Barnfattigdomen har drabbat oss?
Min stora son har blivit lite knasig.
Han vill åka utomlands på semester.
Varför det ska vara nödvändigt kan jag inte förstå men enligt stora sonen så gör ALLA hans kompisar det utom han på semestern.
Det är barnfattigdomens fel säger han.
Jag pratar lite med honom om att det är jättebra att han läser nyheter och sådant men att han faktiskt inte är ett av de barnen som lever i fattigdom.
Dessutom reser inte alls alla hans kompisar utomlands på semestern eftersom de springer runt på gården vareviga dag.
Jo men de säger att de ska det snart påstår min son och jag frågar ut honom lite mer grundligt och får fram hela TRE namn på barn som ska resa utomlands på semestern med resemålet Afghanistan,Irak och Grekland
Jag förklarar att dessa barn (Afghanistan och Irak)har släktingar i de länderna och att de åker dit för att hälsa på sina familjer men stora sonen envisas med att han lever i fattigdom för att han aldrig varit utomlands.
Tyckte inte att det var någon bra idé att påminna honom om att han faktiskt varit i Danmark och att det inte ligger i Sverige så jag förklarar bara att han fått en hel del småsyskon och att det inte riktigt passar att resa utomlands med små barn som fortfarande är beroende av modersmjölksersättning eftersom man kan bli sjuk av vattnet i kranarna i andra länder.
Ja jag hade väldigt gärna rest utomlands jag också...när det är svensk tråkig höst eller vinter,för då skulle jag vilja åka till något varmt och soligt ställe men när det är sommar i Sverige då vill jag vara här.
Stora sonen säger dessutom att hans vän H också ska åka utomlands snart.
Då vet jag inte riktigt vad jag ska säga eftersom jag vet att denna H är ett utav de barn som faktiskt lever i barnfattigdom på riktigt.
Det vill jag inte berätta för min son eftersom jag inte vill att han ska se olika på människor beroende på om de har pengar eller inte och eftersom han helt plötsligt blivit så intresserad utav pengar och status så vill jag inte spä på det intresset.
Skolan som sonen går i har stor variation av olika "klassers" barn.
Från de allra fattigaste till de som bor i villor stora som slott med pool på baksidan.
En del barn har väldig koll på vilka barn som inte har de senaste gympadojjorna för 2000 spänn på sig.
De barnen är barn till föräldrar som har vanliga arbeten som t.ex. lärare,sjuksköterskor,expediter o.s.v.
Jag vill inte att mitt barn blir på det sättet och än så länge ser han inte skillnad på skor som kostar 2000 och skor som kostar 200 men det stör mig att det ens intresserar honom eftersom det är ett intresse som vissa barn ärver utav vuxna idioter till föräldrar som tävlar med varandra om vems barn som har det dyraste födelsedagskalaset på lasergamebanan eller bowlinghallen och sedan sprids intresset vidare till barn som fortfarande får lov att vara barn genom att det retas och tävlas om vem som har ditt och vem som har datt.
Jag hatar sådana föräldrar.
Inte för att jag inte också skulle kunna ha kalas på lasergamebanan om jag ville utan för att det helt enkelt är så lamt,okreativt och mer handlar om de vuxnas dåliga självförtroende än om barnen som bara är tio år gamla men som schasas in i ett tänkande som förmodligen kommer att följa dem hela livet.
Jakten på pengar, jakten på att alltid vilja ha mer än det man har och att aldrig stanna upp och se " vad bra jag har det".
Barn som liksom aldrig kommer öppna sina födelsedagspresenter med spänning och lyster i ögonen eftersom de aldrig kommer få precis ALLT som finns i den senaste katalogen från BR leksaker.
Jag vet inte men jag bara tror att om man lär sig sådant så blir man liksom aldrig lycklig och därför finns kanske uttrycket "man blir inte lycklig utav pengar"
Jag menar nu inte att man inte kan vara lycklig för att man har pengar för det är klart att man kan men inte om man har fel inställning och tror att pengar är det enda som betyder något.
För några veckor sedan fick vår lilla håla besök utav en cirkus, som alla barn ville gå på och tjatade om i tre dagar innan det var dags.
Hyresgästföreningen bjuder in så att alla som bor här bara behöver betala 60 kronor per person.
H pratar också om cirkusen men tidigt samma dag så säger han att han inte ska gå på den för att han inte vill betala 60 kronor.
Jag ser på hans små ögon hur han försöker dölja att han är ledsen för att han inte ska gå på cirkusen och jag vet att han varken får lördagsgodis eller veckopeng (eller ens nya kläder) så jag säger att jag kan betala hans cirkus om han går dit tillsammans med min stora son eftersom min stora son blivit lite för stor för att gå på cirkus med mamma och hellre vill gå själv med en kompis.
Det gör lite ont i mitt hjärta.
Jag är själv absolut inte rik, våra pengar räcker inte heller till för att åka på utomlandsresor varje sommar, köpa hus och allt sånt där men vi klarar oss och vi har egentligen råd att spara till en resa även om det skulle ta ett år att spara ihop till den.
Vi har råd att ge våra barn månadspeng,leksaker,lördagsgodis,bio,lekland och sådant men de är så vana vid att få allt sådant att de inte förstår att sådana saker kostar pengar och de förstår inte heller att det finns barn i deras egna vänkrets som inte får allt som våra barn får.
Barn som inte har någon dator hemma, som inte kan köpa en glass när vi går till stranden, barn som ljuger ihop små osammanhängande historier om varför de inte kan följa med på vissa aktiviteter, barn som är ensamma om kvällarna med större syskon eftersom deras föräldrar jobbar men ändå inte tjänar så pass bra att pengarna räcker till mer än bara mat och räkningar.
Dessa barn kommer aldrig lasergameföräldrarna få träffa eftersom de barnen inte kommer komma till deras barns födelsedagskalas.
Det är nämligen de barnen som deras barn retar, kallar fula saker och "råkar" missa skicka inbjudningskort till.
Än så länge har ingen missat att ge inbjudningskort till min son men jag måste verkligen bita ihop ordentligt när jag låter min son gå på de kalasen för innerst inne är jag så elak att jag vill att ingen ska dyka upp på kalasen men jag kan ju inte låta det stackars barnet lida för att han har idioter till föräldrar, det är ju inte hans fel liksom.
Stackars lilla barn.
Ja nu har jag skrivit av mig det hela och som ni ser så tycker jag ungefär lika synd om H som om barnet med pool på baksidan av villan men H är för det mesta en glad liten kille och han är dessutom alltid snäll mot andra barn och springer runt med sin käraste ägodel som är en fotboll på gårdarna och är tillsynes som de allra flesta barnen häromkring medan poolbarnet varken har särskilt många vänner (leker bara med barn ur "högre" klass) eller är glad för vad han har.
Undrar vilka barn det egentligen är mest synd om?
Det ska jag diskutera med stora sonen när han blir lite äldre men än så länge får saken vila.
Tjingeling
Regna,städa,shoppa...
Regnande på semestern innebär att man har tid att städa ordentligt hemma.
Därför började jag igår med att grundligt fejja i badrummet.
Från tak till golv har jag skurat och t.o.m varit inne i ventilen och dammat,nere i avloppet under badkaret med en gammal diskborste och inne i torktumlarens inre vrår och petat luddigheter.
Badrummet är nu så rent att jag utan problem kan bjuda kungen på kaffe därinne.
Varför han nu skulle dricka kaffe i badrummet vet inte jag ,det får ni ju fråga honom om.
Efter badrummet så fortsatte jag i vårat sovrum.
Slängde ut alla kläder, vek ihop,sorterade och organiserade om hela sambons garderob,vädrade sängkläder, torkade av sängar,garderober och annat med såpvatte,dammsugat varenda liten vrå,moppat och skurat och tillslut var sovrummet så rent och fint att jag kunde bjuda drottningen på kaffe därinne.
Varför drottningen nu ska envisas med att sitta i sovrummet och dricka kaffe ,det vet inte jag men så är jag ju ingen drottning heller.
Efter flera timmars noga städande så tröttnade jag och ville köpa nya fotbollsskor till min sambo eftersom han är bredfot och förstör sina fotbollsskor,lånar andras och förstör dem också så att lilla jag får skämmas för att han inte uppför sig som en prins.
Vi åkte till Stadium som har REA och jag försökte hitta ett par breda skor som sambo skulle prova.
Gnäll om kramp i fötterna, gjorde att jag ångrade mig och inte ville köpa något alls till ouppfostrade sambon så istället köpte jag lite kläder till mina småprinsar.
Lillkryp fick en ljusblå puma tröja och en orange adidasjacka som lyser så att man får ont i ögonen men det kan vara bra när han är ute och springer på gården för ibland är han så snabb att jag inte hinner se honom hoppa in i buskarna men nu kan ungen drömma om att gömma sig för mamma med så skrikiga färger på kläderna,haha.
Mellansonen fick en italiensk fotbollströja och stora sonen fick en tysk fotbollströja.
Alla nöjda och glada utom sambo med sina elefantfötter som på kvällen fick spela fotbollsmatch med lånade skor som vanligt bara för att han är för snål för att köpa egna som passar.
Så går det, jag har iallafall försökt ge honom ett par i present men det dög ju inte.
Nu ska jag fortsätta mitt fejjande, jag börjar med hallen och försöker undvika köket så länge som möjligt eftersom köket är mardrömmen i smutsighet.
Kniven mot strupen-Alex hade skrikit rakt ut om han såg min ugnslucka, det är ett som är säkert.
TJINGELING
Bile!!!
Lillkryp är en riktig bilmänniska.
Han verkligen ÄLSKAR bilar i alla former.
Han snor pappsens bilnycklar ur fickan och släpper dem inte förrän han somnat.
Fast nu ljög jag lite...han har nämligen släppt dem....hela TVÅ gånger.
En gång på gräsmattan utanför hemmet och en gång på mattavdelningen på Ikea.
20 minuters letande men så fann vi som tur var nyckeln på en hylla.
Så här kan vi inte ha det sa både jag och sambo och vägrar låta ungen springa runt med bilnycklarna mer.
Skriiiiiik,gallskriiiik,skriiik och skriiik.
Försökte med ett par leksaksnycklar i roliga färger som substitut men de flög snabbare än kvickt iväg över vardagsrummet och landade under soffan.
Det duger inte för Lillkryp.
Han gnäller och gråter och bara SKA ha de riktiga bilnycklarna.
-Bile....Bile,bile,bile,bile. Brumbrum brum. Bile.
-Bileeeeeeee!!! skriker han.
Hela dagarna springer han runt och rotar i folks fickor efter nycklarna och grunden i barnuppfostran är ju tålamod så vi försökte härda ut detta tjatande,skrikande och gråtande.
Men så gav vi upp och sambon åkte till bilskroten och fick med sig ett par riktiga bilnycklar som han gav till Lillkryp.
Inte alla 1,5 åringar som knatar runt med både Volvo och Nissan nycklar i byxfickan men nu är han iallafall nöjd och jisses vad jag hoppas att hans envishet går över tills han blir äldre för jag vetefanken hur många bilnycklar han kommer kräva i körkortsåldern? Förmodligen med tillhörande bil då dessutom...
Tjingeling
LCHF börjar NU!!!
Jag märker skillnad i kroppen.
Fläsket har liksom flyttat på sig och jag känner att jag trivs bättre och bättre för varje dag.
Jag har fortfarande inte gått ned i vikt men det kommer förhoppningsvis om jag inte ger upp utan håller koll på maten.
Magen är iallafall inte lika stor som den var innan fast jag vet inte vart fläsket tagit vägen riktigt så jag undrar om man egentligen kanske går ned i vikt(fett) och samtidigt bygger upp muskler och därför håller sig kvar på samma vikt?
Lite för tidigt att klargöra men jag ser ju att formen på kroppen har ändrat sig och andra påpekar också detta.
Benen är smalare vilket syns mest,tuttarna är också lite mindre och magen står inte ut lika mycket från kroppen.
Annars när jag gått ned i vikt förr i tiden så har jag alltid gått ned först på benen,sedan armarna och sedan har magen liksom aldrig gått ned riktigt men så har jag ju aldrig följt några matregler heller.
Jag har ju alltid påstått att jag äter nyttig mat.
Det är sant på ett sätt.
Jag har ätit mat som gör att jag får i mig alla näringsämnen jag behöver och jag har aldrig gillat ketchup och sånt skit men nu när jag börjat hålla koll på kolhydraterna så märker jag ändå att jag ätit alldeles för många utav dem.
Jag har också märkt att det finns en massa socker i saker som man inte tror att det ska finnas i.
Det är inte svårt att ta bort kolhydraterna ur maten men det är jäkligt svårt att ha fredagsmys utan chips och läsk.
Jag vill dricka kall läsk.
Hela tiden och speciellt när det är varmt ute.
Men det får jag ju inte och dricker jag kallt vatten istället så känner jag mig inte riktigt tillfredställd med det så nu har jag köpt Fun light saften som är sötad med stevia.
Den smakar riktigt äckelsött och jäkligt men den är lättare att bli tillfreds med än bara kallt vatten så tills jag kommit över det där med läsk så får det duga.
