Hon kanske ser oskyldig ut...
...men den här lilla söta tjejen kan skrika så att öronen får en chock.
Hon kan också sova hur länge som helst liggandes i den skumpande barnvagnen medan mamman är ute på promenad.
På nätterna däremot sover hon för det mesta inte alls för det är då hon tar igen allt som hon missat under dagen då hon sovit.
På natten kan hon äta med bara en timmes mellanrum, bajsa och kissa sisådär en tre,fyra blöjor på raken och så kan hon skrika så det hörs in till grannarna.
Igår somnade jag under fredagsmyset.
Innan klockan slagit 22 slöt sig mina ögon och öppnade sig inte igen förrän 05.30 i morse.
Då låg jag raklång på soffan, med kläderna på och lilla bebis låg brevid mig.
Jag har inte varit vaken en enda gång inatt så det är något mystiskt här.
Antingen så har min underbara sambo varit uppe och matat och pysslat om henne utan att jag märkt det eller så har hon faktiskt sovit hela natten.
Det är just det med den här lilla sessan...man vet inte riktigt.
Ena stunden ser hon så glad och nöjd ut men inom en sekund kan hon vrida ihop hela ansiktet så att hon ser ut som en sur liten mormor och så tar hon i från tårna och skriker så det skär i öronen.
Oftast beror det ju på att hon är hungrig eller blöt i blöjan precis som med de flesta bebisar men när hon både ätit och fått ny blöja men skriker ändå så blir jag lite förvirrad.
Vad vill du egentligen lilla bebis?
Så lyfter man upp henne och då hör man en rap som ekar i hela bygden och så slutar hon skrika...
Ibland kan till och med en mamma som redan haft tre små bebisar tidigare glömma bort att rapa sin lilla sessa.
TJINGELING
Men Kalle Anka också!
På fredag är det otursdagen tydligen.
I förrgår morse städade jag hela hemmet och när jag äntligen var klar med det så satte jag mig ned och tänkte dricka lite kaffe.
Pang sa det från badrummet.
Tvättmedelsburken hade ramlat ned ifrån torktumlaren och det låg tvättmedel över hela det golv som jag nyss hade dammsugit.
Dåliga nerver pallade inte trycket så jag svor en högludd ramsa och frågade vad i helsike jag gjort för att förtjäna sån skit.
Lugnade ned mig lite och gick in i skrubben för att hämta dammsugaren, tog tag i handtaget och då ramlade locket till dammsugaren i golvet och själva "knappen" till luckan som man tömmer påsen i ramlade ned på golvet och gick i fyra delar.
Dåliga nerver pallade inte trycket så jag sparkade några gånger på den elaka dammsugaren och skrek något om hur saker tillverkas bara för att gå sönder stup i kvarten och för att man ska köpa nya hela tiden och bli fattig.
Sambo undrade argt om jag behövde åka till psyket eller om jag tyckte att grannarna skulle ringa störningsjouren på oss eftersom jag skrek så högt att grannarna definitivt hörde det.
Jag svor en liten ramsa om äckliga grannar bara för att.
Resten utav dagen orkade jag inte ens få fler utbrott trots att jag spillde kaffe på mina kläder, inte hittade mitt bankkort och så en massa andra små irriterande händelser som också hände den dagen.
Lilla bebis hade dessutom helt utan förvarning fått hela tungan belagd med vit äcklig gegga även kallad torsk som någon knäppskalle påstår att man ska få bort genom att kladda vichyvatten på.
Icke.
Samma dag börjar det klia på mina bröst och små prickar spred sig på bara en timme över halva boobsen.
Jag har också fått torsk...på tuttarna liksom.
Trots att jag tvättat och torkat dem både före och efter amning.
Jag svär och skriker inte mera.
Jag skrattar falskt och låtsas vara oberörd medan jag i huvudet ser mig själv som en riktigt förbannad Kalle Anka som skriker och hoppar jämfota utav ilska.
Äcklig kladdig medicin mot torsk i bebismunnar och på arga mammors tuttar kostar 315 kronor för en pluttig flaska.
Sambos snälla syster ger mig sin flaska som hon har ståendes i kylskåpet efter att ha lidit utav samma sak.
Jag vårdar flaskan ömt och låtsas att den innehåller riktigt dyr champagne.
Idag ska jag vara snäll hela dagen och inte få vansinnesutbrott som jag måste skylla på hormoner för att slippa erkänna att mitt temperament svajar som en flaggstång i stormen Gudrun.
1,2,3,4,5,6,7,8,9,10...andas ut.
TJINGELING
"Efter förlossningen" tjat...
Nu har jag planerat hur jag ska komma igång med kroppen igen.
Det är ju lite svårt att finna tid att lägga på sig själv när man har fyra barn men nu tror jag att jag kommit på hur jag ska lösa det, iallafall ett tag framöver.
De stora barnen börjar ju skolan vid 8 på morgonen när de inte har lov och lilla kryp går ju på dagis tis-tor mellan 9 och 12 så min idé som jag iofs inte testat ännu är att jag gör iordning alla barnen innan skoldags på morgonen och lämnar de stora barnen i skolan och sedan ska jag använda en timme till att promenera och så småningom jogga en runda.
Det går ju faktiskt att jogga med de små barnen i barnvagnen och jag har sett ganska många mammor göra detta om morgnarna så varför skulle inte jag också fixa det?
Efter denna graviditeten var jag nästan helt säker på att magen skulle hänga ned till knäna men tack och lov så har den gått tillbaka rätt så fint och är mest bara slapp så jag är väldigt tacksam att det faktiskt inte syns att jag burit fyra barn därinne.
Ja inte är den någon vacker syn men jag inser att jag för en gångs skull helt gratis har haft en väldig tur för jag förväntade mig något väldigt mycket värre än det jag fick.
Nu ser jag faktiskt inte ut som en vandrande hösäck utan ser bara en aning plufsig ut förutom på benen för dem ser ut som två pinnar till en kropp som liksom inte riktigt matchar benen.
Jag är ju definitivt inte fit for beach 2012 och kommer nog inte bli det heller men det struntar jag så gärna i.
Planen är nu iallafall att träna upp konditionen och smidigheten och gärna gå ned lite i vikt under ett par månader och sedan börja träna annat för att få lite muskler i ryggen framförallt.
Jag har fortfarande känningar av foglossning i bäckenet men det gör inte ont alls på samma sätt som när jag var gravid, detta är helt hanterbart men man känner att man nog ska vara lite försiktig med att börja träna för hårt och för fort och det finns ju tydligen risk att få framfall om man börjar träna för fort efter förlossningen med.
Ja förutom de förbaskade knipövningarna då, för de ska man ju träna redan innan man blivit utskriven från förlossningen.
Mina knipmuskler är i god form så jag oroar mig inte så värst över dem.
Arbetar man i hemtjänsten och springer runt i ett par timmar utan att ha möjlighet att gå på toaletten så får man liksom knipmuskler på köpet och har man jobbat på samma ställe och samtidigt varit gravid (ofta väldigt mycket kissnödig) så har man tillslut knipmuskler av stål=)
Så tack kära jobbet för det...
Min före detta granne gav mig frågan om jag liksom inte blivit helt slapp "där nere" efter att jag fött så många barn och om man ens kan ha sex och känna någonting efter att ha fött barn...han visste inte riktigt hur saker blir där nere efter en vanlig förlossning eftersom hans fru fött deras barn genom kejsarsnitt på grund utav förlossningsskräck.
Mitt svar på den frågan blev att om det nu skulle vara så illa att man inte kan ha sex och känna någonting efter en vanlig förlossning så skulle det ju förmodligen inte bli fler graviditeter efter första barnet.
Om jag ska vara helt äckligt ärlig så är det enligt min erfarenhet alldeles riktigt att man blir slapp ett tag men det går över väldigt fort så väntar man med sex så länge som man egentligen ska efter en förlossning så känner iallafall inte jag någon skillnad och har man skött sina knipövningar som man ska så är man fit for fight efter en månad=)
Inte för att det är så jäkla viktigt varken för mig eller sambo, det är bara nyttigt att vara återhållsam ett tag för då saknar man den närheten och när det väl händer ger det så mycket mer men det förstår ju inte min före detta granne eftersom han är fixerad och tycker att kvantitet är bättre än kvalitét trots att han faktiskt är så pass gammal att han borde ha mognat vid det här laget.
Sluttjatat om den saken.
Idag ska jag ta min första promenad/joggingtur efter förlossningen och bara försöka känna av hur kroppen mår.
Wish me luck!
Tjingeling
Det är ju lite svårt att finna tid att lägga på sig själv när man har fyra barn men nu tror jag att jag kommit på hur jag ska lösa det, iallafall ett tag framöver.
De stora barnen börjar ju skolan vid 8 på morgonen när de inte har lov och lilla kryp går ju på dagis tis-tor mellan 9 och 12 så min idé som jag iofs inte testat ännu är att jag gör iordning alla barnen innan skoldags på morgonen och lämnar de stora barnen i skolan och sedan ska jag använda en timme till att promenera och så småningom jogga en runda.
Det går ju faktiskt att jogga med de små barnen i barnvagnen och jag har sett ganska många mammor göra detta om morgnarna så varför skulle inte jag också fixa det?
Efter denna graviditeten var jag nästan helt säker på att magen skulle hänga ned till knäna men tack och lov så har den gått tillbaka rätt så fint och är mest bara slapp så jag är väldigt tacksam att det faktiskt inte syns att jag burit fyra barn därinne.
Ja inte är den någon vacker syn men jag inser att jag för en gångs skull helt gratis har haft en väldig tur för jag förväntade mig något väldigt mycket värre än det jag fick.
Nu ser jag faktiskt inte ut som en vandrande hösäck utan ser bara en aning plufsig ut förutom på benen för dem ser ut som två pinnar till en kropp som liksom inte riktigt matchar benen.
Jag är ju definitivt inte fit for beach 2012 och kommer nog inte bli det heller men det struntar jag så gärna i.
Planen är nu iallafall att träna upp konditionen och smidigheten och gärna gå ned lite i vikt under ett par månader och sedan börja träna annat för att få lite muskler i ryggen framförallt.
Jag har fortfarande känningar av foglossning i bäckenet men det gör inte ont alls på samma sätt som när jag var gravid, detta är helt hanterbart men man känner att man nog ska vara lite försiktig med att börja träna för hårt och för fort och det finns ju tydligen risk att få framfall om man börjar träna för fort efter förlossningen med.
Ja förutom de förbaskade knipövningarna då, för de ska man ju träna redan innan man blivit utskriven från förlossningen.
Mina knipmuskler är i god form så jag oroar mig inte så värst över dem.
Arbetar man i hemtjänsten och springer runt i ett par timmar utan att ha möjlighet att gå på toaletten så får man liksom knipmuskler på köpet och har man jobbat på samma ställe och samtidigt varit gravid (ofta väldigt mycket kissnödig) så har man tillslut knipmuskler av stål=)
Så tack kära jobbet för det...
Min före detta granne gav mig frågan om jag liksom inte blivit helt slapp "där nere" efter att jag fött så många barn och om man ens kan ha sex och känna någonting efter att ha fött barn...han visste inte riktigt hur saker blir där nere efter en vanlig förlossning eftersom hans fru fött deras barn genom kejsarsnitt på grund utav förlossningsskräck.
Mitt svar på den frågan blev att om det nu skulle vara så illa att man inte kan ha sex och känna någonting efter en vanlig förlossning så skulle det ju förmodligen inte bli fler graviditeter efter första barnet.
Om jag ska vara helt äckligt ärlig så är det enligt min erfarenhet alldeles riktigt att man blir slapp ett tag men det går över väldigt fort så väntar man med sex så länge som man egentligen ska efter en förlossning så känner iallafall inte jag någon skillnad och har man skött sina knipövningar som man ska så är man fit for fight efter en månad=)
Inte för att det är så jäkla viktigt varken för mig eller sambo, det är bara nyttigt att vara återhållsam ett tag för då saknar man den närheten och när det väl händer ger det så mycket mer men det förstår ju inte min före detta granne eftersom han är fixerad och tycker att kvantitet är bättre än kvalitét trots att han faktiskt är så pass gammal att han borde ha mognat vid det här laget.
Sluttjatat om den saken.
Idag ska jag ta min första promenad/joggingtur efter förlossningen och bara försöka känna av hur kroppen mår.
Wish me luck!
Tjingeling
Dags att börja ta hand om mig själv?
Nu har det då gått en vecka sedan min lilla tjej föddes och idag vaknade jag och tänkte på hur jag ska göra med min graviditetsmage.
Den gick ned redan på förlossningsavdelningen så nu är den så där slapp och äcklig.
Efter fyra barn har jag ingen förhoppning om att den ska återgå till sin ursprungsform alls men det är klart att jag vill göra det bästa av den iallafall.
Eftersom jag inte gick upp massa kilon under graviditeten denna gång så väger jag nu efter att bebis och allt kommit ut,lika mycket som innan jag blev gravid.
Det är skönt på ett sätt men jag vägde ju trots allt lite för mycket redan innan så det skadar inte om jag skulle gå ned lite även om jag inte finner det sådär nödvändigt utan mer vill ha tillbaka lite muskler och fasthet i kroppen.
