När man får känna sig lite smart fast man inte är det...
Nu har jag klarat av den första arbetsveckan. Kroppen är nog lite chockad ännu efter allt cyklande hit och dit men huvudet verkar mindre förvirrat och kan nu tänka själv. Har tänkt på hur mycket jag i mitt arbete faktiskt använder huvudet för att lösa enkla problem och svaret är att man gör det dagligen. Igår t.ex. hade en farbror slut på kaffefilter och var ledsen för att han inte skulle få något morgonkaffe då han skulle iväg och inte hann handla innan. Klart att jag fixade det genom att använda hushållspapper istället.Farbrorn var djupt imponerad haha. För mig var ju den lösningen inte något vidare klurig då jag och många jag känner gör så när det krisar men farbrorn hade aldrig tänkt tanken och trodde därför att jag var en ny Einstein.Det är det bästa med mitt arbete. Att så ynkliga saker i vardagen betyder mycket för någon man kan hjälpa. Det tog 2 minuter för mig att fixa koppen kaffe och för detta var farbron glad hela dagen.Klart det. Kaffe är ju ingen ynklig sak förstås. Det är ett måste för att klara av dagen. Tjingeling
Jag är lite upprörd nu igen...
Förra året fick jag ett brev från min sons dagis där det framkom att ett barn hade lyckats rymma utanför området och att rutinerna skulle ses över samt en uppmaning till oss föräldrar om att vi måste tänka på att stänga grindarna ordentligt efter oss. Jag blev vansinnig och var förbannad i flera dagar över detta.Det är väl inte stängsel och grindar som ska ge våra barn tillsyn utan personalen! Iallafall...nu har jag fått ett likadant brev ifrån min dotters dagis. Det är inte samma dagis men det är samma kommun.De lärde sig alltså inte någon läxa och nu är jag förbannad så in i h-vete! Barngrupperna är så stora att barnen inte syns som individer på dagis längre. Det kryllar av barn så att säga. Personalen har hand om för många barn och då händer sådana här allvarliga saker. Denna gång fick jag i min ilska för mig att skriva en insändare till lokaltidningen. Där syns det bättre än de klagomål man kan mejla till kommunen. (Har skrivit klagomål och frågat vad det är för åtgärder de gör för att förhindra att sådant här kan hända men inte fått svar) I insändare så ser fler och de kan känna sig lite tvungna att svara. Jag vill nämligen ha svar på hur det kan hända samma sorts allvarliga incident upprepade gånger om de nu vidtagit åtgärder som de sa att de skulle göra. Tidningen skrev tillbaka och ville istället för att publicera min insändare göra ett reportage om saken. Skitbra men jag vill liksom inte vara med i reportaget utan vill bara att folk ska få kännedom om vad som händer och sker i barnomsorgen i den här kommunen och att folk ska bli förbannade och reagera på att kommunen inte gör någonting för att förhindra att barn lyckas rymma från sina dagis. Jag var så arg att jag dessutom skrev till skolinspektionen och frågade dem varför jag inte lyckas hitta någon anmälan om att barn på två olika dagis i kommunen varit utsatta för livsfara. Inget svar och antagligen har inga anmälningar inkommit eftersom jag inte kunnat hitta dem även om jag sökt igenom varenda anmälan i kommunen under två års tid. Det är helt vansinnigt att det får gå till på det här viset. Skitdåliga äckliga pengasnåla kommunäckel!
Tillbaka på jobbet...
Idag ska jag då arbeta min första kväll på över ett år.Jag som är kvällstrött och annars somnar tidigare än vad jag kommer sluta jobbet idag. Fast förr hade vi mycket att göra på jobbet om kvällarna och då hann man inte känna sig sömnig. Hoppas att arbetsuppgifterna har ett jämnt flöde och att man inte behöver stressa för mycket...För övrigt tycker jag att första arbetsveckan har gått bra och det har fungerat smidigt både på jobbet och här hemma även om jag känner att jag inte alls har samma tid till att städa och hålla ordning här så har ju stökandet minskat mycket eftersom barnen inte är hemma lika mycket.Idag lämnas de små barnen på dagis klockan 11 och då har jag några timmar på mig att städa ifred och det är jag inte alls van vid så det här ska nog gå riktigt bra.Jobbångesten är försvunnen och rutinerna har kommit igång :)tjingeling
Jag blir lite irriterad...