Vatten till maten iallafall och sedan ska jag dra ned på sötslisksaften också men sakta.
Inte för att den innehåller några kolhydrater att tala om men skulle jag påstå att den är god så ljuger jag.
Den smakar typ mer socker än vad socker gör och jag gillar bara lite sött, inte när käften blir så söt att man andas små rosa bubbelmoln.
Chipsen får jag väl helt enkelt bara ge tusan i även om jag blir sugen men för säkerhets skull får jag nog förbereda med grönsaksstavar och dipp ifall jag känner att jag måste tugga på något om fredagkvällarna.
Lite jobbigt måste det ju ändå vara att följa matregler men det här kommer jag att komma över helt säkert för jag har redan känslan av att det känns lätt med middagarna-jag saknar ingenting som jag inte får äta där (förmodligen för att det mesta går att byta ut)och hur ofta känner man så när man går på en diet liksom?
LCHF är nog min grej=)
TJINGELING
Morgonkonversation med Sessan...
Ja jisses vad krångligt att bloggen helt plötsligt blivit avancerad och man måste leta efter rätt ställe att klicka på för att skriva ett inlägg.
Helt plötsligt poppade det upp en massa kommentarer som jag missat.
Vet inte hur man svarar på dem heller men jag lär mig säkert.
Tar det bara ett halvår att lära mig hur min mobiltelefon fungerar så ska väl detta inte ta så värst lång tid heller.
Idag vaknade jag 05.30 av att Sessan ropade på mig.
-UUUUÄÄÄÄÄHHHH,UUUUÄÄÄÄHHH....
-Nä, vet du vad! Klockan är halv sex och jag har inte sovit färdigt ännu så du får faktiskt somna om,svarade jag.
Jag stoppade in nappen i munnen på henne för att hon inte skulle väcka Lillkryp och så stack jag ut i köket och fixade en flaska modersmjölksersättning som jag sedan gav henne.
Hon klunkade i sig den på två minuter.
-Så nu kan du ju somna om igen, sa jag.
Då log hon och flinade pillemariskt.
-- Nähe,inte det nä. Ska vi läsa aftonbladet så måste jag sätta på en kanna kaffe först.
Fick lite sprattel med benen som svar på det och går ut i köket.
-UUUUÄÄÄÄHHH!!!
-Va?
Tystnad.
Fixar mitt kaffe och sätter mig i soffan med Sessan brevid i mjukliften och drar fram aftonbladet på datorn.
-Ja,du Sessan...de där vargarna ska man passa sig för, de är ju vilda rovdjur.
-Iiiiihh,iiiihh,svarar hon.
-Men se här! Gå ned i vikt med LCHF det passar ju mig.
-UUUUÄÄÄÄHHH,UUUUÄÄÄÄHHH.
-Ja det är väl typiskt att man bara kan läsa det om man är plusmedlem,det irriterar mig med, säger jag och ger henne nappen och läser vidare om det nya köttfusket på ICA.
När jag läst klart så väntar jag på en reaktion ifrån Sessan så jag vänder mig mot henne för ett svar.
-snark,snark,snark.
Hon somnade.
Kanske inte är så intressant med köttfusk om man bara äter modersmjölkersättning?
Tingeling
"Tantgympa"
Man måste ju ta en bild på hur man ser ut innan man ska gå ned i vikt, så här är jag idag.
Hann inte motionera i morse men igår kväll tog jag en promenad med barnen ned till stranden och där hölls ett motionspass tantgympa.
Jag studerade deltagarna en stund och det såg ju inte så jobbigt ut att hoppa så här i några minuter.
Tänkte att jag kunde göra likadant fast här hemma på vardagsrumsgolvet eftersom jag inte kan sticka iväg på joggingrunda förrän sambo kommer hem från sin äckliga fotbollsmatch.
Så jag hoppar en stund...
Nja det var inte så farligt jobbigt men ändå lite jobbigare än vad jag först trodde.
Måste nog ha lite mer respekt för tanter på tantgympa i fortsättningen...
Tjingeling
Kläder som passar/inte passar och mat som inte passar...
Mina kläder som jag nätshoppade kom hem igår.
Positivt var att varenda överdel passade kroppen utmärkt.
Negativt var att jag beställde ett par shorts i stl 40 och fick ett par shorts i stl. 50.
Eller så var det också positivt eftersom jag med glädje kan se att jag är väldigt långt ifrån att kunna ha stl.50 om jag inte går upp en sisådär 20 kilon.
Nu måste jag reklamera shortsen och banna de som packar kläder att ha ögonen öppna och inte lägga shorts i storlek 50 i förpackningen som det står storlek 40 på.
Vidare kan jag meddela att motion och joggande inte gjort att jag gått ned ett enda gram i vikt.
Därför måste jag lägga om kosten även om jag anser mig mest äta nyttig mat så äter jag ju en hel del kolhydrater.
Mest ifrån potatis och pasta.
Att ta bort potatisen är ju inte så himla svårt, det går ju ersätta den med broccoli/blomkålsmix men hur i herrejisses äter man spaghetti och köttfärsås utan spaghetti?
Det är ju helt åt helsike omöjligt.
Spaghetti och köttfärsås äter vi minst en gång i veckan.
Finns väl inget som man kan ersätta pasta med?
Jag googlade saken och tydligen så ersätter en del folk pastan mot strimlad squash.
Det låter ju himla roligt...inte.
Hoppar nog över det helt isåfall.
I övrigt så har jag inga problem med att äta bara lite kolhydrater...fast den här veckan tänkte jag äta noll kolisar och började med det igår.
Det var lite jobbigt så jag börjar nog direkt att äta max 5/100g som de kunniga säger att man ska göra.
Eftersom jag har lite dålig fantasi så blev det nämligen bara ägg och kyckling hela dagen igår och det är nog inte riktigt min grej även om jag inte direkt mådde dåligt utav det.
Nya tag nu då.
TJINGELING
Positivt var att varenda överdel passade kroppen utmärkt.
Negativt var att jag beställde ett par shorts i stl 40 och fick ett par shorts i stl. 50.
Eller så var det också positivt eftersom jag med glädje kan se att jag är väldigt långt ifrån att kunna ha stl.50 om jag inte går upp en sisådär 20 kilon.
Nu måste jag reklamera shortsen och banna de som packar kläder att ha ögonen öppna och inte lägga shorts i storlek 50 i förpackningen som det står storlek 40 på.
Vidare kan jag meddela att motion och joggande inte gjort att jag gått ned ett enda gram i vikt.
Därför måste jag lägga om kosten även om jag anser mig mest äta nyttig mat så äter jag ju en hel del kolhydrater.
Mest ifrån potatis och pasta.
Att ta bort potatisen är ju inte så himla svårt, det går ju ersätta den med broccoli/blomkålsmix men hur i herrejisses äter man spaghetti och köttfärsås utan spaghetti?
Det är ju helt åt helsike omöjligt.
Spaghetti och köttfärsås äter vi minst en gång i veckan.
Finns väl inget som man kan ersätta pasta med?
Jag googlade saken och tydligen så ersätter en del folk pastan mot strimlad squash.
Det låter ju himla roligt...inte.
Hoppar nog över det helt isåfall.
I övrigt så har jag inga problem med att äta bara lite kolhydrater...fast den här veckan tänkte jag äta noll kolisar och började med det igår.
Det var lite jobbigt så jag börjar nog direkt att äta max 5/100g som de kunniga säger att man ska göra.
Eftersom jag har lite dålig fantasi så blev det nämligen bara ägg och kyckling hela dagen igår och det är nog inte riktigt min grej även om jag inte direkt mådde dåligt utav det.
Nya tag nu då.
TJINGELING
Morgonrundan...
På med lite för stora joggingbrallor (Klippte sönder resåren i midjan när jag var gravid),ner med Lillkryp och Sessan i barnvagnen och iväg.
Jag värmer alltid upp med en PW innan så att jag inte vrickar fötterna när jag börjar springa.
Försöker gå förbi en kille som promenerar samma håll som mig men han liksom ökar takten så att jag inte kommer förbi.
-Vilka söta barn du har. säger han och tittar på Lillkryp.
-Eeeh ja. svarar jag och försöker öka längden på mina steg för att komma före killen.
-Är du ute på en liten morgonpromenad? frågar killen
-Eeeh,ja. Jag försöker bli av med lite vikt så jag går lite innan jag börar jogga sen, säger jag.
-Joggar du med den tunga vagnen?
-Eeeh ja.
-Har du ingen pappa som kan ta hand om dem när du ska jogga?säger han och pekar på mina små knoddar.
-Eeeh jo, men han har sovmorgon idag. säger jag och trycker ifrån stegen så långt jag bara kan så att jag kommer förbi killen någon gång.
Slutsatsen blir att jag är en kort kvinna med korta små tjocka ben som inte har en chans mot en lång killes giraffkliv.
-Går du här varje dag? För jag går här ofta men jag har aldrig sett dig förut. säger killen med giraffbenen och ler.
-Ehh näe säger jag fast jag ljuger eftersom just den rundan är min favorit och är den som jag använder mest.
-Vad synd, det är ju trevligt att ha lite sällskap när man är ute och går... säger killen och jag tittar runt omkring för att se om det syns en skymt av dolda kameror uppsatta i granarna i skogen brevid cykelvägen vi går på.
-Eeeh visst är det så men nu måste jag nog börja jogga,hej på dig,säger jag och börjar jogga.
-Jag går här samma tid imorgon om du vill ha sällskap ropar killen bakom.
-Eeeh visst hörru ropar jag och funderar allvarligt på vart de där kamerorna kan sitta egentligen.
Jag joggar och joggar och blir helt trött i benen men lyckas komma bort ifrån giraffkillen så att han är utom synhåll och funderar vidare på vad det egentligen var för sorts kille som jag nyss mött.
Han såg ju inte ut som en farlig psykopat men jag vet inte riktigt hur farliga psykopater ser ut heller.
Han var ju trevlig och log hela tiden men psykopater ska väl vara så där lite charmiga och manipulerande har jag hört.
Nä jag måste blivit utsatt för dolda kameran, men vart sätter de upp kamerorna på en väg där man går eller rör sig hela tiden?
Flirtade han med mig?
Nä. Han såg ju inte så illa ut att han skulle behöva promenera runt på skogsvägarna och ragga på svettiga småbarnsmammor som kånkar runt på barnvagn i för stora joggingbrallor och en t-shirt med chokladfläckar på ena tutten (såg jag inte förrän jag kom hem men det är spår efter dumlekolan jag försökte få bort från soffan i morse) om söndagmorgnarna.
Mycket mystiskt.
Det får väl helt enkelt vara så att han bara ville ha sällskap på morgonpromenaden då.
Jag joggade fram till motionsslingan men sedan stannade jag för slingan är proppfull utav hurtiga joggare i olika åldrar och kön och de springer ungefär tre gånger så snabbt som jag gör,har bättre kondition och låter inte som en elefant som flåsar fram efter att ha sprungit hundra meter som jag gör.
Det är de där hälsosamma människorna som förmodligen sprungit runt i slingan varje dag sedan de föddes.
De svettas inte,de flåsar inte utan joggar med lätta fötter så det ser ut som om de flyger fram.
Jag går lite i kanten utav slingan med halva barnvagnen i diket för att inte störa hälsomänniskorna.
Sedan funderar jag på varför jag aldrig ser några fler mulliga småbarnsmorsor i motionsspåret så att jag slapp känna mig så ensam bland de fina hälsofolket.
Sedan funderar jag vidare på om jag egentligen bryr mig om vad fina hälsomänniskor egentligen tänker om svettiga småbarnsmorsor som flåsar.
Icke ett dugg. Så jag börjar jogga...med en syskonvagn...i ett grusspår...med uppförsbackar och nedförsbackar...mötande hälsofolk som flyger fram...svetten rinner mellan tuttarna och i pannan...benen är helt stumma och chockade av överansträngning men jag joggar och joggar och joggar och flåsar så att fina hälsomänniskor förmodligen måste höja ljudet i sina mp3-spelare på max volym för att slippa höra eländet.
Det känns härligt.
Jag kan,jag vill,jag ska...
Jag gjorde det.
Nu är jag hemma och sprider fotsvett i hela hemmet så det är dags att ta en dusch.
Tjingeling
Jag värmer alltid upp med en PW innan så att jag inte vrickar fötterna när jag börjar springa.
Försöker gå förbi en kille som promenerar samma håll som mig men han liksom ökar takten så att jag inte kommer förbi.
-Vilka söta barn du har. säger han och tittar på Lillkryp.
-Eeeh ja. svarar jag och försöker öka längden på mina steg för att komma före killen.
-Är du ute på en liten morgonpromenad? frågar killen
-Eeeh,ja. Jag försöker bli av med lite vikt så jag går lite innan jag börar jogga sen, säger jag.
-Joggar du med den tunga vagnen?
-Eeeh ja.
-Har du ingen pappa som kan ta hand om dem när du ska jogga?säger han och pekar på mina små knoddar.