Min plan är iallafall att jag i denna månad ska börja lågintensivt med att promenera 1-2 timmar varje dag eller kanske sätter jag upp en sträcka som jag ska gå.
I maj kan jag förhoppningsvis börja jogga lite förutom promenader men det måste jag göra när sambon kan ha barnen så det får bli bara några gånger i veckan.
Jogga är ju egentligen inte min grej men jag har ju provat på det förr och vet att det mest är jobbigt i början men att det ganska fort känns bättre och att man märker snabbt resultat av det konditionsmässigt sett.
Denna årstiden är ju dessutom idealisk för att ta en joggingrunda runt min lilla förort.
Sedan så kan jag ju faktiskt träna en timme två gånger i veckan på gratisgymmet för det kan ju vara lite egentid precis som sambon har sin fotboll.
När jag säger att jag vill ta tag i kroppen så säger en del att "men du har ju faktiskt fött tre (nu fyra) barn och då får man ju faktiskt se lite slapp/fet ut"
Ja visst får man det, men jag vill inte bli en förslappad tant i förtid och under denna graviditet så har jag verkligen känt av att vissa delar utav kroppen borde vara lite starkare än de är för jag är faktiskt bara 29 år och inte 50 även om man inte behöver vara förslappad ens vid 50.
Min moster har nyligen fyllt 50 och hon har ldrig tränat eller motionerat i hela sitt liv framtill för 2 år sedan, då hon började gå långpromenader och nyligen har hon även börjat träna på gym och det syns faktiskt på hennes kropp att den under tiden blivit mycket yngre,fastare och har mycket finare form än innan.
Gäddhänget på armarna har försvunnit,magen har blivit plattare,hon har fått en midja och rumpan hänger inte längre=)
På dagiset där min yngste son går så finns det ett barn vars mamma är arbetslös och har tre barn.
Varje dag hon lämnat barnen på dagis så går hon till affären och handlar godis,wienerbröd och annat skräp.
Varje gång jag ser henne så mår jag lite illa.
Hon är kraftigt överviktig, andas tungt och det syns att hon inte alls gillar att röra på sig men det är bra att jag ser henne ganska ofta för hon är precis ett skräckexempel på hur jag inte vill bli och jag vet att det är lätt att man liksom glömmer bort att se sig själv i spegeln och att man har ursäkter för att inte göra någonting åt situationen men för hälsans och kroppens skull så borde ju mammor vara bättre på att ta tag i det eftersom mammor har ett ganska tungt jobb och behöver vara ganska starka i kroppen.
Så tycker jag iallafall.
TJINGELING
Den gick ned redan på förlossningsavdelningen så nu är den så där slapp och äcklig.
Efter fyra barn har jag ingen förhoppning om att den ska återgå till sin ursprungsform alls men det är klart att jag vill göra det bästa av den iallafall.
Eftersom jag inte gick upp massa kilon under graviditeten denna gång så väger jag nu efter att bebis och allt kommit ut,lika mycket som innan jag blev gravid.
Det är skönt på ett sätt men jag vägde ju trots allt lite för mycket redan innan så det skadar inte om jag skulle gå ned lite även om jag inte finner det sådär nödvändigt utan mer vill ha tillbaka lite muskler och fasthet i kroppen.
Min plan är iallafall att jag i denna månad ska börja lågintensivt med att promenera 1-2 timmar varje dag eller kanske sätter jag upp en sträcka som jag ska gå.
I maj kan jag förhoppningsvis börja jogga lite förutom promenader men det måste jag göra när sambon kan ha barnen så det får bli bara några gånger i veckan.
Jogga är ju egentligen inte min grej men jag har ju provat på det förr och vet att det mest är jobbigt i början men att det ganska fort känns bättre och att man märker snabbt resultat av det konditionsmässigt sett.
Denna årstiden är ju dessutom idealisk för att ta en joggingrunda runt min lilla förort.
Sedan så kan jag ju faktiskt träna en timme två gånger i veckan på gratisgymmet för det kan ju vara lite egentid precis som sambon har sin fotboll.
När jag säger att jag vill ta tag i kroppen så säger en del att "men du har ju faktiskt fött tre (nu fyra) barn och då får man ju faktiskt se lite slapp/fet ut"
Ja visst får man det, men jag vill inte bli en förslappad tant i förtid och under denna graviditet så har jag verkligen känt av att vissa delar utav kroppen borde vara lite starkare än de är för jag är faktiskt bara 29 år och inte 50 även om man inte behöver vara förslappad ens vid 50.
Min moster har nyligen fyllt 50 och hon har ldrig tränat eller motionerat i hela sitt liv framtill för 2 år sedan, då hon började gå långpromenader och nyligen har hon även börjat träna på gym och det syns faktiskt på hennes kropp att den under tiden blivit mycket yngre,fastare och har mycket finare form än innan.
Gäddhänget på armarna har försvunnit,magen har blivit plattare,hon har fått en midja och rumpan hänger inte längre=)
På dagiset där min yngste son går så finns det ett barn vars mamma är arbetslös och har tre barn.
Varje dag hon lämnat barnen på dagis så går hon till affären och handlar godis,wienerbröd och annat skräp.
Varje gång jag ser henne så mår jag lite illa.
Hon är kraftigt överviktig, andas tungt och det syns att hon inte alls gillar att röra på sig men det är bra att jag ser henne ganska ofta för hon är precis ett skräckexempel på hur jag inte vill bli och jag vet att det är lätt att man liksom glömmer bort att se sig själv i spegeln och att man har ursäkter för att inte göra någonting åt situationen men för hälsans och kroppens skull så borde ju mammor vara bättre på att ta tag i det eftersom mammor har ett ganska tungt jobb och behöver vara ganska starka i kroppen.
Så tycker jag iallafall.
TJINGELING
När lilla bebis kom till världen...
Fullt upp just nu för jag har fått ut min lilla bebis.
En del säger att om man har två barn så gör det ingen skillnad med tre barn men jag kan ju iallafall garantera att det gör skillnad med fyra.
Iallafall när en är nyfödd och nästa bara 1,5 år gammal.
Det märks inte minst på sophögen, då jag fyller en hel hink om dagen med blöjor.
Det märks också på tvätthögen så jisses vad tacksam jag är för att jag hann få hem torktumlaren innan lilla bebis kom...tvättmaskinen,diskmaskinen och torktumlaren är nämligen de saker som jag använder mest just nu.
Åter till lilla bebis...
Var beräknad att föda den 5:e april men fick småvärkar den 24:e mars under dagen.
Visste inte riktigt om det var foglossningen som gjorde ont i ryggen eller om det faktiskt var småvärkar till en början men på kvällen satte det igång att mola både i magen och ryggen så då var det ingen tvekan om att det var lilla bebis som ville ut.
Sambo som i vanlig ordning aldrig tar mig på allvar när jag säger att jag har värkar drog iväg till en jobbarkompis för att äta middag då hennes pappa nyligen gått bort.
När han hade varit borta ett par timmar blev jag ganska sur och skickade sms om att vi måste handla välling till Lilla Kryp men han svarade inte så när han kom hem vid halv nio på kvällen var jag riktigt förbannad på honom och hans ursäkt om att han inte hört telefonen bad jag honom stoppa upp någonstans och sedan blev han också sur och gick och la sig.
Jag la mig på soffan och sov små snuttar, en halvtimme åt gången ungefär men jag vaknade ju när det värkte.
Vid fyra-tiden på morgonen kunde jag dock inte sova mer för då började värkarna bli kraftigare och jag gick runt i hemmet och ojde mig en stund innan jag väckte sambon och sa att nu får du fan tro mig för jag har värkar på riktigt.
Sambo observerade mig en stund och insåg att mitt pustande och stånkande när jag fick ont förmodligen inte var på låtsas.
Jag ringde till förlossningen och beskrev mina värkar som var ganska oregelbundna med mellan fem till tio minuter emellan och barnmorskan jag pratade med sa att jag får komma när jag vill så vi ringde sambos bror som fick komma och passa barnen och så åkte vi in till förlossningen.
Vi blev inskrivna klockan 06.00 och sedan fick jag ligga i sjuksängen med ctg i 20 minuter vilket var väldigt oskönt då man ju måste ligga still på rygg i sängen och min rygg värkte något förbannat så när 20 minuter hade gått så larmade jag personalen och bad dem kolla hur mycket jag var öppen och om jag kunde få en epiduralbedövning.
Jag var 5 cm öppen men barnmorskan tyckte att jag skulle vänta lite med bedövningen för annars skulle värkarna förmodligen stanna av sa hon.
Jag väntade i en halvtimme men sedan mådde jag så illa att jag kräktes ett par gånger och plingde på dem igen eftersom jag tyckte att jag faktiskt förtjänade den där bedövningen.
Det tyckte inte barnmorskan för hon tjatade om att jag skulle ta ett bad istället och så gick hon iväg och skulle fylla på badkaret med vatten.
Kändes som hon var borta i en evighet men när hon kom tillbaka och försökte få mig att gå och bada så vägrade jag för jag hade så ont i ryggen att tanken på att lägga mig vikt i ett badkar var lite för mycket för mig.
Då tittade hon hur mycket jag var öppen och det var nu 6 cm och så gick vattnet.
Värkarna blev så outhärdliga att jag inte kunde ligga still i sängen utan hoppade ned på golvet och höll fast mig i sängkanten och pustade och gnällde som bara den.
Nu får ni för fan ge mig min jävla bedövning sa jag argt till dem och då som först ringde de till narkosläkaren som tyvärr hade lite mycket just nu och skulle komma så fort han kunde.
Jag väntade en stund och så pallade jag inte mer smärta så då började jag skrika på dem att jag måste ha den jävla bedövningen nu på en gång men det hjälpte inte så mycket för de låtsades som ingenting och sa bara att jag var såååå duktig.
Då fick jag krystvärkar och fick inte stå på golvet längre så de tvingade mig i sängen igen och höll fast mina ben men när jag fick en värk så kändes det som att ryggen skulle gå sönder av trycket mot sängen så jag sparkade loss mig och vände mig om så att jag stod på knä och hängde över ryggstödet istället.
Jag deklarerade högt och tydligt hur jäkla ont varje värk gjorde och de sa att jag ju gärna fick ta lustgasen om jag ville så de tryckte masken över min näsa och mun men värkarna kom så tätt att jag inte orkade prata och jag orkade inte ens säga till dem att de hade glömt sätta på lustgasen men jag kände ju att bebisen gled ned och att jag bara behövde trycka till en gång för att den skulle komma ut och barnmorskan sa till mig att krysta men jag var så trött i hela kroppen att jag inte orkade så jag vilade mig igenom en värk och andades långsamt i masken utan lustgas,koncentrerade mig på att inte få panik,tryckte sambos hand stenhårt och höll fast hans huvud vid mitt öra med min arm och så kom värken och jag tryckte så hårt jag kunde och då släppte allt.
Smärtan försvann och ett litet illvrål hördes bakom mig...
En flicka, det är en flicka Lelle, sa sambon men jag orkade inte vrida på huvudet utan anddes tre gånger i masken utan lustgas innan jag vände på mig och såg det lilla underverket.
Joho då, det var en liten flicka...världens sötaste till och med.
Hon föddes klockan 07.40 söndagen den 25:e mars 2012 och hon var 47 cm lång och vägde 3280 gram.
En del säger att om man har två barn så gör det ingen skillnad med tre barn men jag kan ju iallafall garantera att det gör skillnad med fyra.
Iallafall när en är nyfödd och nästa bara 1,5 år gammal.
Det märks inte minst på sophögen, då jag fyller en hel hink om dagen med blöjor.
Det märks också på tvätthögen så jisses vad tacksam jag är för att jag hann få hem torktumlaren innan lilla bebis kom...tvättmaskinen,diskmaskinen och torktumlaren är nämligen de saker som jag använder mest just nu.
Åter till lilla bebis...
Var beräknad att föda den 5:e april men fick småvärkar den 24:e mars under dagen.
Visste inte riktigt om det var foglossningen som gjorde ont i ryggen eller om det faktiskt var småvärkar till en början men på kvällen satte det igång att mola både i magen och ryggen så då var det ingen tvekan om att det var lilla bebis som ville ut.
Sambo som i vanlig ordning aldrig tar mig på allvar när jag säger att jag har värkar drog iväg till en jobbarkompis för att äta middag då hennes pappa nyligen gått bort.
När han hade varit borta ett par timmar blev jag ganska sur och skickade sms om att vi måste handla välling till Lilla Kryp men han svarade inte så när han kom hem vid halv nio på kvällen var jag riktigt förbannad på honom och hans ursäkt om att han inte hört telefonen bad jag honom stoppa upp någonstans och sedan blev han också sur och gick och la sig.
Jag la mig på soffan och sov små snuttar, en halvtimme åt gången ungefär men jag vaknade ju när det värkte.
Vid fyra-tiden på morgonen kunde jag dock inte sova mer för då började värkarna bli kraftigare och jag gick runt i hemmet och ojde mig en stund innan jag väckte sambon och sa att nu får du fan tro mig för jag har värkar på riktigt.
Sambo observerade mig en stund och insåg att mitt pustande och stånkande när jag fick ont förmodligen inte var på låtsas.
