En vanlig onsdag.

Nu är det då dags att ta tag i mig själv.
Jag blir så förslappad när jag är gravid att jag inte orkar fixa håret,sminka mig,noppa ögonbryn och sådant.
Därför ser jag inte riktigt klok ut nu ,fast att bebis har kommit ut från magen för länge sedan.
Har fått finnar över hela ansiktet,porerna är stora som elefanter och så glad som jag blir av att solen skiner blir dessvärre inte min hud så nu har jag fått soleksem på händer,näsa och urringning.
Jag är alltså rödprickig överallt i princip.
Träningen och motionen som jag skulle ta tag i har jag skjutit upp hela tiden så det har fortfarande inte blivit något av med det men idag ska jag jogga en liten runda med barnvagnen nu på morgonen innan jag lämnar lillkryp på dagis.
Det är mycket grejer man ska hinna med att göra förutom det vanliga när man har fyra barn.
Tandläkarbesöken blir många, barnhälsovårdsbesök blir många och så är det en massa annat man måste sköta också.
Idag är det lilla kryps utvecklingssamtal på dagis klockan 12.
Tycker att det är onödigt då jag alltid pratar med personalen och vet hur det fungerar där iallafall.
Hur lilla kryp utvecklas vet jag dessutom bättre än dagispersonalen då de bara träffar hon tre timmar om dagen,tre gånger i veckan.
Jag vet att han får vara där 15 timmar i veckan men jag hämtar honom vid 12 istället för vid 14 eftersom de ändå bara sover middag vid 12 och det kan han lika gärna göra hemma i lugn och ro utan att höra andra barn skrika för att de inte vill somna på dagis.
Jag får därför om jag vill ha honom två dagar till på dagis men jag har honom på dagis tisdagar,onsdagar och torsdagar och låter måndagar och fredagar vara  och det är rätt skönt för då kan han och jag göra saker själva.
Ja nu är ju Sessan med också men eftersom hon är så liten och sover mycket så blir det ändå en del kvalitetstid med bara lillkryp.
Jag trivs med det nu när jag liksom fått vardagen att fungera som vanligt igen vilket inte var så påfrestande som jag trodde att det skulle bli med fyra barn.
För det är klart att jag var lite oroad över hur jag skulle hinna med att ge alla sin egen tid och fulla uppmärksamhet men det har ju löst sig bra även om de stora barnen kan få vänta en stund ibland vilket jag inte tror är farligt utan tvärtom nyttigt, speciellt för son nummer två som behöver träna på sitt tålamod lite grann.
Tjingeling

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0