-Eeeh jo, men han har sovmorgon idag. säger jag och trycker ifrån stegen så långt jag bara kan så att jag kommer förbi killen någon gång.
Slutsatsen blir att jag är en kort kvinna med korta små tjocka ben som inte har en chans mot en lång killes giraffkliv.
-Går du här varje dag? För jag går här ofta men jag har aldrig sett dig förut. säger killen med giraffbenen och ler.
-Ehh näe säger jag fast jag ljuger eftersom just den rundan är min favorit och är den som jag använder mest.
-Vad synd, det är ju trevligt att ha lite sällskap när man är ute och går... säger killen och jag tittar runt omkring för att se om det syns en skymt av dolda kameror uppsatta i granarna i skogen brevid cykelvägen vi går på.
-Eeeh visst är det så men nu måste jag nog börja jogga,hej på dig,säger jag och börjar jogga.
-Jag går här samma tid imorgon om du vill ha sällskap ropar killen bakom.
-Eeeh visst hörru ropar jag och funderar allvarligt på vart de där kamerorna kan sitta egentligen.
Jag joggar och joggar och blir helt trött i benen men lyckas komma bort ifrån giraffkillen så att han är utom synhåll och funderar vidare på vad det egentligen var för sorts kille som jag nyss mött.
Han såg ju inte ut som en farlig psykopat men jag vet inte riktigt hur farliga psykopater ser ut heller.
Han var ju trevlig och log hela tiden men psykopater ska väl vara så där lite charmiga och manipulerande har jag hört.
Nä jag måste blivit utsatt för dolda kameran, men vart sätter de upp kamerorna på en väg där man går eller rör sig hela tiden?
Flirtade han med mig?
Nä. Han såg ju inte så illa ut att han skulle behöva promenera runt på skogsvägarna och ragga på svettiga småbarnsmammor som kånkar runt på barnvagn i för stora joggingbrallor och en t-shirt med chokladfläckar på ena tutten (såg jag inte förrän jag kom hem men det är spår efter dumlekolan jag försökte få bort från soffan i morse) om söndagmorgnarna.
Mycket mystiskt.
Det får väl helt enkelt vara så att han bara ville ha sällskap på morgonpromenaden då.
Jag joggade fram till motionsslingan men sedan stannade jag för slingan är proppfull utav hurtiga joggare i olika åldrar och kön och de springer ungefär tre gånger så snabbt som jag gör,har bättre kondition och låter inte som en elefant som flåsar fram efter att ha sprungit hundra meter som jag gör.
Det är de där hälsosamma människorna som förmodligen sprungit runt i slingan varje dag sedan de föddes.
De svettas inte,de flåsar inte utan joggar med lätta fötter så det ser ut som om de flyger fram.
Jag går lite i kanten utav slingan med halva barnvagnen i diket för att inte störa hälsomänniskorna.
Sedan funderar jag på varför jag aldrig ser några fler mulliga småbarnsmorsor i motionsspåret så att jag slapp känna mig så ensam bland de fina hälsofolket.
Sedan funderar jag vidare på om jag egentligen bryr mig om vad fina hälsomänniskor egentligen tänker om svettiga småbarnsmorsor som flåsar.
Icke ett dugg. Så jag börjar jogga...med en syskonvagn...i ett grusspår...med uppförsbackar och nedförsbackar...mötande hälsofolk som flyger fram...svetten rinner mellan tuttarna och i pannan...benen är helt stumma och chockade av överansträngning men jag joggar och joggar och joggar och flåsar så att fina hälsomänniskor förmodligen måste höja ljudet i sina mp3-spelare på max volym för att slippa höra eländet.
Det känns härligt.
Jag kan,jag vill,jag ska...
Jag gjorde det.
Nu är jag hemma och sprider fotsvett i hela hemmet så det är dags att ta en dusch.
Tjingeling
Mosad dumlekola och stök...
Uppe klockan 6 en söndagmorgon och letar husmorstips på nätet.
Det står ingenstans hur man får bort en dumlekola som fastnat på en sits i tygsoffan.
Någon måste ju haft ungar som kletat fast en dumlekola i en tygsoffa förut.
Hittar bara att man ska frysa tyget och bryta loss kletet så jag får väl pröva det men det gällde ju egentligen för tuggummi.
Suck.
I torsdags, samma dag som jag fyllde 30 så slutade datorn att fungera...eller inte datorn egentligen men det trådlösa modemet hade blivit slappt och ville inte koppla upp.
I tre långa dagar försökte jag trycka och skruva och pilla in små kartongbitar i modemet för att det skulle bli lite stadigt men det blev helt misslyckat så igår gav jag upp hoppet helt och hållet.
Då hittade jag ett likadant modem inne i vitrinskåpet.
Det är mycket mystiskt att ha ett modem liggandes i vitrinskåpet utan att ens veta om det.
Jag vinner ingenting på att ljuga heller så jag erkänner att jag inte har så värst mycket koll eller ordning på grejer.
Tillslut kom jag på att jag fick modemet av J en gång för länge sedan när det förra modemet gick sönder men jag köpte ett nytt iallafall.
Det var ju tur för mig men det stör mig att jag har så lite koll på grejerna i mitt hem, jag vill ha ordning och reda ju.
För att ha det så måste man knäcka städkoden och för att knäcka städkoden så måste man ta tjuren vid hornen och erkänna för mer begåvade människor att man har noll koll och behöver hjälp.
Sånt är jobbigt.
Min vän J har ju förstås hjälpt mig med att hitta grundordningen här hemma så att det inte blir stökigt så fort men för att det ska fungera så måste jag ju plocka vareviga dag.
Igår så blev mellansonen sur på mig för att jag inte hade handlat lördagsgodis fem minuter innan han blev sugen på lördagsgodis och efter att jag påpekat att jag inte kan läsa hans tankar och att man kan behöva äta middag innan man börjar äta godis så sa han att han skulle minsann flytta hemifrån till någon mycket snällare mamma som köper lördagsgodis när han vill och så gick han ut och smällde i dörren precis som en tonåring fast han bara är sju år.
Fem minuter senare skickar J ett sms och talar om att han flyttat dit.
Lika bra att jag går och handlar lördagsgodis medan han är där då tänkte jag och tog de mindre barnen med mig på en promenad till ICA.
När jag står i kön efter att ha plockat ihop lite lördagsgodis så skickar J en bild på mellansonen som står på J:s balkong med berg utav leksaker brevid sig.
Eftersom det blev lite trångt hemma hos J med en inneboende så bestämde mellansonen att han skulle bo på hennes balkong och så inredde han balkongen genom att plocka ut varenda leksak ifrån J:s sons rum och trava dem i högar på balkongen.
Som säng hade han tagit en liten barnpool och lagt dit kudde och täcke.
J lät honom hållas och förstod hur det kommer sig att mitt hem kan stökas ned och se ut som en knarkarkvart på mindre än en kvart när jag trots allt ägnat flera timmar åt att städa tidigare samma dag.
Hon var helt förundrad och samtidigt imponerad av hur snabbt min mellanson kan göra saker när han väl bestämt sig för något.
Jag förstod att hur många städkoder jag än knäcker så kommer mitt hem aldrig bli sådär nystädat och fint som perfektmorsornas när man har en mellanson med hyperaktivitet och myror i brallan.
Suck.
Lite senare flyttade mellansonen hem igen...för han kom på att J inte heller var en så där jättesnäll mamma eftersom hon hade krav på att man måste städa efter sig, hur elakt är inte det?
Suck igen.
Nu ska den mosade dumlekolan i soffan iallafall få sig en omgång.
TJINGELING
Det står ingenstans hur man får bort en dumlekola som fastnat på en sits i tygsoffan.
Någon måste ju haft ungar som kletat fast en dumlekola i en tygsoffa förut.
Hittar bara att man ska frysa tyget och bryta loss kletet så jag får väl pröva det men det gällde ju egentligen för tuggummi.
Suck.
I torsdags, samma dag som jag fyllde 30 så slutade datorn att fungera...eller inte datorn egentligen men det trådlösa modemet hade blivit slappt och ville inte koppla upp.
I tre långa dagar försökte jag trycka och skruva och pilla in små kartongbitar i modemet för att det skulle bli lite stadigt men det blev helt misslyckat så igår gav jag upp hoppet helt och hållet.
Då hittade jag ett likadant modem inne i vitrinskåpet.
Det är mycket mystiskt att ha ett modem liggandes i vitrinskåpet utan att ens veta om det.
Jag vinner ingenting på att ljuga heller så jag erkänner att jag inte har så värst mycket koll eller ordning på grejer.
Tillslut kom jag på att jag fick modemet av J en gång för länge sedan när det förra modemet gick sönder men jag köpte ett nytt iallafall.
Det var ju tur för mig men det stör mig att jag har så lite koll på grejerna i mitt hem, jag vill ha ordning och reda ju.
För att ha det så måste man knäcka städkoden och för att knäcka städkoden så måste man ta tjuren vid hornen och erkänna för mer begåvade människor att man har noll koll och behöver hjälp.
Sånt är jobbigt.
Min vän J har ju förstås hjälpt mig med att hitta grundordningen här hemma så att det inte blir stökigt så fort men för att det ska fungera så måste jag ju plocka vareviga dag.
Igår så blev mellansonen sur på mig för att jag inte hade handlat lördagsgodis fem minuter innan han blev sugen på lördagsgodis och efter att jag påpekat att jag inte kan läsa hans tankar och att man kan behöva äta middag innan man börjar äta godis så sa han att han skulle minsann flytta hemifrån till någon mycket snällare mamma som köper lördagsgodis när han vill och så gick han ut och smällde i dörren precis som en tonåring fast han bara är sju år.
Fem minuter senare skickar J ett sms och talar om att han flyttat dit.
Lika bra att jag går och handlar lördagsgodis medan han är där då tänkte jag och tog de mindre barnen med mig på en promenad till ICA.
När jag står i kön efter att ha plockat ihop lite lördagsgodis så skickar J en bild på mellansonen som står på J:s balkong med berg utav leksaker brevid sig.
Eftersom det blev lite trångt hemma hos J med en inneboende så bestämde mellansonen att han skulle bo på hennes balkong och så inredde han balkongen genom att plocka ut varenda leksak ifrån J:s sons rum och trava dem i högar på balkongen.
Som säng hade han tagit en liten barnpool och lagt dit kudde och täcke.
J lät honom hållas och förstod hur det kommer sig att mitt hem kan stökas ned och se ut som en knarkarkvart på mindre än en kvart när jag trots allt ägnat flera timmar åt att städa tidigare samma dag.
Hon var helt förundrad och samtidigt imponerad av hur snabbt min mellanson kan göra saker när han väl bestämt sig för något.
Jag förstod att hur många städkoder jag än knäcker så kommer mitt hem aldrig bli sådär nystädat och fint som perfektmorsornas när man har en mellanson med hyperaktivitet och myror i brallan.
Suck.
Lite senare flyttade mellansonen hem igen...för han kom på att J inte heller var en så där jättesnäll mamma eftersom hon hade krav på att man måste städa efter sig, hur elakt är inte det?
Suck igen.
Nu ska den mosade dumlekolan i soffan iallafall få sig en omgång.
TJINGELING
30-års krisen...
Jag fyllde 30 år i torsdags.
Kände det i ryggen när jag vaknade, den var stel och ond som den blir på gamla tanter.
Min vän J påstod att jag fått trettioårskris exakt samma dag som jag fyllde trettio.
Nädå,jag fick trettioårskrisen när jag fyllde arton och fick min första lägenhet.
Städa,tvätta och laga mat liksom.
Livet går utför...sedan jag fick min första lägenhet så har tvätthögen växt sig större för varje år (jag tvättar varje dag),disken fyller hela köksbänken,hela bordet och dammsugarna pajar en efter en efter tre månader i mitt hem.
30-årsdagen...jag väntade hela dagen på att sambon skulle skicka ett gulligt sms...typ som "jag älskar dig världens underbaraste 30 åriga tant,vill du gifta dig med mig?" men det kom inget sms.
Inte förrän kvart över fyra på eftermiddagen, samma tid som sambon brukar komma hem från jobbet.
"Grattis älskling" stod det.
En minut senare kom sambon innanför dörren.
Grattis älskling?
WTF?
Här har man tvättat hans svettiga strumpor i typ 12 år och samma dag man blir en tant så är tacken för att man krystat fram fyra små minimänniskor som kallar honom för pappa(eller sessan säger mest ihhhh men iallafall) två små pluttiga ord-"Grattis älskling".
Jag blev sur.
Nu har jag varit sur i tre dagar och det är skitjobbigt att vara sur när man är som jag är för hela min livsfilosofi går ut på att aldrig vara sur utan att bara tänka glada tankar.
Dumma tröga korkade idiotsambo.
Han fyller gubbe om 2 månader.
Vet inte vad jag ska ge honom i present men det står emellan en påse bajsblöjor eller en rullator som han kan använda när han springer runt på fotbollsplanen och inte inser att han är en gammal gubbe.
Kan ju vara så att han redan fått sin trettioårskris eftersom han tror att han är 18 och förmodligen inbillar sig vara nästa Zlatan och kutar runt på fotbollsplanen två gånger i veckan.