Jag ringde till förlossningen och beskrev mina värkar som var ganska oregelbundna med mellan fem till tio minuter emellan och barnmorskan jag pratade med sa att jag får komma när jag vill så vi ringde sambos bror som fick komma och passa barnen och så åkte vi in till förlossningen.
Vi blev inskrivna klockan 06.00 och sedan fick jag ligga i sjuksängen med ctg i 20 minuter vilket var väldigt oskönt då man ju måste ligga still på rygg i sängen och min rygg värkte något förbannat så när 20 minuter hade gått så larmade jag personalen och bad dem kolla hur mycket jag var öppen och om jag kunde få en epiduralbedövning.
Jag var 5 cm öppen men barnmorskan tyckte att jag skulle vänta lite med bedövningen för annars skulle värkarna förmodligen stanna av sa hon.
Jag väntade i en halvtimme men sedan mådde jag så illa att jag kräktes ett par gånger och plingde på dem igen eftersom jag tyckte att jag faktiskt förtjänade den där bedövningen.
Det tyckte inte barnmorskan för hon tjatade om att jag skulle ta ett bad istället och så gick hon iväg och skulle fylla på badkaret med vatten.
Kändes som hon var borta i en evighet men när hon kom tillbaka och försökte få mig att gå och bada så vägrade jag för jag hade så ont i ryggen att tanken på att lägga mig vikt i ett badkar var lite för mycket för mig.
Då tittade hon hur mycket jag var öppen och det var nu 6 cm och så gick vattnet.
Värkarna blev så outhärdliga att jag inte kunde ligga still i sängen utan hoppade ned på golvet och höll fast mig i sängkanten och pustade och gnällde som bara den.
Nu får ni för fan ge mig min jävla bedövning sa jag argt till dem och då som först ringde de till narkosläkaren som tyvärr hade lite mycket just nu och skulle komma så fort han kunde.
Jag väntade en stund och så pallade jag inte mer smärta så då började jag skrika på dem att jag måste ha den jävla bedövningen nu på en gång men det hjälpte inte så mycket för de låtsades som ingenting och sa bara att jag var såååå duktig.
Då fick jag krystvärkar och fick inte stå på golvet längre så de tvingade mig i sängen igen och höll fast mina ben men när jag fick en värk så kändes det som att ryggen skulle gå sönder av trycket mot sängen så jag sparkade loss mig och vände mig om så att jag stod på knä och hängde över ryggstödet istället.
Jag deklarerade högt och tydligt hur jäkla ont varje värk gjorde och de sa att jag ju gärna fick ta lustgasen om jag ville så de tryckte masken över min näsa och mun men värkarna kom så tätt att jag inte orkade prata och jag orkade inte ens säga till dem att de hade glömt sätta på lustgasen men jag kände ju att bebisen gled ned och att jag bara behövde trycka till en gång för att den skulle komma ut och barnmorskan sa till mig att krysta men jag var så trött i hela kroppen att jag inte orkade så jag vilade mig igenom en värk och andades långsamt i masken utan lustgas,koncentrerade mig på att inte få panik,tryckte sambos hand stenhårt och höll fast hans huvud vid mitt öra med min arm och så kom värken och jag tryckte så hårt jag kunde och då släppte allt.
Smärtan försvann och ett litet illvrål hördes bakom mig...
En flicka, det är en flicka Lelle, sa sambon men jag orkade inte vrida på huvudet utan anddes tre gånger i masken utan lustgas innan jag vände på mig och såg det lilla underverket.
Joho då, det var en liten flicka...världens sötaste till och med.
Hon föddes klockan 07.40 söndagen den 25:e mars 2012 och hon var 47 cm lång och vägde 3280 gram.
Gravidmagen...
Herregud snart ska ju bebisen komma.
Enligt min fb prognos är jag i vecka 38 men enligt mig själv så är det exakt tre veckor kvar till bf.
Jag fattar inte riktigt hur de där veckorna räknas tror jag.
Jag har iallafall gjort en bild av hur min mage sett ut i några månader....
Enligt min fb prognos är jag i vecka 38 men enligt mig själv så är det exakt tre veckor kvar till bf.
Jag fattar inte riktigt hur de där veckorna räknas tror jag.
Jag har iallafall gjort en bild av hur min mage sett ut i några månader....
Ordning och reda...jag organiserar hemma.
Enligt min vän J så håller jag just nu på att "boar".
Det är sådant som man gör när man är gravid tydligen.
Man pysslar och förbereder hemmet innan bebisen kommer.
Igår tog jag äntligen tag i vårt förråd/skrubben.
Därinne har saker samlats på hög så tillslut gick det inte att öppna dörren ordentligt men det finns så lite förvaringsutrymme i vårt hem så det är väl inte konstigt att saker svämmar över direkt.
Skrubben används nämligen som förvaring av saker man inte använder just nu,som torkställe för blöta kläder och som allt iallo.
Nu har jag organiserat så att vinterkläder och kläder som någon av barnen kommer växa i så småningom ligger ihopvikta i stora väskor på en stor hylla.
Under hyllan finns torklinor för upphängning av tvätt och under detta står nu en apotekardisk där jag sorterat sängkläder,dukar och gardiner.
Familjetältet för 8 personer,kubbspel och saker man använder efter årstid ligger iordning i en expedithylla i ena hörnet och mot andra väggen står vår stora frys, som vi måste ha eftersom den befintliga frysen i köket är så liten att det knappt ryms mat för en vecka åt en person.
Äntligen har jag fått till det riktigt kvadratsmart och det, utan att lägga en enda krona, då jag har återanvänt möbler som inte får plats riktigt någonannanstans i hemmet.
Idag ska jag fortsätta med att organisera men nu är det badrummet som ska få ordning och reda och så får jag väl hålla på tills det tar stopp.
Planen i badrummet är att få undan saker som lätt stökar till.
Smutstvätt ska ligga i tvättkorgen istället för slängt på golvet,blöjor och sådant ska ligga i en hylla och så är det ju hårborstar,tandborstar och allt annat som måste få en ursprungsplats så att man alltid vet VAR saker ska ligga.
Det är iallafall mycket roligare att organisera istället för att städa men jag städar liksom samtidigt varje litet ställe utan att tänka på det och så mår jag så otroligt bra när jag ser vad jag faktiskt lyckas med.
Nu har jag ju fått hem min efterlängtade torktumlare med så om jag inte orkar eller har tid att hänga tvätt så måste jag inte det och jag tror att jag äntligen kommer slippa dessa jäkla kläder över hela hemmet.
Enligt sambo får jag bara tvätta och torktumla efter klockan 18 för då sänks elpriset men då har man ju allt klart efter två timmar och behöver inte vänta en hel dag på att kläderna ska torka.
TJINGELING
huvudvärk,drömmar och mello...
Inatt har jag och sambon delat sängen med både Lilla kryp och mellansonen.
Det är helt omöjligt att sova i lugn och ro med två huliganer i sängen och jag vaknade flera gånger av att jag fick Lilla kryps fötter eller små knytnävar i ansiktet.
Till det hade jag den lilla tiden jag faktiskt kunde sova konstiga mardrömmar om läskiga saker som mitt Lilla kryp skulle kunna råka ut för, ramla ut genom ett fönster,fastna i ett säkerhetsbälte och så vidare.
Det grundade sig förmodligen på att jag var orolig att han skulle ramla ur vår säng som ju är en aning högre än vad hans lilla pyttesäng är men det var ju ändå inte något trevligt att drömma om så vid halv fem vaknade jag med huvudvärk och kunde inte somna om.
Mina pnodil är dessutom slut så huvudvärken verkar vara här för att stanna trots att jag försökt häva den med kaffe.
På lördag är det dags för melodifestivalfinalen och jag sitter och siar om vem som kommer ta hem det hela.
Loreen är den enda som jag har gillat från hela början och låten växer så det är fortfarande min favorit och även den som jag tror har störst chans att vinna.
Barnen hejade såklart på Sean bananen men han åkte ju ur andra chansen så nu slapp vi det iallafall...piu.
Inte för att han inte är rolig men det har blivit lite för mycket av det roliga nu så lite mer seriöst får man väl ändå ta hela mello.
Ranelid och Sean banan är samma shit för mig, helt omöjligt att ta seriöst.
De som jag är mest lättad över att inte se i finalen är Charlotte Perelli och Andreas Johnsson...för det hade varit sååå tråkigt.
Andreas låt,lät som om den var kopierad utav hans tidigare låtar och Perellis låt passade inte henne ,då hela numret såg ut att vara gjort för någon annan.
Ja inte för att vara sådan men jag tycker att en mogen kvinna med hennes erfarenhet borde ha fått en djupare och mer mogen låt att uppträda med och trots att jag läste att outfiten ska ha kostat ett sexsiffrigt belopp så var den inte heller någon höjdare i mina ögon.
Hon kunde likaväl ha sjungit Aquas "Barbie girl" för det hade ju varit i princip lika moget.
Ja det är vad jag tycker det.
Tjingeling
Det är helt omöjligt att sova i lugn och ro med två huliganer i sängen och jag vaknade flera gånger av att jag fick Lilla kryps fötter eller små knytnävar i ansiktet.
Till det hade jag den lilla tiden jag faktiskt kunde sova konstiga mardrömmar om läskiga saker som mitt Lilla kryp skulle kunna råka ut för, ramla ut genom ett fönster,fastna i ett säkerhetsbälte och så vidare.
Det grundade sig förmodligen på att jag var orolig att han skulle ramla ur vår säng som ju är en aning högre än vad hans lilla pyttesäng är men det var ju ändå inte något trevligt att drömma om så vid halv fem vaknade jag med huvudvärk och kunde inte somna om.
Mina pnodil är dessutom slut så huvudvärken verkar vara här för att stanna trots att jag försökt häva den med kaffe.
På lördag är det dags för melodifestivalfinalen och jag sitter och siar om vem som kommer ta hem det hela.
Loreen är den enda som jag har gillat från hela början och låten växer så det är fortfarande min favorit och även den som jag tror har störst chans att vinna.
Barnen hejade såklart på Sean bananen men han åkte ju ur andra chansen så nu slapp vi det iallafall...piu.
Inte för att han inte är rolig men det har blivit lite för mycket av det roliga nu så lite mer seriöst får man väl ändå ta hela mello.
Ranelid och Sean banan är samma shit för mig, helt omöjligt att ta seriöst.
De som jag är mest lättad över att inte se i finalen är Charlotte Perelli och Andreas Johnsson...för det hade varit sååå tråkigt.
Andreas låt,lät som om den var kopierad utav hans tidigare låtar och Perellis låt passade inte henne ,då hela numret såg ut att vara gjort för någon annan.
Ja inte för att vara sådan men jag tycker att en mogen kvinna med hennes erfarenhet borde ha fått en djupare och mer mogen låt att uppträda med och trots att jag läste att outfiten ska ha kostat ett sexsiffrigt belopp så var den inte heller någon höjdare i mina ögon.
Hon kunde likaväl ha sjungit Aquas "Barbie girl" för det hade ju varit i princip lika moget.
Ja det är vad jag tycker det.
Tjingeling
Igelkottsyndromet...
Jahopp,sitter uppe klockan 03 på natten och skriver på bloggen...inte normalt ju.
Kan ju inte hjälpa att jag vaknade och inte kunde somna om igen så vad gör man?
Senaste tiden har varit lite tung för min del, jag tappar humöret lätt,är känslig och trött både psykiskt och fysiskt.
Kroppen är riktigt tung och jag har ont lite överallt just nu.
Förutom den trevliga foglossningen så har jag fått ont i ryggen och i förrgår fick jag ganska kraftiga sammandragningar med några minuters mellanrum.
Först blev jag lite orolig att förlossningen skulle starta för tidigt men när det gick över till nästa dag och den vanliga foglossningen precis i överkanten av blygdbenet började kännas igen så förstod jag att bebisen inte har lagt sig där den ska för att komma ut ännu så ibland är det nog lite bra att man har ont på vissa ställen.
Mitt i allt fysiskt så mår jag nog inte så bra i skallen heller, känner mig en aning överkörd och svag och jag gillar inte det eftersom jag är en sådan människa som inte riktigt vet vad jag ska göra när jag tappar kontrollen över mig själv.
Jag är en ganska stark person i psyket normalt sett och blir därför lite rädd när jag känner mig svag eller nere.
Tror att det kommer ifrån min uppväxt, jag har alltid varit tvungen att vara stark och slåss med mitt psykiska mående och så fort jag känt mig svag har jag på något sätt straffat mig själv för det både fysiskt och psykiskt.
Mådde jag dåligt så sa jag liksom till mig själv att jag förtjänade det för att jag varit så dum och låtit någon annan trycka ned mig.
Min inställning är ju i grund och botten att jag måste klara mig själv och vara helt oberoende utav andra människor, det är någon sorts överlevnadsinstinkt som satt sig på min hjärna när jag var barn och som jag inte kommer ifrån.
Man kan liksom inte lita på någon annan än sig själv för då har man lämnat sitt öde i någon annans händer, vilket kommer leda till att man sitter där ensam på botten förr eller senare utan att kunna ta sig upp igen för man vet ju inte om man verkligen kan lita på någon annan än sig själv till hundra procent.