Ja jag säger då det. Detta med att föräldrar prackar på sina barn Iphones...Det finns nog en hel del små skolbarn som blivit av med sin iphone i dagens läge och en hel del föräldrar som knatar iväg och köper femman då ungen inte ska knata runt och skämmas över att den inte har den senaste versionen. En hel del som tappat sin nya fina födelsedagspresent... I skolan eller på väg till/från skolan. Jag själv verkar vara extrem som förälder om jag jämför mig med en del för jag är verkligen starkt emot att små barn ska vara ägare till en iphone. Eller till en smartphone av vilket märke och modell det än må vara. Det är helt okej för mig att barnet har en egen dator/ipad eller smartphone hemma för där kan du som förälder se till att barnet använder dessa på ett rätt och riktigt sätt och du kan även begränsa tiden då barnet har tillgång till dessa. Jag tycker däremot inte att barn ska ha med sig dessa saker utomhus/när de leker med andra barn eller när barnet är i skolan. För enligt mig så är1) ett barn i låg ålder inte mogen att själv hålla reda på sina saker. Barnet kommer förr eller senare tappa/slarva bort skiten och då kommer du som förälder tänka "det var väl typiskt att ungen slarvade bort den nyköpta iphonen som kostade 3000-5000 spänn" men det är inte typiskt för barn är sådana och kan inte rå för det.2) barnet inte heller mogen att ansvara för ett stöldbegärligt gods som en iphone ju är då priset även om den är i stulet skick går över tusenlappen.3) det lågt av föräldrar att i så tidig ålder av barn medverka i något som kan skapa press ,tryck och habegär för de andra barnen. Har ett barn en iphone så vill de andra barnen också ha en och föräldrar som gör allt för sina barn kommer skaffa sitt barn en iphone också. Även om det resulterar i att maten enbart består av nudlar i en månad.4) det fullkomligt befängt att barn ska tillbringa tid med att flippa på sin telefon när de borde ha kul och leka med andra barn eller kanske lära sig något i skolan istället för att sitta och fundera på om det inte blir rast snart så den kan gå in på sina appar och spela.5) en förälder som ger sitt lilla barn en telefon gjord utav glas, inte bara överdrivet överbeskyddande då den ju faktiskt är omtänksam och ser till att barnet alltid kan nås och är välbehållen utan också jäkligt korkad. Ursäkta men telefonen är ju faktiskt gjord utav glas och kostar betydligt mer än vad dess egentliga värde faktiskt är.6)en förälder som skickar med sitt barn en iphone till skolan en aning för mycket statusfixerad och inbillar sig att när de andra barnen kommer hem från skolan och berättar att "Nisse har en iphone,det vill jag också ha" så blir nog deras föräldrar grymt imponerade över att Nisses föräldrar är sååå rika att de ger honom en iphone. Fast så är det ju inte. Alla har råd att ge sina barn en iphone. Till och med de som lever på socbidrag. Alla ger däremot inte sitt barn en iphone...för att det finns ingen anledning till det och för att en iphone inte är en leksak utan en telefon gjord utav glas,som kostar mer än vad den är värd,konstigt nog är stöldbegärlig,stjäl tid från barnets utveckling och lek, ger barnet skadlig strålning och pockar på barnets uppmärksamhet med sin aktiva skärm vilket gör den beroendeframkallande.7) helt enkelt så att om man nu har behov utav att kunna nå sitt barn i tid och otid bättre att ge barnet en så ointressant telefon som möjligt. Inte en smartphone utan en som bara är en telefon. Då kommer den ligga kvar i väskan och inte försvinna eftersom barnet hellre kommer leka med sina kompisar än en grej som snor tid ifrån barndomen.I högstadiet kan det för min del vara okej att barnet har en egen iphone att bära runt på. Helst inte eftersom iphone är den sämsta skit av alla telefoner som tillverkats men om,jag säger om(!) ungen i den åldern önskar sig en iphone så kan den kanske vara mogen för det.Detta är inga levnadsråd jag prackar på folk. Var och en är fri att göra som den vill men det är min sida av saken och alltså vad jag tycker. Du behöver inte tycka likadant och det respekterar jag.Tjingeling
Skåpet...
Nu har jag en plan för skåpet med vitrinöverdel. Jag tänkte nämligen att det ska få stå i mitt och sambons sovrum och vara förvaring för täcken,kuddar och påslakan då dessa nu är förvarade lite här och där i förrådet och i en låda under sängen. Sambon är väldigt emot att skåpet flyttade in i vårat hem men jag blir bara mer och mer övertygad om att det är just här det hör hemma. Grannens underarbete med grundmålning var inte precia av toppkvalitet då det finns mycket bubblor,spår utav rinnande färg och svarta borst ifrån penseln...så slipat och slipat och åter slipat har jag fått göra men nu är jag inne på målarbiten äntligen. Grannens ide om att slita bort fönsterspröjsen är jag både positiv och negativ till. Utan dem så har skåpet ett mer rustikt utseende tycker jag men hålen där det var fästa gör att det verkligen ser ut som ett riktigt hemmaprojekt utan tanke bakom. Så jag vill spackla igen dessa men ju mer man håller på,desto mer småfel hittar man och vill åtgärda, vilket är detsamma som mycket arbete och längre tid än man egentligen har att lägga på ett skåp...men jag blir nog nöjdast med resultatet om jag gör det noga förstås. Nej nu fortsätter jag med projektet en stund innan det är dags för städning.Tjingeling
Ett till projekt...
Fick av grannen två små hyllor med lådor som jag tänkte man kunde använda som sängbord...
En orkade jag måla idag och då blev den så här:
Fynd är bäst när de är helt gratis. Dessa fick jag av grannen. Snart har hon tömt sitt hem helt och mitt hem är fullt för länge sedan... tjingeling
Mina projekt...
soffbordet blev ju klart tillslut och då såg det ut så här: 
Nu har jag fått nya projekt utav samma granne.Ett skåp med vitrinöverdel var hon på väg att lämna på tippen. Hon har försökt måla det vitt men tröttnat på vägen så då fortsätter jag bara och tar över projektet. Så här ser det ut nu:
Underdelen:
Eftersom jag börjar jobba igen på måndag och mitt schema inte ger mig utrymme för fritidsintressen och andra nöjen så får detta bli min syssla regniga tråkdagar...