Tur man har så underbara barn som jag har iallafall.
Stora sonen hade bemödat sig med att knåpa ihop ett fint gratulationskort till mig när han var i skolan.
Ett stort hjärta och så stod det "Grattis på födelsedagen mamma,jag älskar dig!!!" fick lite tårar i ögonen när jag såg hur han hade ansträngt sig och klippt och grejat bara för min skull.
Dagen efter var det skolavslutning för de stora barnen.
Skolan har som äcklig tradition att barnen ska ta med sig tårta hemifrån och bjuda på så att det blir ett stort tårtkalas med trettio olika tårtor man kan smaka på tillsammans med klassen och massa mammor,pappor,syskon och mest utav allt mormoar,farmoar och en och annan farbror som förmodligen är någons farfar.
På min födelsedag ställde jag mig och bakade tårtbottnar, gick och handlade svenska jordgubbar för 30kr/litern och betedde mig som en exemplarisk husmor i sina bästa år.
Garneringen sparade jag till morgonen därpå för att slippa vattniga tårtor med rinnande grädde i hela kylskåpet.
Ställde väckarklockan på 5.30 och gick och la mig.
Vaknade 7.30 och insåg att jag hade en halvtimme på mig att klä på barnen finkläder,garnera tårtor,springa iväg till skolan för att hinna i tid till mellansonens avslutning som skulle börja klockan 8.
Jag har fyra barn så självklart är det helt omöjligt att hinna allt detta på en halvtimme när man inte ens fått dricka kaffe eller gnuggat sömnen ur ögonen.
Jag stressar som en galning, byter blöjor på de små och istället för att tvätta dem så torkar jag av dem med våtservetter, struntar i att borsta tänderna på vare sig lillkryp eller mellansonen och springer som en galning mellan badrummet där jag instruerar de stora vad de ska ta på sig och köket där jag spritsar lite grädde (som jag tvingade äldsta sonen att vispa med en elvisp som bara har en vispgrej istället för två eftersom någon klåfingrig unge förmodligen slickat av något gott på en utav dem och sedan gömt den t.ex under soffan) på tårtan och petar dit lite jordgubbar här och där och tillslut inser jag att klockan är tio i och så snubblar jag över mellansonen i hallen så han ramlar framåt och slår huvudet i garderobskanten.
Ber om förlåtelse och försöker trösta honom med att bulor försvinner om man lägger på något kallt och fem minuter senare känner jag att jag svettas så det rinner i pannan och att jag faktiskt lyckats få på kläder på alla barn och gjort klart båda tårtorna. Jävla vad bra jag är tänker jag och kommer på att jag själv står mitt i stöket som blivit i bara trosor och bh.
Springer in i badrummet,kastar lite vatten här och där på kroppen,springer vidare in till sovrummet och slänger ut hela garderobens innehåll i sängen för att kunna se om det finns något som passar en trettioårig mamma på sina barns skolavslutning, accepterar att så inte är fallet,drar på mig leggings och en skjortblus och skriker till barnen att dra på sig skorna fort som bara den medan jag fixar iordning mjölkersättning till sessan och packar ned hennes blöjor i en påse.
Äntligen klar.
Trodde jag...
Under tiden jag klädde på mig själv hann lillkryp gå ut i köket,öppna kylskåpsdörren och få tag på en äcklig liten jäkla danonino- youghurt som han kletat över hela tröjan.
Jag tänker på den där tv reklamen med ungarna i lekparken som ska få danoninomellis av sin "duttiga" lilla mamma medan den apiga perfektmorsan brevid säger hoppla,hoppla godis mitt i veckan ser jag...och "duttiga mamman förklarar att den röda färgen kommer från rödbetor.
-FÖRBANNADE JÄKLA RÖDBETOR,RUTTNA I HELVETET skriker jag och alla mina barn stannar upp och tittar på mig som att de förstod att jag behövde psykvård.
30-års krisen är här.
Vi kom lite sent till skolan men vi kom ju iallafall tillslut och det är huvudsaken.
Det är nämligen väldigt påfrestande för 30-åriga tanter att vara perfektmorsor, med finkläder,rena barn,hembakade jordgubbstårtor och ett léende på läpparna...vääääldigt svårt.
Därför är jag mig själv istället=)
Tjingeling
Kände det i ryggen när jag vaknade, den var stel och ond som den blir på gamla tanter.
Min vän J påstod att jag fått trettioårskris exakt samma dag som jag fyllde trettio.
Nädå,jag fick trettioårskrisen när jag fyllde arton och fick min första lägenhet.
Städa,tvätta och laga mat liksom.
Livet går utför...sedan jag fick min första lägenhet så har tvätthögen växt sig större för varje år (jag tvättar varje dag),disken fyller hela köksbänken,hela bordet och dammsugarna pajar en efter en efter tre månader i mitt hem.
30-årsdagen...jag väntade hela dagen på att sambon skulle skicka ett gulligt sms...typ som "jag älskar dig världens underbaraste 30 åriga tant,vill du gifta dig med mig?" men det kom inget sms.
Inte förrän kvart över fyra på eftermiddagen, samma tid som sambon brukar komma hem från jobbet.
"Grattis älskling" stod det.
En minut senare kom sambon innanför dörren.
Grattis älskling?
WTF?
Här har man tvättat hans svettiga strumpor i typ 12 år och samma dag man blir en tant så är tacken för att man krystat fram fyra små minimänniskor som kallar honom för pappa(eller sessan säger mest ihhhh men iallafall) två små pluttiga ord-"Grattis älskling".
Jag blev sur.
Nu har jag varit sur i tre dagar och det är skitjobbigt att vara sur när man är som jag är för hela min livsfilosofi går ut på att aldrig vara sur utan att bara tänka glada tankar.
Dumma tröga korkade idiotsambo.
Han fyller gubbe om 2 månader.
Vet inte vad jag ska ge honom i present men det står emellan en påse bajsblöjor eller en rullator som han kan använda när han springer runt på fotbollsplanen och inte inser att han är en gammal gubbe.
Kan ju vara så att han redan fått sin trettioårskris eftersom han tror att han är 18 och förmodligen inbillar sig vara nästa Zlatan och kutar runt på fotbollsplanen två gånger i veckan.
Tur man har så underbara barn som jag har iallafall.
Stora sonen hade bemödat sig med att knåpa ihop ett fint gratulationskort till mig när han var i skolan.
Ett stort hjärta och så stod det "Grattis på födelsedagen mamma,jag älskar dig!!!" fick lite tårar i ögonen när jag såg hur han hade ansträngt sig och klippt och grejat bara för min skull.
Dagen efter var det skolavslutning för de stora barnen.
Skolan har som äcklig tradition att barnen ska ta med sig tårta hemifrån och bjuda på så att det blir ett stort tårtkalas med trettio olika tårtor man kan smaka på tillsammans med klassen och massa mammor,pappor,syskon och mest utav allt mormoar,farmoar och en och annan farbror som förmodligen är någons farfar.
På min födelsedag ställde jag mig och bakade tårtbottnar, gick och handlade svenska jordgubbar för 30kr/litern och betedde mig som en exemplarisk husmor i sina bästa år.
Garneringen sparade jag till morgonen därpå för att slippa vattniga tårtor med rinnande grädde i hela kylskåpet.
Ställde väckarklockan på 5.30 och gick och la mig.
Vaknade 7.30 och insåg att jag hade en halvtimme på mig att klä på barnen finkläder,garnera tårtor,springa iväg till skolan för att hinna i tid till mellansonens avslutning som skulle börja klockan 8.
Jag har fyra barn så självklart är det helt omöjligt att hinna allt detta på en halvtimme när man inte ens fått dricka kaffe eller gnuggat sömnen ur ögonen.
Jag stressar som en galning, byter blöjor på de små och istället för att tvätta dem så torkar jag av dem med våtservetter, struntar i att borsta tänderna på vare sig lillkryp eller mellansonen och springer som en galning mellan badrummet där jag instruerar de stora vad de ska ta på sig och köket där jag spritsar lite grädde (som jag tvingade äldsta sonen att vispa med en elvisp som bara har en vispgrej istället för två eftersom någon klåfingrig unge förmodligen slickat av något gott på en utav dem och sedan gömt den t.ex under soffan) på tårtan och petar dit lite jordgubbar här och där och tillslut inser jag att klockan är tio i och så snubblar jag över mellansonen i hallen så han ramlar framåt och slår huvudet i garderobskanten.
Ber om förlåtelse och försöker trösta honom med att bulor försvinner om man lägger på något kallt och fem minuter senare känner jag att jag svettas så det rinner i pannan och att jag faktiskt lyckats få på kläder på alla barn och gjort klart båda tårtorna. Jävla vad bra jag är tänker jag och kommer på att jag själv står mitt i stöket som blivit i bara trosor och bh.
Springer in i badrummet,kastar lite vatten här och där på kroppen,springer vidare in till sovrummet och slänger ut hela garderobens innehåll i sängen för att kunna se om det finns något som passar en trettioårig mamma på sina barns skolavslutning, accepterar att så inte är fallet,drar på mig leggings och en skjortblus och skriker till barnen att dra på sig skorna fort som bara den medan jag fixar iordning mjölkersättning till sessan och packar ned hennes blöjor i en påse.
Äntligen klar.
Trodde jag...
Under tiden jag klädde på mig själv hann lillkryp gå ut i köket,öppna kylskåpsdörren och få tag på en äcklig liten jäkla danonino- youghurt som han kletat över hela tröjan.
Jag tänker på den där tv reklamen med ungarna i lekparken som ska få danoninomellis av sin "duttiga" lilla mamma medan den apiga perfektmorsan brevid säger hoppla,hoppla godis mitt i veckan ser jag...och "duttiga mamman förklarar att den röda färgen kommer från rödbetor.
-FÖRBANNADE JÄKLA RÖDBETOR,RUTTNA I HELVETET skriker jag och alla mina barn stannar upp och tittar på mig som att de förstod att jag behövde psykvård.
30-års krisen är här.
Vi kom lite sent till skolan men vi kom ju iallafall tillslut och det är huvudsaken.
Det är nämligen väldigt påfrestande för 30-åriga tanter att vara perfektmorsor, med finkläder,rena barn,hembakade jordgubbstårtor och ett léende på läpparna...vääääldigt svårt.
Därför är jag mig själv istället=)
Tjingeling
Motionerandet...
Idag tog jag ingen joggingrunda på morgonen men en promenad lite senare och så tog jag en liten joggingrunda på kvällen.
Jag skrev in hur långt jag joggat på ett program med kartor och fick fram att jag har gjort av med 363 kalorier på hela dagen.
Enligt allt vad jag vet om viktminskning så ska man göra av med lika många kalorier som man stoppat i sig eller mer förmodligen.
Så jag sökte fram en kaloritabell och gissar på att jag stoppat i mig en hel del mer än jag gjort av med.
Ändå känner jag att det kurrar lite i magen så här mitt i natten.
Det är illa.
Om jag ska hinna gå ned tio kilo innan slutet av augusti så får jag banne mig skärpa mig nu så imorgon ska jag ligga i som en galning och inte skippa morgonrundan för den gör stor skillnad.
Små saker jag trots allt har märkt av så långt i mitt "gå ned i vikt" projekt är att...
1)Jag orkar redan jogga lite längre än när jag började utan att få svårt att andas
2)Om jag värmer upp ordentligt med en liten powerwalk innan jag börjar jogga så orkar jag jogga ännu längre sträckor utan att få håll,svårt att andas eller bli trött i benen.
3)Låren och rumpan har blivit lite hårdare =)
4)Vad det nu är jag sysslar med hjälper än så länge inte mot ryggfläsk och sk. kärlekshandtag för när jag joggar så känner jag hur fläsket över midjan liksom dunsar för varje steg jag tar.
5)Jag känner mig riktigt duktig och stolt över mig själv.
Så var det med det.
TJInGELING
Jag skrev in hur långt jag joggat på ett program med kartor och fick fram att jag har gjort av med 363 kalorier på hela dagen.
Enligt allt vad jag vet om viktminskning så ska man göra av med lika många kalorier som man stoppat i sig eller mer förmodligen.
Så jag sökte fram en kaloritabell och gissar på att jag stoppat i mig en hel del mer än jag gjort av med.
Ändå känner jag att det kurrar lite i magen så här mitt i natten.
Det är illa.
Om jag ska hinna gå ned tio kilo innan slutet av augusti så får jag banne mig skärpa mig nu så imorgon ska jag ligga i som en galning och inte skippa morgonrundan för den gör stor skillnad.
Små saker jag trots allt har märkt av så långt i mitt "gå ned i vikt" projekt är att...
1)Jag orkar redan jogga lite längre än när jag började utan att få svårt att andas
2)Om jag värmer upp ordentligt med en liten powerwalk innan jag börjar jogga så orkar jag jogga ännu längre sträckor utan att få håll,svårt att andas eller bli trött i benen.