Jag menar inte att det är ett faktum men i mitt huvud är det så och jag har alltid varit livrädd för att lämna över mig själv och låta någon annan ta hand om mig.
På ett sätt är det bra för jag vet ju att jag klarar allt helt själv men samtidigt är det inte bra för när man alltid är stark så blir man också väldigt trött och bara längtar efter att få strunta i allt, krypa ihop som en liten boll och få vara svag en stund.
Just nu hade det varit så skönt att vara en liten ihoprullad igelkott men jag vet inte riktigt varför det känns så här just nu, det kan ju vara någon form av graviditetssvacka så förhoppningsvis går det över snart.
TJINGELING
Kan ju inte hjälpa att jag vaknade och inte kunde somna om igen så vad gör man?
Senaste tiden har varit lite tung för min del, jag tappar humöret lätt,är känslig och trött både psykiskt och fysiskt.
Kroppen är riktigt tung och jag har ont lite överallt just nu.
Förutom den trevliga foglossningen så har jag fått ont i ryggen och i förrgår fick jag ganska kraftiga sammandragningar med några minuters mellanrum.
Först blev jag lite orolig att förlossningen skulle starta för tidigt men när det gick över till nästa dag och den vanliga foglossningen precis i överkanten av blygdbenet började kännas igen så förstod jag att bebisen inte har lagt sig där den ska för att komma ut ännu så ibland är det nog lite bra att man har ont på vissa ställen.
Mitt i allt fysiskt så mår jag nog inte så bra i skallen heller, känner mig en aning överkörd och svag och jag gillar inte det eftersom jag är en sådan människa som inte riktigt vet vad jag ska göra när jag tappar kontrollen över mig själv.
Jag är en ganska stark person i psyket normalt sett och blir därför lite rädd när jag känner mig svag eller nere.
Tror att det kommer ifrån min uppväxt, jag har alltid varit tvungen att vara stark och slåss med mitt psykiska mående och så fort jag känt mig svag har jag på något sätt straffat mig själv för det både fysiskt och psykiskt.
Mådde jag dåligt så sa jag liksom till mig själv att jag förtjänade det för att jag varit så dum och låtit någon annan trycka ned mig.
Min inställning är ju i grund och botten att jag måste klara mig själv och vara helt oberoende utav andra människor, det är någon sorts överlevnadsinstinkt som satt sig på min hjärna när jag var barn och som jag inte kommer ifrån.
Man kan liksom inte lita på någon annan än sig själv för då har man lämnat sitt öde i någon annans händer, vilket kommer leda till att man sitter där ensam på botten förr eller senare utan att kunna ta sig upp igen för man vet ju inte om man verkligen kan lita på någon annan än sig själv till hundra procent.
Jag menar inte att det är ett faktum men i mitt huvud är det så och jag har alltid varit livrädd för att lämna över mig själv och låta någon annan ta hand om mig.
På ett sätt är det bra för jag vet ju att jag klarar allt helt själv men samtidigt är det inte bra för när man alltid är stark så blir man också väldigt trött och bara längtar efter att få strunta i allt, krypa ihop som en liten boll och få vara svag en stund.
Just nu hade det varit så skönt att vara en liten ihoprullad igelkott men jag vet inte riktigt varför det känns så här just nu, det kan ju vara någon form av graviditetssvacka så förhoppningsvis går det över snart.
TJINGELING
Samhället är fixerat...
Jag kanske inte skulle ha någon blogg med tanke på hur illa jag sköter den.
Men vafanken, det är ju MIN blogg så då får jag ju göra som jag vill...
Har för tillfället ingenting att skylla på eller ursäkta mitt misskötande med förutom att jag blivit ganska lat.
Om jag ska formulera mig lite bättre så kan jag ju säga att jag prioriterar annat just nu.
Bebisen är beräknad att komma ut ur min mage på skärtorsdagen...mitt i påsken liksom?
Dålig planering.
Då har ju barnen påsklov och jag har ännu inte bokat någon barnvakt till dess att jag kommer att föda så jag tänkte att alla barnen kunde få följa med till förlossningen och berättade min idé för äldsta sonen som skrek rätt ut ganska så högt.
Ja han vet precis vart bebisar kommer ut någonstans och undanber sig vänligt och väldigt bestämt att något sådant vill han inte se.
Ja nu var det väl inte så farligt med att se just bebisen komma ut men hu för att se sin mammas nederdel naken.
Jag sa ju detta mest på skämt men börjar ändå undra vart sonen har fått idén ifrån att hans mammas nakna nederdel skulle vara en sådan hemsk syn att han "hellre dör än att se det DÄR"?
Ja jag hade ju inte direkt tänkt visa honom det DÄR men jag tycker det är ganska intressant att sonen det senaste året blivit ganska medveten om nakenhet och antingen skrattar högt eller skriker om han råkar se ett naket bröst på tv eller om minsta sonen springer runt naken utan blöja hemma.
I julas gick ju reklamen om Änglagård 3 på tv:n och i den lilla snutten får man ju se Helena Bergströms tuttisar när hon drar av sig tröjan mitt i den lilla lantaffären.
-UUUUUUSSSSSCCCCHHH, HON VISAR JU SINA TUTTAR....(tittar riktigt koncentrerat på tv:n) UUUUUUSSSSCH VAD ÄCKLIGT OCH SNUSKIGT ATT MAN FÅR SE TUTTARNA skriker sonen.
Vetefanken var han fått det där ifrån då jag anser mig alltid ha försökt lära barnen att få en naturlig inställning till sådant.
Jag försöker svara på frågor som de ställer helt lugnt utan att visa min (va? Hur kan han veta sådant redan,han är ju bara ett barn- min)
När jag var barn fanns det ju inte lika mycket nakenhet på tv och i samhället som det gör idag och idag så är ju nakenhet liksom mer naken men också mer onaturlig än förr och det är ju sex och sådant på tv till och med på dagtid och när man tänker på det så blir iallafall jag lite orolig över att barn ska få totalt fel bild av vad sex och nakenhet är för något för intrycket man får av samhället är ju att sex är sex eller till och med porr och om barnen bygger upp sin egen bild av intrycken de får så är det ju inte konstigt om de tycker att det är skrämmande.
Samhället har liksom gjort att allt ska associeras med sex HELA tiden och sex är inte alls något fint mellan två personer som tycker om varandra utan har istället blivit liksom grovt och har ingenting med kärlek att göra om man får tro samhället idag.
Alla artister ska vara så nakna som det bara är möjligt, helst ska de jucka på scenen och till och med tecknade tv-program har sjuka sexfixeringar, ta bara Family Guy som visas varje dag på tv.
Jag vill inte att mina barn ska se det programmet men sonen tror att det är för barn eftersom det ju är tecknat.
Iallafall försöker jag förklara för min äldsta son att sex på tv bara är på låtsas och på skoj och att i verkligheten går det inte till på det viset utan då är det bara så att man tycker om varandra och vill vara nära varandra, pussas och kramas och kanske ha sex på ett fint sätt men det får man inte ha förrän man är vuxen och kroppen är mogen för det.
Sedan pratar vi ibland om kroppen och hur den utvecklas och helst vill jag att sonen ska prata med sin pappa om vissa saker som varför snoppar ser så olika ut och sådant men sambo är verkligen ingen höjdare på att förklara sådant utan vill helst att man inte alls ska prata om det överhuvudtaget eftersom de bara är barn.
Jag anser att det ändå är ganska viktigt att prata om det just för att de vet,ser och hör så mycket mer än vad vi vuxna tror att de gör och lämnar man det åt slumpen så kommer de ju få en snevriden syn på ämnet.
Stora sonen skäms iallafall inte för att fråga mig om saker han sett och hört...han och hans kompisar hade hittat en porrtidning brevid sophuset för några veckor sedan och tittat igenom den och det berättade han senare för mig att han tyckte det var jätteäckligt men att han ändå ville kolla fast det var äckligt.
Jag sa då att i verkligheten så är ju inte sex och porr samma sak för porr är liksom påhittat och på låtsas och sedan fick jag förklara en massa saker som han och hans kompisar hade börjat prata om tack vare den där jäkla tidningen men jag tyckte ändå att jag fick sonen att förstå vad som är verkligt och vad som inte är det och jag är tacksam att han vågade berätta för mig istället för att gå och bära på den där läskiga hemlisen som han definitivt inte var mogen för.
Nu är det städning på schemat här hemma...
TJINGELING
Men vafanken, det är ju MIN blogg så då får jag ju göra som jag vill...
Har för tillfället ingenting att skylla på eller ursäkta mitt misskötande med förutom att jag blivit ganska lat.
Om jag ska formulera mig lite bättre så kan jag ju säga att jag prioriterar annat just nu.
Bebisen är beräknad att komma ut ur min mage på skärtorsdagen...mitt i påsken liksom?
Dålig planering.
Då har ju barnen påsklov och jag har ännu inte bokat någon barnvakt till dess att jag kommer att föda så jag tänkte att alla barnen kunde få följa med till förlossningen och berättade min idé för äldsta sonen som skrek rätt ut ganska så högt.
Ja han vet precis vart bebisar kommer ut någonstans och undanber sig vänligt och väldigt bestämt att något sådant vill han inte se.
Ja nu var det väl inte så farligt med att se just bebisen komma ut men hu för att se sin mammas nederdel naken.
Jag sa ju detta mest på skämt men börjar ändå undra vart sonen har fått idén ifrån att hans mammas nakna nederdel skulle vara en sådan hemsk syn att han "hellre dör än att se det DÄR"?
Ja jag hade ju inte direkt tänkt visa honom det DÄR men jag tycker det är ganska intressant att sonen det senaste året blivit ganska medveten om nakenhet och antingen skrattar högt eller skriker om han råkar se ett naket bröst på tv eller om minsta sonen springer runt naken utan blöja hemma.
I julas gick ju reklamen om Änglagård 3 på tv:n och i den lilla snutten får man ju se Helena Bergströms tuttisar när hon drar av sig tröjan mitt i den lilla lantaffären.
-UUUUUUSSSSSCCCCHHH, HON VISAR JU SINA TUTTAR....(tittar riktigt koncentrerat på tv:n) UUUUUUSSSSCH VAD ÄCKLIGT OCH SNUSKIGT ATT MAN FÅR SE TUTTARNA skriker sonen.
Vetefanken var han fått det där ifrån då jag anser mig alltid ha försökt lära barnen att få en naturlig inställning till sådant.
Jag försöker svara på frågor som de ställer helt lugnt utan att visa min (va? Hur kan han veta sådant redan,han är ju bara ett barn- min)
När jag var barn fanns det ju inte lika mycket nakenhet på tv och i samhället som det gör idag och idag så är ju nakenhet liksom mer naken men också mer onaturlig än förr och det är ju sex och sådant på tv till och med på dagtid och när man tänker på det så blir iallafall jag lite orolig över att barn ska få totalt fel bild av vad sex och nakenhet är för något för intrycket man får av samhället är ju att sex är sex eller till och med porr och om barnen bygger upp sin egen bild av intrycken de får så är det ju inte konstigt om de tycker att det är skrämmande.
Samhället har liksom gjort att allt ska associeras med sex HELA tiden och sex är inte alls något fint mellan två personer som tycker om varandra utan har istället blivit liksom grovt och har ingenting med kärlek att göra om man får tro samhället idag.
Alla artister ska vara så nakna som det bara är möjligt, helst ska de jucka på scenen och till och med tecknade tv-program har sjuka sexfixeringar, ta bara Family Guy som visas varje dag på tv.
Jag vill inte att mina barn ska se det programmet men sonen tror att det är för barn eftersom det ju är tecknat.
Iallafall försöker jag förklara för min äldsta son att sex på tv bara är på låtsas och på skoj och att i verkligheten går det inte till på det viset utan då är det bara så att man tycker om varandra och vill vara nära varandra, pussas och kramas och kanske ha sex på ett fint sätt men det får man inte ha förrän man är vuxen och kroppen är mogen för det.
Sedan pratar vi ibland om kroppen och hur den utvecklas och helst vill jag att sonen ska prata med sin pappa om vissa saker som varför snoppar ser så olika ut och sådant men sambo är verkligen ingen höjdare på att förklara sådant utan vill helst att man inte alls ska prata om det överhuvudtaget eftersom de bara är barn.
Jag anser att det ändå är ganska viktigt att prata om det just för att de vet,ser och hör så mycket mer än vad vi vuxna tror att de gör och lämnar man det åt slumpen så kommer de ju få en snevriden syn på ämnet.
Stora sonen skäms iallafall inte för att fråga mig om saker han sett och hört...han och hans kompisar hade hittat en porrtidning brevid sophuset för några veckor sedan och tittat igenom den och det berättade han senare för mig att han tyckte det var jätteäckligt men att han ändå ville kolla fast det var äckligt.
Jag sa då att i verkligheten så är ju inte sex och porr samma sak för porr är liksom påhittat och på låtsas och sedan fick jag förklara en massa saker som han och hans kompisar hade börjat prata om tack vare den där jäkla tidningen men jag tyckte ändå att jag fick sonen att förstå vad som är verkligt och vad som inte är det och jag är tacksam att han vågade berätta för mig istället för att gå och bära på den där läskiga hemlisen som han definitivt inte var mogen för.
