skaffa barn nu!
Jag tittar upp av ren nyfikenhet och så ser jag den där tjejen stå och prata med sin kompis samtidigt som hon vänt huvudet åt mitt håll,har näsan uppe i vädret och blänger på mig och min lilla knodd.
Jaha hon talar egentligen till mig tänkte jag och eftersom hon verkligen blängde och inte tog bort blicken när jag tittade upp så tittade jag henne i ögonen och så la jag av ett stort leende och sa -ja det är nog bättre att vänta då för man kan ju absolut inte resa MED barn! Sedan gick vi vidare och jag ville så väldigt gärna vända mig om och se hennes reaktion på det jag hade sagt men tvingade mig själv att låta bli.
Kommer ihåg att jag funderade en stund på varför hon sa sådär och om jag gjort något som stört henne eller så utan att komma fram till något svar på det och tillslut nöjde jag mig med att hon bara måste vara en störig människa helt enkelt.
Hur som helst så var jag bara 19 år när jag fick mitt första barn så näe jag var inte särskilt gammal, men idag när jag kom ihåg detta så var jag ju liksom tvungen att snoka lite på den där tjejen och slutsatsen blev väl att hon inte rest färdigt ännu för några barn hade hon inte trots att hon nu är 30 år och ingen pojkvän hade hon heller så det tar väl ett tag till, om hon nu kan få barn, det vet ju inte jag.
Jag vet bara att nu när jag är lite äldre så förstår jag lite bättre och inser att den där gliringen hon gav mig egentligen inte alls handlade om att hon vill resa utan om att hon ville känna sig lite bättre än mig av någon anledning som hade mer med henne själv att göra än med mig.
Så kan det bli när man minns något man glömt och snokar lite.
Tjingeling
Kommentarer
Postat av: Mallanfrallan
Hon vart val avundsjuk forstas :)
Trackback