3)Låren och rumpan har blivit lite hårdare =)
4)Vad det nu är jag sysslar med hjälper än så länge inte mot ryggfläsk och sk. kärlekshandtag för när jag joggar så känner jag hur fläsket över midjan liksom dunsar för varje steg jag tar.
5)Jag känner mig riktigt duktig och stolt över mig själv.
Så var det med det.
TJInGELING
"Bussiga" bussar och shopping
Idag är jag på dåligt humör.
Det beror på att jag skulle in till stan och träffa mellansonens psykolog för att få slutbesked om vad som rör sig i hans lilla huvud.
Jag klädde på mig själv,lillkryp och lilla Sessan,satte de små i syskonvagnen och travade bort till busshållsplatsen.
Så långt gick allt bra men sedan kom inte den vanliga bussen utan en äcklig jäkla skolbuss med smala dörrar och trappor som jag omöjligt får in barnvagnen i om jag så skulle haft en halvtimme på mig.
Samtidigt så kommer den vanliga blå bussen bakom och...kör förbi min hållplats utan att stanna.
Det blev alltså inget slutbesked idag utan bara en väldigt förbannad lellebell som ringde upp länstrafiken och klagade och sa fula ord.
För att jag skulle bli på bättre humör så satte jag mig en stund framför datorn när jag kom hem och nätshoppade lite nya kläder till mig själv.
Jag satte ihop hela tre små outfits och kom undan med att betala strax under 600 kronor med lite uppsnokade rabattkoder.
Det är inte illa måste jag säga,även om det iofs bara var sommarkläder (knappt något tyg ju)som jag handlade så som shorts+t-shirt,kjol+topp och leggings+tunika.
Det är roligt att sätta ihop små outfits på datorn men det är förmodligen inte lika roligt när kläderna kommer hem och man ska göra samma sak på sig själv för jag lyckas alltid köpa kläder som ser fina ut på bild men som i verkligheten ser riktigt illa ut på en kropp som min just nu.
När man har en sådan plufsig mage som jag har så vill man ju helst ha kläder som döljer detta lite.
Samma sak med mina överarmar och mina aningen för stora bröst.
Alltså det är inte så att jag går runt och mår dåligt över min degmage eller annat direkt men många kläder liksom framhäver sådant som inte precis är de vackraste delarna på kroppen vilket gör att man inte pallar anstränga sig för att klä sig ordentligt utan struttar runt i mjukisbrallor och sambos utslitna t-shirts vareviga dag.
Nu har jag iallafall gjort ett försök med att sätta ihop de här outfitsen för att passa min kropp så jag håller tummarna för att det blir bra.
Leveranstiden på 6-14 dagar var ju mindre bra men det kan ju inte jag rå för.
TJINGELING
Det beror på att jag skulle in till stan och träffa mellansonens psykolog för att få slutbesked om vad som rör sig i hans lilla huvud.
Jag klädde på mig själv,lillkryp och lilla Sessan,satte de små i syskonvagnen och travade bort till busshållsplatsen.
Så långt gick allt bra men sedan kom inte den vanliga bussen utan en äcklig jäkla skolbuss med smala dörrar och trappor som jag omöjligt får in barnvagnen i om jag så skulle haft en halvtimme på mig.
Samtidigt så kommer den vanliga blå bussen bakom och...kör förbi min hållplats utan att stanna.
Det blev alltså inget slutbesked idag utan bara en väldigt förbannad lellebell som ringde upp länstrafiken och klagade och sa fula ord.
För att jag skulle bli på bättre humör så satte jag mig en stund framför datorn när jag kom hem och nätshoppade lite nya kläder till mig själv.
Jag satte ihop hela tre små outfits och kom undan med att betala strax under 600 kronor med lite uppsnokade rabattkoder.
Det är inte illa måste jag säga,även om det iofs bara var sommarkläder (knappt något tyg ju)som jag handlade så som shorts+t-shirt,kjol+topp och leggings+tunika.
Det är roligt att sätta ihop små outfits på datorn men det är förmodligen inte lika roligt när kläderna kommer hem och man ska göra samma sak på sig själv för jag lyckas alltid köpa kläder som ser fina ut på bild men som i verkligheten ser riktigt illa ut på en kropp som min just nu.
När man har en sådan plufsig mage som jag har så vill man ju helst ha kläder som döljer detta lite.
Samma sak med mina överarmar och mina aningen för stora bröst.
Alltså det är inte så att jag går runt och mår dåligt över min degmage eller annat direkt men många kläder liksom framhäver sådant som inte precis är de vackraste delarna på kroppen vilket gör att man inte pallar anstränga sig för att klä sig ordentligt utan struttar runt i mjukisbrallor och sambos utslitna t-shirts vareviga dag.
Nu har jag iallafall gjort ett försök med att sätta ihop de här outfitsen för att passa min kropp så jag håller tummarna för att det blir bra.
Leveranstiden på 6-14 dagar var ju mindre bra men det kan ju inte jag rå för.
TJINGELING
Ibland behöver man en bra vän...
Idag var det inte särskilt fint väder ute men det gör ingenting för jag ska ägna den åt att städa dessvärre.
Ibland tror jag att jag blir galen på min mellanson för det är inte klokt hur snabbt han kan stöka ned ett ställe.
Han har iofs myror i brallan och är överaktiv men han är otroligt snabb också och kan stöka ned jättemycket i flera rum på bara några minuter.
Själv så ser han det inte som att han stökar ned utan han är liksom inne i något.
Ska han leka med två bilar så måste han liksom tömma hela leksakslådan i sängen för att få tag i just dessa och ska han bygga en liten koja så gör han inte som andra barn precis för ett annat barn hade tagit en filt,lite kuddar och byggt ihop sin lilla koja men den här ungen kan bygga koja över hela lägenheten och till och med flytta runt möblerna.
Det absolut jobbigaste stöket han gör i princip varje dag är att röja runt bland sina kläder.
När man har vikt ihop och sorterat alla hans kläder så kommer han på att han vill ha en speciell tröja och så river han ut varenda plagg på golvet,tar sin tröja och så lämnar han kvar högen och går därifrån.
Då suckar den här mamman högt och förklarar att man inte får göra på det viset och försöker tvinga honom att hjälpa till med att vika ihop och lägga tillbaka alla kläder.
Det går inte för han är värdelös på att vika kläder så den här mamman får tillslut göra det själv bara för att en timme senare börja om från början igen då han kommit på att han vill ha en annan tröja.
På senaste tiden har den här mamman givit upp hoppet om att ha ordning bland mellansonens kläder så istället för att ägna hela dagarna åt att hålla ordning i hans klädlådor så knölar jag bara ned kläderna i lådorna igen och inser att jag får acceptera detta även om det ger mig en aning huvudvärk.
För att slippa allt stökande han ställer till har jag tagit bort de flesta leksaker från hans rum och bara lämnat kvar några stycken som han gillar mycket och det fungerade faktiskt ett tag (2 veckor) tills han kom på att jag ställt undan resten av leksakerna och filmerna i lådor i skrubben.
Den dagen var jag inte så glad kan jag säga.
Han klättrade upp på hyllorna och rev ned alla lådor med barnkläder som är i fel storlek,alla vinterkläder, alla barnsaker (babygym,babysitter,delar till barnvagnarna),alla sängkläder som jag har i byråar därinne och när jag upptäckte vad han sysslade med så var det redan försent.
Det som hade tagit fyra dagar för mig att sortera och organisera så att alla saker hade sin särskilda plats i skrubben hade han raserat på mindre än 15 minuter och det enda han ville ha var sin Monsters inc.- film.
Eftersom jag vet att han inte kan rå för det så brukar jag för det mesta ha tålamod och försöka resonera med honom när han gör sådana där saker för att han ska förstå vad det faktiskt är han har gjort men detta blev för mycket för min hjärna så jag bara skrek rätt ut och struntade fullständigt i att vara pedagogisk eller konsekvent.
Jag stängde bara dörren och tog med ungarna på en promenad med J för att lugna ned mitt humör.
Jag berättade det hela för J och förklarade hur jag kände, att jag inte pallade vara en duktig mamma och prata med mitt barn när jag kände att jag var så arg att jag ville hoppa ut genom fönstret.
J sa att hon förstod det och att det är helt normalt att känna så ibland men att hon tyckte att jag alltid visar tålamod och är lugn i alla situationer mer än vad andra föräldrar gör och att min son med sin överaktivitet förmodligen fått den bästa mamman han kunde få just för att han är som han är och när man blir så arg att man har lust att skita i allt så behöver man vila lite och prata av sig och den bästa att prata med om sådana saker är ju givetvis J som själv har ADHD och kan förklara för mig varför det blir som det blir.
Hon förklarade att min son säkert gått och tänkt på den där filmen han ville ha och när han rev hela skrubben så var han liksom så inne i den tanken att han måste ha den där filmen att han inte ens var medveten om att han faktiskt stökade ned en hel skrubb bara för det.
Sedan sa J att hon också får utbrott ibland men det är då hon ringer till mig och pratar av sig istället och att hon flera gånger varit så arg på sina barn att hon haft lust att trycka ned dem i i en soppåse och gå ut och slänga dem i sophuset men istället har hon gått in på toaletten och låst dörren och satt sig på golvet och gråtit och att hon är imponerad av att jag aldrig gråter utan bara biter ihop och gör om saker igen och igen och igen utan att ens gnälla förutom nu då.
Sedan sa hon att hon är glad att hon har mig som hon kan prata av sig med och att hon kan säga till mig att hon har lust att spola ned sin unge i toaletten vissa dagar för skulle hon säga så till någon annan så hade den ju ringt till socialen och trott att hon menar allvar och så skrattade hon högt och avslutade med att hur jobbigt saker än är ibland så slutar det alltid med att vi tar en promenad med ungarna, svär lite, lättar hjärtat och tillslut börjar vi skratta åt oss själva.
Då skrattade jag också och allt kändes tusen gånger bättre så när jag kom hem igen så fann jag lite extra energi och städade upp stöket i skrubben och låste dörren in dit så att mellansonen inte kan få min hjärna att koka på grund av samma sak igen.
Tack så mycket min underbara J för att du är en underbar vän!
Ibland tror jag att jag blir galen på min mellanson för det är inte klokt hur snabbt han kan stöka ned ett ställe.
Han har iofs myror i brallan och är överaktiv men han är otroligt snabb också och kan stöka ned jättemycket i flera rum på bara några minuter.
Själv så ser han det inte som att han stökar ned utan han är liksom inne i något.
Ska han leka med två bilar så måste han liksom tömma hela leksakslådan i sängen för att få tag i just dessa och ska han bygga en liten koja så gör han inte som andra barn precis för ett annat barn hade tagit en filt,lite kuddar och byggt ihop sin lilla koja men den här ungen kan bygga koja över hela lägenheten och till och med flytta runt möblerna.
Det absolut jobbigaste stöket han gör i princip varje dag är att röja runt bland sina kläder.
När man har vikt ihop och sorterat alla hans kläder så kommer han på att han vill ha en speciell tröja och så river han ut varenda plagg på golvet,tar sin tröja och så lämnar han kvar högen och går därifrån.
Då suckar den här mamman högt och förklarar att man inte får göra på det viset och försöker tvinga honom att hjälpa till med att vika ihop och lägga tillbaka alla kläder.
Det går inte för han är värdelös på att vika kläder så den här mamman får tillslut göra det själv bara för att en timme senare börja om från början igen då han kommit på att han vill ha en annan tröja.
På senaste tiden har den här mamman givit upp hoppet om att ha ordning bland mellansonens kläder så istället för att ägna hela dagarna åt att hålla ordning i hans klädlådor så knölar jag bara ned kläderna i lådorna igen och inser att jag får acceptera detta även om det ger mig en aning huvudvärk.
För att slippa allt stökande han ställer till har jag tagit bort de flesta leksaker från hans rum och bara lämnat kvar några stycken som han gillar mycket och det fungerade faktiskt ett tag (2 veckor) tills han kom på att jag ställt undan resten av leksakerna och filmerna i lådor i skrubben.
Den dagen var jag inte så glad kan jag säga.
Han klättrade upp på hyllorna och rev ned alla lådor med barnkläder som är i fel storlek,alla vinterkläder, alla barnsaker (babygym,babysitter,delar till barnvagnarna),alla sängkläder som jag har i byråar därinne och när jag upptäckte vad han sysslade med så var det redan försent.
Det som hade tagit fyra dagar för mig att sortera och organisera så att alla saker hade sin särskilda plats i skrubben hade han raserat på mindre än 15 minuter och det enda han ville ha var sin Monsters inc.- film.
Eftersom jag vet att han inte kan rå för det så brukar jag för det mesta ha tålamod och försöka resonera med honom när han gör sådana där saker för att han ska förstå vad det faktiskt är han har gjort men detta blev för mycket för min hjärna så jag bara skrek rätt ut och struntade fullständigt i att vara pedagogisk eller konsekvent.
Jag stängde bara dörren och tog med ungarna på en promenad med J för att lugna ned mitt humör.
Jag berättade det hela för J och förklarade hur jag kände, att jag inte pallade vara en duktig mamma och prata med mitt barn när jag kände att jag var så arg att jag ville hoppa ut genom fönstret.
