Jag mår bra nu :)
Jag har redan ångrat mig angående sonens rum. Det är alldeles för trångt därinne i kyffet för att han ska få plats.Eftersom jag är envis har jag istället tömt ut inneförrådet och det ska istället bli hans nya rum.Har börjat måla taket och det behövs några lager färg då den gamla färgen släppt lite här och var.Det blir inte grå väggar utan vita.Jag har planer på att tapetsera en fondvägg också men jag har inte så mycket tid över för att måla och göra om hemma just nu så det får gå sakta.Annars måste jag säga att jag mår väldigt bra just nu.Jobbet är...jobbigt och jag är tröttare än någonsin men ändå mår jag väldigt bra och känner mig lycklig.Det är konstigt egentligen...man har alltid saker som är jobbiga runt omkring och till och från här i livet och ibland känns det som att allt jobbigt bara hopar sig och man orkar inte ta itu med det men på senaste tiden har jag märkt på mig själv att jag inte hänger upp mig på sådant som jag nog gjort tidigare i livet.Jag har fyra barn. Ibland är de jobbiga och krävande. Ibland är de så underbara att man glömmer hur jobbiga de kan vara.Mesta delen utav tiden inser man att man älskar var och en utav dem så otroligt mycket att man inte kan göra annat än att tacka för att just jag fick äran att bli deras mamma.Man inser samtidigt att man är lyckligt lottad.En del tycker att fyra barn är många barn men de är mina små ögonstenar. De är alla olika personligheter och det krävs hårt arbete för att ta hand om och uppfostra dem men precis just nu så känner jag mig som en bra mamma. Alla barnen har fått fina egenskaper som jag är stolt över. De delar med sig av saker,de behandlar sina små syskon med kärlek och är omtänksamma.De älskar och litar på varandra och på oss föräldrar.Allt känns så bra!Orken finns inte alltid men jag och sambon har kommit in i ett bra flöde och ger varandra vila och energi fram och tillbaka.Han förstår mig bättre än någonsin och det gör att hela vår familj är starkare. För att vi är ett komplett pussel. Alla delar är lika viktiga.Jag älskar min sambo.Vi har känt varandra i 13 år. Vi har gått igenom den första stora kärleken,bråk,tårar,sorg,svek,lycka,barn,vänskap och en riktig berg och dal bana under åren men just nu är det som att vi växt ihop oss starkare än någonsin. I perioder av vår tid tillsammans har vi haft det riktigt tungt och vi har båda gett upp hoppet om varandra. Om jag ser tillbaka så kan jag se ett mönster och därför kan jag också förstå att våra motgångar egentligen inte handlat om att vi inte älskat varandra tillräckligt utan om att vi båda haft en otrolig press på oss utifrån och inte orkat vara starka utan istället tagit den lättaste vägen och mött större hinder än man borde.Vi har överlevt. Vår kärlek är starkare och vi har båda insett att hot mot vårt förhållande inte längre är hot för nu går vi igenom det hand i hand istället för på varsitt håll. Båda har växt och ger och tar lika mycket. Båda känner tacksamhet över att få leva med den som är den rätte. För det är det vi är,annars hade vi inte levt tillsammans nu. Jag är så tacksam för att jag har min familj som består utav de människor jag älskar så oändligt. Jag är något som man strävar efter...något som alla vill känna och det är lycka.Tjingeling
Kommentarer
Trackback