Nu är det städning på schemat här hemma...
TJINGELING
Långt uppehåll...
...men idag vaknade jag alldeles för tidigt för att ha någon ursäkt.
Livet just nu är i smått kaos och jag har verkligen massor att göra hela tiden.
Förutom att jag sköter det jag ska hemma med en kropp som är helt paj utav foglossning och andra smärtor så hade jag ju velat bli klar med mina planer att smårenovera färdigt hemmet innan bebisen ska komma.
Tyvärr så kommer jag nog inte att lyckas med detta inom den tiden eftersom orken är försvunnen och att det dessutom kostar pengar som jag i nuläget inte har några.
Jag har ju varit sjukskriven sedan innan jul och jag har fortfarande inte fått varken beslut eller pengar från försäkringskassan så det är rätt tomt i fickan om man säger så.
Jag använde nämligen de slantarna jag hade till att köpa en syskonvagn för jag förstod liksom inte att försäkringskassan inte behöver betala ut pengar samma dag som jag annars brukar få min lön utan de kan vänta ett par månader och till och med neka att betala ut överhuvudtaget.
Jag försöker sälja min gamla Brio Sing vagn på en loppissida på facebook för 800 kronor vilket borde anses vara billigt med tanke på att samma vagn i samma skick inte finns att hitta på blocket och liknande för under 1500 kronor men antingen är folk för snåla eller så har de inte heller pengar just nu för försäljningen går trögt.
Förhoppningsvis kommer det en tjej och tittar på den idag och då kan jag ju sänka med en hundring eller så för vagnen får inte plats i hallen nu när den måste trängas med syskonvagnen.
Lilla Kryp får istället åka runt i en gammal Teutonia Timmy som jag har ståendes i trapphuset men det är också en bra vagn, speciellt nu när det snöar och har sig eftersom hjulen på den vagnen kan köra över både stock och sten och Lilla kryp bryr sig inte det minsta om vilken vagn han sitter i.
Timmy är också bra när man ska lämna på dagis för att man kan ha den ståendes där utan att folk ska komma och stjäla den vilket faktiskt har hänt mig när mellansonen var liten och jag hade köpt en ny paraplysulky till honom.
Mitt på ljusa dagen hade någon gått in på dagisgården och norpat vagnen så när det var dags för hämtning fick stackars mellansonen bli buren hela vägen hem av en svärande mamma.
Personen som jag i mina misstankar var ganska säker på att den snott min vagn kom en vecka senare körandes med sin son i vagnen som jag tyvärr inte kunde bevisa var min.
När mellansonen däremot fick en ny cykel några år senare så tänkte jag att det vore bra att märka den så jag skrev hans namn under sadeln och den blev ändå stulen utanför dagis mitt på ljusa dagen trots att den var låst.
Några dagar senare kommer samma person som jag misstänkte hade snott min barnvagn gåendes med sin cyklande son och cykeln var... min sons.
Fast de hade skrapat bort min sons namn under cykelnsadeln med en kniv eller något sådant (färgen syntes men inte namnet)och klistrat på lite klistermärken så inte ens nu kunde jag bevisa att det var min sons cykel men jag har ju inte längre någon tvekan om att den där personen eller rättare sagt mamman är en tjuv.
Det är några år sedan detta hände men för några månader sedan hade min vän J träffat på den här mamman och hon berättade då att hon hade köpt en ny cykel till sin son för över tretusen kronor och att hon var ganska säker på att J:s exmans bror förmodligen hade stulit den nya cykeln.
Ja inte för att vara skadeglad men vem det än var som snodde den där cykeln så snodde den iallafall ifrån rätt person för jag skulle ju gissa på att cykeln inte var köpt eller betald ifrån början med tanke på vem som hade den i sin ägo och skit ska skit ha, men det hade nog karmat sett till ändå.
Även om man har det knapert är det fan ingen ursäkt för att sno andras grejer för till och med de som får socialbidrag har råd att spara ihop till en cykel om de vill det. Kanske tar det lite längre tid men går gör det för jag vet flera som har det skralt i kassan för jämnan men de överlever ändå och snålar med något annat för att ha råd. De själva kanske inte har råd att köpa en ny vinterjacka och går runt i gymnastikskor mitt i vintern men tycker det är värt det för att kunna köpa en ny cykel till sitt barn.
Såna människor förtjänar ett break och jag delar gärna med mig av mina vinterskor eller andra saker till dem även att jag inte har så mycket själv, men skatmamman kan för min del sälja sin nya dyra vinterkappa för att ha råd att köpa en ny cykel till sin son. Punkt och slut.
TJINGELING
Livet just nu är i smått kaos och jag har verkligen massor att göra hela tiden.
Förutom att jag sköter det jag ska hemma med en kropp som är helt paj utav foglossning och andra smärtor så hade jag ju velat bli klar med mina planer att smårenovera färdigt hemmet innan bebisen ska komma.
Tyvärr så kommer jag nog inte att lyckas med detta inom den tiden eftersom orken är försvunnen och att det dessutom kostar pengar som jag i nuläget inte har några.
Jag har ju varit sjukskriven sedan innan jul och jag har fortfarande inte fått varken beslut eller pengar från försäkringskassan så det är rätt tomt i fickan om man säger så.
Jag använde nämligen de slantarna jag hade till att köpa en syskonvagn för jag förstod liksom inte att försäkringskassan inte behöver betala ut pengar samma dag som jag annars brukar få min lön utan de kan vänta ett par månader och till och med neka att betala ut överhuvudtaget.
Jag försöker sälja min gamla Brio Sing vagn på en loppissida på facebook för 800 kronor vilket borde anses vara billigt med tanke på att samma vagn i samma skick inte finns att hitta på blocket och liknande för under 1500 kronor men antingen är folk för snåla eller så har de inte heller pengar just nu för försäljningen går trögt.
Förhoppningsvis kommer det en tjej och tittar på den idag och då kan jag ju sänka med en hundring eller så för vagnen får inte plats i hallen nu när den måste trängas med syskonvagnen.
Lilla Kryp får istället åka runt i en gammal Teutonia Timmy som jag har ståendes i trapphuset men det är också en bra vagn, speciellt nu när det snöar och har sig eftersom hjulen på den vagnen kan köra över både stock och sten och Lilla kryp bryr sig inte det minsta om vilken vagn han sitter i.
Timmy är också bra när man ska lämna på dagis för att man kan ha den ståendes där utan att folk ska komma och stjäla den vilket faktiskt har hänt mig när mellansonen var liten och jag hade köpt en ny paraplysulky till honom.
Mitt på ljusa dagen hade någon gått in på dagisgården och norpat vagnen så när det var dags för hämtning fick stackars mellansonen bli buren hela vägen hem av en svärande mamma.
Personen som jag i mina misstankar var ganska säker på att den snott min vagn kom en vecka senare körandes med sin son i vagnen som jag tyvärr inte kunde bevisa var min.
När mellansonen däremot fick en ny cykel några år senare så tänkte jag att det vore bra att märka den så jag skrev hans namn under sadeln och den blev ändå stulen utanför dagis mitt på ljusa dagen trots att den var låst.
Några dagar senare kommer samma person som jag misstänkte hade snott min barnvagn gåendes med sin cyklande son och cykeln var... min sons.
Fast de hade skrapat bort min sons namn under cykelnsadeln med en kniv eller något sådant (färgen syntes men inte namnet)och klistrat på lite klistermärken så inte ens nu kunde jag bevisa att det var min sons cykel men jag har ju inte längre någon tvekan om att den där personen eller rättare sagt mamman är en tjuv.
Det är några år sedan detta hände men för några månader sedan hade min vän J träffat på den här mamman och hon berättade då att hon hade köpt en ny cykel till sin son för över tretusen kronor och att hon var ganska säker på att J:s exmans bror förmodligen hade stulit den nya cykeln.
Ja inte för att vara skadeglad men vem det än var som snodde den där cykeln så snodde den iallafall ifrån rätt person för jag skulle ju gissa på att cykeln inte var köpt eller betald ifrån början med tanke på vem som hade den i sin ägo och skit ska skit ha, men det hade nog karmat sett till ändå.
Även om man har det knapert är det fan ingen ursäkt för att sno andras grejer för till och med de som får socialbidrag har råd att spara ihop till en cykel om de vill det. Kanske tar det lite längre tid men går gör det för jag vet flera som har det skralt i kassan för jämnan men de överlever ändå och snålar med något annat för att ha råd. De själva kanske inte har råd att köpa en ny vinterjacka och går runt i gymnastikskor mitt i vintern men tycker det är värt det för att kunna köpa en ny cykel till sitt barn.
Såna människor förtjänar ett break och jag delar gärna med mig av mina vinterskor eller andra saker till dem även att jag inte har så mycket själv, men skatmamman kan för min del sälja sin nya dyra vinterkappa för att ha råd att köpa en ny cykel till sin son. Punkt och slut.
TJINGELING
fynd!!!
Nu var det länge sedan jag skrev i bloggen men jag har iallafall ursäkten att jag inte haft tid.Har all min lediga tid ägnat mig åt att fixa till min hall så nu har väggarna målats vita, hyllor och krokar har skruvats upp, en del möbler har bytts ut och igår kväll började jag ge mig på att måla om innerdörrarna med.
För en gångs skull har jag tagit i ordentligt och gjort saker riktigt utan att fuska eller skynda mig på och jag har dessutom insett att det lönar sig att vara petig för resultatet blir så mycket bättre.
När allt är klart ska jag visa före och efter bilder men det kommer att ta ett tag till.
Jag ska alltså först måla klart innerdörrarna och byta ut handtag på både dörrar och garderober, måla om och även byta handtag på en gammal byrå som jag fick utav min vän Malin när hon flyttade till USA.
Det är konstigt att av alla möbler jag samlar på mig så är faktiskt de som jag inte betalat något för, de som ligger mig varmast om hjärtat och just den där byrån är en utav dem.
Den är helt perfekt i storlek, den är lite äldre, den är stadig och i riktigt bra kvalitet med fina spårade fronter på lådorna och det enda felet är att den är lite skavd i färgen och att den har guldfärgade handtag men det ska jag fixa till och byta handtagen mot antingen svarta knoppar eller handtag från IKEA.
En annan sådan där möbel som jag älskar är ett gammalt skåp som jag fick utav min före detta jobbarkompis när hon skulle flytta till en annan stad.
Det är ett lågt, avlångt och vitmålat skåp som från början hade tre luckor och användes som tv- bänk men nu fattas luckan i mitten och där finns nu hyllor istället.
För tillfället är färgen helt avskavd på många ställen och det är riktigt slitet men det är något med formen och nättheten i skåpet som gör att jag bara älskar det trots att jag just nu inte har något användningsområde för det så det står egentligen bara i vardagsrummet och ser pluttigt och missanpassat ut.
När jag ändå håller på och tjatar om mina finaste fynd så måste jag ju berätta att jag hittade en ny säng till Lilla Kryp på nätloppisen igår.
Hade ju tänkt köpa en spjälsäng till bebisen som är på väg men eftersom lilla kryp faktiskt är lite stor nu så kom jag på att han likaväl kan få en riktig säng och vips så hittade jag en jättesöt liten juniorsäng på loppisen som tydligen legat ute ett tag men som ingen har köpt förmodligen för att det är en liten bit att åka och hämta den.
För min del åker jag gärna och köper den för priset 80 kr då jag har lite koll och vet att den finns att köpa ny för 2639 kronor.
Sparar man 2559 kronor i inköpspris så har man gjort ett riktigt fynd även om man får åka till urskogen i Emmaboda och hämta grejen helt klart.
Ja jag har ju inte hämtat den än förstås men jag har iallafall första tjing på den så förhoppningsvis kommer den hem till oss ikväll.
Lelles hem- makeover fortsätter...
TJINGELING
rörig hall...
Nu har jag tröttnat rejält på våran hall.
Hallen är ju det rum som ska vara välkomnande och se trevligt ut men hos oss ser det bara rörigt och stökigt ut med kläder och skor huller om buller och ingen ordning på någonting.
Idag skulle jag egentligen till sjukgymnasten men hon var ju sjuk och ställde in mitt besök så då får jag väl ta tag i hallproblemet istället och planera ihop en lösning på stöket.
Dessvärre har jag inte en massa pengar att spendera så det får bli en liten makeover av man tager vad man haver saker.
Jag har tio liter vit väggfärg som jag har lust att kladda lite med men eftersom barnen är hemma och har lov så är tidpunkten för färgkladdande illa vald men planera hur jag vill ha det hindrar ju inte.
Jag tycker sådana där apdyra väggträd är riktigt fina och ett sådant skulle jag vilja ha i hallen men jag funderade på om man inte skulle ta och bygga ihop ett själv för det måste ju bli betydligt billigare.
Om man målar hallen vit så matchar det möblerna som jag redan har i svart och jag har fått för mig att svart och vitt skulle göra hallen lite mer dämpad och få den att inte se lika rörig ut.
Vad man ska göra åt klädstöket har jag fortfarande inte funnit någon lösning på men jag hoppas det kommer under dagen.