J sa att hon förstod det och att det är helt normalt att känna så ibland men att hon tyckte att jag alltid visar tålamod och är lugn i alla situationer mer än vad andra föräldrar gör och att min son med sin överaktivitet förmodligen fått den bästa mamman han kunde få just för att han är som han är och när man blir så arg att man har lust att skita i allt så behöver man vila lite och prata av sig och den bästa att prata med om sådana saker är ju givetvis J som själv har ADHD och kan förklara för mig varför det blir som det blir.
Hon förklarade att min son säkert gått och tänkt på den där filmen han ville ha och när han rev hela skrubben så var han liksom så inne i den tanken att han måste ha den där filmen att han inte ens var medveten om att han faktiskt stökade ned en hel skrubb bara för det.
Sedan sa J att hon också får utbrott ibland men det är då hon ringer till mig och pratar av sig istället och att hon flera gånger varit så arg på sina barn att hon haft lust att trycka ned dem i i en soppåse och gå ut och slänga dem i sophuset men istället har hon gått in på toaletten och låst dörren och satt sig på golvet och gråtit och att hon är imponerad av att jag aldrig gråter utan bara biter ihop och gör om saker igen och igen och igen utan att ens gnälla förutom nu då.
Sedan sa hon att hon är glad att hon har mig som hon kan prata av sig med och att hon kan säga till mig att hon har lust att spola ned sin unge i toaletten vissa dagar för skulle hon säga så till någon annan så hade den ju ringt till socialen och trott att hon menar allvar och så skrattade hon högt och avslutade med att hur jobbigt saker än är ibland så slutar det alltid med att vi tar en promenad med ungarna, svär lite, lättar hjärtat och tillslut börjar vi skratta åt oss själva.
Då skrattade jag också och allt kändes tusen gånger bättre så när jag kom hem igen så fann jag lite extra energi och städade upp stöket i skrubben och låste dörren in dit så att mellansonen inte kan få min hjärna att koka på grund av samma sak igen.
Tack så mycket min underbara J för att du är en underbar vän!
Inte hämtat ur en inredningstidning precis...
Lite suddigt och mörkt men jag kan ju beskriva denna bild. Det här ska föreställa vårt matbord...det är där någonstans under BERGET av tvättade kläder som jag inte har pallat vika ihop.
Nu kommer ingen att tro mig men allt detta tvättade och torkade jag under gårdagen...det är alltså bara EN dags tvätt.
Visserligen så tvättade jag alla sängkläder också förutom våra vanliga kläder men ändå.
Jag fattar inte folk som orkar springa ned och tvätta i tvättstugan.
Skulle jag göra så och tvätta bara en gång i veckan så förstår ni ju själva att jag skulle behöva ett helt rum som tvättkorg.
Länge leve tvättmaskinen!!!...och torktumlaren förstås.
Trots att jag verkligen avskyr sysslan som jag ska göra nu-vika berget...så är jag ovanligt extremt överlycklig idag.
Grannen som jag nämnde i morse...skvallerkärringen som jag avskyr och som alltid ska ha koll på allt och alla SKA FLYTTA DEN 1:E AUGUSTI!!! Hurra hurra hurra.
Tjingeling
Jobbiga grannar och goda dofter...
Vaknade imorse och kände att det luktade ganska fräscht i hemmet trots att jag inte har nystädat och dessutom har en hög med sopor under köksbänken.
Ja nu kanske det inte verkar jättekonstigt för utomstående men för mig som vet att det alltid luktar mer eller mindre nygjord bajsblöja i mitt hem så är det faktiskt jättekonstigt.
Alltså även om jag städar och fejjar så är det ju så att två blöjbarn lämnar sina spår även om jag slänger soporna varje dag.
Jag var ju tvungen att undersöka vad tusan det är som luktar så gott så jag har varit runt i hemmet och sniffat fram att det kommer ifrån balkongen för där doftar det riktigt starkt. Tillslut kom jag fram till att det är ju luktärterna som jag planterade för ett tag sedan som sprider doft av fräschör i hela mitt hem och ändå har de inte fått blommor ännu så jag undrar hur stark doft det kommer bli senare?
Vidare så vaknade jag vid sjutiden denna morgon...och 3/4 av min barnaskara vaknade också då.
Mellansonen vaknade med myror i brallan så vid halv åtta släppte jag ut honom på gården med sin fotboll vilket tydligen inte var så uppskattat av grannarna nedanför då jag hörde deras konversation från balkongen.
Barn ska enligt dem inte vara vakna så tidigt,speciellt inte när de varit uppe så sent på kvällen.
Ja nu somnade alla barn innan klockan 21.30 trots att jag låter dem vara uppe hur länge de önskar när det är fredag eller helg så jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att göra så grannarna blir nöjda eller rättare sagt:
Just denne granne som deltog i konversationen borde knipa igen både det ena och det andra innan hon kastar sten i glashuset då jag flera gånger i veckan vaknat klockan fem av hennes skrikande katt som jamar så högt för att hon vägrar släppa in honom. Har även haft en aning svårt att somna då hennes nuvarande karlslok sitter på balkongen och skrattar väldigt högt med sin whiskeyröst om kvällarna speciellt vid 23-tiden.
Samma granne har även hamrat upp tavlor klockan 6 en söndagmorgon,spelat Asta Kask på högsta volym från att hon vaknat varenda ledig dag samt hållt både mig och sambon vakna mitt i natten ett par gånger då hon varit singel och bjudit in lite olika karlslokar för att släcka elden i missimuttan vilket har avgett samma ljud i mitt hem som om jag hade haft tv 1000 igång efter midnatt på volym 50...ja ni fattar själva.
Jag har aldrig klagat över saken men ska hon hålla på och kasta sten i glashuset så finns det en chans att jag tappar humöret så vi får se om hon är lika kvick i käften när jag framför att jag inte är döv utan hör vad hon sysslar med.
Den andre grannen som hon konverserade med har jag aldrig gillat och henne kan jag tyvärr inte klaga på mer än att hon är påträngande,ful och en jäkligt gnällig skvallerkärring.
En typisk ensamstående äckeltant i sina jobbigaste år som alla avskyr men ändå är trevlig emot för att de är rädda att få klagomål från henne då hon högt och tydligt klargjort att hon skickat klagomål till hyresvärden på i stort sett alla som bor i samma hus.
Jag har fått ett men jag tänker inte krypa för henne iallafall för jag verkligen avskyr äckeltanten som sitter på sin balkong och håller vakt hela dagarna och övervakar allt och alla och sedan skvallrar till en likadan kärring som bor längre bort på denna gården.
För två somrar sedan så åkte min vän J iväg på en liten semester till Gotland och när hon kom hem fick hon brev från socialen då "någon" ringt dem och sagt att hon inte skötte sina barn för att de inte fått vara utomhus och leka på över en vecka.
Kärringen (grannen som ingen vill vara vän med) erkände att det var hon som anmält saken och påtalade att barnen faktiskt behöver frisk luft varje dag när det är sommarlov.
När J berättade att hon inte visste att man måste anmäla till grannen att man åker iväg på semester så bad tanten lite surt om ursäkt för hon "visste ju inte att de var bortresta,utan trodde att barnen var instängda hemma"
Ja ni fattar själva vad det är för äcklig tant vi har att göra med här.
ALLA avskyr henne men hon själv tror att hon är väldigt välkommen i det sociala umgänget då hon stampar fram och pillar på allas barn,kniper dem i kinderna och gulligullar trots att barnen inte heller gillar henne.
Nu ska jag städa och dammsuga så resten av huset vaknar. Tjingeling
Ja nu kanske det inte verkar jättekonstigt för utomstående men för mig som vet att det alltid luktar mer eller mindre nygjord bajsblöja i mitt hem så är det faktiskt jättekonstigt.
Alltså även om jag städar och fejjar så är det ju så att två blöjbarn lämnar sina spår även om jag slänger soporna varje dag.
Jag var ju tvungen att undersöka vad tusan det är som luktar så gott så jag har varit runt i hemmet och sniffat fram att det kommer ifrån balkongen för där doftar det riktigt starkt. Tillslut kom jag fram till att det är ju luktärterna som jag planterade för ett tag sedan som sprider doft av fräschör i hela mitt hem och ändå har de inte fått blommor ännu så jag undrar hur stark doft det kommer bli senare?
Vidare så vaknade jag vid sjutiden denna morgon...och 3/4 av min barnaskara vaknade också då.
Mellansonen vaknade med myror i brallan så vid halv åtta släppte jag ut honom på gården med sin fotboll vilket tydligen inte var så uppskattat av grannarna nedanför då jag hörde deras konversation från balkongen.
Barn ska enligt dem inte vara vakna så tidigt,speciellt inte när de varit uppe så sent på kvällen.
Ja nu somnade alla barn innan klockan 21.30 trots att jag låter dem vara uppe hur länge de önskar när det är fredag eller helg så jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att göra så grannarna blir nöjda eller rättare sagt:
Just denne granne som deltog i konversationen borde knipa igen både det ena och det andra innan hon kastar sten i glashuset då jag flera gånger i veckan vaknat klockan fem av hennes skrikande katt som jamar så högt för att hon vägrar släppa in honom. Har även haft en aning svårt att somna då hennes nuvarande karlslok sitter på balkongen och skrattar väldigt högt med sin whiskeyröst om kvällarna speciellt vid 23-tiden.
Samma granne har även hamrat upp tavlor klockan 6 en söndagmorgon,spelat Asta Kask på högsta volym från att hon vaknat varenda ledig dag samt hållt både mig och sambon vakna mitt i natten ett par gånger då hon varit singel och bjudit in lite olika karlslokar för att släcka elden i missimuttan vilket har avgett samma ljud i mitt hem som om jag hade haft tv 1000 igång efter midnatt på volym 50...ja ni fattar själva.
Jag har aldrig klagat över saken men ska hon hålla på och kasta sten i glashuset så finns det en chans att jag tappar humöret så vi får se om hon är lika kvick i käften när jag framför att jag inte är döv utan hör vad hon sysslar med.
Den andre grannen som hon konverserade med har jag aldrig gillat och henne kan jag tyvärr inte klaga på mer än att hon är påträngande,ful och en jäkligt gnällig skvallerkärring.
En typisk ensamstående äckeltant i sina jobbigaste år som alla avskyr men ändå är trevlig emot för att de är rädda att få klagomål från henne då hon högt och tydligt klargjort att hon skickat klagomål till hyresvärden på i stort sett alla som bor i samma hus.
Jag har fått ett men jag tänker inte krypa för henne iallafall för jag verkligen avskyr äckeltanten som sitter på sin balkong och håller vakt hela dagarna och övervakar allt och alla och sedan skvallrar till en likadan kärring som bor längre bort på denna gården.
För två somrar sedan så åkte min vän J iväg på en liten semester till Gotland och när hon kom hem fick hon brev från socialen då "någon" ringt dem och sagt att hon inte skötte sina barn för att de inte fått vara utomhus och leka på över en vecka.
Kärringen (grannen som ingen vill vara vän med) erkände att det var hon som anmält saken och påtalade att barnen faktiskt behöver frisk luft varje dag när det är sommarlov.
När J berättade att hon inte visste att man måste anmäla till grannen att man åker iväg på semester så bad tanten lite surt om ursäkt för hon "visste ju inte att de var bortresta,utan trodde att barnen var instängda hemma"
Ja ni fattar själva vad det är för äcklig tant vi har att göra med här.
ALLA avskyr henne men hon själv tror att hon är väldigt välkommen i det sociala umgänget då hon stampar fram och pillar på allas barn,kniper dem i kinderna och gulligullar trots att barnen inte heller gillar henne.
Nu ska jag städa och dammsuga så resten av huset vaknar. Tjingeling
Det växer =)
Så här såg balkongodlingen ut för två veckor sedan...
men det växer ju jädrans fort trots att inte solen har lyst så särskilt mycket så idag ser det ut så här...
men det växer ju jädrans fort trots att inte solen har lyst så särskilt mycket så idag ser det ut så här...
Fick en liten lapp med mig hem från dagis...
När jag läste den här lappen blev jag så jäkla arg!
Jag undrar hur de tänker när de säger att de har skött "rutinen" som de ska göra?
Ja de är säkert väldigt stolta över att deras "rutin" sköttes som den skulle men hur mycket bryr jag mig som förälder om detta när jag vet att barnen lyckades ta sig ut utan att någon ur personalen märkte detta? Jag skiter fullständigt i rutinen och vad personalen har gjort för uppenbarligen så gjorde de inte det de ska nämligen att ha uppsyn över barnen för då hade ju detta aldrig hänt? Märker man inte att ett (flera) barn klättrar över staketet så har de inte haft tillräcklig uppsyn över dessa barn. Punkt och slut.
Skrev ett mail till kommunen under deras klagomålssida och jag hoppas de läser det för detta är fan inte okej.
Mailet:"Har min lilla son på 1,5 år på dagis 15 timmar i veckan. För någon dag sedan fick jag en lapp där det beskrevs att några barn lyckats ta sig ut från dagisgården och varit ute på "upptäcksfärd" utanför.
