Jag har disciplin jag...
Jag bloggar inte så mycket nuförtiden.
Det beror på dels att jag är upptagen med fyra barn varav två är så små att de behöver mig nästan hela tiden och dels på att det som händer i mitt liv just nu inte är så där väldigt intressant för omgivningen att ta del utav.
Jag menar att det ju inte är så värst intressant hur många maskiner tvätt jag tvättar eller hur mycket jag städar hemma.
Dammsugar varje dag och ibland flera gånger samma dag.
Inte så kul men det behövs och jag trivs mycket bättre med livet när jag har mer ordning och reda hemma.
Jag har dessutom äntligen fått disciplin på mig själv och gjort allvar av att städa varje morgon.
En vanlig dag tar det ungefär en timme och jag har ju förstått att det faktiskt är mycket enklare att städa en timme varje dag än att städa en hel dag 3 gånger i veckan som jag gjorde innan.
Nu hinner det inte bli lika stökigt och därför är det inte heller lika tråkigt att städa utan tvärtom så känns det roligt hur konstigt det än låter.
För mig har det alltid varit en gåta hur folk som har barn kan lyckas ha så fint hemma...är de uppe och städar på nätterna eller?
Nu har jag äntligen funnit lösningen tack vare min vän J som har två barn men som aldrig har stökigt hemma.
Det är nämligen hon som har inspirerat mig att skapa en grundordning i hemmet och även om det faktiskt tog nästan en månad att få ordning på allting och skapa bra förvaring så var det ju helt klart värt besväret och även om mitt hem inte är helt fläckfritt så syns det en väldigt stor skillnad nu jämfört med tidigare då man fick kliva över tvätthögar,leksaker och allt möjligt som alltid hamnade mitt på golvet i brist på plats.
Att städa är ju inte alls så jobbigt när man slipper plocka grejer från golvet i flera timmar varje dag.
Något som jag dessvärre inte fått disciplin på är att gå ut med soporna.
Min ursäkt är att det är svårt att bära en bebis samtidigt som man håller en ettåring i handen nedför trappen och samtidigt ska bära soppåsar.
Det går ju såklart att bära ned bebis först och lägga henne i vagnen där nere men soppåsar är inte min grej så jag har utsett sambo som sopbärare föralltid.
Fast det vet han inte om så soporna åker inte ut förrän sopskåpet är överfullt och påsarna ramlar ut på golvet.
Jaja man kan ju inte vara perfekt liksom.
Tjingeling
Det beror på dels att jag är upptagen med fyra barn varav två är så små att de behöver mig nästan hela tiden och dels på att det som händer i mitt liv just nu inte är så där väldigt intressant för omgivningen att ta del utav.
Jag menar att det ju inte är så värst intressant hur många maskiner tvätt jag tvättar eller hur mycket jag städar hemma.
Dammsugar varje dag och ibland flera gånger samma dag.
Inte så kul men det behövs och jag trivs mycket bättre med livet när jag har mer ordning och reda hemma.
Jag har dessutom äntligen fått disciplin på mig själv och gjort allvar av att städa varje morgon.
En vanlig dag tar det ungefär en timme och jag har ju förstått att det faktiskt är mycket enklare att städa en timme varje dag än att städa en hel dag 3 gånger i veckan som jag gjorde innan.
Nu hinner det inte bli lika stökigt och därför är det inte heller lika tråkigt att städa utan tvärtom så känns det roligt hur konstigt det än låter.
För mig har det alltid varit en gåta hur folk som har barn kan lyckas ha så fint hemma...är de uppe och städar på nätterna eller?
Nu har jag äntligen funnit lösningen tack vare min vän J som har två barn men som aldrig har stökigt hemma.
Det är nämligen hon som har inspirerat mig att skapa en grundordning i hemmet och även om det faktiskt tog nästan en månad att få ordning på allting och skapa bra förvaring så var det ju helt klart värt besväret och även om mitt hem inte är helt fläckfritt så syns det en väldigt stor skillnad nu jämfört med tidigare då man fick kliva över tvätthögar,leksaker och allt möjligt som alltid hamnade mitt på golvet i brist på plats.
Att städa är ju inte alls så jobbigt när man slipper plocka grejer från golvet i flera timmar varje dag.
Något som jag dessvärre inte fått disciplin på är att gå ut med soporna.
Min ursäkt är att det är svårt att bära en bebis samtidigt som man håller en ettåring i handen nedför trappen och samtidigt ska bära soppåsar.
Det går ju såklart att bära ned bebis först och lägga henne i vagnen där nere men soppåsar är inte min grej så jag har utsett sambo som sopbärare föralltid.
Fast det vet han inte om så soporna åker inte ut förrän sopskåpet är överfullt och påsarna ramlar ut på golvet.
Jaja man kan ju inte vara perfekt liksom.
Tjingeling
Kommentarer
Trackback