TJINGELING
Hallen är ju det rum som ska vara välkomnande och se trevligt ut men hos oss ser det bara rörigt och stökigt ut med kläder och skor huller om buller och ingen ordning på någonting.
Idag skulle jag egentligen till sjukgymnasten men hon var ju sjuk och ställde in mitt besök så då får jag väl ta tag i hallproblemet istället och planera ihop en lösning på stöket.
Dessvärre har jag inte en massa pengar att spendera så det får bli en liten makeover av man tager vad man haver saker.
Jag har tio liter vit väggfärg som jag har lust att kladda lite med men eftersom barnen är hemma och har lov så är tidpunkten för färgkladdande illa vald men planera hur jag vill ha det hindrar ju inte.
Jag tycker sådana där apdyra väggträd är riktigt fina och ett sådant skulle jag vilja ha i hallen men jag funderade på om man inte skulle ta och bygga ihop ett själv för det måste ju bli betydligt billigare.
Om man målar hallen vit så matchar det möblerna som jag redan har i svart och jag har fått för mig att svart och vitt skulle göra hallen lite mer dämpad och få den att inte se lika rörig ut.
Vad man ska göra åt klädstöket har jag fortfarande inte funnit någon lösning på men jag hoppas det kommer under dagen.
TJINGELING
Kommunicera mera...
Jag har hamnat i någon sorts svacka.
Den har hållt i sig ett bra tag och gör att jag inte riktigt pallar med allting.
Igår var det nyårsafton och då pallade jag inte med min sambo.
Han lyssnar inte på vad jag säger och jag lyssnar inte på vad han säger.
Jag har känt honom sedan år 2000 och vid det här laget borde man ju ha fått ihop en välfungerande kommunikation sins emellan men jag tvivlar på det ibland.
När det väl gäller så står vi brevid varandra och håller ihop men småsaker kan vi aldrig enas om.
Jag är en sådan som har tusen tankar och ideér som gör att det blir kaos i hjärnan och därför behöver jag hela tiden strukturera upp och planera saker och ting.
Sambo är en sådan som är helt impulsiv och verkligen tar dagarna som de kommer och ibland stör jag mig på det, speciellt när jag vill planera någonting ihop med honom.
Jag tycker inte alls det är konstigt att man vill planera men sambo säger alltid -det ordnar sig.
Sedan vill han inte prata mer om att planera.
Vi behöver nu en syskonvagn eftersom Lilla Kryp bara kommer vara 1,5 år när hans lilla syskon beräknas komma.
Det har jag tjatat på sambon om rätt så länge men inte lyssnar han inte så då satte jag mig ned och tittade om det fanns några syskonvagnar på blocket och så visade jag sambon en fin svart vagn med bra hjul.
-Men den där tänker inte jag köra runt med, det ser ju inte klokt ut med en liggdel och en sittdel säger sambon och så vill han inte titta mera.
Det är sådant som gör mig irriterad.
Att jag gör någonting men han blir liksom inte nöjd och istället för att själv leta efter något annat som han tycker är bättre så struntar han bara helt och hållet i det.
I mitt huvud är det som att han säger att han skiter i vilket och att det är mitt problem att lösa saken för annars kommer vi stå utan vagn helt och hållet.
Om jag nu på eget bevåg skulle ta och köpa en vagn utan honom så vet jag precis vad han skulle säga om saken för jag känner honom så väl att jag vet sådant.
Han skulle säga - ska vi inte vänta med att köpa vagn tills vi hittar någon som vi verkligen vill ha?
Skulle jag vänta på att han blir redo för att köpa en vagn så skulle bebisen i magen hinna att både födas och säkert bli ett par månader gammal innan sambo får tummen ur röven.
Därför lyssnar jag inte på honom och kör mitt eget race.
Att han sedan kommer gnälla om att jag aldrig lyssnar på vad han vill får man ta med en nypa salt.
TJINGELING
Den har hållt i sig ett bra tag och gör att jag inte riktigt pallar med allting.
Igår var det nyårsafton och då pallade jag inte med min sambo.
Han lyssnar inte på vad jag säger och jag lyssnar inte på vad han säger.
Jag har känt honom sedan år 2000 och vid det här laget borde man ju ha fått ihop en välfungerande kommunikation sins emellan men jag tvivlar på det ibland.
När det väl gäller så står vi brevid varandra och håller ihop men småsaker kan vi aldrig enas om.
Jag är en sådan som har tusen tankar och ideér som gör att det blir kaos i hjärnan och därför behöver jag hela tiden strukturera upp och planera saker och ting.
Sambo är en sådan som är helt impulsiv och verkligen tar dagarna som de kommer och ibland stör jag mig på det, speciellt när jag vill planera någonting ihop med honom.
Jag tycker inte alls det är konstigt att man vill planera men sambo säger alltid -det ordnar sig.
Sedan vill han inte prata mer om att planera.
Vi behöver nu en syskonvagn eftersom Lilla Kryp bara kommer vara 1,5 år när hans lilla syskon beräknas komma.
Det har jag tjatat på sambon om rätt så länge men inte lyssnar han inte så då satte jag mig ned och tittade om det fanns några syskonvagnar på blocket och så visade jag sambon en fin svart vagn med bra hjul.
-Men den där tänker inte jag köra runt med, det ser ju inte klokt ut med en liggdel och en sittdel säger sambon och så vill han inte titta mera.
Det är sådant som gör mig irriterad.
Att jag gör någonting men han blir liksom inte nöjd och istället för att själv leta efter något annat som han tycker är bättre så struntar han bara helt och hållet i det.
I mitt huvud är det som att han säger att han skiter i vilket och att det är mitt problem att lösa saken för annars kommer vi stå utan vagn helt och hållet.
Om jag nu på eget bevåg skulle ta och köpa en vagn utan honom så vet jag precis vad han skulle säga om saken för jag känner honom så väl att jag vet sådant.
Han skulle säga - ska vi inte vänta med att köpa vagn tills vi hittar någon som vi verkligen vill ha?
Skulle jag vänta på att han blir redo för att köpa en vagn så skulle bebisen i magen hinna att både födas och säkert bli ett par månader gammal innan sambo får tummen ur röven.
Därför lyssnar jag inte på honom och kör mitt eget race.
Att han sedan kommer gnälla om att jag aldrig lyssnar på vad han vill får man ta med en nypa salt.
TJINGELING
Lellebell och arghormonerna...
Lilla Kryp är sjuk.
Hostar som en galning och igår ringde jag vårdcentralen för jag blir orolig att han åkt på sådan där lunginflammation som smittar men de hade inte tid som vanligt så jag skulle ringa idag istället.
Jag undrar varför de aldrig har tid när jag ringer?
En gång när jag var arg och förbannad så ringde jag och klagade lite höglutt på hur de bemöter sina patienter och hur ofta jag fått diagnosen "vanlig influensa" över telefon som visat sig vara något helt annat och slutat med sjukhuset.
Jag sa också att jag ville att de skulle stryka mig och min familj från deras vårdcentral eftersom jag inte ansåg att de ska få betalt för att ha fem personer inskrivna där när vi aldrig fått någon hjälp utav dem när vi väl blivit sjuka.
Nej det var ju klart att de inte kunde stryka oss därifrån om jag inte listade om mig på en annan vårdcentral istället.
Jag försökte lista om mig till en privat vårdcentral inne i stan men de hade dessvärre överfullt och kunde för tillfället inte ta emot fler patienter så jag stannade kvar på den sämsta vårdcentralen trots allt strul.
Jag undrar om de skrev in i min journal att jag är gnällig eller så och därför liksom jäklas med mig?
Jag är egentligen ingen gnällig person tror jag men de senaste månaderna har jag fått ett par ryck och blivit arg på en massa saker och samtidigt börjat bete mig som värsta gnällot.
Jag blev arg på vårdcentralen och tyckte att de borde få veta hur jag känner att de behandlar folk som är sjuka så jag ringde och talade om för dem vad jag tyckte med en otrevlig ton.
Jag blev arg på sonens dagispersonal och ringde deras chef hela tre gånger under en månads tid.
Inte för att de egentligen gjort något fel med just mitt barn förutom att de tagit hans extrakläder till andra barn och tvärtom men när jag skulle lämna honom för att jobba kväll så hade de lämnat ett litet barn utomhus ensam och en fröken från en annan avdelning kom in med barnet och sa att de visst hade råkat glömt henne ute.
Jag ringde deras chef och berättade det och sa att hade det varit mitt barn så hade jag blivit fullständigt vansinnig och jag ville att de skulle berätta om händelsen för detta barnets föräldrar.
Chefen lät som om hon tyckte att jag var riktigt jobbig men hennes sätt att bemöta mig gjorde mig bara mer förbannad då hon liksom försökte få mig att komma in till henne på möte för att prata ut om saken eftersom det för henne lät som att jag var lite väl upprörd över saken.
Det hade säkert fungerat att övertala mig och försöka få mig att tro att det var mig det var fel på om jag inte hade varit gravid men just den här graviditeten måste jag fått några slags arghormoner som gör att jag bara vägrar rätta in mig i översittarnas fasoner och därför blev jag bara arg och ifrågasatte hur hon egentligen skötte sitt arbete och hur det kommer sig att hon vill ha möte med mig när hon egentligen borde ha möte med sin personal?
Jo för att jag verkade lite väl upprörd som sagt.
Jaha men vet du att det är inte ditt problem om jag är upprörd eller inte, ditt problem är att personalen som du är chef över inte sköter sitt jobb som de ska och om jag ringer till dig och berättar det så tycker jag att du borde bli lite upprörd.
Sedan sa jag att jag kommer byta dagis för jag vill inte lämna mitt barn till dem när de för det första gör grova fel och för det andra inte ens tar tag i det utan försöker sopa det under mattan.
På utvecklingssamtalet fick jag "förklarat" för mig att de inte alls hade glömt barnet ute utan det barnet hade lekt med ett syskon från en annan avdelning.
Då kände jag att adrenalinet liksom började pumpa igen och jag var tvungen att ta långa djupa andetag för att inte börja skrika, och jag lyckades så jag sa bara:
-Ni kan säga vad ni vill, jag såg det jag såg och försöker ni inbilla mig att ni inte glömde barnet ute så är det ni som har problem för det kommer inte att fungera och oavsett om barnet lekte med ett syskon från en annan avdelning så är det ju er personal som har ansvar över det och inte personalen från en annan avdelning. Punkt slut jag tänker inte prata mer om det, ni kan prata med barnets föräldrar istället.
-Men, men... började fröken men då tog jag min jacka och reste på mig och sa att vi har nog pratat klart om mitt barns utveckling nu va?
Så här brukar inte jag bete mig.
Jag brukar bara nicka och säga okej och tänka att man aldrig kan vinna mot de som har mer makt.
Just nu så är jag en helt annan person känns det som, ingen jäkla översittare ska få köra över mig när jag vet att jag har rätt och saker bara flyger ur mig och det känns faktiskt lite skönt även om det nog måste bero på arghormoner.
Tjingeling
Hostar som en galning och igår ringde jag vårdcentralen för jag blir orolig att han åkt på sådan där lunginflammation som smittar men de hade inte tid som vanligt så jag skulle ringa idag istället.
Jag undrar varför de aldrig har tid när jag ringer?
En gång när jag var arg och förbannad så ringde jag och klagade lite höglutt på hur de bemöter sina patienter och hur ofta jag fått diagnosen "vanlig influensa" över telefon som visat sig vara något helt annat och slutat med sjukhuset.
Jag sa också att jag ville att de skulle stryka mig och min familj från deras vårdcentral eftersom jag inte ansåg att de ska få betalt för att ha fem personer inskrivna där när vi aldrig fått någon hjälp utav dem när vi väl blivit sjuka.
Nej det var ju klart att de inte kunde stryka oss därifrån om jag inte listade om mig på en annan vårdcentral istället.
Jag försökte lista om mig till en privat vårdcentral inne i stan men de hade dessvärre överfullt och kunde för tillfället inte ta emot fler patienter så jag stannade kvar på den sämsta vårdcentralen trots allt strul.
Jag undrar om de skrev in i min journal att jag är gnällig eller så och därför liksom jäklas med mig?
Jag är egentligen ingen gnällig person tror jag men de senaste månaderna har jag fått ett par ryck och blivit arg på en massa saker och samtidigt börjat bete mig som värsta gnällot.
Jag blev arg på vårdcentralen och tyckte att de borde få veta hur jag känner att de behandlar folk som är sjuka så jag ringde och talade om för dem vad jag tyckte med en otrevlig ton.
Jag blev arg på sonens dagispersonal och ringde deras chef hela tre gånger under en månads tid.
Inte för att de egentligen gjort något fel med just mitt barn förutom att de tagit hans extrakläder till andra barn och tvärtom men när jag skulle lämna honom för att jobba kväll så hade de lämnat ett litet barn utomhus ensam och en fröken från en annan avdelning kom in med barnet och sa att de visst hade råkat glömt henne ute.
Jag ringde deras chef och berättade det och sa att hade det varit mitt barn så hade jag blivit fullständigt vansinnig och jag ville att de skulle berätta om händelsen för detta barnets föräldrar.