Det beskrevs inte hur länge de varit borta men det hade tagits upp med berörd personal och berörda föräldrar och föräldrar till lite äldre barn uppmanades att prata med sina barn om att de inte får gå utanför gården samt tänka på att stänga grindarna ordentligt efter sig.
Själv tycker jag att om barnen ens hinner ta sig utanför gården så har personalen inte haft tilläcklig uppsyn över barnen och anledningen till detta skulle jag vilja veta för jag vill inte lämna mina barn på ett dagis där personalen inte håller koll. Säkert beror det i vanlig ordning på att barngruppen är för stor och personalen för få så jag kan inte säga vems felet är men jag kan ju iallafall säga att jag som förälder inte ska behöva gå runt och oroa mig över att det nästa gång kan vara mitt barn som försvinner, samt behöva skicka arbetslösa vänner eller mammalediga släktingar att ta en promenad runt dagis varje dag medan min son är där för att se så att han blir skött som han ska.
Jag har flera barn som gått på dagis och detta är ingen engångshändelse, det har hänt förut, inte bara på detta dagiset och det är helt enkelt för dåligt skött.
Bara för att man har satt upp stora höga staket som ska hindra barnen från att klättra utanför gårdarna betyder det inte att barnen är trygga. Det betyder inte heller att två personal kan hålla koll på tio barn innanför staketet, det kan hända olyckor även där så nu tycker jag att ni får skärpa er med de här stora barngrupperna. Min sons grupp blev nyligen ihopslagen med en annan grupp och jag förstår vekligen inte varför. Även om det då är fler personal så är det ju också fler barn och allt blir ju bara en stor röra. Jag har inte ens koll på vad alla "fröknar" heter och det är så dåligt att ni borde skämmas."
Jäkla skitkommun.
Tjingeling
ring,ring...
-ja hallå.
-hej jag ringer från DN och blablablabla....blablabla...blabla så ska vi starta din prenumeration på måndag eller vill du vänta till veckan därpå?
-har jag sagt att jag vill prenumerera på eran tidning va?
-jaha du vill vänta en vecka då?
-nej jag vill inte ha skiten alls,hejdå.
-men du betalar ingenting förutom på helgerna och vi kan börja på måndag om du vill.
-neeeeeej. neeeeeej. N E J. Förstår du eller ska jag ta det på engelska?
-det kostar ju bara 1488kr sammanlagt.
-Men vad i HELVETE! NEJ SÄGER JAG JU.
- Okej men tack för samtalet då. klick.
Jag är sjukt trött på telefonförsäljning, det borde fanimej vara olagligt.
Vill jag ha något så går jag och köper det själv.
Tjingeling
-hej jag ringer från DN och blablablabla....blablabla...blabla så ska vi starta din prenumeration på måndag eller vill du vänta till veckan därpå?
-har jag sagt att jag vill prenumerera på eran tidning va?
-jaha du vill vänta en vecka då?
-nej jag vill inte ha skiten alls,hejdå.
-men du betalar ingenting förutom på helgerna och vi kan börja på måndag om du vill.
-neeeeeej. neeeeeej. N E J. Förstår du eller ska jag ta det på engelska?
-det kostar ju bara 1488kr sammanlagt.
-Men vad i HELVETE! NEJ SÄGER JAG JU.
- Okej men tack för samtalet då. klick.
Jag är sjukt trött på telefonförsäljning, det borde fanimej vara olagligt.
Vill jag ha något så går jag och köper det själv.
Tjingeling
Träningen...
Har ont i framsidan av låren efter min joggingtur igår men det är väl så det ska vara så att man vet att man ansträngt sig ordentligt.
Idag är planen att jogga en runda nu på morgonen när de stora barnen gått till skolan.
Vädret passar ju bra till det då solen lyser med sin frånvaro och det är jäkligt kallt för att vara juni månad.
Jag provade även att hoppa hopprep igår och det rekommenderas inte till nyblivna mammor får jag väl lov att varna om ,eftersom det kändes rätt väl i de där knipmusklerna att de inte riktigt återhämtat sig efter förlossningen så man fick knipa väldigt hårt för det kändes som att hela livmodern höll på att ramla ut.
Hoppa hopprep får jag bara göra en liten stund i fortsättningen, alltså så länge jag pallar knipa.
Jag har även planerat en joggingrunda till kvällen och så har jag hittat en backe som jag tänkte springa lite i när jag får tid över och den ligger så nära hemmet att jag kan använda den även när alla barnen är hemma och jag är ensam med dem för då kan de följa med även om barnvagnen får stå kvar nedanför.
Jag får nog erkänna att den där joggingturen var extremt jobbig för mig även om den bara var drygt fyra kilometer och jag joggade inte hela tiden heller eftersom jag knappt kunde andas och det sved i halsen men jag tänkte att jag fortsätter med samma runda varje dag tills jag orkar med den helt.
Jag svettades som en liten gris fast jag blev inte rosa men däremot riktigt röd i ansiktet och såg förmodligen inte riktigt klok ut som vanligt men som sagt är det sådant man får bjuda på.
Tjingeling
Idag är planen att jogga en runda nu på morgonen när de stora barnen gått till skolan.
Vädret passar ju bra till det då solen lyser med sin frånvaro och det är jäkligt kallt för att vara juni månad.
Jag provade även att hoppa hopprep igår och det rekommenderas inte till nyblivna mammor får jag väl lov att varna om ,eftersom det kändes rätt väl i de där knipmusklerna att de inte riktigt återhämtat sig efter förlossningen så man fick knipa väldigt hårt för det kändes som att hela livmodern höll på att ramla ut.
Hoppa hopprep får jag bara göra en liten stund i fortsättningen, alltså så länge jag pallar knipa.
Jag har även planerat en joggingrunda till kvällen och så har jag hittat en backe som jag tänkte springa lite i när jag får tid över och den ligger så nära hemmet att jag kan använda den även när alla barnen är hemma och jag är ensam med dem för då kan de följa med även om barnvagnen får stå kvar nedanför.
Jag får nog erkänna att den där joggingturen var extremt jobbig för mig även om den bara var drygt fyra kilometer och jag joggade inte hela tiden heller eftersom jag knappt kunde andas och det sved i halsen men jag tänkte att jag fortsätter med samma runda varje dag tills jag orkar med den helt.
Jag svettades som en liten gris fast jag blev inte rosa men däremot riktigt röd i ansiktet och såg förmodligen inte riktigt klok ut som vanligt men som sagt är det sådant man får bjuda på.
Tjingeling
Mer från hallen...
Hallen är ju inte bara det lilla utrymmet där man hänger kläder och ställer skor så jag måste ju lägga in en bild på min supersöta byrå som jag övertog av min vän Malin när hon flyttade till USA.
Jag gillar den byrån för jag tycker den ser lite prinsessaktig ut och så får man plats med mössor,vantar,kepsar och allt möjligt i den=)
Ramen ovanför köpte jag billigt på Gekås i vintras och jag har satt in någon bild men det ska in fler svartvita foton där.
Dagens projekt var nyckelskåpet som jag köpte på stadsmissionens second hand för typ en tia och som jag målade vitt i morse och så ville jag ha en text på men framförallt ville jag ha något rött på det eftersom det röda ska poppa upp i hallen som sagt.
Kom ju inte på någon bra text men så snodde jag en text som passar ypperligt bra i vårt hem som trots att jag faktiskt städar varje dag inte ser ut som att jag gör det så istället för att säga något om den saken så kan man ju skriva ursäkten på nyckelskåpet så det har jag gjort nu.
Ser lite ut som att ett barn varit och kluddat men det kan jag väl bjuda på...
Jag gillar den byrån för jag tycker den ser lite prinsessaktig ut och så får man plats med mössor,vantar,kepsar och allt möjligt i den=)
Ramen ovanför köpte jag billigt på Gekås i vintras och jag har satt in någon bild men det ska in fler svartvita foton där.
Dagens projekt var nyckelskåpet som jag köpte på stadsmissionens second hand för typ en tia och som jag målade vitt i morse och så ville jag ha en text på men framförallt ville jag ha något rött på det eftersom det röda ska poppa upp i hallen som sagt.
Kom ju inte på någon bra text men så snodde jag en text som passar ypperligt bra i vårt hem som trots att jag faktiskt städar varje dag inte ser ut som att jag gör det så istället för att säga något om den saken så kan man ju skriva ursäkten på nyckelskåpet så det har jag gjort nu.
Ser lite ut som att ett barn varit och kluddat men det kan jag väl bjuda på...
Min budgetmakeover i hallen...
Jag målade ju om hallen i vintras och har hållt på och greja med den lite då och då när jag haft tid.
Brist på pengar innebar att jag fick ta vad jag hade hemma och försöka knåpa ihop så billigt som möjligt vilket jag tycker jag har lyckats med genom att återanvända saker, fyndat second hand och snålat.
Jag har t.ex. köpt den svarta hängaren under "hatthyllan" från Ikeas badrumsavdelning och det är ju meningen att den ska användas till handdukar men den tål ju att man hänger barnens jackor på och den nedersta hyllan är också från Ikea och kostade 19 kronor men den är ju inte heller någon skohylla egentligen.
Det blev tillslut lite sport av det hela bara för att jag ville se hur mycket man kan förändra för så lite pengar som möjligt.
Sammanlagt har jag lyckats göra om hela hallen för bara 430 kronor på det viset då jag köpte billig väggfärg för 99 kronor.
Det var förstås inte det smartaste jag har gjort då färgen absolut inte tål att man torkar bort lite kladdiga fingeravtryck men man lär sig inte om man inte gör misstag och i övrigt är jag nöjd.
Jag började med att inreda i bara svart och vitt vilket blev lite för tråkigt så nu har färgen röd poppat upp också.
Jag är inte helt klar ännu för trälådan från Ikea ska målas och få en dyna som man kan sitta på när man klär på barnen.
Trälådan är ett nytt fynd som jag fått av en vän helt gratis och den passar ju perfekt i det lilla hörnet.
Så nu har jag tagit bilder från hur det såg ut från början, efter att jag målat och så hur det ser ut exakt just nu.
Jag är nöjd!
Brist på pengar innebar att jag fick ta vad jag hade hemma och försöka knåpa ihop så billigt som möjligt vilket jag tycker jag har lyckats med genom att återanvända saker, fyndat second hand och snålat.
Jag har t.ex. köpt den svarta hängaren under "hatthyllan" från Ikeas badrumsavdelning och det är ju meningen att den ska användas till handdukar men den tål ju att man hänger barnens jackor på och den nedersta hyllan är också från Ikea och kostade 19 kronor men den är ju inte heller någon skohylla egentligen.
Det blev tillslut lite sport av det hela bara för att jag ville se hur mycket man kan förändra för så lite pengar som möjligt.
Sammanlagt har jag lyckats göra om hela hallen för bara 430 kronor på det viset då jag köpte billig väggfärg för 99 kronor.
Det var förstås inte det smartaste jag har gjort då färgen absolut inte tål att man torkar bort lite kladdiga fingeravtryck men man lär sig inte om man inte gör misstag och i övrigt är jag nöjd.
Jag började med att inreda i bara svart och vitt vilket blev lite för tråkigt så nu har färgen röd poppat upp också.
Jag är inte helt klar ännu för trälådan från Ikea ska målas och få en dyna som man kan sitta på när man klär på barnen.
Trälådan är ett nytt fynd som jag fått av en vän helt gratis och den passar ju perfekt i det lilla hörnet.
Så nu har jag tagit bilder från hur det såg ut från början, efter att jag målat och så hur det ser ut exakt just nu.
Jag är nöjd!
Nu jäklar!!!
Igår slog sambon och jag vad om att jag ska gå ned 10 kilo på åtta veckor.
Enligt sambo kommer jag max gå ned 6 kilon men jag känner mig taggad så jag ska verkligen försöka stenhårt att gå ned 10.
Jag vet att det iallafall är fullt möjligt då jag har lyckats med detta förr även om jag då var lite yngre och förmodligen hade lättare för det.
Min plan är att först försöka gå ned i vikt och senare börja träna kroppen på andra sätt för att få starkare muskler.
Det hela börjar alltså med maten.
Jag äter ganska nyttigt för det mesta så jag behöver inte ändra om i kosten men däremot dra ned på storleken av portionerna då jag är den i familjen som äter mest mat och jag äter mer än vad jag behöver mest för att det är gott med mat.
Nu är det dock slut med det.
Jag kan utan problem halvera portionerna och ändå vara nöjd.
Utöver det så räcker det förmodligen inte med mina promenader då jag efter förlossningen har gått upp ett par kilon till trots att jag promenerar varje dag så jag har gjort upp ett litet program för mig själv.
Mitt största hinder är tid.
Jag är i veckorna för det mesta ensam med fyra barn och de två största barnen kan jag inte dra med mig ut på joggingrunda och den ena kan jag inte heller lämna ensam hemma i en en halvtimme så sådana projekt får jag göra när de är i skolan.
