När man sov som bäst...

Klockan 03.43 gick alarmet igång. Konstigt för jag var helt säker på att jag ställde klockan på 06.30 tänker jag i min yrvakenhet innan jag fattar att jag inte vaknat av alarmet utan min skrikande lilla trollunge. Hon står i sin spjälsäng och tar i för full hals. En flaska välling gör så att hon blir tyst en stund men sen börjar hon gola som en tupp. Jag ger henne några kex och hon sitter och sjunger "dabadabadaba" medan hon tuggar. Sedan ställer hon sig upp och ropar "mamma" men den här trötta mamman spelar döv. Tills hon får en välriktad vällingflaska rakt över ögat. Hur kan något som ser så sött och oskyldigt ut vara så ont? tjingeling

(bilden tog jag igår men syns väl ändå hur oskyldig hon ser ut?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0