Chefen lät som om hon tyckte att jag var riktigt jobbig men hennes sätt att bemöta mig gjorde mig bara mer förbannad då hon liksom försökte få mig att komma in till henne på möte för att prata ut om saken eftersom det för henne lät som att jag var lite väl upprörd över saken.
Det hade säkert fungerat att övertala mig och försöka få mig att tro att det var mig det var fel på om jag inte hade varit gravid men just den här graviditeten måste jag fått några slags arghormoner som gör att jag bara vägrar rätta in mig i översittarnas fasoner och därför blev jag bara arg och ifrågasatte hur hon egentligen skötte sitt arbete och hur det kommer sig att hon vill ha möte med mig när hon egentligen borde ha möte med sin personal?
Jo för att jag verkade lite väl upprörd som sagt.
Jaha men vet du att det är inte ditt problem om jag är upprörd eller inte, ditt problem är att personalen som du är chef över inte sköter sitt jobb som de ska och om jag ringer till dig och berättar det så tycker jag att du borde bli lite upprörd.
Sedan sa jag att jag kommer byta dagis för jag vill inte lämna mitt barn till dem när de för det första gör grova fel och för det andra inte ens tar tag i det utan försöker sopa det under mattan.
På utvecklingssamtalet fick jag "förklarat" för mig att de inte alls hade glömt barnet ute utan det barnet hade lekt med ett syskon från en annan avdelning.
Då kände jag att adrenalinet liksom började pumpa igen och jag var tvungen att ta långa djupa andetag för att inte börja skrika, och jag lyckades så jag sa bara:
-Ni kan säga vad ni vill, jag såg det jag såg och försöker ni inbilla mig att ni inte glömde barnet ute så är det ni som har problem för det kommer inte att fungera och oavsett om barnet lekte med ett syskon från en annan avdelning så är det ju er personal som har ansvar över det och inte personalen från en annan avdelning. Punkt slut jag tänker inte prata mer om det, ni kan prata med barnets föräldrar istället.
-Men, men... började fröken men då tog jag min jacka och reste på mig och sa att vi har nog pratat klart om mitt barns utveckling nu va?
Så här brukar inte jag bete mig.
Jag brukar bara nicka och säga okej och tänka att man aldrig kan vinna mot de som har mer makt.
Just nu så är jag en helt annan person känns det som, ingen jäkla översittare ska få köra över mig när jag vet att jag har rätt och saker bara flyger ur mig och det känns faktiskt lite skönt även om det nog måste bero på arghormoner.
Tjingeling
Mellansonens födelsedag!
Idag fyller min mellanson 7 år!När jag väntade honom så var han beräknad att födas i Januari men på juldagskvällen fick jag lite värkar som höll i sig hela natten så att jag inte kunde sova och på annandagsmorgonen åkte jag in till förlossningen och mitt blodtryck var skyhögt så de vågade inte ge mig någon bedövning och jag minns att jag blev lite rädd när de sa så för man vill ju gärna ha tillgång till det ifall att man känner att smärtan blir outhärdlig.
Han kom iallafall utan bedövningen och när jag väl var i situationen så tänkte jag att jag fixar det ändå och efteråt var jag lite chockad över att det faktiskt inte hade gjort så ont som jag hade trott, faktiskt hade jag mycket mer ont när första sonen föddes fast att jag då hade fått epiduralbedövning.
Nu var det så att mellansonen bara vägde 2050 gram och var så liten och spinkig att kläderna i storlek 50 som vi hade köpt gled av honom och vi fick låna små prematurkläder i storlek 40 istället.
Blöjorna för nyfödda bebisar var också alldeles för stora så vi fick springa ned till apoteket och köpa små prematurblöjor med.
Men den lilla bebisen var iallafall frisk och kry och stark som jag vet inte vad.
När han kom ut så la barnmorskan upp honom på min mage och genast lyfte han upp sitt lilla huvud och såg ut att titta mig rakt i ögonen och jag blev lite chockad igen för bebisar brukar ju vara helt slappa i nacken och inte orka hålla upp sitt huvud själva förrän efter någon månad eller så men den här lilla bebisen var pyttelilla stålmannen.
Jag var hela tiden orolig över att han skulle vara sjuk eller att något skulle vara fel så klart jag blev orolig när han sprattlade runt och var helt full av livlighet men därför så undersökte läkarna honom flera gånger och tillslut sa de åt mig att jag verkligen inte behövde vara orolig för trots att han såg ut som en liten flaxande sparv så var han nog lika stark som en tre månaders bebis.
Idag fyller min lilla sparv alltså sju år.
Grattis till min lilla pärla!
Jul,ekonomi och hemlösa farbröder...
Juldagen idag...allt är lugnt och tyst i hemmet,alla är trötta efter julaftonen.
Stökigt är det med trots att jag stoppade in disken i maskinen efter julmiddagen igår ovetandes om att vi skulle få oväntat besök på kvällskvisten som också ville äta julmat.
Eftersom de verkade ha druckit mer än vad de ätit tidigare så var besöket inte så uppskattat från min sida, jag pallar liksom inte riktigt folk som firar jul på det sättet.
Jag har inget emot folk som tar en snaps efter maten eller tar en julgrogg när barnen somnat men de som dricker så att de blir berusade och lullar runt på julafton med en gammal ölburk i näven,bland barnen gör mig riktigt irriterad.Jag vet inte men jag tycker föräldrar som gör så är så jäkla egoistiska och självupptagna att jag vill slå dem med en brödkavel i skallen.
Det finns andra tillfällen för att dricka alkohol så varför just göra det på julafton?
Vill man nu supa så tycker jag att man får ordna med barnvakt och gå ut på stan på juldagen precis som alla unga människor kommer att göra idag.
Tur att jag inte är ung och tur att jag är gravid så att jag slipper sådant.
Julafton för mig är att se barnens ögon liksom glittra av spänning och när tomten kommit är de så glada att man känner lycka i hela kroppen.
Jag blir ju också glad på julafton men jag behöver verkligen ingen alkohol för att bli glad, det räcker med att det är städat hemma,att barnen är glada,att man får äta god mat och ha riktigt mysigt tillsammans.
Ja nu är ju inte jag en sådan person som tittar i backen när jag inte gillar läget så jag visade mitt missnöje genom att få dem att känna sig ovälkomna med pikar och tjurighet.
Sambo gillar inte när jag beter mig så men jag kan ju inte förstöra hela den mysiga aftonen vi haft genom att börja gapa och skälla på dem och det räckte med att bara vara lite ogästvänlig för de stannade bara någon timme.
Sambo ska alltid vara snäll mot allt och alla, men jag pallar faktiskt inte det.
Jag har inte tid med sådant.
Jag är mamma till tre barn, jag är gravid och har foglossning, min energi går åt till att ta hand om min familj och mitt hem.
Inför julafton har jag kämpat med att städa och fixa som en galning och knappt sovit 10 timmar på tre dygn och det har jag gjort för att jag vill att min familj ska få en minnesvärd jul, inte för att några slöa pack ska slippa disk, matlagning och städning och snylta på mig.
Hellre bjuder jag hem den hemlösa farbrorn jag mötte i veckan, han som har blivit vräkt och har 998 kronor denna månaden att köpa mat och kläder för.
Han var snäll och tackade mig flera gånger för att jag satt ned en stund och pratade med honom.
Jag såg på honom att han hade det jobbigt men trots det höll han sig undan alkohol och andra missbruk och så förklarade han hur han hade hamnat i den där jobbiga sitsen.
Det var en lång historia som jag kanske berättar en annan gång men hur eller hur så har han hamnat där han är idag tack vare att ekonomin inte räckte till en månad för länge sedan och så blev det värre och värre då han aldrig lyckades komma ifatt den där månaden då allt gick snett.
Nu betalar han av sina skulder och pengarna som blir över har han fått välja om han ska betala hyran eller elen med för han har inte råd med båda.
Sådant händer inte i Sverige har jag alltid sagt, vi har ju socialt skyddsnät.
Jag hade fel för nu har den här farbrorn bevisat det för mig och han visade mig även sina räkningar,papper och kvitton och han talade sanning.
Jag mötte honom i väntrummet utanför budgetrådgivningen och vi satt där och pratade i en timme vilket verkade väldigt lustigt för min budgetrådgivare, hon tyckte att vi liksom inte passade ihop där i väntrummet då han är en äldre pensionär, hemlös och verkligen riktigt fattig medan jag är en mamma med barn,jobb och hem med en ekonomi som ligger lite efter men som är fullt möjlig att lösa.
Jag sa till min budgetrådgivare att människor är människor och hur rik eller fattig man är gör en ju inte till någon annan än den man är.
Hon sa ingenting mer om det men jag förstod att hon måste ha tyckt att folk med pengar är mer värda än folk utan pengar vilket faktiskt är troligt när hon valt det jobbigt hon har.
Trots att jag nog inte delar hennes inställning mot människor så måste jag ändå erkänna att hon är duktig på sitt jobb och på de två gånger jag nu har träffat henne så har hon hjälpt mig reda ut en hel del i min ekonomi som liksom varit "osynligt" för mig trots att jag själv alltid ansett att jag har bra koll.
Nu ser jag det jag inte sett förut och förstår varför saker liksom inte går ihop men jag ser också hur jag ska kunna lösa problemen och det hade jag inte gjort utan henne.
Därför får jag nog tacka både tanten som vet mycket om pengar och den hemlöse farbrorn som inte har några för båda två har lärt mig saker om både ekonomi och livet.
TJINGELING
Stökigt är det med trots att jag stoppade in disken i maskinen efter julmiddagen igår ovetandes om att vi skulle få oväntat besök på kvällskvisten som också ville äta julmat.
Eftersom de verkade ha druckit mer än vad de ätit tidigare så var besöket inte så uppskattat från min sida, jag pallar liksom inte riktigt folk som firar jul på det sättet.
Jag har inget emot folk som tar en snaps efter maten eller tar en julgrogg när barnen somnat men de som dricker så att de blir berusade och lullar runt på julafton med en gammal ölburk i näven,bland barnen gör mig riktigt irriterad.Jag vet inte men jag tycker föräldrar som gör så är så jäkla egoistiska och självupptagna att jag vill slå dem med en brödkavel i skallen.
Det finns andra tillfällen för att dricka alkohol så varför just göra det på julafton?
Vill man nu supa så tycker jag att man får ordna med barnvakt och gå ut på stan på juldagen precis som alla unga människor kommer att göra idag.
Tur att jag inte är ung och tur att jag är gravid så att jag slipper sådant.
Julafton för mig är att se barnens ögon liksom glittra av spänning och när tomten kommit är de så glada att man känner lycka i hela kroppen.
Jag blir ju också glad på julafton men jag behöver verkligen ingen alkohol för att bli glad, det räcker med att det är städat hemma,att barnen är glada,att man får äta god mat och ha riktigt mysigt tillsammans.
Ja nu är ju inte jag en sådan person som tittar i backen när jag inte gillar läget så jag visade mitt missnöje genom att få dem att känna sig ovälkomna med pikar och tjurighet.
Sambo gillar inte när jag beter mig så men jag kan ju inte förstöra hela den mysiga aftonen vi haft genom att börja gapa och skälla på dem och det räckte med att bara vara lite ogästvänlig för de stannade bara någon timme.
Sambo ska alltid vara snäll mot allt och alla, men jag pallar faktiskt inte det.
Jag har inte tid med sådant.
Jag är mamma till tre barn, jag är gravid och har foglossning, min energi går åt till att ta hand om min familj och mitt hem.
Inför julafton har jag kämpat med att städa och fixa som en galning och knappt sovit 10 timmar på tre dygn och det har jag gjort för att jag vill att min familj ska få en minnesvärd jul, inte för att några slöa pack ska slippa disk, matlagning och städning och snylta på mig.
Hellre bjuder jag hem den hemlösa farbrorn jag mötte i veckan, han som har blivit vräkt och har 998 kronor denna månaden att köpa mat och kläder för.
Han var snäll och tackade mig flera gånger för att jag satt ned en stund och pratade med honom.
Jag såg på honom att han hade det jobbigt men trots det höll han sig undan alkohol och andra missbruk och så förklarade han hur han hade hamnat i den där jobbiga sitsen.
Det var en lång historia som jag kanske berättar en annan gång men hur eller hur så har han hamnat där han är idag tack vare att ekonomin inte räckte till en månad för länge sedan och så blev det värre och värre då han aldrig lyckades komma ifatt den där månaden då allt gick snett.
Nu betalar han av sina skulder och pengarna som blir över har han fått välja om han ska betala hyran eller elen med för han har inte råd med båda.
Sådant händer inte i Sverige har jag alltid sagt, vi har ju socialt skyddsnät.
Jag hade fel för nu har den här farbrorn bevisat det för mig och han visade mig även sina räkningar,papper och kvitton och han talade sanning.
Jag mötte honom i väntrummet utanför budgetrådgivningen och vi satt där och pratade i en timme vilket verkade väldigt lustigt för min budgetrådgivare, hon tyckte att vi liksom inte passade ihop där i väntrummet då han är en äldre pensionär, hemlös och verkligen riktigt fattig medan jag är en mamma med barn,jobb och hem med en ekonomi som ligger lite efter men som är fullt möjlig att lösa.