Planen är att jag lämnar dem i skolan klockan åtta och sedan har jag en timme på mig att jogga eller vad jag nu tar för mig innan jag tre dagar i veckan lämnar lillkryp på dagis.
Jag ska alltså jogga med barnvagnen men den är rätt så tung så det är ju bara nyttigt.
Sedan har jag tid för allt jag brukar göra fram till tolv då jag hämtar hem barnen igen (städa,tvätta fixa lunch o.s.v)
När alla barn sedan är hemma så har jag ingen möjlighet att springa runt ute så jag hittade på ett träningsprogram att göra hemma som innehåller stepups,lite hopprep och dans.
På kvällen när sambon är hemma kan jag sedan göra lite vad jag vill och jag ska även försöka övertala honom att byta fotbollsträningstid till måndagar istället för onsdagar eftersom jag kan gå och träna en timme på gratisgymmet då. Vill han inte det så får jag ju fixa barnvakt en timme,det kan ju inte vara så svårt.
Ja se detta ska nog gå vägen trots allt.
Jag började med joggingen igår kväll och tog en liten runda med sessan i barnvagnen då jag joggade i normalfart ca 300 meter och sedan gick i 30 sekunder och sedan joggade 300 meter igen och så höll jag på hela rundan.
Tyvärr så har jag nog inte så bra kondition så när jag joggar andas jag som en flodhäst som springer maraton vilket faktiskt är ganska pinsamt speciellt när man möter någon på vägen men det skiter jag i för jag har gjort detta förr så jag vet att håller jag bara igång så kommer jag kunna jogga längre och längre och flåsa mindre på ganska kort tid.
För att jag inte ska ge upp och verkligen pressa mig själv så la jag även upp en bild på min fb igår vilket kan anses vara rätt pinsamt det med men desto stoltare kommer jag ju bli sedan om jag fixar detta så här är bilden med mig på vågen.
Jag äger ingen våg själv så jag fick låna grannens lite snabbt ute på gården så snusen i hörnet är alltså inte min;)
Tjingeling
Enligt sambo kommer jag max gå ned 6 kilon men jag känner mig taggad så jag ska verkligen försöka stenhårt att gå ned 10.
Jag vet att det iallafall är fullt möjligt då jag har lyckats med detta förr även om jag då var lite yngre och förmodligen hade lättare för det.
Min plan är att först försöka gå ned i vikt och senare börja träna kroppen på andra sätt för att få starkare muskler.
Det hela börjar alltså med maten.
Jag äter ganska nyttigt för det mesta så jag behöver inte ändra om i kosten men däremot dra ned på storleken av portionerna då jag är den i familjen som äter mest mat och jag äter mer än vad jag behöver mest för att det är gott med mat.
Nu är det dock slut med det.
Jag kan utan problem halvera portionerna och ändå vara nöjd.
Utöver det så räcker det förmodligen inte med mina promenader då jag efter förlossningen har gått upp ett par kilon till trots att jag promenerar varje dag så jag har gjort upp ett litet program för mig själv.
Mitt största hinder är tid.
Jag är i veckorna för det mesta ensam med fyra barn och de två största barnen kan jag inte dra med mig ut på joggingrunda och den ena kan jag inte heller lämna ensam hemma i en en halvtimme så sådana projekt får jag göra när de är i skolan.
Planen är att jag lämnar dem i skolan klockan åtta och sedan har jag en timme på mig att jogga eller vad jag nu tar för mig innan jag tre dagar i veckan lämnar lillkryp på dagis.
Jag ska alltså jogga med barnvagnen men den är rätt så tung så det är ju bara nyttigt.
Sedan har jag tid för allt jag brukar göra fram till tolv då jag hämtar hem barnen igen (städa,tvätta fixa lunch o.s.v)
När alla barn sedan är hemma så har jag ingen möjlighet att springa runt ute så jag hittade på ett träningsprogram att göra hemma som innehåller stepups,lite hopprep och dans.
På kvällen när sambon är hemma kan jag sedan göra lite vad jag vill och jag ska även försöka övertala honom att byta fotbollsträningstid till måndagar istället för onsdagar eftersom jag kan gå och träna en timme på gratisgymmet då. Vill han inte det så får jag ju fixa barnvakt en timme,det kan ju inte vara så svårt.
Ja se detta ska nog gå vägen trots allt.
Jag började med joggingen igår kväll och tog en liten runda med sessan i barnvagnen då jag joggade i normalfart ca 300 meter och sedan gick i 30 sekunder och sedan joggade 300 meter igen och så höll jag på hela rundan.
Tyvärr så har jag nog inte så bra kondition så när jag joggar andas jag som en flodhäst som springer maraton vilket faktiskt är ganska pinsamt speciellt när man möter någon på vägen men det skiter jag i för jag har gjort detta förr så jag vet att håller jag bara igång så kommer jag kunna jogga längre och längre och flåsa mindre på ganska kort tid.
För att jag inte ska ge upp och verkligen pressa mig själv så la jag även upp en bild på min fb igår vilket kan anses vara rätt pinsamt det med men desto stoltare kommer jag ju bli sedan om jag fixar detta så här är bilden med mig på vågen.
Jag äger ingen våg själv så jag fick låna grannens lite snabbt ute på gården så snusen i hörnet är alltså inte min;)
Tjingeling
Det där trycket...
Börjar lite sakta bli mig själv igen efter fjärde barnet. Då menar jag inte fysiskt utan liksom att jag märker att jag börjar skratta och skämta åt saker som jag brukar göra.
Inte för att jag varit ledsen eller något tills nu men jag tror att hormoner och annat gör så att man blir lugnare (tråkigare?) när man är gravid och precis efter att man fått barn.
Det kan ju förstås bero på att man blir äldre med,det vet jag inte men jag fyller 30 om två veckor så jag kanske har haft en kris?
En sak som definitivt drar ned mitt humör är iallafall detta eviga städande,tvättande och diskande för precis när jag kommit igång med en slags struktur så raserades allt när jag denna veckan haft så mycket att göra att jag inte hunnit med här hemma.
Mellansonen har äntligen fått igång sin utredning den här våren(han har ju troligtvis någon bokstavskombination) och därför har jag fått skena runt hela stan till olika psykloger,logopeder,sjukgymnaster och läkare och det tar på krafterna när man inte bara har allt det utan också de andra barnens tider till tandläkare,utvecklingssamtal,bhv och så vidare.
Jag hinner liksom aldrig vara ledig så att säga och vissa dagar kan jag ha fler än en sak inbokad i almanackan eftersom jag inbillar mig att om jag gör allt på en gång så får jag ledigt sedan...hahaha ICKE!
Det kommer bara mer och mer och därför ser hemmet ut som USCH och så får man ångest för att man inte har hittat på något kul med barnen på en hel vecka.
Jag är just nu mammaledig men hur i helsike de fått in "ledig" i det ordet förstår jag inte.
Hade väldigt gärna varit ledig och bara gosat med min lilla bebis hela dagarna men hon får snällt följa med på det ena upptåget efter det andra så liten hon är.
I tisdags var jag med stora sonen hos tandläkaren. Stora sonen,mellansonen,lilla kryp och Sessan kanske jag borde säga eftersom jag ju inte hade något annat val än att ta med mig allihop.
Samma sak i onsdags när mellansonen var hos läkaren fast då var stora sonen fortfarande i skolan.
Nu är äntligen själva utredningen av mellansonen klar så nästa vecka ska vi få reda på vad det är som spökar och förhoppningsvis även få reda på vad vi kan göra för att underlätta hans vardag.
Jag hoppas även att trycket på den här sletna mamman lättar en aning så jag kan få lite tid till att vara bara mamma och inte en skenande galning.
Ja och så var det då den där pappan som lyser med sin frånvaro.
Trycket på honom beror nämligen inte på samma saker.
Han är nämligen en sådan som är för snäll mot allt och alla och därför bara måste ställa upp på folk som ber honom om dittan och dattan eftersom väldigt många i hans omgivning är totalt jäkla obegåvade till att klara av någonting själva.
Det leder till att hans lediga tid ofta går åt till andra än hans familj och det tråkiga är att han inte fattar det själv.
"Det går fort" "det är bara ett litet ärende" brukar han säga. Hans telefon börjar ringa så fort han satt foten innanför dörren efter jobbet och så håller det på tills han går och lägger sig och ibland ringer det även när han har somnat.
Det gör mig ganska förbannad.
Både på honom och alla puckon som inte fattar att en pappa med fyra barn och ett heltidsjobb inte har tid med att hjälpa allt och alla med saker de är för lata eller för korkade för att göra själva.
Det stör ju inte mig för det är ju inte mig de ber om hjälp brukar jag få höra.
EEEHH JOOO? För det är ju jag som får ta hand om familjen själv när han är iväg och det är även jag som får ta hand om honom när han är totalt slut och inte orkar lyfta ett finger och gnäller om sitt förbaskade magsår.
Igår fick jag nog och tvingade honom stänga av sin telefon. Vid tiotiden ringer det då i min telefon istället och det var hans jobbarkompis som ville prata med honom.
Jag satte på hans telefon och joho då typ 23 missade samtal och sms. På en halv dag.
Folk brukar säga att jag inte är så himla trevlig och snäll som min sambo är.
Det är så sant, det kommer jag aldrig att bli heller för jag har nog att göra ändå.
Tjingeling
Inte för att jag varit ledsen eller något tills nu men jag tror att hormoner och annat gör så att man blir lugnare (tråkigare?) när man är gravid och precis efter att man fått barn.
Det kan ju förstås bero på att man blir äldre med,det vet jag inte men jag fyller 30 om två veckor så jag kanske har haft en kris?
En sak som definitivt drar ned mitt humör är iallafall detta eviga städande,tvättande och diskande för precis när jag kommit igång med en slags struktur så raserades allt när jag denna veckan haft så mycket att göra att jag inte hunnit med här hemma.
Mellansonen har äntligen fått igång sin utredning den här våren(han har ju troligtvis någon bokstavskombination) och därför har jag fått skena runt hela stan till olika psykloger,logopeder,sjukgymnaster och läkare och det tar på krafterna när man inte bara har allt det utan också de andra barnens tider till tandläkare,utvecklingssamtal,bhv och så vidare.
Jag hinner liksom aldrig vara ledig så att säga och vissa dagar kan jag ha fler än en sak inbokad i almanackan eftersom jag inbillar mig att om jag gör allt på en gång så får jag ledigt sedan...hahaha ICKE!
Det kommer bara mer och mer och därför ser hemmet ut som USCH och så får man ångest för att man inte har hittat på något kul med barnen på en hel vecka.
Jag är just nu mammaledig men hur i helsike de fått in "ledig" i det ordet förstår jag inte.
Hade väldigt gärna varit ledig och bara gosat med min lilla bebis hela dagarna men hon får snällt följa med på det ena upptåget efter det andra så liten hon är.
I tisdags var jag med stora sonen hos tandläkaren. Stora sonen,mellansonen,lilla kryp och Sessan kanske jag borde säga eftersom jag ju inte hade något annat val än att ta med mig allihop.
Samma sak i onsdags när mellansonen var hos läkaren fast då var stora sonen fortfarande i skolan.
Nu är äntligen själva utredningen av mellansonen klar så nästa vecka ska vi få reda på vad det är som spökar och förhoppningsvis även få reda på vad vi kan göra för att underlätta hans vardag.
Jag hoppas även att trycket på den här sletna mamman lättar en aning så jag kan få lite tid till att vara bara mamma och inte en skenande galning.
Ja och så var det då den där pappan som lyser med sin frånvaro.
Trycket på honom beror nämligen inte på samma saker.
Han är nämligen en sådan som är för snäll mot allt och alla och därför bara måste ställa upp på folk som ber honom om dittan och dattan eftersom väldigt många i hans omgivning är totalt jäkla obegåvade till att klara av någonting själva.
Det leder till att hans lediga tid ofta går åt till andra än hans familj och det tråkiga är att han inte fattar det själv.
"Det går fort" "det är bara ett litet ärende" brukar han säga. Hans telefon börjar ringa så fort han satt foten innanför dörren efter jobbet och så håller det på tills han går och lägger sig och ibland ringer det även när han har somnat.
Det gör mig ganska förbannad.
Både på honom och alla puckon som inte fattar att en pappa med fyra barn och ett heltidsjobb inte har tid med att hjälpa allt och alla med saker de är för lata eller för korkade för att göra själva.
Det stör ju inte mig för det är ju inte mig de ber om hjälp brukar jag få höra.
EEEHH JOOO? För det är ju jag som får ta hand om familjen själv när han är iväg och det är även jag som får ta hand om honom när han är totalt slut och inte orkar lyfta ett finger och gnäller om sitt förbaskade magsår.
Igår fick jag nog och tvingade honom stänga av sin telefon. Vid tiotiden ringer det då i min telefon istället och det var hans jobbarkompis som ville prata med honom.
Jag satte på hans telefon och joho då typ 23 missade samtal och sms. På en halv dag.
Folk brukar säga att jag inte är så himla trevlig och snäll som min sambo är.
Det är så sant, det kommer jag aldrig att bli heller för jag har nog att göra ändå.
Tjingeling