Jag sa till min budgetrådgivare att människor är människor och hur rik eller fattig man är gör en ju inte till någon annan än den man är.
Hon sa ingenting mer om det men jag förstod att hon måste ha tyckt att folk med pengar är mer värda än folk utan pengar vilket faktiskt är troligt när hon valt det jobbigt hon har.
Trots att jag nog inte delar hennes inställning mot människor så måste jag ändå erkänna att hon är duktig på sitt jobb och på de två gånger jag nu har träffat henne så har hon hjälpt mig reda ut en hel del i min ekonomi som liksom varit "osynligt" för mig trots att jag själv alltid ansett att jag har bra koll.
Nu ser jag det jag inte sett förut och förstår varför saker liksom inte går ihop men jag ser också hur jag ska kunna lösa problemen och det hade jag inte gjort utan henne.
Därför får jag nog tacka både tanten som vet mycket om pengar och den hemlöse farbrorn som inte har några för båda två har lärt mig saker om både ekonomi och livet.
TJINGELING
Sjukskrivning och julstädning
Idag hade jag ställt klockan på halv sex för att hinna duscha och sådant innan jag skulle åka bussen till sjukan för att träffa doktorn.
Dessvärre vaknade jag ändå inte förrän en timme senare och hann i princip bara blaska av mig lite,klä på mig och sedan sticka iväg.
Läkaren sjukskrev mig iallafall helt för foglossningen och blev lite sur på sjukgymnasten som inte ens hade undersökt mig så jag ska gå tillbaka dit och få en annan sjukgymnast.
Idag ska jag ägna dagen åt att julstäda mitt stökiga hem.
Sambon smet iväg rätt kvickt när han insåg faktumet att det vankas julstädning och verkar helt lämna över ansvaret på mig.
Som tur var så var min söta kusin barnvakt till mina stora pojkar igår och fick dem att plocka upp sina jobbiga leksaker ifrån golvet så det problemet är iallafall löst.
Plockat iordning överallt har jag gjort och så har jag tvättat 2 fulla maskiner med tvätt så nu behöver jag bara springa runt och skura och feja innan dammsugning och golvmoppning.
Nä, jag tänker inte göra allt det där själv, vet inte ens om jag kan det för ryggen gör så ont och jag är så sömnig att jag kan somna stående så sambo får nog dra sitt strå till stacken trots att han ursäktade sig med att han bara måste gå och hälsa på sin syster precis just nu.
Kanske lägger jag mig och vilar en stund medan lilla kryp ändå sover middag.
TJINGELING
Dessvärre vaknade jag ändå inte förrän en timme senare och hann i princip bara blaska av mig lite,klä på mig och sedan sticka iväg.
Läkaren sjukskrev mig iallafall helt för foglossningen och blev lite sur på sjukgymnasten som inte ens hade undersökt mig så jag ska gå tillbaka dit och få en annan sjukgymnast.
Idag ska jag ägna dagen åt att julstäda mitt stökiga hem.
Sambon smet iväg rätt kvickt när han insåg faktumet att det vankas julstädning och verkar helt lämna över ansvaret på mig.
Som tur var så var min söta kusin barnvakt till mina stora pojkar igår och fick dem att plocka upp sina jobbiga leksaker ifrån golvet så det problemet är iallafall löst.
Plockat iordning överallt har jag gjort och så har jag tvättat 2 fulla maskiner med tvätt så nu behöver jag bara springa runt och skura och feja innan dammsugning och golvmoppning.
Nä, jag tänker inte göra allt det där själv, vet inte ens om jag kan det för ryggen gör så ont och jag är så sömnig att jag kan somna stående så sambo får nog dra sitt strå till stacken trots att han ursäktade sig med att han bara måste gå och hälsa på sin syster precis just nu.
Kanske lägger jag mig och vilar en stund medan lilla kryp ändå sover middag.
TJINGELING
Viktuppgången under graviditeten...
Ja för jag har ju glömt berätta att denna graviditeten har jag fått i uppdrag att helst inte gå upp mer än sex kilo i vikt beroende på att jag är överviktig och inte heller lyckats gå ned så många kilo sedan förra graviditeten då det liksom blev lite tätt mellan barnen.
Denna graviditeten har jag än så länge bara gått upp 0,8 kilo sa barnmorskan idag och det tyckte hon inte var så bra först men sedan mätte hon magen och bebisen var helt okej så vi drog slutsatsen att bebisen liksom tar vara på fläsket jag redan har så att säga.
Duktig liten bebis jag har i min mage...
Jag går alltså ned och upp i vikt samtidigt eftersom magen växer men jag ökar inte nämnvärt i vikt.
Frågan är då vart jag isåfall har blivit smalare för jag känner mig lite som en överstekt prinskorv som liksom vill explodera ur sitt skinn.
Med den här foglossningen kan jag iallafall inte röra mig som jag gjorde innan så nu smäller det väl snart till och så går jag väl upp 15 kilo resterande tid utav graviditeten, man vet ju inte det.
Fast egentligen bryr jag mig inte heller bara bebisen mår bra därinne.
Man kan ju alltid banta när bebisen kommit ut om det nu är så att man skulle råka bli smällfet.
TJINGELING
Denna graviditeten har jag än så länge bara gått upp 0,8 kilo sa barnmorskan idag och det tyckte hon inte var så bra först men sedan mätte hon magen och bebisen var helt okej så vi drog slutsatsen att bebisen liksom tar vara på fläsket jag redan har så att säga.
Duktig liten bebis jag har i min mage...
Jag går alltså ned och upp i vikt samtidigt eftersom magen växer men jag ökar inte nämnvärt i vikt.
Frågan är då vart jag isåfall har blivit smalare för jag känner mig lite som en överstekt prinskorv som liksom vill explodera ur sitt skinn.
Med den här foglossningen kan jag iallafall inte röra mig som jag gjorde innan så nu smäller det väl snart till och så går jag väl upp 15 kilo resterande tid utav graviditeten, man vet ju inte det.
Fast egentligen bryr jag mig inte heller bara bebisen mår bra därinne.
Man kan ju alltid banta när bebisen kommit ut om det nu är så att man skulle råka bli smällfet.
TJINGELING
Telefonterrorister...
Jag kan inte med mobiltelefoner.
Jag hatar att vara tillgänglig 24/7.
De flesta som känner mig vet om detta och terroriserar inte min telefon stup i kvarten och ibland gillar jag ju när det ringer beroende på vem som ringer eller om jag har lust att prata men för det mesta gillar jag lugn och ro och en tyst telefon.
Ibland har jag ingen lust att prata och då svarar jag inte när det ringer.
Min sambo har stora problem med detta och jag ser hur han liksom hoppar upp och vill svara i min telefon när jag inte ens bemödar mig att kolla vem som ringer.
Han blir stressad och börjar gå fram och tillbaka för att liksom "råka" gå förbi telefonen och få en skymt av namnet på den som ringer.
Sedan säger han att det är den eller den.
Jaha säger jag utan att bry mig och så ser jag hur sambo nästan börjar svettas.
Ska du inte svara? undrar han lite ledsen i ögat när ringsignalen börjar närma sig slutet.
Sambo har fått för sig att ett samtal kan vara viktigt och att man MÅSTE svara trots att jag tydligt klargjort att viktiga samtal ringer folk 112 och inte mitt nummer.
Ibland om telefonen ringer ofta så stoppar jag ned den i en byrålåda och lägger den under lite kläder så att jag inte ska höra när det ringer.
Det tycker min sambo är sjukt men jag gör så för då kan jag låta den ringa och låtsas att jag förlagt den någonstans istället för att helt stänga av den ifall ifall man skulle få ett samtal som är lite halvviktigt ifrån någon myndighet eller så.
Har någon sedan ringt från okänt nummer så ser jag det och har telefonen med mig tills den ringt igen.
För snart en vecka sedan gick sambons mobiltelefon sönder.
Det tyckte jag var så skönt för hans telefon ringer dag och natt och han är så upptagen i sin förbaskade telefon att när han pratar med en person så har tre andra ringt under den tiden.
Ibland har jag funderat på om han inte borde skaffa ett kösystem som de har när man ringer vårdcentralen...att man ringer och knappar in sitt nummer och så ringer de upp en efter två timmar eller så när de betat av kön så att säga.
Problemet med att sambos telefon gått sönder är att han av någon idiotisk anledning gett mitt telefonnummer till folk som vill ringa honom.
Det är ju dumt för det är ju faktiskt min telefon som jag har med mig när jag inte är hemma och folk som ringer till sambo är sådana som inte förstår mitt telefonproblem så när jag skiter i att svara så ringer de igen,och igen,och igen...
Så gör inte mina vänner för de är smarta nog att förstå att det inte är någon idé så de ringer senare istället.
Tyvärr så har sambo inte alls lika smarta vänner som mig så när telefonen ringt fyra missade samtal och börjar ringa igen så kan det ju hända att jag faktiskt svarar och häver ur mig ett och annat svärord och i värsta fall ett par könsord på det.
Ja det tycker sambo är rent ut sagt förskäckligt illa utav mig men alltså folk som bara ringer och ringer och ringer ger mig ryckningar i ögat och adrenalinöverskott så det kan jag inte rå för.
Idah var jag hos barnmorskan och besöket tog en halvtimme.
Jag låg på britsen och lyssnade på bebisens hjärtljud....Ringsignalen börjar eka genom hela rummet.
Så jag satte den på ljudlöst och när jag kom ut därifrån så var det fyra missade samtal.
RADERAT käre sambo.
Du kommer aldrig att få veta vad det var för spännande samtal du missade.
Undrar om det finns någonstans för telefonmissbrukare att vända sig till? Jag känner nämligen att jag skulle vilja skänka en slant så här i juletider.
TJINGELING
Jag hatar att vara tillgänglig 24/7.
De flesta som känner mig vet om detta och terroriserar inte min telefon stup i kvarten och ibland gillar jag ju när det ringer beroende på vem som ringer eller om jag har lust att prata men för det mesta gillar jag lugn och ro och en tyst telefon.
Ibland har jag ingen lust att prata och då svarar jag inte när det ringer.
Min sambo har stora problem med detta och jag ser hur han liksom hoppar upp och vill svara i min telefon när jag inte ens bemödar mig att kolla vem som ringer.
Han blir stressad och börjar gå fram och tillbaka för att liksom "råka" gå förbi telefonen och få en skymt av namnet på den som ringer.
Sedan säger han att det är den eller den.
Jaha säger jag utan att bry mig och så ser jag hur sambo nästan börjar svettas.
Ska du inte svara? undrar han lite ledsen i ögat när ringsignalen börjar närma sig slutet.
Sambo har fått för sig att ett samtal kan vara viktigt och att man MÅSTE svara trots att jag tydligt klargjort att viktiga samtal ringer folk 112 och inte mitt nummer.
Ibland om telefonen ringer ofta så stoppar jag ned den i en byrålåda och lägger den under lite kläder så att jag inte ska höra när det ringer.
Det tycker min sambo är sjukt men jag gör så för då kan jag låta den ringa och låtsas att jag förlagt den någonstans istället för att helt stänga av den ifall ifall man skulle få ett samtal som är lite halvviktigt ifrån någon myndighet eller så.
Har någon sedan ringt från okänt nummer så ser jag det och har telefonen med mig tills den ringt igen.
För snart en vecka sedan gick sambons mobiltelefon sönder.
Det tyckte jag var så skönt för hans telefon ringer dag och natt och han är så upptagen i sin förbaskade telefon att när han pratar med en person så har tre andra ringt under den tiden.
Ibland har jag funderat på om han inte borde skaffa ett kösystem som de har när man ringer vårdcentralen...att man ringer och knappar in sitt nummer och så ringer de upp en efter två timmar eller så när de betat av kön så att säga.
Problemet med att sambos telefon gått sönder är att han av någon idiotisk anledning gett mitt telefonnummer till folk som vill ringa honom.
Det är ju dumt för det är ju faktiskt min telefon som jag har med mig när jag inte är hemma och folk som ringer till sambo är sådana som inte förstår mitt telefonproblem så när jag skiter i att svara så ringer de igen,och igen,och igen...
Så gör inte mina vänner för de är smarta nog att förstå att det inte är någon idé så de ringer senare istället.
Tyvärr så har sambo inte alls lika smarta vänner som mig så när telefonen ringt fyra missade samtal och börjar ringa igen så kan det ju hända att jag faktiskt svarar och häver ur mig ett och annat svärord och i värsta fall ett par könsord på det.
Ja det tycker sambo är rent ut sagt förskäckligt illa utav mig men alltså folk som bara ringer och ringer och ringer ger mig ryckningar i ögat och adrenalinöverskott så det kan jag inte rå för.
Idah var jag hos barnmorskan och besöket tog en halvtimme.
Jag låg på britsen och lyssnade på bebisens hjärtljud....Ringsignalen börjar eka genom hela rummet.
Så jag satte den på ljudlöst och när jag kom ut därifrån så var det fyra missade samtal.
RADERAT käre sambo.
Du kommer aldrig att få veta vad det var för spännande samtal du missade.
Undrar om det finns någonstans för telefonmissbrukare att vända sig till? Jag känner nämligen att jag skulle vilja skänka en slant så här i juletider.
TJINGELING
